Dagens Sverige

Ibland glömmer vi allt och bara njuter, skrattar och jublar. Inatt var det en sådan natt. Inatt spelade Svenska juniorkronorna guld. Nu är dom bäst, bästa i hela världen!

”Tårarna bara rinner Renberg, det är så jävla härligt!”

Svenska kommentatorerna grät, vi andra jublade och en del grät säkert hemma också.

Idag är vi stolta.

Walentines Nyårskrönika 2011: Världen

2011 kommer inte direkt gå till historien som ett bra år. Naturen visade ännu en gång att den mår skit när naturkatastroferna slog till emot oss i en aldrig sinande ström.
Terrorn visade sitt ansikte på fler än en sätt, och Norge drabbades av dåd så ohyggliga så vi har fortfarande svårt att ta dom till oss. Samtidigt i Sverige pratade vi som vanligt om invandrare, sossar, Lundin Oil och skitprogram i TV 4.

Detta var några av de händelser som jag själv kommer bära med mig på ett eller annat sätt från året 2011…

2011 inleddes med den tragiska nyheten om att Per Oscarsson avlidit i en brand. En av våra största skådespelare fanns inte mer och kultursverige blev med ens lite tråkigare och kallare. En stor förlust i ett land där allt numer spelas av Michael Persbrandt

Annars började 2011 med vinter och den verkade aldrig ta slut. Det snöade och snöade och kylan höll Sverige i ett hjärngrepp. Ganska direkt började också disksussionen om kräken till elbolag ta fart igen, men det hände inte så mycket mer sen. Som vanligt när det gäller just elbolag är ocker helt OK enligt regeringen så länge bolagen betalar in skatten på vinsten till staten som de får av bland annat kolkraftverk i andra länder.

Sedan kom tsunamin..

När tsunamin svepte in över Japan blev vi alla ännu en gång påminda om de enorma krafter vår jord kan skapa. Utan någon hänsyn svepte vågorna in och lämnade kaos och död efter sig.
I efterdyningarna följde också en debatt om kärnkraft och längst gick Tyskland som nu bestämt sig för att avskaffa kärnkraft, något som självklart inte kommer fungera.

Tyskarna hade annars mycket att göra i år. Det var ju Tyskland som satte gränsen för hur länge länder som Grekland och andra skulle få leka med Europa och framför allt med Euron. Kaoset i den europeiska ekonomin blev en följetong i media och de enda som var riktigt tysta var de som för några år sedan sade att det skulle gå åt helvete om vi inte gick med i EMU. Helvetet drabbade först den inre lekstugan i EU och spred sig sedan sakta utanför. Nu får vi alla vara med och betala för att några länder betett sig mer eller mindre olagligt. Krisen i EU är inte över och jag blir inte förvånad om något land lämnar EMU och kanske EU under 2012. En sak är i alla fall klar. Den Europeiska Unionen verkar inte vara så mycket en union som just en lekplats för människor som vill gå i pension strax efter 40.

Socialdemokraterna fick en ny partiledare som efter en mycket kort smekmånad nu håller på att kasta omkull hela partiet. Fast allt ska man inte lasta Juholt för. Sossarna har varit i kris länge, och kommer fortsätta vara i kris tills dagen kommer då partiet tar fram en fungerande politik igen. Det är dags att sluta gråta över att Moderaterna tagit över, och istället måste dom komma med något nytt. Tills dess kommer vi fortsätta få se förvånade sossar i TV som inte riktigt begriper vad som sker runt om dom. Fast Juholt har bränt sina skepp, men samtidigt är det nog ingen som vill ta över.
Ingvar Carlsson kom tillbaka!

En annan som det blåste mycket kring detta år var kungen. Efter att hovet glatt meddelat att hans dotter ska ha barn under 2012 handlade resten av kungaåret om strippor, mafiosos och annat spännande. Kungen själv uttalade sig en gång under sommaren men höll sedan tyst.
Hans kompisar på Expressen hjälpte sedan till och visade en bild som tidningens experter konstaterat varit falsk. I slutet av året får sedan kungafamiljen chansen att berätta hur jobbigt det är med media, och alla verkar glömma av det faktum att kungen, enligt boken om honom, haft ett förhållande med en annan kvinna…

I Sverige vann under våren Eric Saade melodifestivalen och han drabbades direkt av fullständig hybris. Killen började bete sig som att han sålt fler skivor än The Beatles och även om det gick bra i Eurovision, han kom ju tre, så verkade alla tröttna på honom väldigt snabbt. Fast på ett sätt har Eric sålt mer skivor än The Beatles. För hans dagispublik älskar honom mer än de älskar John Lennon.

Inte heller under 2011 kunde vi slippa ifrån det bedrövliga dramat runt SAAB. För oss som dessutom har västnytt som lokala nyheter i TV så var det nya turer varje dag. Nu har snart alla företag i hela världen varit intresserade i att köpa SAAB ett litet tag, ja i alla fall snart alla företag i Kina.
SAAB gick i alla fall i konkurs i slutet av året, och hur tråkigt det än är för de anställda kanske det vore bra att låta SAAB gå vidare in i himmelen nu.

Jamey Rodemeyer var en av alla de unga människor som inte orkade leva längre på grund av mobbning. Hans liv gick att följa på Internet och vi som gjorde det fann en djupt splittrad och sorgen liten pojke. För Jamey var ett barn, och det var vi alla i vår ignorans mot hur våra barn mår som dödade honom.
Hans död ska heller aldrig glömmas, och hans ord ”It´s get better” är viktigare än någonsin.

När det gäller HBTQ rörelsen blev den konstig i år när Pridefestivalen i Stockholm beslutade om att fri entré skulle gälla. Det som sedan skedde var att det blev en enorm anstormning av så kallade heterosexuella som villa kolla in freakshowen och ungefär alla klagade. Mest klagade HBTQ människorna som nu kände sig som djur i bur och det blev stor debatt i vissa bloggar. Dessutom lider nu Pride av stora underskott så sommaren 2012 blir spännande att se hur den blir. Men visst behövs Pride och visst behöver landets bögar, och så även kondomförsäljarna, fortfarande en chans till ökad omsättning

Jag avsluta detta med en nyhet som fick mig och andra att gråta av lycka sommaren 2011.
Den 24 juli kunde äntligen Phyllis Sifel och Connie Kopelov säga ja till varandra. New York införde homoäktenskap och damerna som varit tillsammans i 23 år kunde äntligen gifta sig. Det var en stor seger för gayrörelsen i USA och i världen men framför allt var det en stor seger för kärleken.

Och kärleken vinner över allt och alla, även om det tar tid ibland.

Gott Nytt År på er alla!

/Walentine

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Walentines Nyårskrönika 2011: Media och Kultur

Dags för att se vad 2011 gav oss när det gäller musik, film, böcker och så vidare.
Allt kommer självklart blandas helt ologiskt och krångligt, som det sig bör på en krönika på den här sajten.
Vi börjar med det största…

Årets Nobelpristagare

Det inte utan viss stolthet som man kan konstatera att Tranströmer fick årets Nobelpris.

