Walentines Värld testar streamingtjänster

coverNär nyheten kom att Netflix och HBO skulle komma till Sverige så var det, enligt viss media, det största som hänt i vårt land sedan freden i Roskilde 1658. Nu skulle vi aldrig mer behöva undra över vad vi skulle göra en fredagskväll för filmer och serier på längden och tvären skulle ösas över oss för en billig penning. Det tog inte så värst lång tid innan en del kritik framfördes, och framförallt handlade den kritiken om utbudet. För det var inte så där värst mycket bra film som vi kunde välja på när allt kom till kritan, och samtidigt lyckades HBO genomföra den absolut sämsta starten av en tjänst som kanske någonsin gjorts i vårt land. Vår amerikanske vän hade tagit med en övertro på sig själv utan dess like till vårt avlånga land, men fick ganska snabbt ändra sig för inte ens HBO kan komma undan med precis vad som helst.
Nu har tjänsterna funnits ett tag och låt oss titta på de största fyra av dom. Det som alla de här fyra tjänsterna har gemensamt är att man betalar en fast summa och kan sedan se hur mycket material som helst.
De tjänster där man kan hyra en enskild film har jag utelämnat, och mest för att det fortfarande är idiotiskt att hyra en film på nätet och betala lika mycket som du gör i de få ”videobutiker” som finns kvar.
Till skillnad från lite mer nördiga sidor kommer jag inte ägna mig åt att räkna varenda film, kontrollera pixlar och teknik utan jag är intresserad av 3 saker:
1. Finns det något att se?
2. Hur kan man se på det?
3. F
ungerar det?

filmnet-headerFilmnet är ju ett namn som vi som fanns på 80-talet kommer ihåg med glädje. Då på den tiden var det vår första renodlade filmkanal, och som också visade porr på nätterna vilket var vansinnigt spännande. För på den tiden var porr något som annars växte i herrtidningar man hittade ute i skogen.
Numer är Filmnet en streamingtjänst som ägs av samma gäng som ligger bakom 99.99% av all media i Sverige: Bonniers
Detta medför i sin tur att om man vill ha svenska filmer att välja på så är Filmnet tjänsten för dig. I urvalet finns allt från Ingmar Bergmans filmer till Kommissarie Späck och lite annat, och kom ihåg att det är med betoning på lite. För direkt massor av svenska klassiker kan du inte finna här, men just ordet lite är något som ganska ofta infinner sig när man pratar filmtjänster och Sverige.
Bland Filmnets övriga utbud hittar man faktiskt en hel del som går att se på, och när det gäller nyare filmer så finns det ett litet men helt ok utbud. Skulle man jämföra med jätten Netflix tycker jag att Filmnet slår dom på fingrarna ganska rejält i kvalité när det kommer till filmer som man faktiskt hört talat om.
För er som har barn och som kanske tycker att era barn hellre ska se på Astrid Lindgren än värdelösa japanska tecknade skitfilmer som producerats för en amerikansk kabelkanal så är också Filmnet ett bra alternativ. För ingenting slår ju Emil i Lönneberga, Rasmus på luffen eller Ronja. Ja, och när era barn blivit lite större finns alltid ”Bert – Den siste oskulden” att se på en mysig familjekväll.

När det gäller serier så hittar man på Filmnet, ett tag till i alla fall, en del av HBO’s utbud som t.ex Game of Thrones, och det kan vara ett alternativ till er som inte vill förstöra ert liv med att skaffa abonnemang på HBO Nordic, men det kommer jag till., och då Filmnet ägs av Bonniers som i sin tur äger TV4 och så vidare så finner man också en del komediserier från fyran här. Solsidan och Gustavsson 3 tr är några av dom, och de delar serverutrymme med en hel del engelska deckare och annat.

Filmnet kostar tjänsten 99 kronor per månad vilket gör den till den dyraste av tjänsterna i det här testet. För pengarna får man en tjänst som håller en helt ok bild och ljudkvalité men än så länge finns bara Filmnet på dator och IOS/Android. Vill man kunna se på film i vardagsrummet så får man koppla in datorn eller mixtra på annat sätt. Att tjänsten inte finns som app än på PS3 eller Xbox är dåligt men det kanske kommer, och det borde komma för jag förstår inte varför man inte från början ser till att finnas på så många plattformar som möjligt. Det ska vara lätt att använda de här tjänsterna, och man ska inte behöva bygga om halva hemmet för att kunna se på film.
Filmnet är ju lite som lillebror i sammanhanget och det finns en känsla av ”Jobba på nu” när det gäller hemsidan. Den är inte svårmanövrerad men känns barnslig eller något sånt. Så där finns det lite att jobba med helt klart.
Ändå vill jag ge Filmnet en liten liten applåd för att de faktiskt ett helt ok utbud. Sänker de nu priset lite till samma nivå som de andra, och fixar de så att man enkelt kan se på film i vardagsrummet så kommer de blir ett fullgott alternativ till jätten Netflix. En kul bonus med Filmnet är att man också genom tjänsten kan se på C More kanalerna.

Betyg:

Utbud 6 av 10
Bild och Ljud 8 av 10
Användarvänlighet 5 av 10

Sammanfattning: Filmnet är ok tjänst, men är heller inte direkt jättebra. Med lite snyggare hemsida, och om man ser till att få ut tjänsten till fler plattformar så kan de verkligen bli något i framtiden. Fyller man sedan på utbudet med filmer i samma klass blir de kanon!

