Historien om Daniel

Historienomdaniel
Efter att Daniel gått bort satt jag med Movie Maker och gjorde små ”filmer”.
Små stycken med bilder och musik bara mest för att bearbeta min egen sorg.

Så fick jag en idé om att jag ville berätta Daniels historia utifrån vad jag sett och hört. Nu när anmälningar och sånt började nå sitt slut ville jag berätta allt för Daniels skull. Jag hade hört så enormt mycket skitsnack från folk och blev rosenrasande varje gång någon hade en bild av allt som inte stämde.
Så jag satte ihop text och musik, och till stor del använde jag mig av allt det som jag och Daniel under sommaren 2012 hade skrivit ner. Därför kändes det som att vi gjorde detta ihop.
Allt om Daniel finns inte med här, vissa saker får han ta med sig. Däremot har jag försökt berätta om hans tid på psyk utifrån det jag såg och hörde och om tiden efter och den anmälan jag gjorde. Detta är ingen opartisk film, men information om händelser och saker som inträffat bygger på de dokument som jag har.

”Filmen” blev lång, vilket också var en mening med, och till dig som hoppas få läsa en massa ”spännande detaljer” om hur Daniel avled eller liknande så gör dig inget besvär. För det finns det ingen information om. Det har ingen som inte vet det idag med att göra. ”Filmen” blev också mitt sätt att tacka Daniel på för den tid vi fick.
Däremot finns en historia om en person som ville förändra sig och sitt liv, men vars ”hjälp” han fick var fullständigt livsfarlig.
”Filmen” är uppdelad i två delar och du finner bägge här nere…

 

Historien om Daniel Del Ett

 

Detta är ingen film, fast det är egentligen en film i alla fall.
Det är en lång berättelse om Daniel, min berättelse om Daniel.
Det är en berättelse om en person som sökte hjälp, men som inte fick någon hjälp men som däremot fick för mycket mediciner och som på grund av dom gick under. Det är också en berättelse om hur liten man är inför den svenska byråkratin, och det är en berättelse om att försöka ge någon upprättelse.

Texterna i ”filmen” kommer från mig och Daniel.
Under maj-september skrev jag och Daniel på hans berättelse om sitt liv. Dom har jag använt mig av här. Samtidigt ville Daniel anmäla vården när han skrevs ut. Den anmälan hann vi aldrig få iväg men det som finns nedskrivet finns bevarat. Därför är det en ”film” från oss båda

Till dig som kanske hoppas på att få veta snaskiga och spännande detaljer om hur Daniel avled och så vidare så får ni leta någon annanstans. Det finns ingen sådan tanke med denna film. Det här är mitt försök att berätta Daniels historia utifrån vad jag såg, hörde och upplevde och det kan inte nog poängteras att detta är vad jag, såg och hörde. Det är också en film som vill slå hål på en del myter kring Daniels död vilket han förtjänar.

Jag försöker inte ge en total bild av Daniels liv men jag försöker däremot berätta hur det känns att tvingas se på när en människa glider ner mot avgrunden och hur det känns när de som gjorde fel vägrar erkänna sina misstag.
Daniel förtjänar att folk får veta. Han förtjänar att få vara delaktig till att samhället förändras så att det som drabbade honom inte ska drabba någon annan. För det drabbar andra varje dag, hela tiden.
Detta är också min historia om en person som förändrade mig i grunden, och som för alltid fått mig att se på samhället, på livet och på kärlek med helt andra ögon. En person som fick mig att lära känna mig själv bättre än någon annan någonsin gjort.
Det här är historien om en person jag älskade.
Det här är Historien om Daniel…

Del två läggs upp i morgon lördag

Jag lovar dig….

Lyrica

Jag lovar dig…

Jag ska viga mitt liv åt att krossa dig.
Jag ska viga mitt liv åt att kämpa för att pregabalin inte ska få användas inom psykvården.
Jag ska leta fram varenda siffra som finns om dig.
Jag ska ta reda på allt när det gäller människor som förlorat sina liv på grund av dig.
Det är dags att någon börjar ifrågasätta nyttan med dig.
Det är dags för en diskussion om mirakelmedicinen Lyrica.