Många av oss tittade på utdelningen och blev rörda när han sittande i sin rullstol tog emot både medalj och handskakning från kungen. Applåderna för honom blev också dom större än för någon annan denna kväll, och visst är han värd det.

Många av alla de experter som dyker upp så fort man nämner Nobel menade också att det var ett rättvist pris, och han sägs ju vara stor även utomlands, men så heter det ju alltid å andra sidan

Fast skitsamma, en svensk vann Nobelpriset! Det är ju ändå det viktigaste!

Årets kontrast och homodrömm

Årets Eurovision hölls i Tyskland, och hade den snyggaste scen som någonsin byggts för TV. Förutom det innehöll programmet väldigt många olika sorters musik, och människor.

Irland t.ex, ja dom skickade två psykfall…

Medan frankrike skickade något som i alla fall gett mig ett hopp om framtiden och en himla massa våta drömmar under 2011…

Franska Amaury Vassili åkte till Tyskland, sjöng opera på korsikanska och gayhjärtan över hela Europa smälte. Det gick inte så där jättebra för låten i sig men skitsamma. Aldrig tidigare i historien har så många homosexuella högernävar åkt upp och ner i snabb takt efter eurofestival.

Gayryktena är redan i full fart om herr Vassili och med tanke på hans efternamn så skulle det passa in…

Årets Mediatönt

Eric Saade…

Ja, vad ska man säga? Killen som ser ut som 13 och sjunger som Michael Jackson med ballarna i kläm fast utan sångröst vann svenska Melodifestivalen med låten Popular. Sedan gick det jättebra i Eurovision och Saade släppte inte bara ett utan två album under året.

I tidningarna gick han fullständigt överstyr och han lyckades få många att hoppas att Sverige inte skulle vinna Eurovision, just för att han verkade så förbannad dryg.

Efter festivalen gick allt tillbaka till vardagen igen, och idag är det bara homosexuella 50 åringar och tjejer på 9 år som gillar Saade. De har väldigt ofta samma smak när det gäller musik.

Årets TV-program

TV blir allt värre, och i Sverige har man tappat all form av intresse för att vara nyskapande eller bra. Mycket av den är skulden kan vi lägga på TV 4 som slänger ut sig skitprogram efter skitprogram, och där media ändå hakar på som löss. Det finns inte något som TV4 producerar som man inte sedan kan läsa milslånga artiklar om i pressen. Att det sedan beror på att snart allt ägs av samma mediaföretag i Sverige gör att man blir ännu mera mörkrädd. För när Expressen och dess kompisar skrivit sönder programmen, ja då kommer reklamen om att man kan köpa allt på Discshop, som också ägs av samma mediaföretag

Så tur är det att att USA finns och tur är det att serien ”How I met Your mother” fortfarande går, för den var bäst i år. Säsong 6 var hysteriskt rolig och säsong 7 verkar inte tappa farten den heller.

Tack Amerika för att ni gör sånt som Sverige inte klarar av.

Årets värsta tv-program

Som ni kan läsa ovan är jag allergisk mot tv-program som media skriver om, och därför blir det inte så svårt att utnämna värstaTV programmet i år.  För utan svårigheter anser jag att ”Så mycket bättre” på alla sätt visar hur värdelös TV ska produceras.

Först anser jag inte att serien haft några speciellt bra artister och ni får ursäkta mig, men det finns en viss mättnad på hur jävla djup Laleh kan och bör bli. Att jag sedan är fullständigt ointresserad av att se folk sitta och lipa ihop eller att höra ”tolkningar” av E-type gör inte saken bättre.

Jag vet att jag är väldigt ensam om att tycka det, men ”Så mycket bättre” är enligt mig skittråkigt.

Årets Bortgång

Vi visste om att han var sjuk, men ingen verkade ändå beredd när beskedet kom:  Steve Jobs är död.

Aldrig tidigare har min Facebook blivit så fylld av kommentarer om en person de inte kände. Aldrig tidigare har så många datortidningar haft så många artiklar om en och samma person, och aldrig tidigare har så många nördar gemensamt gått ihop och för en dag eller glömde de vilket märke de hejade på.

Steve Jobs var Apples konung, och andras Gud, och vad han åstadkommit under sitt liv ska inte glömmas av.

Snabbt efter Jobs död släpptes en biografi som inte helt och hållet visade upp Jobs som den hjälte alla utnämnt honom till. Han verkade emellanåt vara en ganska butter sak, men det struntade de flesta i. Jobs var och kommer vara datorhjälten för många människor under en mycket lång tid framöver.

Årets Porrstjärna som testade något nytt

Brent Corrigan, som för flera år sedan blev intervjuad på den här sidan, började året med att släppa lite fler rullar där han gör sånt som man brukar göra i porrfilmer. Sedan var det tyst ett tag och Brent meddelade senare att han nu slutar med porr.

Nu skulle han istället satsa på riktig film, och han började kalla sig det han säger sig heta på riktigt Sean Paul Lockheart. Han gjorde också en roll i en ”komma ut” film och i någon skräckfilmsmusikal men fortsatte också att sälja plastpenisar och plastmunnar. Han meddelade också att han skulle visa att man kunde gå från porr till vanlig film och göra succé.
I en intervju under hösten ändrade sig sedan Brent/Sean och sade att han inte säger nej till framtida porrfilmsinspelningar, han gör bara inga just nu.

Så vi kan alla gissa att Brent Corrigan kommer tillbaka inom några år när den vanliga filmkarriären inte ger bröd för dagen.

Årets Film

Filmåret 2011 var inget vidare om du frågar mig. Under våren gjorde Lars Von Trier bort sig genom att låtsas vara nazistvänlig och det gjorde att hans film Melancolia fick massor med gratis uppmärksamhet. Filmen i sig var däremot ganska tråkig, om än väldigt snyggt gjord.

2011 blev också året där Harry Potter tog farväl på vita duken, och det gjorde han i en fantastiskt tråkig sista del. Man kände verkligen att det var dags för Harry att slänga trollstaven och plocka fram en annan stav nu och leka tonåring istället.

Kampen om att göra tonårstjejer upphetsade gick vidare och under 2011 kom en ny del av vampyrsmeten Twilight och den var lika jävla dålig som de andra. Det är jobbigt att se filmer där man önskar att huvudrollsinnehavaren ska dö redan direkt efter förtexterna.

Men en film såg jag detta år som verkligen fick mig att jubla och det var filmen The King’s Speech.

Vilken film det är och vilket skådespeleri som visar upp, och vilken underbar stund framför vita duken den ger dig.

Det var lätt att hitta en vinnare i år, och inte enbart för att det andra var skit.

Årets Artist

Här kommer jag, som väldigt många andra, välja Adele.

