Helsike de är full snöstorm ute, och det är ju fan inte ens vinter än!

Vad har hänt med vädret? Seriöst alltså? Vi hade vinter till och med april, sedan hoppade man över våren och gick mot regn och regn och regn som sedan byttes ut mot extrem äcklig värme som tog kol på alla utom nötter som satt i solglasögon i TV.
Sedan fortsatte värmen och sedan PANG! blev det storm och nu snöar det.
Vi har ju inga årstider längre!

Bara jag som känner en allt större oro för det där med miljön?

Som ni vet har jag satt ihop en sida om George Michael och till sidan finns ett forum…

Att få ett forum att fungera är inte lätt, det är stört omöjligt att få igång det och i början är det extremt svårt att få ämnena att börja ramla in. Så därför vädjar jag till er alla nu att ni gör ett besök och skriver några snälla eller inte så snälla inlägg. Det måste inte vara ämnen om just George Michael men ni får gärna skriva om det

För er som känner att ni vill bara extra snälla så sprid gärna länken, jag blir så lycklig såååååå

Puss

P.s lägger in en bild här under på mig själv när jag är ett sött litet barn och bär omkring på blommor. För inte kan ni väl säga nej till ett barn?

Jasså? Det räckte inte. Då lägger jag in detta då igen. Inte ens jag själv kan låta bli att le åt hur söt jag var

Har ni fortfarande inte gjort det? Ni saknar hjärta! Usch!

Fick virus på datorn idag. Genom MSN kom det och jag vet att jag smittat minst 4 stycken till. Jag hade ett script på mitt MSN som gjorde att den tog emot allt automatiskt och sen va de kört kan man säga. Helt plötsligt började hela datorn bete sig skumt och sedan satte den igång att skicka samma mess till alla på min MSN lista.

Jag hade ändå tur, för jag har fått bort det mesta. Det enda jag lider av just nu är några popupmeddelanden som dyker upp emellanåt men har jag på den inbyggda popupblockeraren så störs jag inte av det. Värre är det för Isak den stackaren vars MSN skickade viruset till mig. Hans dator verkar ha lagt av helt och hållet.

Jag är egentligen emot dödsstraff men just spammare och virusmakare borde man göra undantag för. Eller varför inte använda dom som försöksdjur i plågsamma djurförsök eller något.

Blir så less …

När jag var riktigt liten brukade jag lyssna på programmet På Minuten. Då var det Margareta Krook, Stog Järrel och andra som satt i panelen. Nu är det andra personer men programmet är minst lika kul idag. För På Minuten är hejdlöst kul att lyssna på.
För er som inte vet vad programmet handlar om så är reglerna väldigt enkla. Man ska tala om ett speciellt ämne i en minut. Man får inte staka sig, tramsa ut och tappa fattningen eller sno varandras ämnen. Det gäller för resten av panelen att hela tiden försöka hålla koll och avbryta så fort fel begåtts. Allt ihop blir sanslöst kul

Om det finns någon som lyckats missa På Minuten så finns deras egen sida Här. Du finner också SR’s podradiosida om På minuten Här.

Dessutom finns ju även sidan www.podradio.nu. Där hittar du program för nästan ett år tillbaka.

Så passa på att ge dig chansen att skratta lite. Det är du värd!

Andra bloggar om: Radio

Söndagen den 29 oktober uppträdde Ulf Ekman i Svenska Kyrkan i Lund. Laurentiikyrkan fick besök av Livets Ords grundare och enligt tidningen Världen Idag var kyrkan fylld till bredden.

Jag är för yttrandefrihet och jag är för att låta alla prata, men Ulf Ekman har inget i Svenska Kyrkan att göra och han har absolut ingen anledning att stå och prata sin förljugna propaganda i svenska folkets kyrka. Vi vet vad Ekman går för, vi vet vad han står för. Det är inget nytt under solen med honom, och han har redan haft chanserna när det gäller SK.
Att bjuda in Ekman är verkligen helt rätt väg att gå, om man vill särskilja sig från folket och om man vill förlora medlemmar. Vill man göra kyrkan till något “konstigt” ska man fortsätta på denna linje. Vill man däremot försöka bli en riktigt “folkyrka” har man nu tagit flera steg ifrån den idén. Denna nya flört emot Livets Ord som sker allt oftare är sådant som till och med kan få mig att begära utträde ur SK.
Det är beklagligt att det finns människor som anser Ekman intressant, och det är ännu mera synd att SK inte starkare tar avstånd från sekter som Livets Ord. I artikeln i Världen Idag lyfts frågan om Allians fram. Inte för att jag ens tror att det finns planer på en sådan inom SK men om det skulle visa sig göra det kommer jag tacka för mig.

