Comment
Efter att Daniel gått bort satt jag med Movie Maker och gjorde små ”filmer”.
Små stycken med bilder och musik bara mest för att bearbeta min egen sorg.
Så fick jag en idé om att jag ville berätta Daniels historia utifrån vad jag sett och hört. Nu när anmälningar och sånt började nå sitt slut ville jag berätta allt för Daniels skull. Jag hade hört så enormt mycket skitsnack från folk och blev rosenrasande varje gång någon hade en bild av allt som inte stämde.
Så jag satte ihop text och musik, och till stor del använde jag mig av allt det som jag och Daniel under sommaren 2012 hade skrivit ner. Därför kändes det som att vi gjorde detta ihop.
Allt om Daniel finns inte med här, vissa saker får han ta med sig. Däremot har jag försökt berätta om hans tid på psyk utifrån det jag såg och hörde och om tiden efter och den anmälan jag gjorde. Detta är ingen opartisk film, men information om händelser och saker som inträffat bygger på de dokument som jag har.
”Filmen” blev lång, vilket också var en mening med, och till dig som hoppas få läsa en massa ”spännande detaljer” om hur Daniel avled eller liknande så gör dig inget besvär. För det finns det ingen information om. Det har ingen som inte vet det idag med att göra. ”Filmen” blev också mitt sätt att tacka Daniel på för den tid vi fick.
Däremot finns en historia om en person som ville förändra sig och sitt liv, men vars ”hjälp” han fick var fullständigt livsfarlig.
”Filmen” är uppdelad i två delar och du finner bägge här nere…
Här är då andra delen av min ”film” om Daniel och om hur det gick med anmälan etc.
Tack till alla som hört av sig, och framförallt tack för alla uppmuntrande ord. Det betyder mycket.
Detta är ingen film, fast det är egentligen en film i alla fall.
Det är en lång berättelse om Daniel, min berättelse om Daniel.
Det är en berättelse om en person som sökte hjälp, men som inte fick någon hjälp men som däremot fick för mycket mediciner och som på grund av dom gick under. Det är också en berättelse om hur liten man är inför den svenska byråkratin, och det är en berättelse om att försöka ge någon upprättelse.
Texterna i ”filmen” kommer från mig och Daniel.
Under maj-september skrev jag och Daniel på hans berättelse om sitt liv. Dom har jag använt mig av här. Samtidigt ville Daniel anmäla vården när han skrevs ut. Den anmälan hann vi aldrig få iväg men det som finns nedskrivet finns bevarat. Därför är det en ”film” från oss båda
Till dig som kanske hoppas på att få veta snaskiga och spännande detaljer om hur Daniel avled och så vidare så får ni leta någon annanstans. Det finns ingen sådan tanke med denna film. Det här är mitt försök att berätta Daniels historia utifrån vad jag såg, hörde och upplevde och det kan inte nog poängteras att detta är vad jag, såg och hörde. Det är också en film som vill slå hål på en del myter kring Daniels död vilket han förtjänar.
Jag försöker inte ge en total bild av Daniels liv men jag försöker däremot berätta hur det känns att tvingas se på när en människa glider ner mot avgrunden och hur det känns när de som gjorde fel vägrar erkänna sina misstag.
Daniel förtjänar att folk får veta. Han förtjänar att få vara delaktig till att samhället förändras så att det som drabbade honom inte ska drabba någon annan. För det drabbar andra varje dag, hela tiden.
Detta är också min historia om en person som förändrade mig i grunden, och som för alltid fått mig att se på samhället, på livet och på kärlek med helt andra ögon. En person som fick mig att lära känna mig själv bättre än någon annan någonsin gjort.
Det här är historien om en person jag älskade.
Det här är Historien om Daniel…
Del två läggs upp i morgon lördag
Jag brukar ju när nätterna är långa sitta med mina små filmer som jag sätter ihop från bilder och texter.
Denna har jag suttit med de senaste dagarna och tanken är att visa den resa som jag gjort det senaste året.
Hoppas någon orkar se den.
Om du såg, vad vi ser,
ja då hade du sett glädje,
Om du såg, vad vi ser,
då hade du lett.
Om du såg, vad vi ser,
då hade du sett styrka.
Om du såg, vad vi ser,
hade du sett varför vi älskar dig.
Om du känt, vad vi känner,
hade du känt värme.
Om du känt, vad vi känner,
hade du känt lycka.
Om du känt, vad vi känner,
hade du känt kärlek.
Om du känt, vad vi känner
hade du förstått vad vi känner för dig.
Ändra dig aldrig, du e bäst!
Löve you!
Vandrar i Slottsskogen.
Ser på djuren, de bryr sig inte.
De får sin mat, de gnager lite på trädets bark, och de lever.
En påfågel vill ha uppmärksamhet, en gräsand letar efter sällskap.
Själv sitter jag och längtar.
Längtar tills det svarta i mitt bröst försvinner.
Längtar tills det mörka i min själ är borta.
Sätter mig ner, dricker mitt kaffe.
Gräsanden kommer fram till mig, frågar om jag har nåt att äta.
Han får min bulle. Sedan håller han mig sällskap där jag sitter.
Längtar tills det mörka försvinner.
Längtar tills det svarta är borta.
Vågar jag? Jag vet att jag vill, men vågar jag?
Förr var det på nätterna som avgrunden visade sig.
Nu är det allt mer hela tiden.
Sakta sjunker jag ner i det svarta.
Sakta försvinner jag.
Snart är bara evigheten kvar.
Snart är det bara minnen kvar.
Snart är det över.
På min andra sida, tilldaniel.se, har jag försökt skriva en sak som förklarar lite om hur jag varit de senaste 7 månaderna.
Om det kanske finns någon som undrar eller bryr sig så tycker jag ni ska läsa det.
Ni hittar inlägget och sidan Om ni klickar HÄR!
Det går snabbt mellan vändningarna.
Ena dagen den sörjande änkemannen. Andra dagen ny kärlek.
Må dina nitar fastna i hans ollon.