2011 var inte året Adele slog igenom, men det var året hon blev störst. Hennes album ”21” sålde i enorma upplagor och överallt hon visade sig föll alla för henne som träd i en snöstorm, eller Vattenfalls elkablar om ni så vill.

Bäst av allt hon gjorde var ”Set fire to the rain”, men allt annat var också långt över vad andra lyckades prestera detta år. Under hösten genomgick Adele en operation för att rädda sin röst, och den operationen verkar ha lyckats och vi ser nu framåt mot nya fantastiska skivsläpp och uppträdanden.

2011 var Adeles år, på alla sätt

Årets musikaliska händelse 1

Sommaren 2011 fylldes Göteborg av en massa långhåriga 40 åringar som inte velat fylla år sedan de var 25. Det var nämligen dags för The big 4 på Ullevi.
Metallica, Slayer, Megadeth och Anthrax kom alla och spelade sina glada låtar för en väldigt glad publik, och SVT sände alltsammans live.

Det var fest utan dess like, och när Metallica som sista band klättrade upp på scenen insåg vi alla att det var just dom som alla väntat på. Till och med morsan tittade!

Årets musikaliska händelse 2

Musikalen The Phantom of the opera fyllde 25 år under 2011 och detta skulle firas stort tyckte producenten Cameron Mackintosh, och stort blev det.

130 personer på scen gjorde musikalen, som setts av fler människor än någon annan, rättvisa och allt blev enormt mäktigt.
Det blev inte exakt som originalet. Någon fallande kristallkrona fanns inte med, men däremot filmades hela showen och sändes ut live till digitala biografer över hela Europa, och senare även till USA.
Detta gjorde att Fantomen nu har rekord i mest tittare i direktsänd bio, och det är ju inte illa.

Årets Tidning

Den är dåligt skriven och dåligt redigerad. Den är det mest partiska som finns i Sverige och då har jag ändå tänkt på tidningen Världen Idag. Tidningens läsare är så sanslöst fanatiska så att man själv snart borde byta adress. Dessutom saknar tidningen all form av kritiskt granskande som tidningar gärna bör ha.

Jag talar självklart om tidningen MacWorld som även under 2011 visade prov på hur dålig en tidskrift kan bli. Rubriker som borde få pris medverkade till att tidningen under hela året gav upphov till många och långa skratt, och där man dessutom blev allt mer tacksam att man inte använder produkter från Apple.

Men för sitt underhållningsvärde får tidningen priset som årets tidning. Ibland kan ju det sämsta bli bra, just för att det är så fruktansvärt dåligt och där dom som ligger bakom det inte förstår bättre.

Årets Spel

Årets spel kom inte i år utan förra året, men under hela 2011 har företaget Zen Studios tagit fram nya ”banor” och det har resulterat i att Pinball FX2 till xboxen nu är det enda spel jag spelar.
För alla som älskar Flipper så är detta spelet paradiset. Underbart, kul och snyggt.  Spelet finns även till playstation men inte alls lika kul, även om en uppdatering är på väg.

Årets Radioprogram

Sveriges Radio är verkligen det enda företaget i det här lander som gör radio värt att lyssna på, och ingenting blir bättre än På Minuten. Även om programmet är 40 år gammalt, och även om SR verkar producera allt färre delar per år så spelar det ingen roll. Det som görs är så fantastiskt roligt och underhållande så man vill aldrig sluta lyssna.

På Minuten borde sändas varje vecka året om så kom igen nu SR, mera På Minuten tack!

Årets Blogg

Från att ha startat på allra minsta sätt har Kulturbloggen blivit en del av mediasverige och något att räkna med. Mer personlig än andra, och bredare än de flesta har bloggen bara blivit bättre och bättre. Det är också underbart att se hur bloggen växlar mellan det stora och det allra minsta, så som kultur i sig ska vara.

Årets Mediapersonlighet

Det kommer ut en bok om honom som inte direkt får honom att framstå som alldeles så där kanonbra. Sedan blir det prat om bilder som finns, och han själv säger ingenting.
Sedan går hans älskarinna ut och berättar om hela affären, men han svarar inte direkt på några frågor själv.
Som om inte detta räcker dyker det upp ännu mera bilder på honom, bilder som sedan sägs vara förfalskade, och med ens verkar mediasverige glömma av att han ändå oavsett bilderna varit otrogen under flera år.

Årets mediapersonlighet måste bli Kungen, för ingen annan hade kunnat komma undan med så mycket skit och där media hysteriskt gör vad de kan för att skydda honom. För utan monarkin dör flera tidningar i Sverige, och så kan vi ju inte ha det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Walentines Nyårskrönika 2011: Teknik och leksaker

Som traditionen bjuder så kommer denna sida även i år att ha sin egen krönika över året som gått.
Vi startar med Teknik och leksaker…

Årets telefon

Samsung visade under våren 2011 att en smartphone inte behövde ha iOS för att vara bra, och Samsung Galaxy S2, kallad Sammy av mig, var inte bara bra, den var skitbra!
Stor, platt och snabb som attan tog den världen med storm och Android blev lite mer folkhem än det varit tidigare. Telefonenen sålde som smör och dom enda som egentligen avskydde telefonen var Apple och dess lärljungar som inte tycker om att andra företag snor idéer med tanke på att dom själva gör det.

Årets minus
Google fick för sig att börja konkurrera med Facebook, och man startade Google +. Över en natt började alla skriva och prata om det. Alla ville vara med, och sedan blev det dödstyst.
Många som gick med förstod inte riktigt meningen med Google + efter ett tag. En del tyckte det var för likt FB och andra orkade helt enkelt inte vara med i två communityn. Trots lättare möjligheter att dela upp folk i grupper etc, verkade den största fascinationen för + att snabbt ebba ut, och i skrivande stund är det inte många som verkar bry sig om det hela. Facebook verkar ohotade ett tag till. Historien visade att inte ens Angry Birds kan locka hur många som helst.

Årets platta bråk
2011 blev året då världens rättegångssalar upptogs av Apples advokater och cirkus utan dess like tog ännu mera fart. Apple stämde Samsung, och dom stämde Apple, som stämde HTC och samtidigt stämdes Goggle av Orace och så fortsatte det. Ena landet gav Samsungs surfplatta säljförbud medan ett annat land inte gjorde det, och sedan tog den första landet tillbaka säljförbudet. Stämmningarna företagen emellan är inte på långa vägar över, och under 2012 kommer en hel del stora förhandlingar i rätten att hållas. Vi som inte orkade bry oss följde det hela med viss glädje, för allt var bara så jävla barnsligt.
En som däremot var väldigt intresserad var Florian Mueller, en bloggare och twittrare vars inlägg varit hysyteriskt roliga att läsa, mest på grund av att inte ens han verkade hinna med i alla turer.

Surfplattorna i sig som bråket mest handlade om sålde i alla fall helt ok, och Apples iPad 2 sålde mest.