20140615170328!Netflix

Netflix är jätten i sammanhanget och finns snart överallt. Med den styrkan så kan man ju tycka att här skulle det finnas travar med filmer som alla vill se, men ack vad man bedrar sig. För svenska versionen av Netflix är verkligen urusel när det kommer till utbud. Skitfilmer staplas på varandra och emellanåt lägger man till en eller två filmer som fler än 10 personer såg på bio om filmen ens gått på bio. Nu överdriver jag men ändå tyvärr inte så där värst mycket för Netflix stora problem är just utbudet. Idag går det knappt köpa en TV utan att man får med Netflix gratis i några månader och de finns snart i varenda sak som drivs med elektricitet. De har snabbt blivit en del av Sverige kan man enkelt säga men det är obegripligt hur de då kan ha missat den där lilla detaljen med att faktiskt erbjuda ett bra utbud. Ja, det finns filmer som är värda att se men absolut inte tillräckligt och majoriteten av tjänstens barnfilmer är skrattretande dåliga. En del helt ok Disney/Dreamworks filmer finns iofs men de drunknar i utbudet av tecknad skitfilm som mer påminner om en gammal TV-kanal från när Kabel TV’n var ung.

Nu har Netflix en sak som gör att man kan förlåta det skrala utbudet av bra film och det är företagets egna serier som t.ex den mästerliga House of Cards med mera. Dessa serier läggs upp i hela säsonger på en gång och kan bara, i alla fall den första tiden, ses på Netflix. Detta är självklart bra, och när de håller så hög kvalité som House of cards gör kan det räcka för att man ska ta en eller två månaders prenumeration av tjänsten, men sen då?
Nej, för att vara en sådan stor aktör på marknaden är utbudet rent bedrövligt och för oss i Sverige känns det emellanåt som att man desperat slängt in de få titlar man fått rättigheter att förfoga över, och det gäller både film och serier. Kan någon annars förklara varför man t.ex bara kan få se de första 3 säsongerna av den, idag, gamla serien Vänner?
Svenskt utbud finns men räcker inte speciellt långt det heller. Gör man en sökning på ”svenskt” så kommer det upp 49 filmer inkl serier vilket är värdelöst.
Jag läste någon intervju med någon höjdare på Netflix för något år sedan som lovade att snart skulle det hända saker, men än har jag inte fått se så mycket av det. Det blir ju lätt att man jämför med amerikanska versionen av samma tjänst och gör man det så gråter man. Att Netflix nu också höjt priset för nya kunder till 89 kronor gör att man undrar ännu mer när ”det ska börja hända saker”

Det som talar för Netflix är just det att tjänsten finns precis överallt. Datorn, TV’n, mobilen/plattan, PS3 & 4 och Xbox är bara några av de plattformar som du finner tjänsten på, för att inte tala om alla olika former av Smart TV och Tivo. Dessutom går det idag enkelt och lätt att använda Netflix till sin Chromecast vilket uppskattas av alla som skaffat en sådan mackapär.
Allt detta gör att det är enkelt och lätt att kunna slänga på en film, och det är ju så det ska vara och detta har Netflix förstått. Att bild och ljud oftast är av mkt bra kvalité och att deras hemsida är enkel och lätt att navigera runt på ger tjänsten bra betyg i användarvänlighet. Kan de nu bara ge oss i Sverige lite mer urval så kan Netflix bli riktigt bra för idag lever de extremt mycket på inarbetat namn och att de varit i gullegull med media.

Betyg:

Utbud 4 av 10
Bild och Ljud 7 av 10
Användarvänlighet 8 av 10

Sammanfattning: Oerhört överhypade och det är fortfarande lite ”inne” att gilla Netflix. Det enda som saknas är något att se på för urvalet är inte bara dåligt utan det är skitkasst!

1648300

Viaplay hade redan startat när Netflix kom och det första de gjorde var att sänka priset till 79 kronor per månad. Det var kanske ett smart drag men vad får man då för pengarna?
För det första ska tilläggas att Viaplay skiljer sig lite från de andra tjänsterna då de också erbjuder en sportdel som kostar extra. Så för er som vill ha vansinnigt spännande fotbollsmatcher i direktsändning och ännu mer spännande golftävlingar så är Viaplay tjänsten du letat efter. Den delen har jag inte brytt mig om att testa utan här riktar jag in mig på den delen som heter ”Film & TV”, och som fungerar på samma sätt som Filmnet och Netflix.
Redan när du besöker Viaplays ganska röriga sida märker du direkt att även de slår Netflix när det gäller utbud, och då framförallt av ”storfilmer”. Allt oftare lägger nu Viaplay upp filmer som faktiskt får betraktas som ganska nya, och filmer som folk faktiskt vill se. Att tjänsten också erbjuder en hel del serier som läggs upp strax efter de gått i USA är också skoj, och i skrivande stund visar man t.ex nya säsongen av 24 ett dygn efter att avsnitten gått i USA. Bland övrigt urval så finner man en del ”klassiker” och självklart också väldigt mycket skit som filmbolagen antagligen betalat Viaplay för om de bara lägger upp det.
Något som är totalt katastrof med Viaplay är tjänstens barnfilmer för här är det tunt vill jag lova. Det som finns är mest ren smörja och jag saknar verkligen ett utbud av riktigt bra familjefilm. Även svensk film lyser med sin frånvaro nästan helt med några få undantag men istället erbjuder Viaplay porrfilm, ja fast de kallar de Erotik och hör och häpna! Det finns till och med ”erotik” för gays! Fast någon egen kategori har vi inte fått utan sök på ”hård”…

Viaplay finns liksom Netflix på de flesta plattformar idag, och även här kan man använda sig av Chromecast vilket är ett extremt lätt och praktiskt sätt att se på film på TV’n med.
Bild och ljud håller helt ok klass även om till och med jag ibland tycker att deras så kallade HD filmer är väldigt ”bleka” men jag vågar påstå att folkhemssvensken inte direkt bryr sig så mycket om det bara det funkar, och det gör Viaplay.

