Mannen till vänster är partiledare för ett parti som gjort det till sin sak att jävlas med folk som redan ligger. Trots det har det sakta, mycket sakta, kommit in små liberala tecken under hans tid.

Mannen till höger har utmanat honom och vill ta över skutan. Han tycker att partiledaren kört KD i botten och vill nu rädda det. Hans räddning skulle med största sannolikhet bli ett parti som blir värre än vad det var när Alf Svensson styrde. Mats Odell kommer göra KD till ett politiskt parti som mest kommer påminna om Livets Ord.

KD är ett parti i kris, och just nu pågår partiets riksting som ska välja ny partiledare. Mycket talar för att Hägglund sitter kvar. Gör han det är Mats Odell körd. Om Odell vinner tar Sverige och Alliansen ett stort steg tillbaka mot stenåldern.

För den människosyn som Odell har mot vissa människor skiljer sig inte mycket från de högerextremas. Skillnaden är bara att Odell gömmer sig bakom Bibeln, och i Odells bibel är det viktigaste förnedring, kamp mot utsatta och fördömanden mot de som älskar på ett sätt som inte Odell förstår.

Må vi slippa Mats Odell som partiledare.

Läs även andra bloggares åsikter om KD, Kristdemokraterna, politik, rikstinget

Intressant.se

Det fanns en tid då fackföreningarna i det här landet verkligen satte skräck i arbetsgivarna. Det var en tid då arbetarna vågade stå upp för sina rättigheter, och dom vågade visa att dom var förbannade.
Den tiden är förbi, och kanske kom den aldrig till förbundet Kommunal, det förbund som säger sig värna om de sämst betala på arbetsmarknaden som samtidigt har det viktigaste yrket: Att hjälpa de som är i total beroendeställning av andra.

De senaste åren har man som medlem i Kommunal tvingats se på när förbundet gång på gång lyckats trassla in sig i sina egna snårigheter medan chanserna till riktig förbättring för medlemmarna sprungit förbi. Konflikten för några år sedan är ett exempel på det. Ett annat är att kommunals medlemmar förlorade en dag med så kallat ”storhelgs OB” när annandag pingst försvann som helgdag och sjätte juni blev röd dag istället. Jämför gärna med tjänstemännen där flera av dom fick e långt mycket bättre deal som säger att om sjätte juni infaller på en helg får tjänstemännen en ”gratis” ledig dag att ta ut. Kanske kan man se det som att samhället behöver en undersköterska mer än en tjänsteman, jag vet inte…

Det senaste i raden av misslyckade uppgörelser är det som nu skett i Göteborg. Jag tänker självklart på att nu när heltid blivit standard så har det lett till Optimerad Bemanning. Lås oss titta lite på vad avtalet egentligen säger då…

Att människor inom kvinnodominerande yrken ska ha rätt till heltid är något som det pratats om i flera år. Gång på gång har vi hört tragiska berättelser från familjer där man får jobba extra för att klara livhanken, enbart på grund av att heltid inom vård och omsorg varit så svårt att få igenom.
Därför kan man vid första anblicken tycka att det var ett bra beslut när Göteborg, och flera kommuner före dom och andra efter, beslutade om att nu skulle alla ha rätt till heltid.
Vi överöstes dessutom med glada utrop och en nästan skandalöst dålig artikel i GP den 28 november gjorde saker ännu tydligare: Alla var glada och även om det fanns små små små tecken på oro hos vissa så var saken jättebra. Man önskar ju att reporten på GP orkat ägna en kvart åt att se hur det nya avtalet skulle bli ute i verksamheterna.

Det reportern då skulle ha sett, och det som kommer visa sig i praktiken om några månader är hur ruttet detta avtal är, och hur det på alla tänkbara sätt är Kommunals sista spik i kistan när det gäller att behålla sina redan så trötta medlemmar. Det är också Göteborgs Kommun tydligaste pekpinne hittills om att det är nya tider som råder nu.

Att ha en trygghet på sin arbetsplats är viktigt. Att känna sig hemma där man tillbringar så många timmar per vecka är nödvändigt för att kunna göra ett bra jobb. Ett arbete där osäkerhet finns om vart man ska arbeta och med vilka man ska arbeta med leder enbart till att trivseln går ner.
Detta kan vem som helst räkna ut men med Optimerad Bemanning och kraven arbetsgivaren nu ställer på att personal ska hoppa omkring mellan olika arbetsplatser så försvinner den trivseln.
För avtalet som kommunen rodde i hamn med kommunals jublande förhandlare handlar i grunden om att kunna flytta omkring människor som en skock får på betesmark. Behövs person 1 i hage 2 får hon vackert springa dit. Behövs hon i hage 3 så är det bara att glatt skutta dit.

Man har alltså i det nya anställningsavtalet lyckats med konsten att fullständigt sudda ut individen som arbetar och istället har alla buntats ihop till en enda stor klump. Du arbetar inte längre på en arbetsplats utan du arbetar på flera, och de boende/brukarna, de som betalar tusentals kronor för att få hjälp, är inte heller längre individer. De har blivit nedgraderade till mappar, pärmar och annat där personal som inte känner dom snabbt får läsa på vad de vill ha. Det lilla men oftast det som är stort i en ganska grå vardag försvinner sakta, och i TV står politikerna samtidigt och talar om vikten av det individuella i äldrevården. Det är ett hån mot de gamla, mot de anställda och mot hela svenska folket som finansierar det hela.

Det intressanta med hela detta nya anställningsavtal är att det aldrig funnits några alternativ. Det har, som vanligt i Göteborg, aldrig funnits möjlighet till debatt eller chans att kunna lägga egna förslag eller att lämna synpunkter.
Kunde man gjort på ett annat sätt? Kunde man ge personal heltid utan att för den skull straffa alla. Fanns det någon annan linje man kunde ha följt istället för detta hysteriska tjänstemannabeslut som om några år kommer visa sig ha varit förödande för verksamheterna?
Ja självklart borde det ha funnits alla möjligheter till det, men kommunen tillsammans med facket var inte intresserade av någon annan lösning. För med heltid kom straffet, och signalen blir tydlig, ”OK ni får er jävla heltid då, men då får ni banne mig….”

Först och främst är det en självklarhet att människor ska kunna leva på sin lön. Det är dessutom en självklarhet att de som vill ska kunna ha heltid. Om det råder det inget snack. Det som är så fantastiskt korkat med beslutet om hur Optimerad Bemanning är utformad är att det ska drabba alla. Person 1 som kanske inte vill ha 100% ska straffas för att person 2 vill ha det. Ja straff kallar man det ju inte inom kommunen, här kallar man det för solidaritet. Ett ord som den tjänsteman som skrev det glömde slå upp betydelsen av.

