Rapport från en deppsjuks memoarer

dagbok1Dagbok 15 december 2014

Klockan är 5 och man sitter här med sitt kaffe, och sina cigg.
Inser att jag kedjeröker, och ångesten flödar ur en.

Sedan i mars har jag varit sjukskriven för depression.
De första 4 månaderna kastades jag mellan vårdcentralen och arbetsgivaren där ingen ville göra något. Vårdcentralen menade att mina problem var arbetsrelaterade, medan arbetsgivaren menade att man inte hade ekonomi att låta mig gå till företagshälsovården. I juni i år tröttnade jag på att bara vänta för jag gick ner mig mer och mer så jag bytte vårdcentral och fick en underbar läkare. Han lyssnade, ordnade med rätt medicinering, och framförallt skrev han remiss till samtalskontakt. Allt gick snabbt som tusan och det kändes bara så bra. Både läkare och samtalskontakt tyckte inte det var direkt konstigt att min själ till slut brakat samman, och förklarade att det tar tid att läka.
Så slutade min läkare, och jag fick en ny och idag ska jag börja jobba…

Den nya läkaren hade en annan form av läkardvård. Han driver mer den där stilen, ”Ju värre jag är desto bättre” för mer otrevlig människa har jag inte mött i hela mitt liv. Ja, han får Daniels läkare i Umeå att i jämförelse nästan bli….ja läkare. En gång har jag träffat honom, och två gånger har jag talat med honom i telefon, och då totalt i 11 minuter från bägge samtalen. På det bygger han sin egna bild som dessutom inte stämmer ett dugg med den bild som min samtalskontakt har. Hon har till och med skrivit brev till läkaren där hon inte anser mig redo för arbete än alls, mend det struntar han i. För han vet minsann bäst! Förra veckan anmälde jag honom, och i fredags ringde chefen för vårdcentralen hem till mig men samtidigt orkar jag inte bråka just nu.
Jag har bråkat enormt med sjukvården de senaste 2 åren och någonstans på vägen glömde jag mig själv. Nu har jag ingen direkt kraft kvar att slåss för mig själv.

Så nu ska jag börja jobba.
Hela veckan som varit har ångest skurit sönder mig inombords, och enda avlastningen för det var när Kevin var här. Han får mig att tänka på lite annat tack och lov. Igår och inatt har ingenting annat funnits i mig än att det snart är dags. Snart ska jag göra det, snart ska det ske. Snart….

Jag börjar på 50%, men det kunde lika gärna varit 150%. Det är inte tiderna på jobbet som är svåra utan kraven. Allt som ska göras tar tre gånger så lång tid, och allt som ska göras väcker ångest. Jag får förbereda mig i timmar i bland för att orka gå in i en affär om det är för mycket folk där. Under tiden har jag musik på i hörlurarna så att jag inte hör något från ”utsidan”.
Ibland får jag panik på bussen och får gå av. Sedan går jag resten av biten.
Nej, jag är inte redo för att börja jobba, men min läkare som ju vet mest…
Han tycker det.

Den 23 januari ska vi ha planeringsmöte med FK, och FK själva tyckte inte det var konstigt om jag var hemma tills dess, men läkaren tycker annorlunda. Så nu ska jag jobba vanligt, och sedan ha planeringsmöte. Allt är i tvärtom följd här, men jag kan ingenting göra.
Så nu ska jag snart till jobbet. Går jag inte får jag ingen lön, och ingen sjukersättning. Så nu ska jag jobba.

Men ge upp får jag inte för det finns ju så mycket i livet att leva för…

Så mitt liv blev. När gick det fel?