Betyg:

Utbud 6 av 10
Bild och Ljud 6 av 10
Användarvänlighet 6 av 10

Sammanfattning: Helt ok utbud som självklart kan bli mycket bättre. Lite mer serier hade varit tacksamt och sedan kan de skippa skiten som TV3 producerat för den smörjan vill ju inte ens folk se när den sänds. Överlag är Viaplay en bra tjänst som kommer få dig att ha något att göra, men tänk bara på att porren inte går att se på alla plattformar så vänta med att ta med toarullen in till vardagsrummet innan du vet…

hbo-nordicAlla som gillar TV gillar HBO. Så är det och så har det varit under ganska många år nu. För visst älskar man en kanal som gett en serier som Sopranos, In Treatment, Veep och Games of Thrones med mera. Tyvärr betyder det inte automatiskt att man älskar HBO Nordic för om man gillar detta hopkok så har man svåra psykiska problem. Det är tyvärr den bistra sanningen.

Det var stort när HBO bestämde sig för att lilla Sverige skulle få ta del av den tjänst som i USA heter HBO Go. Den nordiska versionen skulle få alla serier i sin helhet utlagda och nya avsnitt skulle komma senast 1 dygn senare textade och alldeles jättefina. Till en viss del blev det så. Serierna kom, och kanalen översatte sina avsnitt för glatta livet och slängde ut dom, och här kan man verkligen använda sig av ordet slänga för allt med HBO är gjort över en kafferast. Trots att det gått över ett år nu känns och är HBO fortfarande något som inte fungerar fullt ut, och tjänsten är fullständigt bedrövlig, men vi börjar med det som faktiskt är bra.

Vill man ha att göra ett tag så har man det om man vill gå igenom HBO´s alla serier och många av dessa är fantastiskt bra. Även om jag själv anser att just den i stunden så populära Games of thrones är fullständigt värdelös så finns det så enormt många andra serier att välja på. HBO är fantastiska när det kommer till kvalité och innehåll. Det amerikansk film idag inte längre vill eller kan producera kommer istället från kanaler som HBO. Serie efter serie är fullständigt lysande och istället för att gå igenom alla kan jag bara säga att det är mästerligt mycket av det. Det finns också en del film att välja på, och en del faktiskt riktigt bra, men det är serier som är HBO Nordics absoluta styrka.
Därför är det också så tråkigt att konstatera att HBO idag fortfarande vägrar förbättra sig när det gäller hur tjänsten fungerar, och många av de fel de bar med sig från början finns fortfarande kvar.

För det första när det gäller att se på HBO Nordic på datorn så envisas företaget med att använda sig av Widevine vilket gör allt extra krångligt. Läser man runt lite ser man också att en hel del personer har haft stora problem med installationen av detta. Varför man valt detta system vet bara högre makter om men tanken på att det ska vara lätt och enkelt verkar inte ha nått HBO.
Vill man då sen, av någon anledning, se film eller serier på sin mobil/surfplatta så är heller inte detta alldeles enkelt för alla.
HBO Nordic fungerar inte om din platta eller telefon är rootad men faktum är att den inte ens behöver vara det för att allt ska krångla. När jag t.ex testar HBO på min Sony Tablet Z2 får jag följande fina meddelande:

10533216_1453116298278149_1243872684_o (1)
Jag är inte den ende som fått detta meddelande och allt är så värdelöst så man orkar inte ens kontakta kundtjänst utan man säger upp tjänsten istället.
Ser man sedan till övrigt i plattformar så finns HBO till bland annat Samsung Smart TV. Jag själv har HBO appen genom min Blu-ray och där får den betyg 3 av 10 mest för den idiotiska bugg som gör att om du sett ett avsnitt av en serie, stannar den och sedan vill se en annan så får du starta om hela maskinen för allt låser sig. Heja HBO! Något annat enkelt sätt att sända signalerna till TV’n finner vi inte, och frågan är om det kommer för HBO verkar heller inte direkt intresserad av att utveckla sin tjänst eller för den delen lyssna på folks kritik.

Det är skamligt hur man kunnat misslyckas med så mycket på så kort tid som HBO gjort. När man läser att Game of Thrones var en av de mest nedladdade serierna bland piraterna så tycker man att det borde ligga i företagets intresse att så många som möjligt ser deras produktioner lagligt, men istället agerar HBO tvärtom. För HBO Nordic är en bedrövlig tjänst och ingen med sunda hjärnceller ska skaffa den här smörjan. Lägg sedan till en hemsida med bilder i storlekar som till och med en blind kan se och som samtidigt är fantastiskt dåligt utformad så kan det inte bli annat än totalfiasko för en tjänst som kunde ha blivit hur bra som helst.

Betyg:

Utbud 8 av 10
Bild och Ljud 7 av 10
Användarvänlighet 2 av 1

Sammanfattning: En fruktansvärd tjänst som inte förtjänar en enda kund tills dess att de gjort om allt från början.

SAMMANFATTNING

Jag vet inte om man ska utse en vinnare för på grund av avsaknad av bra filmer så är ingen tjänst direkt bra, men bara för sakens skull så låter jag i så fall Filmnet och Viaplay dela på förstaplatsen följt av Netflix. HBO Nordic däremot kommer på plats 9 av 4 för det finns inga ord i världen som kan förklara hur värdelösa de är. De borde skämmas på grund av att de slänger sån smörja över vårt land, och låt oss bara hoppas att de någon gång fixar till sig.