Att kommunen inte har ekonomi till att låta alla ha heltid hur som helst är också självklart. Det finns ett ekonomiskt ansvar inom kommunen (även det något som många tjänstemän glömt av *vinkar till alla som arbetade inom UPP-projektet*), men trots det hade man inte behövt göra som man gjorde.
Som det ser ut nu kommer alla få springa på resursdagar upp till 20% av sin arbetstid, och på grund av detta kommer vissa avdelningar få MER vikarier för att täcka när folk är på resursdagar. Anledningen till detta är att alla inte kommer gå upp i tjänst och det kommer alltså inte finnas tillräckligt med ordinarie personal. Det är så dumt så klockorna stannar.
Bästa hade naturligtvis varit att man lagt resurstimmar/dagar på den tid som folk kommer gå upp i tjänst istället. Så valde man att inte göra. Istället ska alla vara ”solidariska”

Allt detta har kunnat genomföras för att de anställda i majoritet är kvinnor, och med dom har man länge kunnat leka lite som man vill med. Många inom vård/omsorg har barn och har en ansträngd ekonomi och har samtidigt ett skandalöst svagt fackförbund. De har dessutom inte tid att engagera sig så de får vackert följa med i de idéer som tjänstemännen kommer på, oftast med hjälp av företag som TimeCare AB som tjänar miljoner på det här (jag återkommer om kostnaden för TimeCare då jag begärt ut alla kostnader kommunen haft när det gäller det företaget)
Man har nu lockat med heltid och det verkar som att alla glömmer eller förtränger vad priset för det blev. För priset blir en osäkerhet, en svagare ställning som personal, och en arbetsgivare som tagit ett steg närmare mot den fullständiga makten över människan.
För snart, när detta kommer igång, kommer ensamstående Lisa bli tvingad till resursdagar. Dagar då hon inte från början vet när hon ska börja eller sluta. Hon kan få börja klockan 7, och hon kan få sluta klockan 22. Man har sagt att Lisa i god tid ska få veta innan hur dagen ska se ut, men hur lång tid innan har ingen sagt. Lisa har blivit bemanningspersonal, och kanske säger Lisa, ”Men jag vill inte jobba på någon annan avdelning. Jag trivs med de gamla som jag hjälper här och jag tror de trivs med mig”.
Säger hon så kommer någon klappa Lisa lite lätt på huvudet och svara, ”Det är bara nyttigt för dig att se lite annat lille vän”.

Och det är ingen idé att Lisa protesterar, för hon fick ju heltid av sin snälla arbetsgivare med godkännande av sitt fackförbund. Ja, Lisa själv kunde inte gå upp, för hon behöver lite extra tid för sina barn men resursdagar ska hon ha i alla fall. Det har kommunens tjänstemän sett till, det blev deras straff för att en sådan självklar sak som heltid skulle införas. Det blev resultatet av det beslut som politikerna fattade men där de sedan som vanligt inte kontrollerade hur resultatet blev.
Och protesterar Lisa i alla fall kanske någon enhetschef surt tittar på henne och säger ”Jag fattar inte varför du jobbar inom kommunen”
Att Lisa älskar att arbeta med gamla människor spelar ingen roll längre, för Lisa finns inte. Hon är enbart en resurs.

Väl mött i del 4: Optimerad Bemanning: När saker får kosta pengar, ja då kostar det

Läs även andra bloggares åsikter om Optimerad Bemanning, Göteborg, politik, Time Care, TimeCare

Göteborg har svarat genom att tillsätta en utredning, och så en till och så vidare men vad har egentligen hänt? I slutet av förra året avgick/sparkades stadsdirektören men det räcker inte. Något är ruttet i Göteborg och det stinker vart man än går. Vår stad är idag väldigt långt från det gemytliga och mysiga som vi en gång var kända för. Istället har staden idag en maktbas som består av kvinnor och män som mer påminner om Prins John i Disney´s Robin Hood
Jag har bott i den här staden i två omgångar, i den senaste sedan 1998, och redan från start märkte man att i Göteborg lever tjänstemän och politiker i en egen värld. De beslutar om saker de inte har grund för att besluta om, och de struntar fullständigt i hur deras beslut påverkar organisationen eller verksamheten. Intresset att gå ner och tala med dom dödliga finns inte, och hela tjänstemannasektorn i staden påminner om en gigantisk bastuklubb.
Mycket av detta kan vi tacka Göran Johansson för, han som ville göra om Göteborg till en gigantisk lekplats där det var viktigare att gräva ner biografer i berg än att se till att de tjänster kommunen är skyldig att hålla i verkligen fungerar. I denna iver att göra om Lilla London till riktiga London glömdes allt annat bort och tjänstemän fick en maktposition som är ett direkt brott mot vår demokrati. Främsta beviset för det kom när TV lyckades få en tjänsteman att mer eller mindre kräva tystnad av sin anställde framför en mikrofon. Tro inte att just det exemplet var unikt. I Göteborg arbetar man efter devisen: Kom inte här och tänk. Att sedan då starta en ”Whistleblower” för anställda är ingenting annat än ett hån. För att starta en sådan måste det finnas intresse att lösa problemen, och det intresset finns det ju inte.

Man kunde ju hoppas att saker skulle bli bättre när Johansson slutade, men så har det inte blivit. Istället har Göteborg blivit en alltmer sluten stad där beslut tas helt utan möjlighet till påverkan från andra. De folkvalda lekmannapolitikerna lägger hela sin tro på stadsdelsdirektörer och andra, och de har inte en aning om vad som sker i verksamheterna. Det absolut bästa exemplet på det är UPP-projektet. Detta gigantiska fiasko som kostade oss 63 miljoner kronor och som inte har gett ett dugg. Där har politiker tagit ett beslut men sedan har tjänstemännen tagit över och gjort som de velat. När GP sedan började granska det hela dök en lekstuga av gigantiska mått upp där tjänstemännen lekte som de ville för skattepengar.
Det är stor skam att en tidning blir dom som får slå näven i bordet medan politikerna patetiskt sitter och blundar och håller för öronen så att dom vare sig ser eller hör vad som sker runt om dom.

Efter UPP gick Hultén, vår högst ansvariga politiker, ut i media och som vanligt fördömde hon det som skett, och som vanligt skulle det nu tas till krafttag mot myglet. Problemet är bara att Hultén gjort så här lite för ofta och vi har än inte sett något som kan ses som positivt i utvecklingen när det gäller Göteborg.

Göteborg är idag en stad med stora problem. Segregationen är bedrövlig, arbetslösheten hög, miljön lämnar mycket över att önska, och för framtidens evenemangsstad är det ovisst när Stockholm bygger jättearenor och annat. Allt kraft behövs läggas på att Göteborg ska få tillbaka tron på framtiden och att vi faktiskt ska få en bra framtid, och det får man inte när man som politiker låter icke valda, och uppenbart fullständigt inkompetenta tjänstemän styra detta skrangliga fartyg. Detta är och ska vara Hulténs ansvar och hon har inte tagit det ansvaret fullt ut.
Det går inte gömma sig bakom ursäkter med att ”Jag hade ingen aning”, för hon ska veta om vad skattepengarna läggs på. Hon ska ha sådan kontroll så att stadens inte överlämnas i vildars våld. För något som blivit pinsamt uppenbart är att sedan stadsdelsreformen gjordes om 2010 så har staden fått ännu mer tjänstemän som beslutar på eget bevåg, vilket medfört att politikerna i sig hamnat ännu längre bort från verksamheterna.
Upp-projektet kommer inte vara det sista som kommer fram från Muteborg. Jag tror att vi bara sett början på det hela, och för att möta det krävs en ledare som vågar bli förbannad och slå näven i bordet.
Det är helt enkelt dags att de folkvalda tar tillbaka lekplatsen som tjänstemännen styrt rakt in i isberget.