Sagan om landskapet där ingen orkade bry sig

En liten saga till er från mig.
Om någon/några tar åt sig så bjuder jag på det…

fairytale-bookDet var en gång för länge sedan ett litet land som var väldigt avlångt. I nedre delen av landet pratade man på ett konstigt sätt, och som kulturarv åt man konstiga torra höga kakor gjorda på ägg och socker. De som bodde i nedre delen av det lilla landet ville gärna arbeta sade dom, men då de inte fick några jobb så skyllde de på alla andra som kom från andra länder, och sedan blev de partiledare för Sverigedemokraterna.
Annars frodades det lilla landet ganska väl. I landet bodde det en kung som kom från Frankrike, och han var gift med en tyska. Tillsammans hade de tre barn som i sin tur börjat få egna bebisar.
Att ha kungar, och Sverigedemokrater som gick på a-kassa, kostade självklart en massa pengar, och som tur är var det lilla landet rikt på naturtillgångar såsom järnmalm, träd, sten och guld, och mycket av allt sånt som det lilla landet behövde för att få in pengar fanns i de norra delarna av landet.
Väldigt högt upp i det lilla landet låg ett stort landskap som man brukade kalla för Västerbotten. Landskapet var ett stort och vackert landskap med stora skogar,m och stora sjöar, men inte så där värst många människor. I Västerbotten fanns det många små städer och byar, men två städer var lite större än de andra, och de hette Umeå och Skellefteå.
Umeå var störst och ville gärna se sig som Norrlands Huvudstad, även om en annan stad också kallade sig för det. I Umeå kunde man gå i skolan i flera år, och man kunde läsa till att bli både doktor och polis. De som bestämde i Umeå hade också beslutat att man skulle bygga om hela staden på en gång så Umeå såg ut som en byggarbetsplats med stora kranar och djupa gropar i marken lite överallt. I Umeå hejade man på Björklöven men de hade inte vunnit en match sedan staden brann ner till grunden senast så egentligen var det ingen som brydde sig längre. Knappt Björklöven själva.
I Umeå låg det också ett jättestort sjukhus uppe på en kulle. Sjukhuset hade en massa fina doktorer som sprang omkring lite rufsiga i håret och verkade stressade.
Mest rufsiga, och mest stressiga var doktorerna som arbetade på psykiatrin på sjukhuset. Ja, inga var så stressade som dom.

Den andra lite större staden i Västerbotten hette Skellefteå.
Den staden var mycket mindre än Umeå men hade de senaste åren blivit känd i det lilla landet som staden som verkligen kunde spela ishockey. Stadens hockeylag var jätteduktiga och alla i staden var så glada över att deras killar, där knappt någon kom från Skellefteå, kunde spela så bra hockey. Det mesta i Skellefteå handlade om hockeyn när folket som bodde där inte jobbade, skruvade på sin gamla bil, eller satt på torget och tittade på den konstiga staty de som i staden som bestämde hade sagt skulle stå där. Sedan var Skellefteå också känt för väldigt många unga brukade ägna lediga stunder åt att äta saker som gjorde att man blev alldeles snurrig. Faktum är att om man frågade folk på internet vad Skellefteå var känt för så var det hockey och snurrmaten.

En regnig höstdag kom en arg man till Västerbotten. Han reste med flygplan upp och landade precis när det började ösa ner. Mannen var jättearg på väldigt mycket i Västerbotten, och nu hade han fått för sig att han skulle berätta det.
Mest arg var mannen på läkarna som hade mest rufsigt hår på sjukhuset. Mannen menade att läkarna hade gjort så mycket fel, och det berodde säkert på att de var så stressade, så att det hade slutat så illa för en person mannen tyckt väldigt mycket så personen hamnat i himmelen istället för att få flytta till Göteborg som han velat så mycket.
Ja den arge mannen skällde och skällde och skällde, och han skrev och ropade och gapade och förde ett himla liv. När mannen började ropa kom det fram massor med människor till mannen som berömde honom. De var också arga på sjukhuset för vad de gjort mot mannen som skulle flytta till Göteborg, och den arge mannen kände en förhoppning om att nu skulle han få saker att hända för om fler än honom var arga så skulle ju de som bestämde kanske förstå att läkarna med rufsigt hår behövde lite avlastning, och att de som var chefer kanske inte klarade av sitt jobb. Ja kanske skulle de som bestämde då blir lite rädda och ge lite mer pengar så att man kunde hjälpa de människor som hade ont i själen.
Den arge mannen sade till alla som kommit fram till honom och sagt att de var rädda, ”Men kan inte ni hjälpa till. Tillsammans kan vi förändra saker så att inte fler behöver komma till himmelen”
Med ens blev det väldigt tyst kring den arge mannen. Folk som innan också varit arga gick hem och började diska istället och de såg ner i diskhon och vågade inte lyfta blicken.
Den arge mannen frågade då andra som också varit arga, ”Men ni då? Ni kan väl hjälpa till. Ni var ju så arga innan. Tillsammans kan vi förändra saker så att inte fler behöver komma till himmelen”.
Igen blev det alldeles tyst runt den arge mannen och de som då varit arga sprang hem och skrev på Facebook om Idol istället, och skrev om hur mycket de älskade sina vänner.
Den arge mannen blev alldeles paff, men fortsatte ändå att bråka med sjukhuset ett tag tills det inte gick att bråka mer.