Årets Smarta klipp
2011 blev verkligen året då TV-apparaterna snart bara har dammsugning kvar som aktivitet de inte riktigt klarar av. Nu ska vi inte bara se på TV, vi ska kunna göra allt. Apparna dök upp i TV’n, och menyerna att bläddra i blev större och större. Det som inte verkade lika roligt för tillverkarna var försäljningen, för 2011 blev ett krisår i TV-branchen.

Årets Konkurs

Under sommaren 2011 nåddes vi av beskedet att OnOff tackade för sig. Företaget som dragits med minus under en lång tid kursade och försvann. Några av butikerna blev norskägda Expert istället men sedan var det finito.
Krisen i elektronikbranschen fick ett stort offer detta år och alla frågar sig nu vilken kedja som kommer ge upp under 2012.

Årets besvikelse
Inte sedan Jesus gav upp på korset har så många människor varit så ledsna och besvikna som de var efter Apples presentation i höstas. Apple 5 skulle komma och den telefonen skulle förändra världen, igen.
Det blev ingen Apple 5 utan det blev en Apple 4S, och när chocken lagt sig sålde telefonen som smör i alla fall. Apple 4S var ingen stor uppdatering men en bra telefon blev bättre och efter en del små problem i början med batteritiden verkar folk nu nöjda igen, och snart börjar folk köa för nästa år ja då kommer Apple 5!

Årets Fruntimmer
Med Apples nya telefon kom också Siri. En leksak som kunde svara på allt. Framtiden var här, igen, och denna gången i form av en personlig assistent direkt i telefonen. Hon kan hjälpa dig med allt från väderinformation till vart du kan köpa varmkorv etc.
Folk älskade Siri, och Android folket fick panik!

Årets Streaming
För några år sedan skulle Voddler förändra sättet vi ser film på. Det skulle bli gratis med reklam och alla älskade Voddler, men det var innan tjänsten släpptes. För även om det går att se på gratisfilm på tjänsten så är det då oftast storfilmer som Hamsterwars 7 man kan välja på. De andra filmerna måste man betala för och det är fortfarande dyrare att hyra film på nätet än att gå och hyra den i vissa butiker.
Dessutom blöder Voddler och dom andra streamingtjänsterna pengar som sjutton och frågan är väl nu vem som kommer ge upp först.

Ett företag som testade ett nytt grepp var Viasat och deras nya playtjänst var bra redan när den kom. För 99:- i månaden fick man se på hur mycket film som helst, och bland urvalet fanns det en hel del riktigt bra filmer. Tjänsten uppdaterades sedan under hösten och blev både snyggare och snabbare. Nu väntar vi bara på att viaplay ser till så att man slippa logga in med sitt användarnamn och lösenord varenda gång man besöker sidan, och lyckan kommer bli fullständig.

Fast en del undrar lite blygt varför Viasat även har porrfilmer för heterosexuella i sitt utbud men inget för homosexuella män.

Årets Skitår
Sony kommer inte att kalla 2011 för något direkt bra år i företagets historia. Under våren blev Sony Playstations servrar hackade och man tvingades stänga ner hela eländet, och man fick dessutom ha allt nere under katastrofalt långt tid.
Folk var förbannade och Sonys chefer satt i TV och bugade i ursäkt så att pappren yrde omkring dom. Det blev heller inte bättre när tjänsten sedan kom igång igen och man skulle göra något för alla de miljoner som drabbats. ”Welcome Back” paketet var ingenting annat än ett hån mot alla användare.
De enda som antagligen skrattade var hackarna, och Microsoft vars Xbox säkert fick många nya vänner under tiden.

Årets Sammarbete
Nokia, som haft stora problem att locka köpare till sina smartphones, meddelade i början på året att man skulle satsa på Windows Phone. Direkt exploderade tekniksajterna med kommentarer och analyser. En del menade att detta var början till slutet för Nokia, men några få vågade tycka annorlunda och trodde att det i längden skulle bli kanon. Det fanns till och med dom som trodde att Windows Phone skulle bli störst en dag!
I slutet av 2011 kom också de första Windows Phone telefonerna och recensionerna var överlag mycket positiva. Telefonerna visade sig vara riktigt bra och Nokia och MS är inte ute ur matchen än.

Årets Svensk
Sverige fick en ny invandrare under 2011, han eller hon heter Facebook.
För media i Sverige blev så glada när nyheten nådde oss att FB bestämt att förlägga en gigantisk serverhall till norra Sverige. Direkt fick vi svenskar känna oss så där speciella och märkvärdiga som bara vi kan göra. Att regeringen betalat miljoner till ett av nätets största företag för att de ska komma hit brydde vi oss inte om. Nej Facebook älskar Sverige, och det är det viktigaste.
Hurra!

Väl mött om några dagar, då går vi igenom media och kultur!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Recension: Adele at the Royal Albert Hall, Blueray

Jag var ganska sen i upptäckten av Adele. Visserligen hade jag hört hennes en hel del men aldrig riktigt tagit henne till mig tills jag hörde ”Set fire to the rain” Efter det blev jag frälst.

2011 har verkligen varit Adeles år med ett album, 21, som sålt mer än något annat album och priser och nomineringar i ungefär allt man kan tänka sig. Lägger man sedan till en turné som började väldigt bra så får Adele nog känna sig nöjd, även om turnen fick avbrytas på grund av röstproblem som senare ledde till operation.
I september i år uppträdde Adele på ett fullsatt Royal Albert Hall. Denna konsert spelades in och det är en helt underbart glad, sprallig och otroligt charmig Adele man får se och lyssna på.

Normalt sett tycker jag inte att den lugna och personliga musikstil som Adele har inte lämpar sig så bra i så stora lokaler som Albert Hall, men här glömmer man snabbt av att Albert Hall är stort, för det känns som att hon står framför dig i ditt eget vardagsrum.

Här är det inga stela ”I love you” och ”I am so happy to be here”, utan emellan låtarna så pratar Adele om ditten och datten, om allvar och skoj och om livet och kärleken, och hon gör det så otroligt personligt, charmigt och roligt så man önskar att hon aldrig slutar.
Självklart är det också mycket musik och hon sjunger båda sina egna låtar och covers på andras och hon bevisar dessutom vilken fantastisk sångerska hon är, för det verkar inte finnas en musikstil hon inte behärskar.

Publiken på Albert Hall älskar henne också och sjunger med mest hela tiden. En gång tar dom över och det är en mycket rörd Adele som med tårar i ögonen efteråt tackar alla att dom fört henne dit hon är idag. För man känner att hon älskar vad hon gör, och hon bjuder så enormt på sig själv.

Produktionen i sig är det inte mycket att orda om. Bild och ljud är helt ok, och det enda man kan störa sig på är väl att man emellanåt undrar om han som klippt ihop showen efteråt var full för ibland blir det bara konstigt.

Med tanke på att Adele mest står still eller sitter ner känns det emellanåt som det klipps lite för mycket. Detta är ingen Madonnashow, det exploderar inte och 15 dansare skuttar inte omkring på scen, så den hysteriska redigering som emellanåt använts är onödig.