Det ansvaret klarar uppenbart inte Anneli Hulthén av, och jag misstänker att hon inte har viljan till det heller. Därför är det dags att hon lämnar över ansvaret till någon som faktiskt har det.

Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg, politik, socialdemokraterna, muteborg, mutskandal, upp, upp-projektet

Intressant.se

Allt handlade om den uppgörelse som TT gick ut med och som talade om att tvångssteriliseringarna i Sverige skulle få fortsätta för en ny utredning skulle ske. Detta på grund av ett parti som inte ens når 4% längre i mätningarna. KD hade än en gång visat att skillnaden på dom och Sverigedemokraterna inte är så speciellt stora när det kommer till att trycka ner redan utsatta människor. Skillnaden är att en del i SD gör det med rakade skallar, medan KD gör det med Bibeln i hand. Att KD sedan läser Bibeln som fan själv, det är ju ingen nyhet.

Det tog inte många timmar innan bloggar och hemsidor exploderade i fördömanden. Media började skriva om saken och det ledde till ännu fler blogginlägg och snart var nyheten en av dagens stora inrikesnyheter. Det blev inte mindre liv när det sedan dök upp politiker som tyckte att det var bra att utreda frågan en gång till.
Som HBTQ-person var det ett fröjd att se denna explosion. För det handlade inte bara om transpersoners rättigheter, och det handlade inte bara om att avskaffa en ohygglig lag som bryter mot ungefär allt inom mänskliga rättigheter. Det kändes som att detta också blev vår sista kamp mot Kristdemokraterna.

KD har sedan urminnes tider gjort allt de kan för att förhala och försämra villkoren för oss. Emellanåt har de dragit in religion i sitt tänkande men ser man tillbaka på historien så ser man också ett parti som helt enkelt avskyr oss. Det spelar ingen roll om det handlar om äktenskap eller om hets mot folkgrupp. KD har alltid vänt ryggen till eller om de kunnat: Stuckit in kniv i ryggen på oss när vi inte varit beredda.
Glöm inte att vi talar om ett parti där man faktiskt hade en homosexuell ledare för partiets ungdomsförbund men som fick sluta när han försökte göra förbundet lite mer liberalt. Varför man sedan som homosexuell går med i KD förstår jag inte, men chansen fanns i alla fall för partiet att förändra sin förlegade syn på människan. Man tog den inte utan valde att fortsätta i samma spår som innan.

Denna vecka visade vi alla att det fick vara nog nu, och vi visade också att de som samarbetar med KD kommer bli tvingade att krypa till skampålen och be om ursäkt, och en förklädd ursäkt kom det ju.
För redan samma kväll, och ännu mer dagen efter, började partierna med Folkpartiet längst fram nästan dskrika ut att Det INTE finns någon uppgörelse med KD.
Både Folkpartiet och Centern skyndade sig att skriva en förklaring på deras hemsidor om att partierna var starkt emot steriliseringarna och man gjorde allt man kunde för att media nu skulle haka på dom.

Det som slog mig under torsdagen var den rädsla man upplevde från många politiker. Ingen politiker vill eller vågar framställa sig som ”homofientlig” 2012, och när drevet nu började gå blev man livrädd.

För jag tror nämligen inte att det var så självklart att idiotin med hur vi behandlar människor som ska genomgå könskorrigering nu skulle försvinna. Oavsett vad Alliansen idag än säger så är dom så länge KD sitter i regeringen också beroende av dom, och ur KD’s syn är denna fråga viktig för snart finns det ju inget mer KD kan skada oss på. Jag tror därför att man säkert tyckt att man kunde vänta lite till, och sedan gå ut med att ”Det kommer” men inte svara på när, och på så sätt skulle KD se det som en liten vinst.
Fast man räknade inte med den explosion som kom, och man räknade inte med det totala fördömande bloggvärlden och även många tidningars ledarsidor visade. För visst skadar det hela Sverige när vårt land visar sig stå bakom lagar som var omoderna redan när dom kom. Sådant behöver inte utredas mer. Sådant ska avskaffas med omedelbar verkan och de som tvingats genomlida övergreppen ska kompenseras och få en ursäkt från staten.

Så det var en fröjd att se hur ”vi” tillsammans slog näven i bordet, och det var en fröjd att se att år av försök till förtryck från Kristdemokraterna nu äntligen är över. KD har börjat göra sina dödsryckningar. Nu ser vi till att de åker ur riksdagen för alltid. Gud är inte demokratisk, kom ihåg det. Det står i Bibeln, boken KD läser som fan själv läser den.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, sterilisering, tvångssterilisering, politik, centern, folkpartiet, HBTQ,

Intressant.se

2011 kommer inte direkt gå till historien som ett bra år. Naturen visade ännu en gång att den mår skit när naturkatastroferna slog till emot oss i en aldrig sinande ström.
Terrorn visade sitt ansikte på fler än en sätt, och Norge drabbades av dåd så ohyggliga så vi har fortfarande svårt att ta dom till oss. Samtidigt i Sverige pratade vi som vanligt om invandrare, sossar, Lundin Oil och skitprogram i TV 4.

Detta var några av de händelser som jag själv kommer bära med mig på ett eller annat sätt från året 2011…

2011 inleddes med den tragiska nyheten om att Per Oscarsson avlidit i en brand. En av våra största skådespelare fanns inte mer och kultursverige blev med ens lite tråkigare och kallare. En stor förlust i ett land där allt numer spelas av Michael Persbrandt

Annars började 2011 med vinter och den verkade aldrig ta slut. Det snöade och snöade och kylan höll Sverige i ett hjärngrepp. Ganska direkt började också disksussionen om kräken till elbolag ta fart igen, men det hände inte så mycket mer sen. Som vanligt när det gäller just elbolag är ocker helt OK enligt regeringen så länge bolagen betalar in skatten på vinsten till staten som de får av bland annat kolkraftverk i andra länder.

Sedan kom tsunamin..

När tsunamin svepte in över Japan blev vi alla ännu en gång påminda om de enorma krafter vår jord kan skapa. Utan någon hänsyn svepte vågorna in och lämnade kaos och död efter sig.
I efterdyningarna följde också en debatt om kärnkraft och längst gick Tyskland som nu bestämt sig för att avskaffa kärnkraft, något som självklart inte kommer fungera.

Tyskarna hade annars mycket att göra i år. Det var ju Tyskland som satte gränsen för hur länge länder som Grekland och andra skulle få leka med Europa och framför allt med Euron. Kaoset i den europeiska ekonomin blev en följetong i media och de enda som var riktigt tysta var de som för några år sedan sade att det skulle gå åt helvete om vi inte gick med i EMU. Helvetet drabbade först den inre lekstugan i EU och spred sig sedan sakta utanför. Nu får vi alla vara med och betala för att några länder betett sig mer eller mindre olagligt. Krisen i EU är inte över och jag blir inte förvånad om något land lämnar EMU och kanske EU under 2012. En sak är i alla fall klar. Den Europeiska Unionen verkar inte vara så mycket en union som just en lekplats för människor som vill gå i pension strax efter 40.