Mannen som skulle flyttat till Göteborg hade berättat för den arge mannen att han kom från Skellefteå från början. Han hade inte tyckt att det var så roligt i Skellefteå, och hockey tyckte han inte heller om. Däremot hade han när han var ung testat att äta saker som gjort att han blivit alldeles snurrig i huvudet. Han hade gjort det liksom så väldigt många andra unga i Skellefteå. För det hade varit väldigt tråkigt att vara ung i Skellefteå när man inte tyckte om hockey, skruva med bilar eller se på den konstiga statyn på torget.
Nu åkte den arge mannen till Skellefteå, och han träffade massor med människor som var så upprörda och arga över vad som hänt mannen som skulle flytta till Göteborg.
De upprörda människorna sade alla ”Han skulle fått hjälp av sociala när han va yngre, och sjukvården hjälpte honom inte heller de uslingarna”. Andra kom fram till honom och sade, ”Ja det är så mycket skit här i Skellefteå”.
”Men!”, brast den arge mannen ut, ”Vi gör något åt det då! Vi säger till det sociala att de måste skärpa sig, och vi säger till sjukvården att den måste bli bättre!”
Direkt försvann de som klagat på det sociala. För hockeyn skulle snart börja hade de läst i stadens tidning som nästan enbart brukade skriva om hockey.
Då vände sig den arge mannen till de som klagat på det där som gjorde folk snurriga.
”Men ni då? Ska ni inte hjälpa till så vi kan få bort det där dumma från Skellefteå så inte fler testar det där som gör en snurrig”
Det tog 30 sekunder och sedan stod mannen ensam kvar. Alla hade gått hem, om de inte gett sig iväg till hockeyarenan för det var ju hemmamatch ikväll.

I den lilla staden Skellefteå låg mannen som skulle flytta till Göteborg begravd. Den arge mannen reste dit och satte sig en stund vid graven. Nu var inte den arge mannen arg mer utan nu var han ledsen. Han klappade gravens sten, och lade en röd ros vid gravens kant.
”Vet du”, sade han till sin vän som låg där, ”Nu har jag försökt. Jag har försökt få folk att protestera och kämpa lite, men ingen vill. Jag har försökt få med alla de som var så arga när du försvann men alla är så upptagna med sitt. Jag kommer för alltid vara arg för vad som hände dig, men jag kan inte göra detta ensam och då ingen annan vill eller orkar så tänker jag att varför ska jag bry mig om de här i Västerbotten. De bryr ju sig inte om sig själva ju, och jag bor ju inte ens här. Vill de att de rufsiga läkarna ska fortsätta göra fel så fler kommer dö så får de göra det, och vill folket i Skellefteå att man ska strunta i de som mår dåligt, eller strunta i de som tar saker som gör en snurrig så får det bli så. Jag har tröttnat på Västerbotten nu”
Den ledsne mannen reste på sig, men innan han ställde sig upp helt kysste han gravens sten försiktigt och viskade ”Jag älskar dig Daniel”. Sedan åkte mannen hem för att aldrig mer återvända.

Samtidigt som mannen satt på flygplanet hem gick en ung man över en bro i Umeå. Mannen var alldeles snurrig av mediciner han fått av sin doktor som varit så stressad så doktorn hade inte hunnit med att ta sig an den unge mannen riktigt. Nu hade den unge mannen fått för mycket mediciner och visste inte ens vart han var. Innan han visste ordet av hade han ramlat ner i vattnet, och mannen drunknade.
Dagen efter när folk fått höra vad som hänt blev de igen upprörda och arga. De skällde och beklagade sig till varandra, och de skrev fina minnesord på den unge mannens nystartade minnessida på Facebook där de förklarade sin kärlek till honom,  men de orkade bara vara arga, och de orkade bara skriva fina saker en liten stund för alldeles snart skulle finalen i Idol börja. Dessutom hade de ju så mycket att göra…
Ja livet i Västerbotten gick vidare fast med allt mindre folk dock, men med desto fler gravar, för där har folket lärt sig att om man blundar riktigt riktigt hårt och bara tänker på sig själv i första hand. Ja, då behöver man inte bry sig om något annat.

