När blir man homosexuell eller bisexuell? Det är en fråga jag funderat väldigt mycket på i mitt liv. Blir man det när man onanerar och tänker på samma kön?
Nej det kan ju inte stämma, för experter menar ju att man i sin ungdom ibland kan bli alldeles förvirrad i sin sexualitet. Det är som att hjärnan ibland slirar runt och behöver ett tag på sig att få fäste på vägbanan igen innan man blir som man ska, och då oftast heterosexuell.
Så, är man då homosexuell eller bisexuell om man i sin ungdom har sex med en av samma kön då?
Nej, det stämmer inte heller och det är att göra saken väldigt lätt för sig. Särskilt om man är ung.
För experter menar ju att man i sin ungdom ibland kan bli alldeles förvirrad i sin sexualitet. Det är som att hjärnan ibland slirar runt och behöver ett tag på sig att få fäste på vägbanan igen innan man blir som man ska, och då oftast heterosexuell.

Ok, inte det heller, men om man som ung enbart har sex med personer av samma kön, då måste man väl vara i alla fall en hel del bisexuell eller?
Experter menar ju att man i sin ungdom ibland kan bli alldeles förvirrad i sin sexualitet. Det är som att hjärnan ibland slirar runt och behöver ett tag på sig att få fäste på vägbanan igen innan man blir som man ska, och då oftast heterosexuell. (jo jag vet att samma sak stod tre gånger)
Ibland kan också denna förvirring pågå under en väldigt lång tid, och för vissa slutar helt enkelt hjärnan aldrig att slira i så fall.
När jag var ung, vilket var alldeles för längesen, så hade jag sex med personer av samma kön. Faktum är att det var en hel drös med killar som passerade revy. Det var skolkompisar och folk man känt länge och folk man träffade på allt från fester till Kullaberg.
Som unga (detta var före Kullaberg) kunde vi sitta ute i skogen och kolla en porrtidning ihop (på den tiden växte det Aktuell Rapport lite varstans i skogen) och till slut tog någon modet till sig och drog fram snoppen och det slutade med att man kunde sitta där och onanera ihop. När det var gjort blev allt som vanligt igen, man gick hem och levde sitt liv i sin stilla ungdomstid.
Efter ett tag blev man mer vågad. Man tafsade lite där, och man snaskade lite där. Helt plötsligt så låg man där mellan benen på någon och utförde oralsex som om man aldrig gjort annat.

Av dessa killar jag träffade då är det en försvinnande mängd som idag ser sig som bisexuella eller homosexuella. Inte för att jag diskuterat ämnet så värst ingående med många av dom men några har jag allt snackat med och klart är att ”Det är ju sånt man testar”
Men exakt vad är det man testar? Sex? Gränser?
Jo, om man sitter på en stubbe i skogen och drar en runk ihop, det kan jag köpa som ”test”, om det sker en eller två gånger. Men när man faktiskt har S E X, är det då skillnad på om man är 15 eller 30 eller 50? Eller är det skillnad på att utföra oralsex på någon som 15-16 åring än när man är 25 (förutom att man lärt sig en del knep när man är 25)
Det jag vet är att många av dessa så kallade tester föregicks av att man bestämde när man skulle ”testa” Jag som hade en mamma som jobbade inom vården var emellanåt ofta ensam hemma på eftermiddagar och kvällar och Shit vad det testades! Jag man skulle i så fall kunna kalla min mammas lägenhet för rena rama testlaboratoriet. Det skedde inte en gång utan det blev helt enkelt en grej som hände gång på gång, och varför? Enkelt svarat, får vi ville! Vi ville göra det för att det var skönt, man ville komma och man ville komma ihop. Är det en förvirring?

Skulle jag nu samla ihop detta gäng idag tror jag inte att det skulle sluta med en stor orgie ihop men om diskussionen skulle komma upp är jag bomsäker på att just ursäkten att ”Man var ju så jävla ung, och man fattade ju inte vad man höll på med.” skulle komma upp.
Jag skulle då säga skitsnack!
För vad skiljer egentligen sexdriften idag mot när man var 15? Jo, på några punkter skiljer den sig. På den tiden kunde man komma 4 gånger på en timme och ändå va lika kåt 1 timme efter det. Man drog i den snackars lilla vännen man hade mellan benen så det är en bedrift att den inte ramlade av. Man fick stånd av minsta vindpust och man var helt enkelt ett kåt djur på två ben.
Nu ska jag berätta en sak om mig själv som antagligen kommer chocka dig kära läsare. Jag är fortfarande i så fall ett kåt djur på två ben! Jag runkar än idag! Jag blir fortfarande kåt och jag tycker att sex är det roligaste som kommits på sen jag läste Gummitarzan av Ole Lund Kirkegaard som barn. Skillnaden är väl, tyvärr, att jag numer måste ta en allt längre paus mellan omgångarna och det behöver blåsa ganska friskt för att ”Little Wally” ska reagera. Men ett kåt odjur är jag än i så fall, om än på två allt äldre ben. Skulle du som gift kvinna nu tycka att jag är äcklig så passa på att fråga din man varför han vissa gånger låser dörren till badrummet när han duschar medan han inte gör det normalt. Eller fråga dig varför han är så härligt avslappnad när du kommer hem från storhandlingen på fredag eftermiddag när han slutat tidigare.