Socialdemokraterna fick en ny partiledare som efter en mycket kort smekmånad nu håller på att kasta omkull hela partiet. Fast allt ska man inte lasta Juholt för. Sossarna har varit i kris länge, och kommer fortsätta vara i kris tills dagen kommer då partiet tar fram en fungerande politik igen. Det är dags att sluta gråta över att Moderaterna tagit över, och istället måste dom komma med något nytt. Tills dess kommer vi fortsätta få se förvånade sossar i TV som inte riktigt begriper vad som sker runt om dom. Fast Juholt har bränt sina skepp, men samtidigt är det nog ingen som vill ta över.
Ingvar Carlsson kom tillbaka!

En annan som det blåste mycket kring detta år var kungen. Efter att hovet glatt meddelat att hans dotter ska ha barn under 2012 handlade resten av kungaåret om strippor, mafiosos och annat spännande. Kungen själv uttalade sig en gång under sommaren men höll sedan tyst.
Hans kompisar på Expressen hjälpte sedan till och visade en bild som tidningens experter konstaterat varit falsk. I slutet av året får sedan kungafamiljen chansen att berätta hur jobbigt det är med media, och alla verkar glömma av det faktum att kungen, enligt boken om honom, haft ett förhållande med en annan kvinna…

I Sverige vann under våren Eric Saade melodifestivalen och han drabbades direkt av fullständig hybris. Killen började bete sig som att han sålt fler skivor än The Beatles och även om det gick bra i Eurovision, han kom ju tre, så verkade alla tröttna på honom väldigt snabbt. Fast på ett sätt har Eric sålt mer skivor än The Beatles. För hans dagispublik älskar honom mer än de älskar John Lennon.

Inte heller under 2011 kunde vi slippa ifrån det bedrövliga dramat runt SAAB. För oss som dessutom har västnytt som lokala nyheter i TV så var det nya turer varje dag. Nu har snart alla företag i hela världen varit intresserade i att köpa SAAB ett litet tag, ja i alla fall snart alla företag i Kina.
SAAB gick i alla fall i konkurs i slutet av året, och hur tråkigt det än är för de anställda kanske det vore bra att låta SAAB gå vidare in i himmelen nu.

Jamey Rodemeyer var en av alla de unga människor som inte orkade leva längre på grund av mobbning. Hans liv gick att följa på Internet och vi som gjorde det fann en djupt splittrad och sorgen liten pojke. För Jamey var ett barn, och det var vi alla i vår ignorans mot hur våra barn mår som dödade honom.
Hans död ska heller aldrig glömmas, och hans ord ”It´s get better” är viktigare än någonsin.

När det gäller HBTQ rörelsen blev den konstig i år när Pridefestivalen i Stockholm beslutade om att fri entré skulle gälla. Det som sedan skedde var att det blev en enorm anstormning av så kallade heterosexuella som villa kolla in freakshowen och ungefär alla klagade. Mest klagade HBTQ människorna som nu kände sig som djur i bur och det blev stor debatt i vissa bloggar. Dessutom lider nu Pride av stora underskott så sommaren 2012 blir spännande att se hur den blir. Men visst behövs Pride och visst behöver landets bögar, och så även kondomförsäljarna, fortfarande en chans till ökad omsättning

Jag avsluta detta med en nyhet som fick mig och andra att gråta av lycka sommaren 2011.
Den 24 juli kunde äntligen Phyllis Sifel och Connie Kopelov säga ja till varandra. New York införde homoäktenskap och damerna som varit tillsammans i 23 år kunde äntligen gifta sig. Det var en stor seger för gayrörelsen i USA och i världen men framför allt var det en stor seger för kärleken.

Och kärleken vinner över allt och alla, även om det tar tid ibland.

Gott Nytt År på er alla!

/Walentine

Läs även andra bloggares åsikter om krönika, nyår, nyårskrönika, nyheter, HBTQ, SAAB, Kungen, Juholt, Eric Saade

Jag kommer i några inlägg skriva om något som heter Optimerad Bemanning. Detta är en nytt arbetssätt som Göteborgs Kommun bestämt att medarbetarna ska arbeta i. Då jag redan från början varit starkt kritisk mot detta system kommer jag ägna en stor del av min tid till att bevisa hur rent ut sagt korkat detta politiskt tagna beslut är. För om Optimerad Bemanning visar något så är det att folket och politikerna i Göteborg inte lever på samma planet, och tjänstemännen är portalen dom emellan. Jag inleder med lite funderingar om programmet TimeCare som är grunden i ungefär allt när det gäller personalplanering i Göteborg idag (och i många andra kommuner)

Var och varannan kommun och landsting har idag Time Care som grund när man lägger schema. För er kanske 3 personer inom den offentliga delen av Sverige som inte hört talas om TimeCare så är det i korta ordalag ett system där man ”enkelt” kan lägga upp scheman och där man ”enkelt” kan hålla koll på allt från bemanningskrav till tidsregler etc.

I Göteborg älskar tjänstemännen TimeCare, och det är inte så konstigt. Företaget TimeCare AB har nämligen lärt sig hur man på bästa sätt ska få lokala politiker att bestämma så det gynnar dem. Man lindar naturligtvis tjänstemännen runt sitt finger och sedan kommer politikerna, likt en löpande tik som känner vittring av hanhund, springa åt samma håll.
Sättet man gjort det på är dyra och fina ”kurser” och introduktioner. Bland annat hittade man på något som hette Bemanningsakademin. På Timecares hemsida kan man läsa:

Enhetschefer är de som har möjlighet att förändra dagens hantering av bemanningen och därmed ha stor påverkan på resultatet – ge chefen verktyg att känna sig trygg att ta chefsrollen i förändringsarbete

Mina gamla chefer fick också gå denna kurs, riktigt vad de lärde sig fick jag aldrig veta . Kursen kostade i alla fall runt 3000 plus moms per person så jag är säker på att den gav massor med viktig information om…

Nåväl….

På mitt arbete har vi jobbat med TimeCare i flera år nu. Var sjätte vecka sätter sig jag och en kollega för att se hur våra andra kollegor vill jobba. Oftast vill ingen jobba så att det passar verksamheten från början så kollegorna har sedan 2 veckor på sig att ”diffa”. Efter det sätter sig jag och min kollega igen och fixar till schemat, och löser de tider som inte diffats klart. Det låter säkert jättebra men allt är i själva verket ett sjukt system.

Äldrevården som alltid jobbar åt målet att spara så mycket pengar som möjligt är just nu inne i en period av hård granskning. Det man kom fram till, ännu en gång,  i denna granskning efter ungefär 5 min är att pengar är det som styr, och pengarna har blivit allt mindre samtidigt som de äldre blir fler och sjukare. Då borde det ju gälla att se över de pengar man har och sedan göra det bästa av situationen. I Göteborg arbetar man på ett annat sätt. Långsiktighet, planering och försiktighet är tre ledord som är fullständigt raderade ur denna kommuns ordbok. Istället får man en idé och liksom en pojk med ADHD springer man sedan rakt in i en ny lek utan att se sig om åt vare sig höger, vänster eller bakåt.
Arbetet med TimeCare har varit så på alla sätt. Företaget TimeCare AB har satt sig som Guden över allt och alla i staden, och då gör det ingenting om det kostar. Allt går att lösa med TimeCare, och nu när Göteborg är på väg in i det man kallar Optimerad Bemanning kommer företagets produkter få ännu mer makt.