Jag förklarar krig mot dig Lyrica
Du är djävulens piller.
Du är döden!

Öppet brev till Göran Hägglund

f5d79886Har du förlorat någon Göran? Det har du antagligen. Du vet säkert hur fruktansvärd sorgen efter någon kan vara. Du vet hur den bedövar alla andra känslor och hur den kväver allt i sin närhet.
Har du förlorat någon som tagit livet av sig Göran? Jag hoppas faktiskt att du aldrig behövt gå igenom det. Jag hoppas att du sluppit det helvete som det innebär. Jag hoppas du aldrig behöver gå igenom vetskapen att den du älskade valde att avsluta sitt liv. Det jag mest av allt önskar är att du slipper genomlida vetskapen att den du förlorat inte hade behövt dö.

I år kommer runt 1500 människor i Sverige att avsluta sina egna liv. En stor del av dessa människor kommer vara under 30 år. Unga människor vars liv knappt börjat och som kommer sluta så fruktansvärt. De kommer lämna efter sig sorg, vrede, panik, tårar och ilska. De kommer lämna efter sig människor som älskade dom, och som saknar dom. Många av dessa kommer vara offer för den psykvård som bedrivs i Sverige, eller offer för den avsaknad av psykvård som vi har i Sverige 2013.
En sak är din regering lik alla andra svenska regeringar oavsett partitillhörighet som vi haft genom åren. När ni vill slå på någon slår ni alltid mot dom med psykisk ohälsa först. När det ska sparas så sparas det först på de som inte har kraften att stå upp för sig. Dom som redan ligger ner blir dom som drabbas mest, och vi ser nu allt mer resultatet av en politik som skördar offer.
Idag är självmord den vanligaste dödsorsaken bland unga män, och den näst mest vanligaste bland unga kvinnor. Vi läser idag att utskrivna sömntabletter och psykofarmaka till unga och barn ökar i enorm omfattning. Sverige har blivit ett land där Sobril, Stilnoct, Lyrica, Xanor, Seroquel, Propavan och så vidare har tagit över vården. Där unga behöver stöd och samtal får dom istället ett piller eller en kapsel, men inga piller i världen kan bota en trasig själ. Pillren kan lindra för stunden men det mänskliga mötet, och det mänskliga samtalet är det som hjälper för framtiden, och idag finns snart inga mänskliga samtal kvar. Vi läser hur landstingen idag skär ner på kurser och information för människor med ADHD. Concertan må hjälpa den med ADHD men den lär inte personen att leva med sin funktionsnedsättning. Ångesten, frågorna och svårigheterna finns kvar.

Psykvård är dyrt. Det kräver stora resurser och i dagens kortsiktiga ekonomiska politik tänker man inte på vad besparingen idag kommer att kosta i morgon. För varje människoliv som går till spillo är också en ekonomisk förlust. För ska vi vara cyniska så kostar det ju när någon dör. Sverige förlorar en inkomst och samtidigt kostar sörjande, sjukskrivningar och annat också pengar. Så även i den mest cyniska värld där enbart pengar styr förlorar vi på att människor väljer att avsluta sina liv.

3 miljoner kronor, det var det du och din regering avsatt för förebyggande ändamål mot självmord. 3 miljoner är ingenting idag. Vissa av dina kollegor har stolt sträckt på sig och berättat att man nu satt upp staket vid broar där många hoppat men Göran, folk ska inte vilja hoppa. Samhällets strävan måste vara att ta hand om de sina så att de finner en mening med livet, inte att bygga staket för att hindra dom att för att lämna det samhälle som svek dom.
För vi sviker dom som inte mår bra i själen idag. Vi sviker dom genom att lägga ner psykavdelningar, behandlingshem, nedskärningar av terapi och så vidare.
Att leka med piller på det sätt som dagens läkare idag gör är livsfarligt. Vi gör våra unga till missbrukare av läkemedel innan de ens är myndiga. Vi gör det istället för att gå till botten med varje individs problem. Vi gör det för att skjuta problemen mot framtiden. Vi straffar de som mår dåligt och vi gör det med samhällets godkännande.
För lika självklart som det idag är att få hjälp vid ett benbrott ska det vara att få hjälp om själen är bruten. Lika självklart ska det vara att få en psykvård anpassad för de problem man har. Lika självklart som att man inte lägger en cancersjuk, en ortoped patient och en hjärtsjuk på samma avdelning, lika självklart ska det vara att en människa med grav psykos, en med depression och en med tablettmissbruk inte läggs tillsammans. Men inom psykvården idag verkar allt vara tillåtet, ja där på dom platser där det ens finns en psykvård.

