Host, nys och frossa
Inlagt av on Tuesday, 31 of January , 2006 at 12:59 pm
Dagbok 31 januari 2006
Snart dags för jobb igen. Borde egentligen inte jobba än, iofs är rösten bättre och bröster värker mindre men bihåleinflammationen tar fan knäcken på en. Det värker som fan! Fast inte ska man klaga, det blir alltid bättre.
Annars är det väl lite upp och ner nu. Jag och Henke har inte riktigt kunnat prata ut, trodde det skulle ske igår men det blev inte så.
Å ena sidan känner jag för att packa min väska och dra och aldrig mer ta kontakt, bara försvinna och aldrig se bakåt.
Å andra sidan vet jag att det inte är någon bra lösning, en annan person gjorde så och resultatet är inte direkt lysande för mig.
Jag vet däremot inte riktigt vad jag ska säga längre, det känns som om jag säger saker hela tiden men att det inte går fram.
Varför skulle det bli så här? Just nu känns det som om den enda trygga punkt jag hade i mitt liv är som bortblås. Nu finns det ingenting kvar, ändå är jag inte rädd. Jag är van att förlora, det har jag gjort många gånger i mitt liv. Frågan är väl mest om jag är kapabel till att se när jag vinner något, det är jag inte så säker på att jag är.
Ska försöka prata ut ikväll. Fast vad ska man prata ut om? Känslor, tankar och saker som skett, och saker som inte skett. Frågorna man har man kanske aldrig får svar på, men där chansen att man får svar heller inte ökar om man inte svarar. Fan vad rörigt allt är.
Om 30 min går bussen, sen ska man till det förbannade jobbet igen. Jag hatar det för tillfället, jag skulle göra allt jag kunde för att byta avdelning lite. Allt är så förbannat rörigt där just nu och inget sker för att förbättra det heller. Skulle sälja min ena arm bara jag fick byta våning ett tag. Att säga att jag vantrivs är en underdrift.
Det är rörigt men ändå inte. Jag tror att det enda fråga jag vill ha svar på är: Hur blir det i framtiden?
Kanske kan man inte alltid ställa den men när man i en stor del av sitt liv varit sjuk i sjukdomar där just vetskapen om hur det kommer gå inte finns kanske man ibland har rätt att ställa den frågan.
När jag gick upp idag gick jag bara omkring i lägenhenheten och tittade. Detta har varit mitt hem ihop med Henke länge nu, och någonstans trodde jag väl att det skulle fortsätta så. För någonstans ville/vill jag ha det så. Henke var min pojkvän som blev min bror och delvis pojkvän. Kanske om vi bara kunnat prata ut hade saker sett annorlunda ut, kanske inte.
Kanske vet jag mer ikväll, kanske inte.
Kanske blir det bra, kanske inte.
Livet är fan så rörigt ibland
Kategori: Uncategorized
Comment by Ina
Made Tuesday, 31 of January , 2006 at 6:09 pm
Varför ska du jobba när du är sjuk, Walle? Var det inte delvis för att slippa idiotjobba trots hälsoproblem som du tjatade dej till den där fastanställningen? *nyfiken och förundrad*