Måste man vara idiot för att gå på spam?

no-spam-2xIdag fick jag följande mail…

”Bästa Kund,iTunes

Under vår rutinövervakning, fann vi en korrelation försöker ogiltig inloggning till ditt konto. Vi tror att det finns ett problem. Så vi satt en ny kompletterande skyddsåtgärder för att förhindra permanent avaktivering av kontot. Av denna anledning ber vi dig att 

Klicka Här För Att Bekräfta Ditt Konto Räkning.

Detta är vår säkerhet och internet.

Tack för din tid,
iTunes Apple Fakturerings Tjänst”

Det kommer ganska ofta såna här mail och jag frågar mig vem som är så jävla dum så man klickar på ett sånt?
”fann vi en korrelation försöker ogiltig inloggning till ditt konto” ???

Ärligt, vem fan går på det?
Om någon gör det får de faktiskt skylla sig själva.
Sedan att det borde va dödsstraff på spam är en annan sak

Vidrigt YouTube

hämta (3)YouTube är inte bara numer det mest irriterande som finns på nätet tack vare sin jävla reklam som dyker upp allt oftare. Det är också det mest hycklande som går att uppbringa på Internet efter TeaParty rörelsens hemsida.

Det är OK med gore, scener där människor slaktas hur som helst, klipp där människor dör etc, men visa en naken person och YouTube får slaget direkt.
Visa en naken person i en sexuell scen och YouTube skickar maffian på dig.

Det är så jävla barnsligt, och jag är så fruktansvärt less på amerikansk dubbelmoral så jag spyr på det.
OJ, nu kommer det reklam för sprit också. Ja men det är ju ok….

Fy fan för YouTube!

Man tröttnar ju….

För varje timme som går så blir man mindre och mindre troende på demokratin.
Mest hjälper Annie Lööf till med det. Denna kvinna verkar helt ha glömt bort att hon är partiledare för ett litet skitparti som fullständigt glömt av vartenda ideal som partiet stått för. Jag skulle vilja ha varit med på det mötet när Alliansen träffades och frågade sig vad de skulle göra nu när Fredrik försvunnit och något smartass brister ut i ett ”Ja vet! Vi tar Annie!”

De andra ledarna gör sitt de också för att man ska spy på allt vad riksdag och regering heter, och valet 2015 kommer leda till två saker…

1. Politikerföraktet kommer frodas ännu mer
2. Fler idioter kommer rösta på Sverigedemokraterna

Ja det finns en bonus 3:a också:

3. Det kommer bli en alliansregering stödd av SD

Grattis svenska folket!
Det är ni värda

Tror det är dags att vända blickarna hit igen

Ja, kanske är det dags att låta bloggen bli ens fönster istället för det förbannade Facebook.
Jag är så sanslöst less på ”kom och se mitt lyckliga liv”, eller ”åååh vad jag älskar alla människor” så jag spyr på det.
Visst, allt behöver inte vara depp, kriser och problem, men det blir så löjligt när 2 miljarder, eller hur många som nu använder FB skiten, slåss om uppmärksamheten om vem som är lyckligast.

Nej, bloggen är bättre då. Här är min värld, och det är fritt att läsa den.
Dessutom behöver jag inte störa mig på om folk som borde svara eller ta åt sig (som när man t.ex ifrågasätter folks hyckleri om t.ex en grav) skiter i att svara…

Kan ju börja med att berätta att jag fick åka till tandläkaren idag och skära upp tandköttet. Bedövningen tog inte så det var en kul halvtimme jag satt i den stolen.
Söndagsnöje kan man kalla sånt för

Jo, Walentines värld är nog tillbaka. Jag tror det i alla fall.
Den som lever får se, och leva ska man ju göra….