Att Filmnet och Viaplay vinner beror mest på att de är mycket bättre på att släppa nyare filmer än vad Netflix är. Filmnets svenska barnutbud ger också en stjärna i kanten.
Om något sedan ska sägas som faktiskt är bra med Netflix så är det tjänstens användarvänlighet och deras egna produktioner, men det räcker inte. Filmurvalet är fortfarande alldeles för dåligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Intressant.se

Recension: Harry Potter och dödsrelikerna del 2, film

Allt slutar här! Så skriker annonserna om det som i alla fall sägs vara den sista filmen om Harry Potter, och vi får väl hoppas på det.
Personligen anser jag att Harry Potter filmerna gått från väldigt underhållande till allt mer röriga och opersonliga. Del 1 av Dödsrelikerna var dessutom sanslöst tråkig, och det var med en ganska pessimistisk förhoppning man satte sig för att se Harrys slutgiltiga kamp mot Voldemort.

Del 2 tar vid exakt där del 1 slutar och det är en mörk tid Harry och hans kompisar lever i, och med mörk menar jag mörk för allt är fullständigt kolsvart. Regissören har tagit i från knäna för att visa hur dystert allt är, och det är i och för sig effektfullt men blir samtidigt lite tråkigt i längden. Det är som att träden tappat färgen i rädsla för Voldemart och solen kommer inte fram förrän ja, ni fattar.
Harry själv är också väldigt mörkt och dyster, men vad sjutton! Det kanske man blir när man har hela världens framtid på sina axlar samtidigt som man springer omkring och letar efter svärd, bägare och annat.
Jag tycker också att det här märks att Daniel Radcliffe inte till fullo klarar av sitt skådespeleri. Han verkar bara ha två olika lägen, och de påminner dessutom väldigt mycket om varandra. Det blir väldigt stelt på sina ställen.
Allt är annars väldigt snyggt, och effekterna är otroligt välgjorda. Problemet för mig är bara att jag har så fruktansvärt svårt att ta åt mig av allt som sker. Mest för att jag inte riktigt förstår varför man som trollkar gömmer en bägare som i längden kan resultera i ens död och inte gör den osynlig. Om jag ska gömma något så inte fan ställer jag det högst upp på en stapel med annat bröte så att det sticker ut totalt från resten. Detta är nackdelen med fantasy, logiken är fullständigt bortblåst.

Jag känner så här i efterhand att jag begär mer av en filmserie som pågått i 10 år. Voldemort är lika mycket ett mysterium nu som han var i första filmen. Vem är han? Varför är han som han är och det viktigaste, varför följer en del honom? Vad får de ut av det? I sista filmen känns det mest som att alla som följer honom helst vill gå hem och se på Teletubbies istället.

Så det är med en ganska kluven känsla jag lämnar Harry åt hans öde. Dödsrelikerna är absolut ingen dålig film, men jag tycker att de kunde gjort finalen lite mäktigare och större med tanke på att vi väntat på detta i 10 år. En del saker har varit enormt utdragna i denna filmserie och när väl det slutgiltiga slaget sker mellan Harry och Voldemort tar det slut alldeles för snabbt.

Så jag lämnar Harry åt hans öde nu, och hoppas att han har det bra. Han har i alla fall lärt mig en sak: Det verkar jävligt jobbigt att vara trollkar

Betyg 2 av 5

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

walentine.com testar: Viaplay, filmtjänst

Som någon kanske kommer ihåg var och är jag inte någon direkt vän  filmtjänsten Voddler. Jag ansåg då och anser fortfarande att Voddler är en stor bluff där media hjälpt till att trissa upp förväntningarna något enormt för något som mest är rena skiten. Snacket om att Voddler skulle bli en Spotify fast med film visade sig inte vara något annat än en ren lögn.

Jag har längtat efter en riktigt bra filmtjänst i Sverige, för det har varit ont om dom. Att man idag får betala mer för att hyra en film på nätet än vad det kostar hos vissa videouthyrare är ingenting annat än ren skandal, och det bevisar också hur enormt korkade de människor som arbetar på filmbolagen är. De tror fortfarande att Antipiratbyrån kommer rädda dom från dom elaka piraterna. De vägrar inse att tiderna är nya och inkomsterna har förändrats. De lever kvar i samma tid nu som på 80-talet.

I USA har saker och ting sett annorlunda ut. Företag som Netflix som började med att hyra ut DVD på nätet har mer och mer gått över till streamtjänster där man betalar runt 10 dollar för att se film och TV tills man svimmar. Ett sådant företag har vi inte haft i Sverige riktigt förrän nu.

 

Sommaren inleddes ju med en stor annonskampanj lite överallt från Viasat där man gjorde reklam för sin nya tjänst Viaplay, som egentligen är en ny version av Viasat on demand. Här har Viasat samlat ihop ”play tjänster” från sina egna kanaler plus SVT och TV4 och man har också en hyrbutik för filmer där priserna ligger på runt samma summa som på övriga tjänster. Som exempel kan nämnas att man i skrivande stund kan hyra filmen Svinalängorna för 39:- kronor för 24 timmar, alltså svindyrt som sig bör när det gäller svenska filmtjänster på nätet.

Men viaplay har också något mer än vanlig hyrbutik. Här finns det tre paket att välja på: TV, Film och Sport.