Hos oss, och på de flesta arbetsplatser idag, har vi alltså 6 veckors scheman. Detta för att verksamheten snabbt ska kunna ändra sig om det behövs och för att personalen ska kunna lägga in önskemål. Låter det inte alldeles underbart?
Det är det inte kan jag meddela, för vi har en situation där personalen lik förbannat efter varje schema vill ändra, flytta och byta och oftast är det familjesaker som ligger till grund för det.  Efter en tid kan man tro att just personal inom äldrevården har svårare än någon annan grupp människor att planera sitt liv, och jag har också många gånger frågat mig: Är det inte ett jobb vi har? Är det inte jobbet som ska gå i första hand och inte tvärtom. Flera medarbetare verkar tro att verksamheten de arbetar inom finns till för deras skull istället för tvärtom. Att lägga ett kort schema och sedan ändå tvingas göra om det gång på gång gör ju att hela idén med korta scheman faller, och så här är det överallt kan jag meddela. Det finns absolut ingen som helst mening med att lägga ner tid på detta.

Jag skulle vilja se hur detta funkade på Volvo om 400 medarbetare gick till sin chef och sade, ”Jag kan inte jobba på fredag mellan 8-11 för då ska min dotter/son få ditten och datten”
Det hade självklart inte accepterats och ska heller inte accepteras. Det är ett jobb folk har!
Jag förstår inte riktigt meningen med att ha korta schemaperioder när folk ändå byter och flyttar om lika mycket nu som de gjorde innan när man hade fast schema. Hela idén faller ju platt till marken och i slutändan blir hela användandet värdelös. Ändå ska det användas, och vinden blåser åt att man ska använda det ännu mer.
Lägger man sedan till all den tid som det krävs av personal för att få till sitt schema blir man nästan mörkrädd när man sedan hör om boenden där de boende får sitta i en stol och vänta på döden på grund av att personalen ska leka schemaläggare.

Man frågar sig lite då varför man använder sig av systemet, och svaret är naturligtvis enkelt: Företaget TimeCare AB har på alla sätt lyckats sälja in sin produkt så enormt så att man idag snöat in sig totalt i kommunen. Det så kallade planeringsverktyget är idag inbyggt i lönesystemen och så vidare så att nu ta bort det vore det samma som att behöva göra om allt från grunden igen. TimeCare AB har helt enkelt lyckats med sitt projekt att få kommunernas tjänstemän och senare också politiker att inse att ”Utan Timecare kan vi inte leva”. Man har inte någon gång ställt sig frågan från kommunens sida om det finns andra program, som kanske dessutom är billigare. Nej, istället har man hela tiden bundit sig ännu mer vid samma system, ett system som dessutom inte alls är så fantastiskt när man väl börjar jobba med det. Planeringsverktyget är extremt ologiskt uppbyggt och det som skulle kunna vara väldigt enkelt blir gärna väldigt krångligt i TimeCare.

Det som är det värsta med hela cirkusen runt TimeCare är tiden det tar för alla att jobba med det. Först tas det tid från medarbetarna, sedan ska även cheferna behöva sitta och kontrollera schemat innan det sedan slungas iväg till lönekontoren. Den tiden hade man kunnat utnyttja på så enormt många bättre sätt än till personal som sitter framför en dator gång efter annan.
Idag när det är smärtsamt uppenbart att svensk äldrevård på alldeles för många sätt är det samma som att sitta i en stol och sakta ruttna bort borde all tid som finns läggas på att helt enkelt få igång de gamla. Det heter ”Att få leva tills man dör”, inte ”Att få sitta och vänta i en stol tills döden kommer”. Att man då istället prioriterar saker som ständigt återkommande schemahanteringar är ingenting annan än ren skandal.

För det sparar vare sig personal eller pengar. Det enda som sker är att kommunernas tjänstemän har ytterligare en leksak som egentligen inte fyller någon som helst funktion alls mer än att det tar tid, kostar pengar och i slutändan leder till att omsorg och vård blir sämre.

När vi normala människor, som inte är tjänstemän inom kommun och landsting, ska handla en sak vill vi veta priset när det gäller produkten vi ska köpa. Som skattebetalare är det ju dessutom ganska intressant att få veta hur mycket pengar Göteborg lagt ut på TimeCare så jag mailade idag följande mail till kommunen…

Då jag är osäker på vart jag ska vända denna fråga så skriver jag till eran öppna adress och hoppas sedan att mailat vidarebefordras till rätt instans som kan svara på min fråga.

Jag skriver just nu om kommunens samarbete med företaget TimeCare AB som
verkar ha tagit alla tjänstemän med storm i och med företagets
programvaror, kurser och annat.
Jag är väldigt intresserad av att få svar på 2 frågor frågor om detta
samarbete.

1. Vad betalar Göteborgs Kommun per licens för programvarorna Time Care
Planering och Time Care Pool. Företaget själv skriver inte ut några priser
på sin hemsida.
Med tanke på att kommunen nu rusar in i Optimerad bemanning så kan det
vara intressant att se hur mycket kostnaden kommer bli för detta.

2. Hur mycket har kommunen hittills spenderat på företaget TimeCare AB när
det gäller programvaror, informationskurser och liknande (som
bemanningsakademin t.ex)

Ser fram emot svar på mina frågor och vill också meddela att både frågor
och svar kommer att visas upp på sidan www.walentine.com

Hälsningar
Walentine Andersson
www.walentine.com

Jag kommer självklart återkomma när jag fått svar, och får jag inte svar kommer jag gå vidare för svar ska jag ha. I skrivande stund, tisdag kväll, har jag fortfarande inte hört ett knyst men jag kommer inte ge mig. Göteborgs Kommun är en öppen verksamhet, vilket jag tänker påminna dom om senast torsdag om jag inte hör något innan.
Jag säger INTE att några olagligheter har skett, men jag hävdar bestämt att den kritiska och granskande inställning man ska ha när man använder skattepengar inte alls funnits när det kommer till just en sådan sak som TimeCare. Man har köpt företagets idé rakt av utan att för en enda sekund fundera på nyttan, och där det i normala fall är verksamheten som ska styra programmen är det här programmen som fått verksamheten att rätta sig efter den. Det visar kommunernas intågande i det som Göteborg kallar för Optimal Bemanning t.ex och här är ett exempel på hur dumt allt kan bli:

Person A arbetar på Ålderdomshem 1. Person A har idag en så kallad resursdag då Person A kan få räkna med att arbeta på ett annat boende så idag ska Person A gå till Ålderdomshem 2 och jobba där. Samma morgon blir en annan personal på Ålderdomshem 1 sjuk och det finns nu en lucka där. Det visar sig att en person, Person 2, som arbetar i den bemanning som skapats på grund av Optimerad Bemanning är ledig och får nu vandra till Ålderdomshem 1. Person A föreslår då att på grund av att hon känner till Ålderdomshem 1 bättre i och med att det är hennes ordinarie arbetsplats så är det ju bättre att hon stannar kvar och Person 2 besöker Ålderdomshem 2 istället, som denna person varit på flera gånger.
Men se det går inte får för det blir alldeles för krångligt för programmen då, så det slutar med att två ålderdomshem får personal där ingen är fullständigt insatt i hur de boende vill ha det.