Jag är besviken, fruktansvärt besviken

Andra bloggar om: religion, svenska kyrkan, livets ord

Intressant.se

Idag är det åtta år sedan min stad Göteborg blev en stad i panik och sorg. 63 ungdomar förlorade livet och hundratals andra blev skadade. Tusentals människor förlorade en kompis, en vän, en bror, en syster. Alla blev påverkade och Göteborg förlorade lite av sin själ. I det läget blev man påmind om att Göteborg inte är så stort för överallt brann ljusen och överallt rann tårarna.

Jag kommer ihåg nyheterna från händelsen den natten men mest kommer jag ihåg Göteborg dagen efter. Tystnaden, chocken och sorgen som fanns överallt och som trängde in i varje del av kroppen. Där det normalt brukar finnas massor med folk fanns knappt en människa. Ingen orkade och ingen ville göra något, alla försökte bara förstå. Alla försökte bara värja sig mot det ohyggliga som hänt ute på Hisingen. Folk åkte dit och lade blommor, tusentals och åter tusentals med blommor. Folk grät och folk stöttade varandra. Mitt i sorgen kramade människor som aldrig sett varandra tidigare om varandra och man försökte stötta varandra. I sorgen uppstod kärlek och i sorgen uppstod styrka.

Idag är det åtta år sedan Backabranden inträffade. Det är en extra jobbig dag för anhöriga och vänner till de omkomna. Så ägna en tanke åt dom idag och ägna en tanke åt dom som aldrig fick bli vuxna. Dom som för åtta år sedan gick på en fest som slutade i katastrof. Dom som aldrig fick en chans till livet

Bilden kommer från Aftonbladets bildarkiv. Jag tycker bilden i sin sorg också visar på den styrka som kan uppstå i katastrofer som Backabranden. Därför lade jag in den här.

Andra bloggar om: backabranden, sorg

Intressant.se

GP skriver idag om Tony, en kille som föddes som kvinna till det yttre. Läs om hans kamp för att få rätt till det lagen säger att han har rätt till men som Västra Götaland skiter i.
Man skriver också lite att politiker nu säger att en lösning kan vara på gång.

Inte för att jag tror du gör det men om du läser detta Tony så tänker jag på dig och jag hoppas innerligt att du får din lagliga rätt til slut. Man blir bara ledsen och förbannad när man läser din berättelse och dessutom blir man bara ännu mer förbannad på giganten Västra Götalands regionen vars enda syfte var att se till att de som styr över den kunde begära större traktamenten.

Usch

Andra bloggar om: Transsexualism

När man är ledig och har tråkigt kan man göra olika saker. Man kan supa och slåss eller titta på film eller göra något annat meningslöst.

Eller så kan man roa sig med att göra en liten hemsida

www.georgemichael.se

Den e inte klar än som ni ser men de är hemskt kul att jobba med den

Det rasar full full orkan utanför och det känns lite som om huset ska lyfta sig. Spännande att se om det finns något västra Sveruge kvar på lördag när detta ska vara över.
Det pågår också en storm inne i mig…

För några månader sedan var jag på ett rutinbesök hos en av mina doktorer. Några dagar senare ringer dom för dom vill be mig komma dit. Väl där pratade läkaren med mig och förklarade att flera av mina värden gått ner väldigt snabbt och väldigt mycket. Jag tror inte riktigt jag fattade allt. Efter läkaren fick jag också träffa en kurator som pratade med mig om ångest, döden och planering inför döden. Ingen sade att jag skulle dö, men nog fan insåg jag att det verkligen var allvar nu.
Sedan har jag emellanåt/ofta besökt läkaren igen och de har joxat och tricksat och idag var det dags att få den slutgiltiga domen. Det jag förstod att saken handlade om var helt enkelt att min kropp började visa tecken på att ge upp helt enkelt. Det har alltså varit ganska krisaktigt jag jag säga utan att gå in på några direkt mer detaljer.
Idag visade proven att det har vänt och det ser bättre ut, hur mycket bättre vet jag inte men jag fick i alla fall höra orden “Det ser ju riktigt bra ut”. Behöver jag säga att jag andats ut en del idag?