Jag hoppas så Göran att du aldrig behövt gå igenom sorgen efter någon som valt att avsluta sitt liv. Jag hoppas så att de dina och kära är lyckliga, trygga i sig själva och att de inte behöver hjälp för sin själ. För ingen ska behöva utsättas för det som är svensk psykvård 2013.  Tyvärr finns det ingen som slåss för dessa människor, och det vet du, och det vet din regering och riksdag om. För Sverige har alltid i alla tider behandlat människor med psykisk ohälsa som en andra klassens medborgare. Det är så långt från den tro du säger dig representera, och så långt från den man som en gång pratade om alla människors lika värde. Rik som fattig, sjuk som frisk så var alla lika mycket värda. Han talade om allas rätt till kärlek. Det är så tragiskt att se att du Göran står för en politik så långt ifrån det som går att komma, och under tiden dör våra barn. Under tvingas vi sörja de som valde att lämna oss. Under tiden skapas nya offer:
Offer för en politik som inte gör annat än dödar.

 

Intressant.se

 

Och nu blir det reklamfilm

Välkommen till Psykiatriska kliniken vid Norrlands Univetsitetssjukhus.
Här ger vi en samlad och vårdande insats för att lösa dina psykiska problem eller din psykiska ohälsa.

Vi arbetar efter den erkänt fungerande metoden ”Do what you want”, som är framtagen av den amerikanska psykiatrikern Buffalo Bluff.
Den går ut på att patienten själv bestämmer sin medicinering och när patienten vill ha sina tabletter. Om det är någon extra go tablett som patienten vill ha så är det inga problem, vi finns till för att hjälpa! Våra apotek är fyllda till bristningsgränsen med allt vad man kan behöva för en skön kick uppåt eller neråt beroende på vad man önskar sig.

Vi tror också på att dra ut på vistelsen på våra fina moderna avdelningar så länge som möjligt. Därför behöver inte du som anser dig behöva samtalsstöd förvänta dig hjälp de första veckorna, men vad gör det? Under tiden kan du ju alltid bråka med personalen medan vi läkare i samråd med dig hela tiden höjer dina doser av medicin.

Vill du springa ut och in? Inga problem? Här har vi mål & tid som vi delar ut lite hur som helst. Kommer du försent eller om du väljer att komma som du känner för det så är det heller inte så viktigt. Inte är väl regler viktiga heller! Det är vår melodi.

Så kom till psyk i Umeå! Vi bryr oss om dig, och om du lägger in dig och sedan inte trivs så lovar vi dig att vi låter dig skriva ut dig hur som helst, oavsett psykisk status.

Så skynda dig att lägga in dig nu!

Psykiatriska Kliniken, en plats att leka  kollo på.

Det finns många William Petzäll

Nu talar alla om William Petzäll, och det är bra. Vi ska tala om honom, men vi ska också tala om alla andra som drabbats av samma öde som honom, för det finns många i Sverige som varje år går under i tablettmissbruk och värdelös psykvård.

Vilket samhälle vi vill ha, det bestämmer vi.
Tyvärr bryr vi oss inte förrän våra egna nära och kära går under.
Se till att agera nu, nästa gång är det din dotter eller son.

Tänk på det!

Ännu en stjärna brinner i vår himmel

Idag slocknade ännu ett ungt ljus i Skellefteå. Jag kände honom inte alls, men gråter över hans öde och för de han lämnar efter sig.
Vad fan är det för fel på vårt samhälle? Varför gör vi inget?
Hur många fler unga liv ska släckas i förtid medan vi sitter och tittar på? Måste det bli vår egen son eller dotter som försvinner innan vi förstår allvaret?