Detta är ett exempel på hur sjukt det blir när programvaror styr verksamheten. Sådant här har man inte tänkt på innan utan man störtar in utan att fundera en sekund på konsekvenserna. Man lägger upp en hel organisation runt ett program, och ingen ställer sig frågan vad som kommer ske om det visar sig att programmet inte fungerar. Det är egentligen skrämmande att tänka sig att Sveriges näst största stad ligger som slav under ett företag. Tycker ni jag överdriver? Så här skriver TimeCare själva om ett projekt:

Förutsättningen för att lyckas med detta projekt har varit ett nytänkande i schemaläggningen och nyckelordet har varit flexibilitet. För att underlätta sin schemaläggning och för att planera över avdelningar har Morängatan använt Time Care som it-stöd. De har även tillsammans med konsulter från Time Care gjort en översyn av sin bemanning i en Bemanningsrevision och utbildat sina chefer i Time Cares bemanningsakademi.

Allt handlar om TimeCare, precis allt. Det är TimeCare som är konsulter, det är TimeCare som utbildar och programmen man använder är från, ja just det, TimeCare.

Att sedan stadens politiker gömmer detta och kallar det något annat är enbart ett sätt för att det ska låta bra, men sista ordet är inte sagt ännu….

Väl mött i del 2 av denna serie: Optimerad Bemanning: När Göteborg blev Sovjet

Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg, TimeCare, Time Care, debatt, Äldrevården, personalpolitik, äldrevård, kommun, kommuner

Hoppas bara att dom tänker hela vägen till kongressen.

Svensk Media med kvällspressen i spetsen fullkomligt älskar att spotta ur sig avslöjande efter avslöjande och jag är ganska säker på att det på någon pub någonstans i huvudstaden emellanåt sitter journalister och firar när en folkvald eller kändis ”går under”.

Detta gäller inte när det kommer till vad som sker i familjen Bernadotte. Där är det uppenbart ok att bete sig hur som helst, göra vad som helst och medan man blir hysterisk för att Mona Sahlin köper en Toblerone verkar det vara helt ok att skattepengar som finansierar kungafamiljen går till lite vad som helst.

Jag har liksom många andra läst boken som alla pratade om i höstas och jag kan direkt säga att boken i sig inte var något direkt att ha. Någon direkt fördjupning i vem mannen som kallas Sveriges Konung är får man inte. Det går snabbt fram och boken försöker alldeles för mycket att få med så mycket som möjligt. Därför blir det inte någon direkt bra biografi att läsa. Ändå tycker jag att ”Den motvillige monarken” är en mycket viktig bok, för en sak blir man ännu mer övertygad om efter att ha läst den: De flesta som arbetar inom media i det här landet är mycket väl medvetna om vad som händer och sker i kungafamiljen men ingen säger något. Det verkar finnas en enda regel om vad man inte får skriva om i Sverige och det är saker som kan skada bilden av familjen Bernadotte

På forumet Flashback finns det trådar redan från 2004 som talar om vissa sångerskor i Army of lovers. Många av oss har också långt innan boken kom tagit del av ”skandalerna” där och på andra ställen och har också samtidigt frågat oss varför ingenting händer och varför ingen säger något.
Detta med att kungafamiljen är skyddad av media är ingenting nytt.  Det som senare blivit en sanning när det gäller familjen Bernadotte har alltid först präglats av år, och ibland decennium, av förnekanden eller rykten som aldrig tycks försvinna. Bästa exemplet på det är naturligtvis Haijbyaffären.

För er som inte känner till Haijbyäffaren så är det i korta stycken en skandal av stora mått som skedde i Sverige under början på 50-talet. Grunden till affären var att en man vid namn Kurt Haijby påstått sig ha haft sexuellt umgänge med dåvarande Kung Gustav V. Allt i den affären är som en roman där utpressning och maktspel sker i en aldrig sinande fart.

Det intressanta med Haijby är att det inte är förrän nu, mer än 50 år senare, som man kan tala öppet om det faktum att Gustav V uppenbarligen var det som kallas för bisexuell, och att han fram till mycket hög ålder hade umgänge med andra män. Detta är helt ok, om gamle kungen föredrog det så stod det honom fritt fram, men det intressanta är alltså att man idag 2011 kan säga, ”Ja men Gustav V tyckte ju om män”, medan Haibyaffären bara för 10-15 år sedan var något som räknades som rykten och elakt förtal om kungen.  Media som normalt älskar att rota i både gammal och ny skit visste säkert allt detta redan då men lät det vara. Att media 1950 då kungahuset hade en annan ställning än idag  var tyst har jag viss förståelse för, men att media fortfarande idag beter sig lika fegt när något händer är svårt att förstå.

Det finns ett annat mycket bra exempel på hur media vet men håller tyst och det är relationen mellan Prins Bertil och hans Lillian. Här har det ju efteråt kommit fram att media och press mycket väl kände till relationen men var snälla och höll tyst. Denna godhet har jag så väldigt svårt att förstå med tanke på att samma press som skyddade dom gärna hänger ut andra kända personers kärleksliv. Hur många gånger har vi inte sett kändisar sitta i bikini på en lyxbåt tillsammans med en kille, allt taget av paparazzis och allt publicerat någon dag efter. Sådana händelser inträffade även på 70-talet när Prins Bertil och Lillian satt i sin soffa och berättade att de var ett par. Det blir dessutom ganska komiskt med tanke på att ingen som befann sig i det rummet den dagen blev det minsta förvånad.

Många menar att kungen liksom alla andra har rätt till ett privatliv, men vi talar om Sveriges Statschef som trots att han, enligt grundlagen, inte har någon formell makt ändå besitter en mycket speciell post i vårt samhälle och självklart har en maktposition.  Mannen inviger Sveriges Riksdag för Guds skull! Han är vårt ansikte utåt och denne man har enligt boken och numer också henne själv haft en flerårigt förhållande med en svensk sångerska. Vi talar inte om en fylla efter en nobelfest som gick fel utan vi talar om ett förhållande som varat under en lång tid, och just detta förhållande är ju inte det enda som boken tar upp och som väcker stora frågetecken. Själv är jag väldigt intresserad av de händelser som ska ha utspelas under Atlanta OS och framförallt undrar jag: Betalade jag den ”festen”?

Årets upplaga av Året med Kungafamiljen i SVT möttes av kritik redan innan programmet sändes och kritiken efteråt var enorm, med all rätt. För det var ett vedervärdigt program att se på. Att så totalt utelämna det mesta som hänt under 2010 och detta i något som kallas för Public Service är skandal. Var fanns kritiken? Var fanns frågeställningarna och var fanns ifrågasättandet om monarkins vara eller icke vara? När till och med de som kallar sig för den fria televisionen gömmer undan det jobbiga med Bernadotte är det kanske hög tid att reagera?