Därför kändes det ganska lätt ikväll att leva, lättare än på länge. Jag tog en fika på stan med tompa och robban och sedan åkte jag hem och satte mig att fundera lite. Jag funderade på mitt liv, och det jag har kvar på mitt liv. Jag är liksom inte dummare än att jag inser att jag inte kommer fylla 90 men kanske kommer jag fylla 45. Just idag känns det faktiskt så. Jag kommer få ha min 40 års kris! HURRA!

Men ändå kände jag en form av missnöje idag också för jag hade ingen att berätta detta för. Inte så nu att det inte finns människor i min närhet som jag skulle kunnat ha berätta en sådan här sak för och som skulle stöttat mig men samtidigt har det funnits människor som inte vare sig skulle klarat en sådan här sak eller som ens brytt sig. Problemet för mig i ett sådant läge är att jag då väljer att inte säga något, lite så som jag skrev igår. Jag tuffar på som vanligt och visar ingenting, och gråter sedan när jag är ensam. De där som inte bryr sig har inte ens vett på att begripa att det kan va allvar i alla fall. De lyssnar så blint på mina ord för då slipper dom ju bry sig så de beter som om att det regnar som vanligt.

Ska jag klara av att leva, oavsett sjukdom eller inte måste jag göra någonting åt det då. Jag måste ta mig ur denna spiral jag finns i när vissa människor trycker ner mig både av sig själva med också av hjälp från mig. Jag ville göra saken så lätt för mig innan och vägra inse att Alex inte var det enda svinet i mitt liv. Mitt liv är fullt av små “minialexar” som beter sig ungefär exakt likadant som honom.
Därför var det så skönt att idag kunna be en sån lite “Alexwannabie” dra åt helvete. Ja till de allra mörkaste vrån önskar jag denna person. Jag hatar inte, bråkar inte heller och vill inget illa. Jag vill bara se till att jag aldrig någonsin mer hör från denna person. Det var en av de som ständigt knäckte mig, lekte med mig och sedan alltid själv lyckades bli offret. Vad ska jag med sådana till? ÅÅh Gud vad jag ibland önskar att jag lyssnade mer på Ina våren 2004 men som hon själv säger var jag inte mogen då. Nu är jag det. För jag sitter ju här och är glad för att mina blodvärden verkar återhämta sig. Jag är glad för att jag lever!

Jag levde i fredags. Jag har ju förstått att flera tror att jag kommer ägna all tid numer åt George Michael på denna sida, så kommer det inte bli men ni ska veta att när jag stod där framför scenen och han sjöng “You have been loved” så var det till mig han sjöng. Ja inte på riktigt så klart men låten gick så rakt in i mitt hjärta så det går inte beskriva. Den lycka jag kände där då, den lyckan har jag inte känt på 10 år tror jag. Så vill jag känna igen. Så vill jag känna massor med gånger! Så vill jag känna hela tiden! Människan strävar ju efter att få bli lycklig, inte att oroa sig. Det måste också bli min strävan om jag ska överleva.
Jag är inte frisk, inte på långa vägar och i morgon eller nästa vecka kanske kroppen kommer brytas ner igen men det får jag ta då. Jag tror ju inte processen går långsammare om jag ständigt oroar mig och känner mig nedtryckt.

Så det är dags att ta nya tag och nya friska tag dessutom. Därför kommer fler personer få höra att de ska dra åt helvete. De kommer inte få någon chans att förklara sig, eller försöka lappa ihop för det finns inget att lappa ihop. Jag vill inte veta av dom mer. De är nämligen värre för mig än vilken cancersort som helst.
Jag behöver dom inte, hör ni det! Jag behöver dom inte.
På Scandinavium var jag ju med folk jag tycker om, folk som bryr sig och folk som jag älskar. Det är ju dom jag ska engagera mig i. Inte en massa psykotiska nervvrak med taskig syn på sin sexualiet, bland annat.

Jag ska ifrån mitt jobb för det är nästa sak som drar ner mig. Anledningen är ungfär den samma som förklaringen ovan så jag lämnar den därhän. Jag skiter i om jag får nytt. Jag får väl skriva då! För fan Walle! Du fick en kvällstidning att ringa dig på grund av en blogg som funnits i en månad. Du kan skriva Walle, hör du det din envisa jävla fjolla. Du kan skriva! Om du bara kan tro på dig själv lite mer.

Så det är storm på gång, både ute men också inne. Det är jobbigt men jag har också lärt mig att efter stormen brukar luften både vara bättre och renare. Så kanske behövs det små stormar ibland och kanske behöver man som 34 åring skriva sitt Vita Arkiv där man skriver “inget allt” under frågan om hur man vill ha sin begravning. Kanske är det då man inser vad man håller på med och hur man felprioriterar sitt liv. Ja kanske behövs det såna perioder.