Svar från Norrans chefredaktör

Som en del kanske såg igår skrev jag ett öppet brev till tidningen Norrans chefredaktör
Mycket snabbt svarade han på mitt mail, och skrev det också som kommentar på inlägget här på sidan och jag tycker att det förtjänar att visas upp då han ska ha eloge för både svar och snabbhet.
Vill också passa på att både tacka och gratulera Norran som ändå, trots dumma kommentarer som min reaktion handlade om, stöttat SnowPride och vi kan ju alla vara överens om att kommentarer som de jag reagerade på visar ju också hur viktigt arbetet med HBTQ-frågor är i Skellefteå, och i hela landet för den delen.

Nedan följer svaret på mitt öppna brev som ni finner HÄR!

Hej, Walentine!
Tack för ditt mail.
Jag beklagar djupt att den aktuella signaturens kommentarer släpptes igenom och jag ber om ursäkt för detta.
Direkt jag fick kännedom om vad signaturen skrivit så stoppades dennes publiceringsmöjligheter och kommentarerna ströks.
Det som skett är en miss av våra granskare och de kommer jag att ta upp med dem – de vi jobbar med är igång dygnet runt.

Norran står för alla människors lika värde.
Vi var en av huvudsponsorerna till Snow Pride och jag var själv en av dem som gick i tåget på lördagen tillsammans med ungefär 20 andra knutna till tidningen.
Jag hoppas på att vi ska kunna undvika liknande publiceringar i framtiden.

Med vänlig hälsning

Lars Andersson
chefredaktör och ansvarig utgivare
Norran
Skellefteå

Öppet brev till chefredaktör och ansvarig utgivare vid tidningen Norran

I helgen som gått har Skellefteå Snow Pride gått av stapeln till glädje för Skellefteås, ja och för hela landets HBTQ befolkning, och andra öppensinnade människor.
Under söndagskvällen den 30 november var jag inne och läste om Snow Pride på Norran och hoppade till både en och två gånger när jag såg kommentarerna till tidningens artikel om Pridefirandet.

Under kommentarerna ser man inlägg som inte kan betraktas som något annat än rent hets mot folkgrupp. En person skriver att homosexuella är lika med pedofiler och så vidare och som får sina inlägg publicerade är fullständigt avskyvärt.
Jag tillhör dem som anser att det fria ordet är viktigt, men jag anser också att skyddet mot HBTQ personer och andra utsatta människor är viktigt, och genom denna slapphänta hantering av kommentarer på er hemsida/tidning så låter ni ju folk med åsikter som bäst passar in i nazismens 40-tal komma med och sprida sitt mörker.
Skellefteå och mindre städer i Norrland är ju inte direkt kända sen innan att vara ”gayvänliga”, och därför är det också så viktigt att manifestationer som Snow Pride sker. När då stadens största (och enda) tidning låter människor som denna ”Joak” komma med utan problem resulterar ju det i att det ljus som Snow Pride kan skapa snabbt blir till mörker igen.

Som homosexuell tar jag fruktansvärt illa vid mig av sånt här, och särskilt när det sker i en tidning på det här sättet. Att det står att ”inlägget granskas” bredvid är ju ännu värre om det betyder att man först får det publicerat och sedan granskas det. Du som chefredaktör och ansvarig utgivare borde helt klart kontrollera vilka rutiner ni har vid kommentarer, och du borde också ställa dig frågan om de ska vara öppna hela tiden när det uppenbart inte finns personal på plats som kan granska inläggen. För denna ”Joaks” inlägg är på alla sätt vedervärdiga, och helt klart hets mot folkgrupp, och ansvaret ligger på er som ansvarar för tidningen.

Jag hoppas och förväntar mig en ursäkt på tidningen till Skellefteås HBTQ-personer, och jag hoppas att ni skäms!

Detta brev kommer också publiceras öppet på sidan på www.walentine.com

/Walentine Andersson

Norran1

Norran2Norran3

DEN HÄR STACKARS KATTUNGEN HITTADE MAN I SOPORNA. SE DET FANTASTISKA SOM HÄNDE SEN!…..

20130728_141002
…………………………………………………….
…………………………………………………….
…………………………………………………….
…………………………………………………….
…………………………………………………….

Jag har ingen jävla aning om vem, vad eller vems katten på bilden är. Jag hittade den genom Google.
Jag är bara så jävla trött på alla ”se det fantastiska som hände” inlägg på Facebook, men det är uppenbart inte du för du klicka ju 

Tack för ordet!