Om vi börjar med TV delen så kan du här välja bland serier som Big Bang Theory, 2 1/2 men, E.R, Weeds etc. Av någon anledning finns inte alla seriers säsonger med. Som exempel finns säsong 3 och 5 med av Weeds, och för 2 1/2 men finns säsong 3 och 4. Alltså är det bedrövligt om man vill se en serie från början. Hela saken luktar lite, ”Vi lägger in vad vi har så ser det bra ut och så hoppas vi att ingen kollar efter innan dom köper”. Att det är Warner som här kallar sig för Warner TV har säkert också lite med saken att göra.

Vill man ha TV paketet för att sedan kunna streama ”hur mycket TV som helst från Viaplay” så kostar det 49:- i månaden.

Skulle man nu inte nöja sig med TV så finns det också ett Filmpaket att välja på. Detta paket kostar 99:- i månaden och då ingår också TV paketet. Här är det ju ganska intressant att se vad för filmer som finns att välja på. Är det som Voddlers gratistjänster där skitfilmer står för 99% av utbudet eller finns det något av intresse?  Här kan man enklast svara ett litet tyst ja, för det finns en hel del bra bland en massa strunt.

Tittar man bland de lite mer ”nyare” filmerna finns filmer som Robin Hood (den senaste alltså), och den svenska storfilmen kommisare Späck. Man har även satsat en hel del på barn och familj och man hittar mycket av Astrid Lindgren och en hel del tecknat. Bland dramafilmer finns filmer som Far from heaven och Julie & Julia etc. Det finns alltså en hel del bra filmer att välja på, och även skitfilmer som bilden nedan visar…

Air Force One är en av storfilmerna som finns i filmpaketet på Viaplay. Alla borde se denna helt neutrala och inte på något sätt amerikaniserade film 😛

 

Ska man säga något om bildkvaliten så är den inte dålig, men den är heller inte jättebra och skulle kunnat ha varit lite bättre. Bilden är väldigt färglös måste jag säga efter att ha sett på tre filmer i tjänsten. Viaplay erbjuder också några få filmer i HD men där menar jag just få filmer. I skrivande stund finns det 31 filmer i HD kvalité och då är det mes skitrysare man erbjuder. Ni vet sådana där rysarfilmer där ingenting händer före det att folk börjar slänga sina inre organ på varandra.

Skulle jag ändå försöka att ge något direkt omdöme till filmtjänsten så får den godkänt med frågetecken. Lägger man på lite mer filmer så kan jag ändra mig till godkänt med plus i kanten. Förbättrar man dessutom kvalitén på filmerna så blir det ännu bättre betyg.

Viaplay erbjuder också en hel del livesport för de som tycker att sånt är roligt. Här verkar man kunna välja att betala en del av sändningarna per program eller så köper man ett sportpaket som kostar 199:- i månaden. Då ingår film och TV dessutom. Hur sportsändningarna är kan jag inte uttala mig om men det är mycket golf, bilar och sånt som låter och kör runt runt. De ska dessutom ha svensk kommentator.

Om det finns något att verkligen klaga på när det gäller Viaplay så är det hemsidan, för den är på alla sätt bedrövlig. Den är långsam, enormt långsam, och ibland får man vänta alldeles för länge innan filmtitlar laddas hem. Dessutom, och detta är enormt störande, så glömmer sidan av efter att ni sett en film att ni är inloggade så du får slå in användarnamn och lösenord igen och igen. På samma sätt kan du heller inte välja att du vill vara inloggad hela tiden vilken är enormt kasst. Med tanke på att en hel del personer idag har dragit kablar från datorn till TV’n i ett annat rum så ska man göra det så enkelt som möjligt för kunderna, inte tvärtom!
Annat att klaga på är hur kategorierna på filmerna ser ut. Att kalla filmen ”Taken” för en dramafilm låter väl lite konstigt va? Detsamma kan man väl säga om Kommissarie Späck. Att kalla den filmen för drama är som att kalla Teletubbies för Gore.

Jag känner mig lite kluven till Viaplay ska jag erkänna. Jag tycker att det är jättekul att vi fått en filmtjänst där man kan betala en fast summa och sedan få välja på ett stort antal filmer, där det faktiskt också finns guldkorn bland filmerna. Jämför man med SF-anytime som för samma summa låter dig välja på 25 filmer enbart per månad så vinner ju Viaplay stort, men samtidigt känns det fortfarande lite B om man ser över Atlanten. Jag förstår fortfarande inte varför det ska vara så förbannat dyrt med film i Sverige, och samtidigt inser ju jag att det inte är Viaplays fel utan filmbolagen som uppenbart gett upp om att vara ockrare i USA så man satsar på att blåsa andra länders befolkning istället.
Om Viaplay däremot får större utbud, bättrar på tekniken lite och framförallt fixar till sin hemsida så har vi en vinnare. Jämför man med andra svenska filmtjänster så har redan Viaplay vunnit med sitt filmpaket för 99:- i månaden, för ingen annan tjänst har något som ens kommer i närheten av detta.

Så man kan väl slutligen säga att vill du se riktiga skitfilmer som ingen ville se när dom kom och som nu släpps gratis så ska du välja Voddler. Vill du däremot betala 99:- och sedan välja på en hel del bra filmer som kanske inte gjordes igår men som ändå har lite kvalite eller underhållningsvärde i sig, ja då är Viaplay något för dig.