En sak många verkar glömma, kvällspressen till exempel, är att kungen faktiskt erkänt att det boken tar upp stämmer. Hans enda uttalande i frågan kom ju den 4 november och då sade han:

– Sen har jag förstått har ni kommit hit av många anledningar. Det är ett stort intresse för en bok som kommit ut till min ära, så att säga, beroende på hur man ser det. Bara så att ni ska förstå det, så har jag inte hunnit läsa boken. Vi fick den väldigt sent i går eftermiddag (…) och jag har inte tid att sitta och läsa hela dagarna.

– Jag har funderat på det här. Ungefär som att jag skulle recensera den här boken, det är inte så himla lätt om man inte har läst boken. Jag måste passa i den frågan.

– Emellertid har rubriker fått mig att förstå vad boken kan handla om och så vidare. Det var inte så roligt med olika rubriker som inte var jättetrevliga att se. Och med tanke på rubrikerna har jag har pratat med min familj och drottningen och vi vänder blad och ser framåt i stället. Jag har förstått är det här saker som hänt långt tillbaka i tiden, vi ser framåt

Vi har alltså en situation när en kung ”anklagas” för det ena och det andra. Han håller en presskonferens där han erkänner att det stämmer och sedan blir det……totalt knäpptyst. Hovet lyckas igen med sin ”vi håller tyst så glömmer media det här” och kanske har media glömt det, men jag och andra har inte gjort det för ärligt vill jag vill inte ha en statschef som är otrogen mot sin fru, och jag vill definitivt inte ha honom som representant för Sverige. Vi kallar oss ett jämlikt land men mannen som är vår statschef umgås i kretsar där man har en kvinnosyn som var förlegad redan när Gustav V låg med Haijby.

Jag vill se media som inte springer ärenden åt hovet. Jämför Aftonbladets artiklar i höstas om Sven-Otto Littorin och avslöjandet om Kungen.  Där fanns det inga skydd och man brydde sig inte ett skvatt om vad Littorin tyckte, kände eller hur det kunde påverka honom. Att han var folkvald men att kungen inte är det köper jag inte som argument för att man ska skydda konungen. Monarkin är redan nu något som är extremt skört och förlegat. Hela grejen med dagens kungahus är ju att det ska vara lite av det perfekta livet. Man ska bo i ett slott där rosor aldrig dör. Vi vill att det ska vara lyckligt, blommigt och viftande flaggor. Att det istället emellanåt verkar påminna mer om ”Scener ur ett äktenskap” gör ju att allt blir ännu mera skört. För vad är det för mening med en låtsaskung och en låtsasdrottning när allt är så extremt mycket på låtsas så att inte ens det finns? För nu vet vi ju att det lyckliga äktenskap som det vi trodde de hade, inte finns. Allt var ett spel.

Att media vet att folket börjar ifrågasätta Carl XVI Gustaf märks också på de oändligt antal artiklar som nu skrivs om Victoria och Daniel. Härom dagen skrev en kvällstidning att de var jättekära och för inte så många veckor försökte man spekulera i om Victoria var gravid. Emellan det sprids glädjen över deras kärlek så man mår illa av allt gullande. Media hjälper till, mycket medvetet, att hålla monarkin levande samtidigt som kungens snedsteg hålls borta. Man överöser folket med andra kungliga nyheter så att vi förhoppningsvis glömmer det som man pratade om för 2 månader sedan. För vi ska inte glömma att kungafamiljen är en bra inkomstkälla för pressen och media. De är de enda vi har som det räcker att ta ett kort på och så blir det en nyhet.

Jag har, trots vad jag skrivit ovan, inte varit någon jätteovän till kungahuset tidigare. Jag har faktiskt till och med tyckt att det varit lite rart med kungen och hans familj. Jag satt klistrad vid TV’n när Victoria gifte sig och jag bölade som alla andra när Daniel blev Prins Daniel. 2010 blev året där jag ändrade mig. För i ett medielandskap där vissa inte kan gå på toaletten utan att det står om det femton minuter senare så anser jag inte att den en person som faktiskt blivit född till sitt jobb ska kunna komma undan.
Jag skulle inte vilja byta med kungen ens om jag fick betalt för det, och kanske är rollen som monark omöjlig att bära eller fullfölja. Kanske ska då Carl XVI Gustaf träda tillbaka, flytta till en villa utanför Stockholm och sedan leva det liv han vill. Då spelar det ingen roll vad han gör men som folkets konung har han en skyldighet att bete sig på ett sätt som gör att man kan vara stolt över honom och det land han säger sig representera. Om det är en omöjlighet att leva så, kanske det är dags att skaffa sig ett annat arbete.
Tills dom gör det hoppas jag att media vågar behandla dom på samma sätt som de behandlar andra. För ingen är förmer än någon, inte ens Sveriges konung. Har han och Silvia ett taskigt äktenskap så är det kanske en idé att skilja sig. Om de bestämt att leva i det som kallas för öppet förhållande är det ok men då kanske man ska informera folket om det så att vi vet.

1. ”Konungen är rikets statschef” (detta stadgas i regeringsformens 1 kapitel 5§) och skall som sådan representera Sverige och vara en samlande symbol för nationen.

Våran samlande symbol är alltså en man som har utomäktenskapligt umgänge med andra, besöker tvivelaktiga ställen i Atlanta och umgås med extremt tvivelaktiga klubbägare med kaffeflickor? Är det den symbolen vi ska visa upp? Jag är ganska säker på att vi kan klara oss utan den symbolen.

Läs även andra bloggares åsikter om Monarkin, monarki, kungen, kungafamiljen, hovet, sverige, grundlagarna, media, press, kvällspress, svt

Intressant.se

”Partiet har inte någon som helst känsla för att folk har det svårt. Det är bra att man gör om sjukförsäkringssystemet, men man har ingen känsla för människan, de får ett elektroniskt brev där det står ”du är utförsäkad från och med nu”. Jag ser människorna som slängs ut ur sjukförsäkringssystemet. Alla stackars handikappade som man inte bryr sig om. Pensionärerna som drabbas av att det byggs för få äldreboenden. Socialbidragstagarna som får väldigt lite pengar i Norrtälje. Jag har inte några sympatier för den hårdhudade politiken som finns. ”

Så säger den före detta moderaten Lars Sjöblom och med det lämnar han Moderaterna för Socialdemokraterna och om detta skriver bland annat AB om.

Artikeln avslutas med:

Han anser att Moderaterna inte har någon ”social kompetens”:

– Företagskänslan är bra, men inte individkänslan, säger Sjöblom

Det känns skönt att det finns alternativ till Moderaternas hjärtlösa politik och det är helt enkelt dags för oss att välja. Människa eller maskin?