Det är något ruttet i Sverige, en ruttnad som sprider sig och där unga människor väljer en utväg där det inte finns någon återvändo.
Det är dags att vi visar varandra kärlek, och det är dags att vi visar varandra stöd och det är dags att vi börjar kämpa för ett samhälle där människor väljer livet.
Framför allt är det viktigt att vi väljer ett samhälle där alla människor får synas.

Vila i frid du unga människa. Jag önskar ingenting mer än att du fått känna friden här, för där du är nu där finns inte de som älskade dig.

Nolltoleransen mot självmord måste börja gälla

I Sverige har vi denna helg tänkt på våra döda. Över landet lyser gravlyktorna som ett bevis på efterlämnades kärlek och saknad. Många är också dom lyktor som påminner oss om de som valde att avsluta sina liv. Den smärtan, och den sorgen är så svår och lämnar för alltid kvar frågan: Varför

Vi har en nollvision när det gäller självmord. Det ska vi ha och det låter bra på pappret, men tyvärr pekar siffrorna bland unga som begår självmord nu uppåt. Här har regeringen ett stort ansvar och tyvärr har dom axlat tidigare socialdemokratiska regeringars ständiga nedmontering av den svenska psykvården.

Det är hög tid  att ta psykisk ohälsa på allvar. Det finns en sådan självklarhet att en person med kroppsliga skador ska få all hjälp som kan erbjudas. Samma inställning måste finnas när det är själen som inte mår bra. Självmord är idag den vanligaste dödsorsaken bland unga, och absolut ingenting kan bli mer fel. Det är ett samhällsmisslyckande av gigantiska mått och all kraft måste sättas in för att dessa siffror börjar peka neråt igen och målet ska alltid vara nolltolerans.

Vissa åtgärder har gjorts, men det räcker inte med att sätta upp staket vid broar eller att gå ut i debattartiklar och stolt meddela att man satsar 870 miljoner på förbättrad psykvård. Mycket mer behövs.
Vi behöver förändra samhällets syn på psykisk ohälsa och framför allt måste vi öka kunskapen och förståelsen. Vi behöver snabbare fånga upp de ungdomar som vi ser far illa och vi behöver satsa på mycket mer på samtal och kontakt.
Ensamheten breder ut sig och ensamhet är förödande.

Vi behöver också få en individanpassad psykvård där patientens behov ska styra och inte som idag där det mest är resurserna som råkar finnas tillhands som styr. Att möta patientens behov snabbt och därefter sätta in en vårdplan som passar för just den individen kan vara skillnad mellan liv och död.
Vi behöver också fler och mindre psykavdelningar. Att vårda en person med djup depression tillsammans med människor med t.ex grav psykos är inget annat än ett rent hån mot patienterna. Det kan också bli en ohygglig upplevelse för vissa och många är de berättelser som finns där folk med skräck beskriver sina upplevelser på psyk.

Vi behöver också förstärka den öppna psykvården. Många behöver inte, och ska inte, vårdas på sjukhus och med tätare kontakt med öppenvård och terapeut  hade dom fått en bättre vård som passat deras behov. Att som idag behöva vänta i flera veckor/månader ibland på terapi är förkastligt på alla sätt.

Vidare behöver vi prata mer om självmord och psykisk ohälsa i skolorna. Det är 2012 nu, och det är sannerligen på tiden att ett av vår lands sista tabun lyfts fram. Genom mer samtal om det i skolorna kan vi öka förståelsen och också ge hjälp till de som inte mår bra. De som far illa får också då chansen att känna att det finns någon där för dom, att dom inte är ensamma.

Kort sagt behöver psykvården mer resurser, men allt går inte lösa med pengar. Det handlar lika mycket om en förändrad attityd och den förändringen måste komma från alla. Genom större öppenhet, mer debatt och mer information kan vi förändra livet för så många till det bättre, och i slutändan också rädda liv.
Ett samhälle som inte klarar av att ta hand om sina medborgare är inget bra samhälle. Sverige klarar idag inte av att vårda de som har ont i själen, och det är skamligt på alla sätt.

Tänd ett ljus för de som inte finns mer oss längre den 10 november.