Så Åke, Yngve, Ulf och Carin…

I´m Back!

Gud måste i alla fall lite se mellan fingrarna på mitt homosexuella syndfulla leverne. Han har ju uppenbart gett mig en chans till, och när jag tänker efter har jag fått massor med chanser. Mot det är jag tacksam Gud, väldigt tacksam.
Jag ska i alla fall försöka ta vara på den, men ibland får Du ursäkta om det går trögt. Jag är så dålig på att ta de där chanserna, men Jesus sade ju att det aldrig är försent att ändra på något så jag ska försöka bättre mig

Kram på dig Gud och tack än en gång. Ibland kan Du allt va snäller i alla fall

Natti

/Walentine

Det är bara jag där. Jag i hela den där stora mörka lokalen. Jag står där och väntar och väntar. Jag väntar på dig. Jag har väntat i så många år, i så många timmar i så många dagar. Som jag väntat på den stunden jag befinner mig i nu. Stunden då du ska sjunga bara för mig och ingen annan.

Till slut börjar musiken spelas och din röst tränger fram. Jag skakar för jag är så nervös men också så lycklig. När du i nästa ögonblick går ut på scenen svimmar jag nästan. Så vacker du är, vilken röst du har och vilken känsla det är att vara dig så nära. Jag kan nästa röra dig, jag kan nästa känna dig.
Du sjunger, du dansar och du får mig att må bra. Jag vill för alltid var där jag är nu, just i den känslan och i det ögonblicket. Det vill jag aldrig lämna.

Efter en stund bär någon fram en stol åt och och du sätter dig ner. Ljuset blir först mörkt för att i nästa sekund bytas ut mot en strålkastare enbart riktigt mot dig. Det är då du börjar sjunga min låt, vår låt. Den låt som så ofta fått mig att gråta när jag varit ledsen och glad när jag känt mig nöjd.
Det är då jag inser det. Jag älskar dig George. Ja, jag tror jag älskar dig George Michael

(fan de är ju riktigt kul att vara fjortis ju Ska bli det oftare tror jag)

En ganska stor kvällstidning ringde mig igår. De ville ha med min andra blogg i ett repotage om a-kassan. Jag blev självklart väldigt glad för det, särskilt med tanke på att viss kritik riktats emot bloggen och då jag med mitt dåliga självförtroende själv började tvivla på den.

Sedan ville kvällstidningen ha en bild på mig men då sade jag nej. Jag ställer inte upp på bilder sedan uppropet och alla mysiga hot och skit man fick då. Kvällstidningen gick då vidare till annan blogg.

Men jag ska villigt erkänna att det kändes lite som en “muhahahah” känsla att dom frågade

Det har varit en ganska jobbig vecka hittils. Jag har försökt lösa det genom att inte bry mig, något jag är ganska dålig på. Jag är ledig från jobbet i alla fall och det är skönt, väldigt skönt faktiskt. Jag var iofs där idag på kurs eller vad man ska kalla det, men nu slipper jag åka dit på flera dagar.
Det känns väldigt trist att just känna de där, “var tvungen att åka dit”, men så känner jag.

Jag har ju ganska länge varit less på jobbet mitt, men jag tror faktiskt att finalen kom 30 min innan jag skulle åka och se på George i fredags. Saker hände och sedan kände jag bara”, Nej nu e de bra, nu räcker det”. Vad som hände vill jag inte gå in på men en lång spiral blev plötsligt väldigt rak och man kom till insikt.

Jag är en känslomänniska, en mycket kraftfull känslomänniska. Jag tänker ibland mer med hjärtat än med hjärnan och ibland blir det fel, men samtidigt är det ju den jag är. Jag vill inte, och har inga planer på att förändra det för då tar jag bort lite av det där som är just jag. Problemet för mig med mitt jobb är nog mest att det bryter ner den jag är och då känner jag mig vilsen. Jag orkar dessutom inte arbeta med människor som drar ner mig ännu mer. Mina boende får göra det, dom får göra det dom vill för det har dom rätt att göra men inte andra runt om mig. Därför bestämde jag mig bara för att det får vara nog nu.