Betyg: 3 av 5

 

Recension: 2012, film

2012-roland-emmerich-poster Så har man gjort det igen. Man har ännu en gång genomlidit ett spektakel av Roland Emmerish

Låt mig säga det direkt, jag hatar Emmerich. Han har gjort för filmen vad Stalin gjorde för mänskliga rättigheter. Det lilla, det enormt lilla, försök till hjärna som popcornfilmer i bland hade lyckades Roland förstöra. Det började lite småbra med Stargate men sen kom ID4 och allt blev förstört. Sedan kom Godzilla *suck* och sen, *ryser*, kom Day After tomorrow. 10 000 BC ska vi ju inte ens tala om, men den filmen gillar ju inte ens fansen till Emmerish. Att jag inte nämner Patrioten är enbart på grund av att jag inte delar inställningen ”Om någon gör dig illa, bete dig som ett svin”, men Patrioten är säkert en film som USA’s vapenanhängare tycker om. De delar ju samma moral…

Roland älskar USA, han älskar det till den enorma grad så i varje film han gör så försöker han förstöra så mycket han kan av landets städer, natur etc. För Roland menar att den amerikanska känslan, the american feeling, är det finaste som finns, och bästa sättet att få fram den är att bli jagad av utomjordingar, ödlor, tsunamis etc. Det som kanske är det mest fantastiske med detta vår tids E D Woods är att han också försöker vara kritisk i sin filmer, vilket gör allt till en enorm soppa.

Nåväl, nu är det dags för nästa hysteriska film och denna gången tar han i rejält, denna gången går hela jorden under. I reklamen nämns Mayakalendern men låt mig direkt säga att den nämns mer i reklamen för filmen än i filmen i sig, men visst de förutspår att det kommer gå åt helvete med jorden och rätt får dom fast ändå inte…

För att inte vi hjärndöda som ser på filmen ska tycka att jordens undergång är för lite att bry sig om (enligt Rolad Emmerish är alla tittare hjärndöda, därför lyckas han alltid med konsten att få den stora händelsen att bli den minsta) så har man vävt in en del personer i storyn. Här finns den gode forskaren, den onde politikern, den sanlöst genomsnälle presidenten och självklart mannen som har en halvtaskig relation med sina barn som nu självklart bor med sin mamma och deras nya genomsnälle styvpappa (som också är rik självklart) Genom dom får vi se hur jorden boktavligt talas vänds upp och ner och sedan följer deras kamp för att överleva. För självklart finns det en backup plan när alla nu vet att allt kommer gå åt helvete. Frågan är bara vem som kommer få en plats…

Om jag börjar från slutet så är sista halvtimmen sanslöst outhärdlig. Jag vill inte avslöja för mycket men en story om en jävla port förstör verkligen filmen fullständigt och man sitter i biostolen och blir förbannad och vill ge Roland Emmerich en smäll på käften för att han vågar ha mage att göra något så här dåligt. Utanför har 6 miljarder människor dött, men vi försöker stänga en port, och sedan försöker man göra det spännande!

Annars är detta en film med effekter i, och vilka effekter sen! Det är snyggt, ja det är skitsnyggt. Aldrig har nästan 7 miljarer människors död sett så bra och coolt ut. Det är enorma scener när jorden vänds ut och in men scenerna saknar en viktig sak: Närvarokänsla. För man kommer på sig själv med att inte bry sig. Det värsta som kan hända händer framför dig och du bryr dig inte. För filmen är inte intresserad av det. Den vill inte att du ska bry dig. Det är som en presentation av ett nytt datorprogram där man sitter och tänker, ”Snyggt”, men du berörs inte.

Popcornfilmer ska vara enkla i sitt upplägg, inget snack om saken, men enkelhet behöver inte betyda hjärndöd, och detta är en totalt hjärndöd film. Ett manus tunt som ett asplöv försöker hålla ihop en story som egentligen inte räcker till en kortfilm. Man tvingas se på scener som är så sanlöst konstgjorda och dåligt spelade så man mår illa. När en pappa ringer sin son för att ta farväl borde det vara sorgligt, men det är det inte. Istället är det enda som saknas en skylt där det står, ”HÄR SKA NI GRÅTA FÖR FAN”

Roland Emmerich har gjort det igen. Han har tagit en bra story, stoppat in en helvetes massa effekter men han glömde ett riktigt manus. Detta ihop med vissa totalt vridna scener gör 2012 till ett katastrofalt spektakel. Någon popcornfilm är det inte, för 2012 tar sig själv på dödligt allvar och det är filmens största problem. Det är något annat, något mycket värre. Det är Roland Emmerich när han bara är sig själv.

Filmen får 2 av 5 och då är 1 av de 2 enbart för att man får se när Vatikanstaten går åt helvete

Recension: The Mist, film

the_mist_poster Oftast har det varit en regel att filmer byggda på böcker av Stephen King blivit rena smörjan. Det har varit sanslösa b-filmer där filmbolagen egentligen borde betala dig för att se skiten. Frank Darabont är mannen vars filmer byggda på Kings böcker är extremt bra undantag. Både Nyckeln till frihet och Den gröna milen tillhör två av mina favoritfilmer så det var med stor lycka jag emottog beskedet att Darabont nu skulle göra film av novellen ”Dimman” som är bland det bästa som Stephen King skrivit om du frågar mig.

I filmer med övernaturliga inslag, eller rättare sagt de flesta filmer som kommer från Hollywood, finns alltid risken att det blir för hjältemodigt eller rent ut sagt för amerikanskt. Men Darabont lyckas alltid perfekt skildra den vanliga människan och gör också den vanliga människan just väldigt vanlig. Sedan spelar det ingen roll om denna vanliga människa hamnar i fängelse, Nyckeln till frihet, eller om han möter en stor svart man med goda krafter som i Den gröna milen. The mist är mer renodlad skräckfilm än de tidigare filmerna byggda på Kings böcker och det är en skräckfilm som på alla sätt passar mig perfekt. För detta är en skräckfilm som det finns lite hjärna bakom.