Trots det så ska du självklart införskaffa denna bluray/DVD om du är det allra minsta förtjust i Adele, och har du inte gett henne en chans innan så gör det nu för jag lovar dig att du kommer älska henne. För det är väldigt lätt att älska Adele, och efter denna show är man stormförälskad. Det en helt fantastisk konsert som man vill se och höra på om och om igen.

Betyg: Stark 4 av 5

Setlist

1. ”Hometown Glory”
2. “I’ll Be Waiting”
3. “Don’t You Remember”
4. “Turning Tables”
5. “Set Fire to the Rain”
6. “If It Hadn’t Been for Love”
7. “My Same”
8. “Take It All”
9. “Rumour Has It”
10. “Right As Rain”
11. “One & Only”
12. “Lovesong”
13. “Chasing Pavements”
14. “I Can’t Make You Love Me”
15. “Make You Feel My Love”
16. “Someone Like You”
17. “Rolling in the Deep”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Optimerad Bemanning: När Göteborg blev Sovjet

I del 2 av min vansinnigt spännande serie om Optimerad Bemanning har vi nu kommit fram till staden jag själv bor i, och hur denna stad fullständigt tappat all form av sans och balans.

Tänk er en värld där allt planeras för alla, där ingen får avvika och där allt ska vara likadant överallt. Tänk er en värld där planeringen för framtiden betyder att alla dras under samma kam och ingenting får vara annorlunda, och fungerar det inte spelar det ingen roll för de som bestämt struntar fullständigt i vad du tycker.
Låter den världen bekant? Kanske påminner världen om Sovjet, systemet som föll ihop på grund av just idiotiska idéer om 5 års planer och annat?

Ja, det är Sovjet jag tänker på, men det kan lika gärna vara Göteborg 2011. En stad som just nu styrs av ett parti som verkar ha tappat all form av sans och balans och ett parti som släppt lös maktgalna tjänstemän som skriker efter makt samtidigt som de som de jobbar för, folket, inte verkar ha en aning om vad som pågår och som numera är väldigt betydelselös.

2011 förändrades Göteborg i stort. 20 stadsdelar blev 10 och staden skulle få ett närmare samarbete hette det. Givetvis skulle man också spara pengar på mindre administrativ personal etc, men det där har vi inte sett än. För samtidigt som man gjorde om staden beslutade man också att man skulle införa en rad nya chefsroller och ord som ”Delat ledarskap” dök  upp lite överallt. Så i grunden flyttades egentligen bara tjänstemännen om och så även pengarna.
Det som också prydde de glada budskapen om den nya stadsdelsreformen var att staden skulle bli mer enhetlig. Oavsett om man var fattig arbetslös narkoman i Backa eller rik företagare med minst 2 husvagnar i Askim så skulle servicen bli den samma. Det skulle vara lika lätt eller svårt, välj själv, att få ta del av stadens och stadsdelarnas fantastiska utbud. Ja allt skulle bli jättebra! Dessutom skulle personalen få bättre kontakt med sina chefer för nu skulle de komma närmare medarbetarna och så vidare.

Nu snart ett år efter att reformen infördes vet vi att resultatet blev ett annat. För Göteborg har blivit en stad där det individuella, det enskilda, är historia. Istället har de 10 stadsdelarna tillsammans blivit en jättelik klump där allt ska vara lika, och Gud nåde den som försöker sticka ut.

Göteborgs Kommuns styrande har nämligen bestämt att alla har samma problem överallt så därför kan man ta ett beslut som ska gälla överallt, oavsett hur verkligenheten ser ut.

Just verkligheten är annars något som är bortglömt i den orgie i nyordningar som kommunen går igenom just nu. Istället kommer det nya idéer påbud från konungen, läs: fullmäktige, och sedan är det bara för pöbeln att rätta sig in i leden. Beslutsförfarandet bland socialdemokraterna i Göteborg påminner väldigt mycket om Prins John i Disneys Robin Hood: Hysteriskt, barnsligt och fullkomligt befriat från logik.

 

Vi tycker att det är viktigt med en god arbetsmiljö och att medarbetarna känner arbetsglädje och engagemang.

Så står det på hemsidan till stadsdelen jag arbetar på och så står det på alla stadsdelars hemsidor, men detta är naturligtvis en stor lögn. Göteborgs Kommun är inte det allra minsta intresserade av engagerad personal. Eller man vill helst inte ha personal som tänker själva. I Göteborg arbetar man nämligen efter chockprincipen. Den går kortfattat ut på att man håller tyst så länge som möjligt, sedan öser man information över personalen på så kort tid som möjligt så att sedan personalen ska bli så matt så att den inte ställer några frågor. Hela informationscirkusen runt Optimerad Bemanning är ett perfekt exempel på detta.

Hela vårt arbetssätt ska förändras och personalen har fått 90 min totalt genomgång från förvaltningen. Denna genomgång har också inkluderat ett flertal ”Jag kan inte svara på den frågan”, när personalen ställt frågor som man inte räknat med. Dessutom har man, i sann diktaturanda, dragit med någon stackars medarbetare från en annan stadsdel som kan få förklara hur bra allt är.

Det är inte första gången man gör så här och det är från kommunens sida ett smart sätt. Genom att överrumpla personalgrupperna så hinner dom inte samla sig och gå till motangrepp. Man grupperar ihop ett stort antal per informationstillfälle, skriker ut vad man vill ha sagt, och sedan är det bra med det. Personalen lämnar informationsmötena ungefär lika förvirrade som de var när de gick dit.
Det har visat sig fungera tidigare, men frågan är väl om det kommer fungera nu. För någon gång måste ju någon inse att det som sker är fullständigt olämpligt och fullständigt förkastligt, om inte annat så talar ju siffrorna sitt tydliga språk, eller är det bara en slump att vård och omsorgspersonal är så mycket sjuka?
Personalen känner sig som slavar och den känslan blir allt starkare för varje nytt ogenomtänkt politiker och tjänstemannabeslut som kommer. Allt mer tappar personalgrupperna viljan till att protestera eller ens yttra sig, och det är exakt dit man nått men kostnaden blir också personal som har känslan av att ingen lyssnar på dom, och ingen bryr sig i alla fall.

Kom då bara ihåg vad som skedde med Sovjet och vad som skett med alla andra diktaturer. För Göteborg är en diktatur, visserligen gömd i ett skimmer av valda politiker men med tanke på deras ointresse om vad som sker runt om dom så är det tjänstemän som styr, och dom är inte folkvalda. Varje enskilt boende, varje enskilt hemtjänstområde och varje enskild förskola etc ska kräva att deras lokala politiker kommer dit. De ska kräva att få svar för har politikerna med våra skattepengar beslutat om ditten och datten ska de banne mig kunna förklara sig också. Saknas det kunskap ska dom heller inte sitta som politiker, svårare än så är det inte.