Resten av denna vecka har gått i väntans tider. I morgon ska jag till doktorn och besöket i morgon kan gå på två sätt. Å ena sidan kan jag vara väldigt glad när jag går därifrån, å andra sidan kan det vara tvärtom. Jag har inte skrivit så mycket om det men det har varit ganska skit me Walle den senaste tiden, faktum är att det varit mer skit än jag tror det varit sedan jag började blogga faktiskt. Väntan har varit tuff och man känner verkligen att man står inför ett mycket stort stup just nu. Om jag kommer klara att hoppa över det vet jag inte än, men i morgon vet jag kanske mer.
Som vanligt i sann Walleanda har jag inte berättat så mycket till någon. Jag har detta år lärt mig att inte säga nåt alls för då blir jag inte besviken senare. Jag är trött på att bli besviken på folk, det har jag fått nog av. Så man har fixat även detta själv. Man har haft sina djur, sin musik, sina hemsidor och sina fiskar. När ingen ser har man legat på sängen i fosterställning livrädd för vad som komma skall. Ringer telefonen då svarar man, “Hej du! Jag är lite upptagen men kan jag ringa dig om 10 min”, och så lägger man på, gör sig i ordning för att träda in i den roll man nu spelat i så många år: Den bittre och sjuka Walle som bara är sjuk men ändå ingen fara med.

Livet är ett skådespel

Jag har ändå allt planerat, allt i minst detalj. Jag vill inte ha någon begravning. Jag vill inte ha någon dödsannons och jag vill absolut inte ha någon minneshögtid eller sånt tjafs. Vem skulle komma på den? De vänner jag har som jag vet bryr sig minns mig nog i alla fall, de andra ska inte behöva spela lidande bara för att det hör till. Ja, jag har till och med ordnat så en person skriver här på bloggen om något skulle hända mig. Bloggen är ju ändå idag det ställe där jag har kontakt med folk och där folk uppdaterar sig hur läget är.

Jag är 34 år och har haft döden som granne nu i över 10 års tid, och jag är så jävla less på honom. Han står där med sitt flin och sin lie och väntar, men han kommer inte. Han väntar och väntar och jag har god lust att slå in trynet på honom. Det aset inte begriper är att så länge han ska stå sida vid sida bredvid mig stannar han upp mig, och han får mig att sluta utvecklas. Därför blir jag ibland så less på honom och därför skulle jag ibland vilja springa ifrån honom. Bara springa tills han inte hittar mig mer, i alla fall på ett tag. Jag skulle så gärna vilja känna hur det känns att vara frisk. Att inte ha ont, att inte ha smärtor, att inte må illa, att inte oroa sig. Att bara få känna, “Idag är jag Walentine”

Efter i morgon vet jag om jag får känna så eller om det kommer bli värre. Det kommer bli en lång natt, och det kommer bli en lång dag, men jag klarar det. Jag är ju Walle, han som aldrig ger upp…

Denna version av A different corner är kanske det absolut bästa exemplet på Georges helt sanslöst vackra röst. Så klicka, lyssna och njut. Med det lämnar också walentine.com George Michaels videos för denna gång, men bara om du lyssnar på låten.
Gör du det inte kommer jag hem till dig och sjunger Fastlove för dig genom brevinkastet

När du sedan lyssnat kan du ju joina “min” grupp på YouTube

En tanke slog mig…

Ulf Nilsson skrev för Expressen och brukade prata på Gomorron Sverige på lördagarna. Han arbetar numer bland annat för skräpet Världen Idag.

Göran Skytte hade djupa samtal med allt och alla och sågs av många i min närhet som en duktig journalist. Han brukar numer bland annat roa sig med att samtala med Ulf Ekman inför publik

Sievert Öholm brukade leda ungefär alla debattprogram som fanns tidigare i SVT. Han arbetar numer för Dagen, och så brukar han ha åsikter om homosexuella och så är han TV-chef för en så kallad kristen kanal från Norge. Ibland står han också på bokmässan där han bland annat talar sig varm för Israels politik.

Tre av de journalister som fanns och syntes överallt när man var liten.
Undra om man tog någon skada?

och SVT ber om ursäkt.
Jag förstår bra inte riktigt vad det hela handlar om.

Är det synd om svenska hockeyspelare som blir kallad bögar?
Eller är det synd om bögar som enligt finnar inte kan spela hockey?
Eller är det synd om finnarna som bara har Nokia och ett Hockeylag att vara glada för?
Eller är det ibland så att det blir lite för mycket väsen för ingenting och att bara för att finnarna kallar Sudden för bög så behöver inte det betyda att finnarna hatar bögar rent allmänt?

Frågorna är många, svaret är enkelt.

Suck

Just ja! Läste nyss att vi överkonsumerar 25 % av jordens tillgångar just nu