Efter att ha haft en för mig oroande diskussion om denna film med några vänner kände jag mig nästan tvingad att skriva om den, och jag ska försöka låta bli att inte avslöja något om hur filmen slutar för dig som inte sett den.

David Drayton lever ett stilla liv med sin fru och son i en småstad någonstans i staten Maine. En kraftig storm ödelägger en stor del av deras tomt och David och sonen åker in till stan för att införskaffa redskap för att kunna röja upp tillsammans med grannen. När de befinner sig inne i stans varuhus kommer en dimma in över staden, och det är inte vilken dimma som helst. I dimman vilar något fasansfullt. Tillsammans med andra från staden blir David och hans son nu fast på varuhuset, och det är nu kampen emot det som finns där ute börjar men det blir också en kamp emot människans egna psyke.

The mist är en djup film, mycket djupare än vad man tror vid första anblicken. Stephen King är en mästare på att beskriva hur fel det kan gå för människor när de ställs inför fasansfulla situationer och detta är något som denna film tar fasta på. För det är inte bara dimmans odjur som blir livsfarliga. Ganska snart inser man att människorna i byggnaden är en fara för sig själva och andra, för när hotet utanför blir överväldigande grundas galenskap kommen från paniken, och galenskapen får för många förödande konskevenser.

the-mist-2-800Något finns där ute…

The mist är en enorm befriande skräckfilm kommen från ett land som numer drunknar i gore som Saw och nyinspelningar av gamla rysare som man nu gjort till ett ABC i hur man slaktar en människa. I denna film är man istället mycket sparsam med blodet och det som finns används till att göra det som en skräckfilm ska göra: Skrämmas och det lyckas The Mist med.

Det finns vissa små snedsteg i denna film och framförallt är det de datoranimationer som använts i filmen. Dessa hade mått bra av någon extra dag i datorn innan släpp men å andra sidan är monstren i dimman inte det viktigaste i filmen. Det är istället människan som sätts i fokus och hur vi kan bli när vi tappar sunt förnuft. Dimman i sig är däremot en enormt bra kuliss för ett helvete som ingen kan undfly.

The mist sitter kvar i dig länge efter att du sett den, och framförallt slutet är så enormt bra. Jag berättar inte hur det går, men har du inte sett den kan jag avslöja att den slutar inte som du tror, oavsett om du tror att alla dör eller alla överlever. The mist har ett slut som slår dig i magen med en knytnävslag utan dess like, och har du läst novellen kan jag avslöja att slutet är det som skiljer filmen från novellen. Slutet verkade också vara det som vissa av mina vänner störde sig på, men det är klart. Här finns det inga dvärgar (hober) som i 30 min förbereder sig på att filmen äntligen ska ta slut (Konungens Återkomst) och varje gång vi tror att filmen ska sluta så fortsätter den ett tag till. Det är heller ingen som sjunger ”I´ve had the time of my life” och till slut får sin danslärare trots att mamma och pappa är emot det. Nej, slutet i The mist är så långt från ett traditionellt slut man kan komma i en amerikansk kommersiell film, och jag vågar gissa att filmbolaget mer än en gång ställde sig frågande till detta.

The mist är en sån där film som delar folk i två läger. Antagligen gillar du den eller så avskyr du den. I mitt umgänge är jag den ende som verkar tycka om den, men det säger ju bara hur bra filmsmak jag har 😛

För vill du se en annorlunda men samtidigt klassisk skräckfilm med ett slut du inte är beredd på, då ska du se The Mist och nästa gång dimman kommer över dig, var beredd: Du vet aldrig vad som finns där inne…

Intressant.se



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Recension: Antichrist, film

antichrist_hd_posterJag har alltid varit en stor beundrare av Lars Von Trier. Ända sedan jag hörde inledningen ”You will be in Europa”, till filmen Europa och sedan självklart den fantastiska serien Riket har ansett att Trier är en av tidernas bästa regissörer. Hans egna sätt att göra film på, han ständiga vägran att passa in i något fack passar mig perfekt. Det spelar ingen roll om han gör film om människor som beter sig som ”idioter” eller om han får för sig att strunta i scenografi och istället skriva med krita på golvet och på det sättet förklara om man befinner sig i ett hus eller i en trädgård, så funkar det. Därför var jag mycket spänd på hans senaste film, Antichrist

Om jag förstått saken rätt drabbades Trier av en svår depression innan film inspelningen och Antichrist ska visst vara ett sätt att få ur sig lite av den ångest han ska ha känt, och det märks kan jag säga. Samtidigt ryms de vanliga funderingarna Trier har i sina filmer även i denna film om än på ett sätt som inte passar mig i alla fall för Antichrist ger dig ingenting mer än en hel del äckelkänsla emellanåt.

Antichrist handlar om sorg, om bearbetning av just denna sorg och om tro emot fakta och den ska antagligen också handla om kvinnors styrka. Handlingen är förlagd till att handla om det äkta paret som förlorar sitt barn, där mannen är terapeut och vill rädda sin fru undan det ständigt återkommande dåliga samvetet och sitt ständiga hat gentemot sig själv. Han tar med sig sin fru till deras avlägsna stuga (som självklart heter Eden)  för att hon där ska kunna möta de demoner som hemsöker hennes inre, och reda ut sin egen själs kaos. Man kan väl konstatera att allt går fel, extremt mycket fel. Det hela blir en orgie i våld, i självplågeri (bokstavligt talat) och tortyr och det blir helt enkelt för mycket av precis allting.

