Ett årtionde är slut, äntligen menar vissa. Times har kallat detta årtionde för det värsta någonsin, och jag är benägen att hålla med. Med hjälp av lite bilder kommer jag här gå igenom årtioendet från mitt perspektiv, både sånt som påverkade mig personligt och sånt som är av mer allmän karaktär.
Det började mest fest och fasa. Festen kom av att det också var nytt millennium, fasan för att ingen visste vad som skulle hända med datorernas ettor och nollor, men vi oroade oss i onödan för inget verkade hända så det blev fest istället över hela världen. Alla tog emot år 2000 med förhoppningar och med glädje. Allt det gamla skulle ut, och in skulle istället rättvisa och fred komma. Så blev det inte, så blev det verkligen inte…
När årtiondet var nytt fick vi lära oss någonting nytt i världen. Vi fick lära oss att demokrati inte alltid var majoritetens röst. I USA blev det kaos när man skulle räkna rösterna. Det blev en lång dramaserie innan det slutligen stod klart att USA’s nya president heter George W Bush. Republikan och mycket konservativ. Han skulle, tillsammans med sin grupp av polare som han plockat med sig, förgöra landet USA i många olika aspekter. När han lämnade posten 8 år senare var USA ett land i kaos, och ett land slagen i bitar. Supermakten USA började så sakta tyna bort. Mycket kunde kanske ha undvikits, om det som skedde i september 2001 inte hänt, men det gjorde det. En vanlig dag i världen blev med ens i ett slag 9/11…
I samma stund som flygplanen flög in i World trade center och i Pentagon förändrades världen. Med ens kunde din granne vara din fiende, och din fiende kunde bo i din familj. Terrorister fanns plötsligt överallt och USA fick inte bara tusentals offer, landets stolthet blev skadat och vedergällningen blev stor, men också katastrofal för USA. Jaken på Binladen tog sig uttryck som aldrig tidigare skådats. Tusentals och åter tusentals människor miste livet och det som i USA från början var ett krig med stor stöd blev så småningom presidentens fall. Fortfarande idag krigar USA och man kommer få göra det i en lång tid framöver. Man krigar i krig som ingen riktigt förstår och i krig där man ljög för att ens kunna börja kriga. Presidenten i USA gjorde sitt land allt mer isolerat och samtidigt började Kina stiga i skalen över länder med makt. Till slut försvann George W Bush och må han aldrig mer dyka upp. Den mannen förstörde mer för vår värld än någon annan gjort sedan Hitler.
Detta årtionde kom också att handla om miljön, den miljö som vi i allt snabbare takt förstör. Rapport efter rapport kom med nya skrämmande signaler om att Moder Jord var på väg att dö. Vi människor engagerade oss, så länge vi slapp bli drabbade själva. Vi ställde gärna bilen, när vi inte behövde använda den och vi köpte gärna ekologiskt så länge det kostade samma som de konstgjorda tomater vi var vana vid. Samtidigt släpptes allt mer skit ut i vår atmosfär och varje dag dog en ras av ett djur, och varje dag tog vi ett steg närmare katastrofen. Politiker kunde inte enas och till slut började till och med experterna bråka. Vi lämnade årtiondet i samma riktning som vi började, och Moder Jord mår allt sämre.
Anna Lindh blev bara 46 år. En fantastisk politiker och en mamma till två små barn. En kvinna som väckt beundran över världen för sitt sätt att handskas med familj och jobb på samma gång. Det var Anna det. En dag 2003 rycktes hon ifrån oss. Meningslöst mördad och Sverige sörjde, ja över hela världen sörjde man. Anna Lindh blev Sveriges andra minister som mördats på öppen plats, och hon blev för mig och många andra en kvinna att beundra. Anna Lindh var årtiondets hjältinna, enbart genom att vara som hon var. Kvinna, mamma och politiker. Saknad av oss alla, för alltid.