I nästa del!
Optimerad Bemanning del 3: Straffet mot kvinnorna och sveket från facket

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kommunal gör bort sig igen

GP skriver idag om det som är den stora diskussionen just nu bland stadens boenden och kommunala arbetsplatser. Detta att personalen nu ska erbjudas heltid samtidigt som det finns ett liten men inbäddat, detta att man då får räkna med att arbeta på andra arbetsplatser än sin egen. Upp till 20% av arbetstiden kan vissa få arbeta på boenden där de inte känner till vare sig rutiner eller de som bor där och som brukar tjänsterna.

Nu är i alla fall det nya avtalet klart och kommunal jublar. I GP säger Anders Hagberg, ordförande för Kommunal Väst, att avtalet är en stor seger för jämlikheten.
Jag säger skitsnack!

Kommunal har ännu en gång visat vilket bedrövligt fackförbund dom är. De har låtit sig bli överkörda och har godkänt ett avtal som förvandlar människor inom äldrevård och annan omsorg till att bli rena boskapen som kan föras hit och dit efter vad arbetsgivaren vill och önskar.
Göteborgs Kommun menar att man gör detta för att bli en attraktiv arbetsgivare, men det tåget har redan gått. Detta förändrade avtal är inget annat än ett straff gentemot dom som valt att arbeta inom vård och omsorg. Det är ett cyniskt avtal där medarbetare nu blivit förvandlade till schackpjäser som ledarna, läs tjänstemän och politiker, nu kan flytta omkring på det gigantiska bräde som heter Göteborg, och kommunal sitter som en lydig hund och viftar på svansen, drägglar lite glatt och svarar med ett glatt voff.

Kommunalarbetarförbundet är landets största fackförbund, och också bland landets dyraste. De som tjänar minst betalar mest och pengarna går till ett förbund som allt som oftast går hand i hand med arbetsgivaren.
Att uttala sig som Håkan Persson, ombudsman på Kommunal Väst, gör med orden ”Det finns en oro inför denna del av avtalet. Alla är inte jätteglada. ” är ett hån mot varenda medlem. Det är att idiotförklara de som betalar hans lön varje månad i hopp om att ha ett fack som bryr sig och som inser att personal behöver lugn och ro, inte tvärtom. Det är att klappa sina medlemmar på huvudet och säga ”Var inte orolig lille van, pappa ordnar detta”

Men det finns andra fackförbund, och det finns andra sätt att protestera på. Gå ur kommunal, och gör allt vad ni kan för att protestera emot optimerad bemanning. För oavsett om Håkan Persson kan visa upp ställen där det funkar, finns det ställen som redan övergett idén då personalen inte mått bra av den.

För slutligen ställer jag mig frågan: Om allt detta är så fantastiskt bra…
Hur kommer det sig att personal i Högsbo blir sjuka oftare just de dagar de ska arbeta på annat boende? Är det bara slumpen?

Kommunalare? Nej Tack!

 

Optimerad Bemanning: Time Care, företaget som har tjänstemännen runt fingret

Jag kommer i några inlägg skriva om något som heter Optimerad Bemanning. Detta är en nytt arbetssätt som Göteborgs Kommun bestämt att medarbetarna ska arbeta i. Då jag redan från början varit starkt kritisk mot detta system kommer jag ägna en stor del av min tid till att bevisa hur rent ut sagt korkat detta politiskt tagna beslut är. För om Optimerad Bemanning visar något så är det att folket och politikerna i Göteborg inte lever på samma planet, och tjänstemännen är portalen dom emellan. Jag inleder med lite funderingar om programmet TimeCare som är grunden i ungefär allt när det gäller personalplanering i Göteborg idag (och i många andra kommuner)

Var och varannan kommun och landsting har idag Time Care som grund när man lägger schema. För er kanske 3 personer inom den offentliga delen av Sverige som inte hört talas om TimeCare så är det i korta ordalag ett system där man ”enkelt” kan lägga upp scheman och där man ”enkelt” kan hålla koll på allt från bemanningskrav till tidsregler etc.

I Göteborg älskar tjänstemännen TimeCare, och det är inte så konstigt. Företaget TimeCare AB har nämligen lärt sig hur man på bästa sätt ska få lokala politiker att bestämma så det gynnar dem. Man lindar naturligtvis tjänstemännen runt sitt finger och sedan kommer politikerna, likt en löpande tik som känner vittring av hanhund, springa åt samma håll.
Sättet man gjort det på är dyra och fina ”kurser” och introduktioner. Bland annat hittade man på något som hette Bemanningsakademin. På Timecares hemsida kan man läsa:

Enhetschefer är de som har möjlighet att förändra dagens hantering av bemanningen och därmed ha stor påverkan på resultatet – ge chefen verktyg att känna sig trygg att ta chefsrollen i förändringsarbete

Mina gamla chefer fick också gå denna kurs, riktigt vad de lärde sig fick jag aldrig veta . Kursen kostade i alla fall runt 3000 plus moms per person så jag är säker på att den gav massor med viktig information om…

Nåväl….

På mitt arbete har vi jobbat med TimeCare i flera år nu. Var sjätte vecka sätter sig jag och en kollega för att se hur våra andra kollegor vill jobba. Oftast vill ingen jobba så att det passar verksamheten från början så kollegorna har sedan 2 veckor på sig att ”diffa”. Efter det sätter sig jag och min kollega igen och fixar till schemat, och löser de tider som inte diffats klart. Det låter säkert jättebra men allt är i själva verket ett sjukt system.

Äldrevården som alltid jobbar åt målet att spara så mycket pengar som möjligt är just nu inne i en period av hård granskning. Det man kom fram till, ännu en gång,  i denna granskning efter ungefär 5 min är att pengar är det som styr, och pengarna har blivit allt mindre samtidigt som de äldre blir fler och sjukare. Då borde det ju gälla att se över de pengar man har och sedan göra det bästa av situationen. I Göteborg arbetar man på ett annat sätt. Långsiktighet, planering och försiktighet är tre ledord som är fullständigt raderade ur denna kommuns ordbok. Istället får man en idé och liksom en pojk med ADHD springer man sedan rakt in i en ny lek utan att se sig om åt vare sig höger, vänster eller bakåt.
Arbetet med TimeCare har varit så på alla sätt. Företaget TimeCare AB har satt sig som Guden över allt och alla i staden, och då gör det ingenting om det kostar. Allt går att lösa med TimeCare, och nu när Göteborg är på väg in i det man kallar Optimerad Bemanning kommer företagets produkter få ännu mer makt.