Med Trier är det ofta så att man mer än en gång får fundera på vad han menade med vissa scener. Han lämnar kvar intryck och funderingar som lever kvar en lång tid inom dig.  Här finns inget av detta för allt känns faktiskt totalt ointressant och detta är filmen absolut största problem, det griper inte tag i dig på det sätt en film av denna sort bör göra det. Filmens bägge skådespelare är helt fantastiska, det ska man inte förglömma. Charlotte Gainsbourg och Willem Dafoe gör fantastiska rollprestationer men en film kan inte enbart bäras upp av det, manuset måste ju vilja någonting och av det finns det inte så  mycket av i Antichrist.  Filmen är totalt proppfull av symboler och symbolik vilket gör allt till en enda stor gegga och det blir totalt stumt där samtidigt den lilla handling som finns, men som till och med regissören verkar glömma av under resans gång, bytts ut i våldsporr och tortyr.
Antichrist innehåller många extremt smärtsamma scener, men då smärtsamma i den form av att man klappar om sitt eget könsorgan och viskar ”Det är bara på låtsas lille vän”. Dessa scener kommer självklart hjälpa till att denna film ändå komma säljas i stora upplagor till samma personer som har filmer som Hostel i samlingen. Emellanåt känns det som att Antichrist är Triers ursäkt att hoppa på goresvängen. Därför blir också det lilla budskap som filmen försöker ge dig rent ut sagt barnsligt. Ja, det blir lika barnsligt som när regissören av Cabin Fever försöker få dig att tro på att han gjorde den filmen för att han tänkte på de som led av psoriasis…

När jag ser på Antichrist kommer jag på mig själv i filmens slutscener att tänka på slutet i Markis de Sade’s Sodoms 120 dagar. I den sista delen av denna våldspornografiska ”klassiker” saknas all form av handling. Istället är det bara Markis de Sade’s idéer om hur alla ska dö och torteras på värsta tänkbara sätt som finns med, De Sade han ju aldrig slutföra sitt verk. På samma sätt känns 100 min med Antichrist. Våldet, tortyren och sexet slängs över dig så till slut orkar man inte ta emot mer. Inte för att det är tungt utan för att det helt enkelt blir uttjatat och som sagt barnsligt.  Trier tar i från fotknölarna när han gör allt han kan för att biopubliken ska hålla händerna över skrevet och tänka ”Fy fan om nån gjort så mot min…”, men det håller inte.

Att ha våldsinslag i en film behöver inte vara fel. Att ha utstuderat våld behöver heller inte vara något dumt, men när man lägger in scener runt om för att få en ursäkt för våldet, ja då blir det enbart tråkigt och här slutar det tyvärr med att en film vars upplägg som går ut på att bearbeta den värsta sorgen istället  inte blir något annat än en enda stor besvikelse.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

intressant.se

Recension: Patrick 1.5, Film

68404837 Av någon anledning har jag inte sett denna film förrän nu fast redan när jag hörde talas om den lät filmen som en kul ide. Recensionerna har varit lite blandade men jag var ganska säker på att Patrick 1.5 skulle tilltala mig, och så rätt jag fick!

Göran och Sven har blivit godkända för adoption. Problemet är att det saknas givarländer som accepterar homosexuella föräldrar. En dag öppnar sig en möjlighet att få adoptera ett svenskt föräldralöst barn, ”Patrik 1,5”, men när Patrik anländer visar han sig vara någon annan än det trott. Ett kommatecken har hamnat fel i byråkratin och in kliver en femtonårig homofob med kriminellt förflutet.

Det är handlingen i filmen och visst, detta är inget djupt drama vi snackar om här. Man vet vad som ska hända och man vet hur det kommer sluta. Ändå faller jag pladask för Patrick 1.5 och anledningarna är många.

Först och främst, detta är Gustafs Skarsgårds film. Han är underbar som den känslige och gode Göran. Varenda scen han är med i lyser upp av hans briljanta skådespeleri. Det finns något sorgset över karaktären Göran och detta träffar en rakt in i bröstet. Skarsgård visar här vilken enorm talang den killen har.  Nu ska man inte glömma Torkel Petersson och hans rollkaraktär Sven. Han är en perfekt motspelare mot Gustafs och Torkels  whiskydrinkande buttra Sven är en perfekt motpol till Göran.
Även Thomas Ljungman är fantastisk som Patrick, det är en fröjd att se att unga svenska skådespelare kan göra sådana här rollprestationer utan att behövs ha varit med i Idol först. Någonting säger mig att vi kommer få se massor av Thomas i framtiden och tänk om vi kan få en ung ”kändis” i det här landet som tar sig fram på talang?!

Patrick 1.5’s handling om ett homosexuellt par hade mycket lätt och enkelt kunnat bli förstört av det vanliga babblet om att Homosexuella är minsann människor dom också. Regissören Ella Lemhagen har istället valt en linje där man utgår ifrån att man redan från börjat fattat det, och istället känns Görans och Svens relation som något som bara är, och sedan är det bra med den saken. Homofobin som finns dolt i vårt samhälle finns där omkring men det är inga pekpinnar som ges eller som vi tvingas svälja. Jag vågar påstå att Ella med denna film bättre lyckats skildra ett homosexuellt par än någon annan regissör. Det homosexuella är det i bakgrunden, och det tackar vi för.

Detta är ingen film som lämnar dig med de eviga frågorna, men det är en film för dig som vill må bra en stund. Det finns skratt, sorg, kärlek och saknad sammanbakad och tillsammans har det blivit ett litet guldkorn i svensk film.

Se den!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,