2002 jobbade jag på sajten dvdforum. Där på sajtens chat träffade jag Alex, där i den chatten ledde jag mitt liv till en återvändsgränd. På många sätt dödade Alex mig, han dödade mitt hjärta och han dödade min stolthet. Ivrigt påhejad av hans vidriga mor förstörde han allt jag trodde på, allt som jag trodde jag var och allt som jag själv var stolt över att jag var. Det tog år att komma över honom. Saknat honom har jag inte. Varför sakna djävulen? Men såren han lämnade kvar i mig läkte sakta, och finns kvar där än. Ibland kliar dom, ibland gör dom ont. Man ska inte hata, och det ska man kanske inte, men så här i efterhand önskar jag honom ingenting annat än ont. Jag önskar att han får lida, och det kommer han och det gör han. När lampan är släckt, när ingen ser då tänker jag, det vet jag. Må jag aldrig aldrig aldrig träffa honom eller någon som honom igen.
Detta årtionde blev också ett årtionde där homosexuellas rättigheter mer än någonsin tidigare togs upp. I Sverige gick debatten emellanåt på högvarv och kristna slogs med varandra och vissa kristna slogs mot de homosexuella mer än någonsin. Åke Green blev känd över världen, och tidningen Världen Idag visade gång på gång hur man kan förstöra Jesus kärleksbudskap. Samtidigt växte en allt starkare känsla av att folk började tröttna på diskussionen, och en idé om att ”Va fan låt dom vara som dom är, skit i det du” blev stark i Sverige. Svenska Kyrkan visade hur modern den var medan Katolska Kyrkan fortfarande visade att de var hatets och förtryckets kyrka. När 2009 blev 2010 kan homosexuella gifta sig, adoptera och sakta börjar Sverige bli ett land som verkligen är jämlikt.
Annat var det i resten av världen. Fortfarande avrättas homosexuella och emellanåt kom diskussionen upp varför Sverige medvetet verkade se till att förföljelse på grund av sin sexualitet inte var nog för att få bo i Sverige.
USA, dubbelmoralens egen kyrka, som också i sin konstitution har att man ska ge fan i att blanda religion och politik hade folkomröstningar i delstat efter delstat. Oftast blev resultatet emot att homosexuella ska få gifta sig, men det finns hopp. En del stater vågade, och fler kommer det att bli, men vägen till då regnbågen kan lysa över hela jorden är lång och svår, och vi har knappt börjat vandra.
Allas vår Astrid somnade in 2002 efter ett långt liv. Astrid älskades av alla, och Sveriges drabbades nästan av landsorg när beskedet att vår älskade sagotant somnat in nådde oss. Astrid var en fantastisk människa, och en fantastisk författare. Vi är många som lärde oss läsa tack vare henne och för det är jag henne för alltid tacksam. Älskar dig Astrid, för alltid!
EU kom på besök till Göteborg sommaren 2001 och med sig följde en hel rad med pack som bestämt sig för att förändra Göteborg, och det gjorde dom. När dom lämnade staden såg gamla götet ut som ett slagfält och Avenyn var fullständigt förstörd. Dessa ”aktivister” var arga på EU om jag förstod saken rätt, och det visade dom genom att slå sönder fönster och riva upp gator. Någon idiot blev skjuten i magen och sedan handlade saken mest om det. Själv kommer jag ihåg att det var under dessa händelser som jag själv började anse att polis ska ha hagelbössor och rikta dom mot ansiktet på vissa. Svinen försvann till slut, och man lappade ihop Göteborg men vi ber alla till högre makter att EU aldrig kommer hit igen och gör dom det i alla fall så finns ön Måvholmen som de kan hålla till på, den är obebodd numer.
Det var lite bilder det, det finns självklart mycket mer. Vad nästa årtionde kommer bjuda på vet jag inte men jag vågar gissa att vi kommer se fler krig, mer miljökatastrofer och fler chefer som skor sig på vår bekostnad. För en sak har detta millenniums första 10 år visat: Vi människor lär oss aldrig
/Walentine