Det började mest fest och fasa. Festen kom av att det också var nytt millennium, fasan för att ingen visste vad som skulle hända med datorernas ettor och nollor, men vi oroade oss i onödan för inget verkade hända så det blev fest istället över hela världen. Alla tog emot år 2000 med förhoppningar och med glädje. Allt det gamla skulle ut, och in skulle istället rättvisa och fred komma. Så blev det inte, så blev det verkligen inte…

När årtiondet var nytt fick vi lära oss någonting nytt i världen. Vi fick lära oss att demokrati inte alltid var majoritetens röst. I USA blev det kaos när man skulle räkna rösterna. Det blev en lång dramaserie innan det slutligen stod klart att USA’s nya president heter George W Bush. Republikan och mycket konservativ. Han skulle, tillsammans med sin grupp av polare som han plockat med sig, förgöra landet USA i många olika aspekter. När han lämnade posten 8 år senare var USA ett land i kaos, och ett land slagen i bitar. Supermakten USA började så sakta tyna bort. Mycket kunde kanske ha undvikits, om det som skedde i september 2001 inte hänt, men det gjorde det. En vanlig dag i världen blev med ens i ett slag 9/11…

I samma stund som flygplanen flög in i World trade center och i Pentagon förändrades världen. Med ens kunde din granne vara din fiende, och din fiende kunde bo i din familj. Terrorister fanns plötsligt överallt och USA fick inte bara tusentals offer, landets stolthet blev skadat och vedergällningen blev stor, men också katastrofal för USA. Jaken på Binladen tog sig uttryck som aldrig tidigare skådats. Tusentals och åter tusentals människor miste livet och det som i USA från början var ett krig med stor stöd blev så småningom presidentens fall. Fortfarande idag krigar USA och man kommer få göra det i en lång tid framöver. Man krigar i krig som ingen riktigt förstår och i krig där man ljög för att ens kunna börja kriga. Presidenten i USA gjorde sitt land allt mer isolerat och samtidigt började Kina stiga i skalen över länder med makt. Till slut försvann George W Bush och må han aldrig mer dyka upp. Den mannen förstörde mer för vår värld än någon annan gjort sedan Hitler.

Detta årtionde kom också att handla om miljön, den miljö som vi i allt snabbare takt förstör. Rapport efter rapport kom med nya skrämmande signaler om att Moder Jord var på väg att dö. Vi människor engagerade oss, så länge vi slapp bli drabbade själva. Vi ställde gärna bilen, när vi inte behövde använda den och vi köpte gärna ekologiskt så länge det kostade samma som de konstgjorda tomater vi var vana vid. Samtidigt släpptes allt mer skit ut i vår atmosfär och varje dag dog en ras av ett djur, och varje dag tog vi ett steg närmare katastrofen. Politiker kunde inte enas och till slut började till och med experterna bråka. Vi lämnade årtiondet i samma riktning som vi började, och Moder Jord mår allt sämre.

Anna Lindh blev bara 46 år. En fantastisk politiker och en mamma till två små barn. En kvinna som väckt beundran över världen för sitt sätt att handskas med familj och jobb på samma gång. Det var Anna det. En dag 2003 rycktes hon ifrån oss. Meningslöst mördad och Sverige sörjde, ja över hela världen sörjde man. Anna Lindh blev Sveriges andra minister som mördats på öppen plats, och hon blev för mig och många andra en kvinna att beundra. Anna Lindh var årtiondets hjältinna, enbart genom att vara som hon var. Kvinna, mamma och politiker. Saknad av oss alla, för alltid.

2002 jobbade jag på sajten dvdforum. Där på sajtens chat träffade jag Alex, där i den chatten ledde jag mitt liv till en återvändsgränd. På många sätt dödade Alex mig, han dödade mitt hjärta och han dödade min stolthet. Ivrigt påhejad av hans vidriga mor förstörde han allt jag trodde på, allt som jag trodde jag var och allt som jag själv var stolt över att jag var. Det tog år att komma över honom. Saknat honom har jag inte. Varför sakna djävulen? Men såren han lämnade kvar i mig läkte sakta, och finns kvar där än. Ibland kliar dom, ibland gör dom ont. Man ska inte hata, och det ska man kanske inte, men så här i efterhand önskar jag honom ingenting annat än ont. Jag önskar att han får lida, och det kommer han och det gör han. När lampan är släckt, när ingen ser då tänker jag, det vet jag. Må jag aldrig aldrig aldrig träffa honom eller någon som honom igen.

Detta årtionde blev också ett årtionde där homosexuellas rättigheter mer än någonsin tidigare togs upp. I Sverige gick debatten emellanåt på högvarv och kristna slogs med varandra och vissa kristna slogs mot de homosexuella mer än någonsin. Åke Green blev känd över världen, och tidningen Världen Idag visade gång på gång hur man kan förstöra Jesus kärleksbudskap.  Samtidigt växte en allt starkare känsla av att folk började tröttna på diskussionen, och en idé om att ”Va fan låt dom vara som dom är, skit i det du” blev stark i Sverige. Svenska Kyrkan visade hur modern den var medan Katolska Kyrkan fortfarande visade att de var hatets och förtryckets kyrka. När 2009 blev 2010 kan homosexuella gifta sig, adoptera och sakta börjar Sverige bli ett land som verkligen är jämlikt.

Annat var det i resten av världen. Fortfarande avrättas homosexuella och emellanåt kom diskussionen upp varför Sverige medvetet verkade se till att förföljelse på grund av sin sexualitet inte var nog för att få bo i Sverige.

USA, dubbelmoralens egen kyrka, som också i sin konstitution har att man ska ge fan i att blanda religion och politik hade folkomröstningar i delstat efter delstat. Oftast blev resultatet emot att homosexuella ska få gifta sig, men det finns hopp. En del stater vågade, och fler kommer det att bli, men vägen till då regnbågen kan lysa över hela jorden är lång och svår, och vi har knappt börjat vandra.

Allas vår Astrid somnade in 2002 efter ett långt liv. Astrid älskades av alla, och Sveriges drabbades nästan av landsorg när beskedet att vår älskade sagotant somnat in nådde oss. Astrid var en fantastisk människa, och en fantastisk författare. Vi är många som lärde oss läsa tack vare henne och för det är jag henne för alltid tacksam. Älskar dig Astrid, för alltid!

EU kom på besök till Göteborg sommaren 2001 och med sig följde en hel rad med pack som bestämt sig för att förändra Göteborg, och det gjorde dom. När dom lämnade staden såg gamla götet ut som ett slagfält och Avenyn var fullständigt förstörd. Dessa ”aktivister” var arga på EU om jag förstod saken rätt, och det visade dom genom att slå sönder fönster och riva upp gator. Någon idiot blev skjuten i magen och sedan handlade saken mest om det. Själv kommer jag ihåg att det var under dessa händelser som jag själv började anse att polis ska ha hagelbössor och rikta dom mot ansiktet på vissa. Svinen försvann till slut, och man lappade ihop Göteborg men vi ber alla till högre makter att EU aldrig kommer hit igen och gör dom det i alla fall så finns ön Måvholmen som de kan hålla till på, den är obebodd numer.

Det var lite bilder det, det finns självklart mycket mer. Vad nästa årtionde kommer bjuda på vet jag inte men jag vågar gissa att vi kommer se fler krig, mer miljökatastrofer och fler chefer som skor sig på vår bekostnad. För en sak har detta millenniums första 10 år visat: Vi människor lär oss aldrig

/Walentine