Hos oss, och på de flesta arbetsplatser idag, har vi alltså 6 veckors scheman. Detta för att verksamheten snabbt ska kunna ändra sig om det behövs och för att personalen ska kunna lägga in önskemål. Låter det inte alldeles underbart?
Det är det inte kan jag meddela, för vi har en situation där personalen lik förbannat efter varje schema vill ändra, flytta och byta och oftast är det familjesaker som ligger till grund för det.  Efter en tid kan man tro att just personal inom äldrevården har svårare än någon annan grupp människor att planera sitt liv, och jag har också många gånger frågat mig: Är det inte ett jobb vi har? Är det inte jobbet som ska gå i första hand och inte tvärtom. Flera medarbetare verkar tro att verksamheten de arbetar inom finns till för deras skull istället för tvärtom. Att lägga ett kort schema och sedan ändå tvingas göra om det gång på gång gör ju att hela idén med korta scheman faller, och så här är det överallt kan jag meddela. Det finns absolut ingen som helst mening med att lägga ner tid på detta.

Jag skulle vilja se hur detta funkade på Volvo om 400 medarbetare gick till sin chef och sade, ”Jag kan inte jobba på fredag mellan 8-11 för då ska min dotter/son få ditten och datten”
Det hade självklart inte accepterats och ska heller inte accepteras. Det är ett jobb folk har!
Jag förstår inte riktigt meningen med att ha korta schemaperioder när folk ändå byter och flyttar om lika mycket nu som de gjorde innan när man hade fast schema. Hela idén faller ju platt till marken och i slutändan blir hela användandet värdelös. Ändå ska det användas, och vinden blåser åt att man ska använda det ännu mer.
Lägger man sedan till all den tid som det krävs av personal för att få till sitt schema blir man nästan mörkrädd när man sedan hör om boenden där de boende får sitta i en stol och vänta på döden på grund av att personalen ska leka schemaläggare.

Man frågar sig lite då varför man använder sig av systemet, och svaret är naturligtvis enkelt: Företaget TimeCare AB har på alla sätt lyckats sälja in sin produkt så enormt så att man idag snöat in sig totalt i kommunen. Det så kallade planeringsverktyget är idag inbyggt i lönesystemen och så vidare så att nu ta bort det vore det samma som att behöva göra om allt från grunden igen. TimeCare AB har helt enkelt lyckats med sitt projekt att få kommunernas tjänstemän och senare också politiker att inse att ”Utan Timecare kan vi inte leva”. Man har inte någon gång ställt sig frågan från kommunens sida om det finns andra program, som kanske dessutom är billigare. Nej, istället har man hela tiden bundit sig ännu mer vid samma system, ett system som dessutom inte alls är så fantastiskt när man väl börjar jobba med det. Planeringsverktyget är extremt ologiskt uppbyggt och det som skulle kunna vara väldigt enkelt blir gärna väldigt krångligt i TimeCare.

Det som är det värsta med hela cirkusen runt TimeCare är tiden det tar för alla att jobba med det. Först tas det tid från medarbetarna, sedan ska även cheferna behöva sitta och kontrollera schemat innan det sedan slungas iväg till lönekontoren. Den tiden hade man kunnat utnyttja på så enormt många bättre sätt än till personal som sitter framför en dator gång efter annan.
Idag när det är smärtsamt uppenbart att svensk äldrevård på alldeles för många sätt är det samma som att sitta i en stol och sakta ruttna bort borde all tid som finns läggas på att helt enkelt få igång de gamla. Det heter ”Att få leva tills man dör”, inte ”Att få sitta och vänta i en stol tills döden kommer”. Att man då istället prioriterar saker som ständigt återkommande schemahanteringar är ingenting annan än ren skandal.

För det sparar vare sig personal eller pengar. Det enda som sker är att kommunernas tjänstemän har ytterligare en leksak som egentligen inte fyller någon som helst funktion alls mer än att det tar tid, kostar pengar och i slutändan leder till att omsorg och vård blir sämre.

När vi normala människor, som inte är tjänstemän inom kommun och landsting, ska handla en sak vill vi veta priset när det gäller produkten vi ska köpa. Som skattebetalare är det ju dessutom ganska intressant att få veta hur mycket pengar Göteborg lagt ut på TimeCare så jag mailade idag följande mail till kommunen…

Då jag är osäker på vart jag ska vända denna fråga så skriver jag till eran öppna adress och hoppas sedan att mailat vidarebefordras till rätt instans som kan svara på min fråga.

Jag skriver just nu om kommunens samarbete med företaget TimeCare AB som
verkar ha tagit alla tjänstemän med storm i och med företagets
programvaror, kurser och annat.
Jag är väldigt intresserad av att få svar på 2 frågor frågor om detta
samarbete.

1. Vad betalar Göteborgs Kommun per licens för programvarorna Time Care
Planering och Time Care Pool. Företaget själv skriver inte ut några priser
på sin hemsida.
Med tanke på att kommunen nu rusar in i Optimerad bemanning så kan det
vara intressant att se hur mycket kostnaden kommer bli för detta.

2. Hur mycket har kommunen hittills spenderat på företaget TimeCare AB när
det gäller programvaror, informationskurser och liknande (som
bemanningsakademin t.ex)

Ser fram emot svar på mina frågor och vill också meddela att både frågor
och svar kommer att visas upp på sidan www.walentine.com

Hälsningar
Walentine Andersson
www.walentine.com

Jag kommer självklart återkomma när jag fått svar, och får jag inte svar kommer jag gå vidare för svar ska jag ha. I skrivande stund, tisdag kväll, har jag fortfarande inte hört ett knyst men jag kommer inte ge mig. Göteborgs Kommun är en öppen verksamhet, vilket jag tänker påminna dom om senast torsdag om jag inte hör något innan.
Jag säger INTE att några olagligheter har skett, men jag hävdar bestämt att den kritiska och granskande inställning man ska ha när man använder skattepengar inte alls funnits när det kommer till just en sådan sak som TimeCare. Man har köpt företagets idé rakt av utan att för en enda sekund fundera på nyttan, och där det i normala fall är verksamheten som ska styra programmen är det här programmen som fått verksamheten att rätta sig efter den. Det visar kommunernas intågande i det som Göteborg kallar för Optimal Bemanning t.ex och här är ett exempel på hur dumt allt kan bli:

Person A arbetar på Ålderdomshem 1. Person A har idag en så kallad resursdag då Person A kan få räkna med att arbeta på ett annat boende så idag ska Person A gå till Ålderdomshem 2 och jobba där. Samma morgon blir en annan personal på Ålderdomshem 1 sjuk och det finns nu en lucka där. Det visar sig att en person, Person 2, som arbetar i den bemanning som skapats på grund av Optimerad Bemanning är ledig och får nu vandra till Ålderdomshem 1. Person A föreslår då att på grund av att hon känner till Ålderdomshem 1 bättre i och med att det är hennes ordinarie arbetsplats så är det ju bättre att hon stannar kvar och Person 2 besöker Ålderdomshem 2 istället, som denna person varit på flera gånger.
Men se det går inte får för det blir alldeles för krångligt för programmen då, så det slutar med att två ålderdomshem får personal där ingen är fullständigt insatt i hur de boende vill ha det.

Detta är ett exempel på hur sjukt det blir när programvaror styr verksamheten. Sådant här har man inte tänkt på innan utan man störtar in utan att fundera en sekund på konsekvenserna. Man lägger upp en hel organisation runt ett program, och ingen ställer sig frågan vad som kommer ske om det visar sig att programmet inte fungerar. Det är egentligen skrämmande att tänka sig att Sveriges näst största stad ligger som slav under ett företag. Tycker ni jag överdriver? Så här skriver TimeCare själva om ett projekt:

Förutsättningen för att lyckas med detta projekt har varit ett nytänkande i schemaläggningen och nyckelordet har varit flexibilitet. För att underlätta sin schemaläggning och för att planera över avdelningar har Morängatan använt Time Care som it-stöd. De har även tillsammans med konsulter från Time Care gjort en översyn av sin bemanning i en Bemanningsrevision och utbildat sina chefer i Time Cares bemanningsakademi.

Allt handlar om TimeCare, precis allt. Det är TimeCare som är konsulter, det är TimeCare som utbildar och programmen man använder är från, ja just det, TimeCare.

Att sedan stadens politiker gömmer detta och kallar det något annat är enbart ett sätt för att det ska låta bra, men sista ordet är inte sagt ännu….

Väl mött i del 2 av denna serie: Optimerad Bemanning: När Göteborg blev Sovjet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Carema är inte ensamma


Just nu verkar all media i Sverige yrvaket ha vaknat upp till den fruktansvärda påminnelsen om att svensk äldrevård lämnar väldigt mycket över att önska.
Carema är företaget som just nu verkar leda i ligan över värst skötta verksamhet men tro inte för ett ögonblick på att dom är ensamma i den extremt cyniska värld som äldrevården är.

Idag läser vi om en döende man som lämnades ensam för att dö, vi läser om underbemannade avdelningar där boende inte får den hjälp de förtjänar och vi ser intervjuer med chefer för företagen som står och verkar helt oförstående för det som hänt.
Nästan direkt börjar folk sedan skrika om att det inte ska vara tillåtet med riskkapitalbolag inom äldrevården och att deras enda syften bara är att tjäna pengar. Självklart är det så! Varför skulle ett företag gå in i en branch om de inte kunde tjäna på det. Det är ju just det som är hela meningen med företagsverksamhet.

Det är samtidigt nästan komiskt att de som nu skriker att detta är fel också är dom som en gång förändrade äldrevården så att privata företag fick chansen att komma in marknaden. För äldrevården i Sverige är redan från början dödsdömd med det system vi har idag. Sverige är nämligen ett land som bestämt sig för att gamla människor enbart kostar och de tillför ingenting och så länge den inställningen finns kommer heller inte svensk äldrevård att bedrivas på ett bra sätt.

Vad ska vi ha våra gamla till? Ska dom sitta på ett boende eller i sina lägenheten och ruttna bort? Ja tycker vi det så är vi redan på god väg och behöver inte ändra på något. För det är just det som sker idag. Reglerna idag som styr verksamheterna är så snäva och så enormt snåla när det gäller personaltäthet så enbart det allra viktigaste får hinnas med. Den sociala omsorgen, det som kanske är viktigast av allt har man helt skurit av. Senast häromdagen hörde jag på en nyhetssändning där meningen ”På dagar och kvällar behövs det mer personal än mitt på dagen”. Detta bygger man på att det viktiga är att få upp de boende, sen kan dom sitta där tills det är dags att lägga sig igen. Detta sker varje dag, året om, vardag som helg.
Tro heller inte att det fungerar bättre inom den kommunala verksamheten. Har ni alla glömt diskussionen om ägget häromåret. Historien om mannen som så gärna ville ha ett kokt ägg på morgonen men som fick välja att äta ett var annandag eller ett halv per dag, allt i besparingssyfte. Eller kaffebråket på boendet som tyckte att de gamla drack för mycket kaffe…

Pengar styr alla verkamheter och det gäller självklart denna verkamhet också.

Skillnaden är bara att här vet vi hur det kommer sluta. De som bor där idag kommer att dö, och förhoppningsvis gärna innan de hinner klaga för mycket.

Låter jag elak och extremt cynisk? När besökte du ett äldreboende senast? Tror du verkligen att det är roligt att sitta i samma stol timme ut och timme in bara för att man är 90 år? Tror du verkligen att köttfärs på längden och tvären är det man enbart vill äta som gammal och får man någon gång riktigt kött är det så sönderkokt så det hinner gå sönder innan det hamnat på tallriken. Tror du verkligen att ALLA gamla älskar att sitta i ring och lyssna på Lasse Dahlqvist?

Ja, det finns gamla som gillar Lasse, och det finns gamla som inte kan äta vanligt kött och det finns gamla som valt att sitta på samma plats under tiden de är vakna, men att bli gammal är inte att tappa alla sina egna intressen, smaker och idéer, men individen har blivit en grupp i dagens äldrevård och är man annorlunda blir man jobbig. Valmöjligheten för den enskilde är extremt liten och ska helst inte vara så jobbig. Det heter eget boende men är även i dag en institution. Har du heller inga anhöriga som slåss för dig kan du hälsa hem direkt.

Det som är mest skrämmande med hela diskussionen som nu pågår är hur ointresserad DU som person är. Visst jag förstår, nu snurrar ju Så mycket bättre och Idol samtidigt och det finns ju en gräns för hur mycket vi kan twittra om, eller hur? Vi kan inte intressera oss för människor som är i total beroendeställning av oss samtidigt som måste tänka på om vilka som gråter i TV4. För varför ska vi intressera oss för äldrevården, den behöver ju vare sig du eller jag. Vi gör som våra politiker och tänker lite på den vart fjärde år, sen får det räcka. ”Klart våra gamla ska ha det bra”, säger vi och glömmer av det tills nästa val.

Svensk Äldrevård 2011 är ett stort skämt, och skulden till detta bär både nuvarande regering och den gamla socialdemokratiska. Äldrevård är dyrt, jävligt dyrt, och det medför inga inkomster heller. Så frågan är helt enkelt en samvetsfråga, och när det gäller pengar och samvete vet vi hur det brukar sluta.
Kom bara ihåg en sak, de gamla betalar för sin vård. De betalar ockerpriser för ett rum utan kök och de betalar för maten de får och hjälpen de så väl förtjänar. Faktum är att en stor del av de som idag bor på våra hem lever på existensminimum för resten tar kommunen eller boendet de bor på, men uppenbart räcker inte det. Nej, att bli gammal i Sverige är det samma som att bli en värdelös belastning och det enda jag önskar är att DU kunde engagera dig lite. För det är DU som kan förändra detta, men för att få till stånd en förändring måste värderingarna i vårt samhälle ändras först, och det kräver mod, ork och kamp.
Tills dess kommer fler ligga i dagrummen och dö ensamma. Fler kommer inte få den omsorg de förtjänar och fler gamla i Sverige kommer hamna på ett hem och kommer sedan inte komma ut förrän dom ska till sjukhus eller ligger i en kista, och vet ni vad…

Det är förjävligt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,