Så vad är det då för skillnad på mig och de där killarna som testade och slirade omkring på vägbanorna hemma hos mig i min ungdom? Är det jag som inte hittat rätt? Eller lever dom i en ständig fruktansvärd förnekelse som får dom att må dåligt hela tiden? Eller lever jag i en fruktansvärd synd? Nej jag tror inte det. Bara om man frågar Åke Green och gänget.

En av de saker jag hört från de som jag hade ”tester” med som ung är att killar inte tänder dom alls. Ok, tänker jag då. Det märkte jag lite av på den tiden faktiskt.
Dessutom brukar jag få en mening till mig som jag älskar att hata ”Och va fan, bröst är ju så jävla goa”. Ett annat argument brukar vara att ”Jag kan inte bli kär i killar”, och det känns ju skönt. För då vet vi att där sitter en kille som inte viker sig åt köttsliga lustar inte. Alla han ligger med är han kär i, eller hur?….

Att leva i förnekelse behöver inte betyda att man lever i förnekelse.

Det där var ett ordspråk jag nyss kom på men det är faktiskt jävligt bra! Som alla ordspråk av betydelse behöver det förklaras och det gör man enklast genom att säga att det som menas är att en del kan man förneka utan att det egentligen spelar någon roll, och kanske är det så med just detta. Dessa personer kan leva med vetskapen om vad de gjort utan att det egentligen spelar någon roll. De kan krama de där mysiga brösten och slå sig på bröstet och känna sig som riktiga män utan att de går under i framtiden. För testet de gjorde med killar i ungdomens år satte inga spår alls. De har gått vidare i livet, utan den minsta skada av det som skedde, och ingen är gladare för det än jag!

Om det inte vore för det att jag inte tror ett smack på förklaringar om tester, förvirring och liknande. Ja, man kan vara ytterst förvirrad i sin sexualitet. Detta behöver inte betyda att man tillverkar klänningar av kvinnohud som i ”När Lammen tystnar”, utan detta kan också betyda att man tror att man är homosexuell. Dessa personer har en störning och behöver hjälp men dessa personer är också i minoritet. Det dröser inte omkring sjuka personer på stan som tror de e bögar faktiskt.

Jag hävdar här och nu, att det är än en gång den förbannade heteronormaliteten som bestämt att ungdomar som har sex med samma kön är förvirrade och att de säkert kommer hitta tillbaka. För läs egentligen vad alla dessa experter skriver! De skriver ”Det är inte ovanligt att ungdomar testar olika saker. Detta är helt normalt och behöver inte betyda att du är homosexuell eller bisexuell”
Med andra ord säger dom ”Det finns hopp för dig än kära barn. Du behöver inte ha fallit för The dark side of the force” Ja, jag menar att samhället utgår ifrån att 100% är hetero, några faller ifrån men det normala är att vara hetero. Queer är långt borta från informationen vi ger våra barn tyvärr.

Fortsätter vi kan vi också konstatera att du finner väldigt få personer som är 100% homo, 100% hetero eller 50%/50 bisexuella. En del av de jag hade S E X med som ung kanske lättast faller för tjejer, medan några andra ligger mer på mitten medan den sista gruppen hänger sig mest åt killar. Men att någon skulle finnas där mitt i, exakt till höger eller till vänster det köper jag inte.
Detta är ju också något som vårt fina öppna samhälle bestämt, att vi ska vara NÅGOT! Vi måste ha ett fack, annars brakar liksom samhällets idéer om uppdelning ihop och vad skulle ske då????!!!!

Så, vart vill jag då komma med allt detta? Är inte detta enbart ett sätt för mig att få bevisat för min egen person att killarna jag hade sex med i min ungdom egentligen drömmer om heta långa nätter med mig.
Nej, faktiskt inte och jag kan försäkra er om att jag inte drömmer något direkt om dom heller. Det jag däremot vill ha fram är att det kanske är dags att vi slutar ge alla dessa sexualitetsexperter och andra så mycket utrymme, för de gör inget annat än ljuger och de gör bara saker svårare för våra barn och ungdomar.

Jag vågar till och med gå ett steg längre och mena att detta som experterna kallar test är helt enkelt utövande av sex av en person som fortfarande inte fått allt heteronormativt skitsnack nertryckt i halsen. Som ungdom är man helt enkelt en mer oskriven bok. Alla samhällets påståenden, idéer och åsikter har inte satt sig än. Därför gör man vad man gör. Det är också därför man sedan slutar göra vad man gör. För då har samhället kommit en in på livet och samhället talar ju om för dig att det ska vara man och kvinna, och helst ingenting annat.
En mycket bra exempel på detta man kan testa är att fråga ens killkompis om vem som i klassen hade störst penis. De flesta killar kommer då svara dig ”Tror du jag är bög eller”, men i själva verket är de mycket väl medvetna om hur det låg till. (oftast är det ju någon annan än en själv som kan skryta med den bedriften) Men tänk om de sitter och berättar för dig att de såg på andra killars snoppar i skolan! Visst är det något homo över det eller?
Jag kan föressten berätta att på mitt högstadie hade vi en kille som började hos oss i åttonde klass. Denna kille gav ordet välutvecklad en helt annan innebörd. Faktum är att killens dase var så enormt lång så det var nästan äckligt. Vi snackar 20 cm eller något, i slakt tillstånd. Det man kan säga om stämningen i omklädningsrummet när han bytte om för första gången var att det blev något nästan religiöst i luften. Sedan den dagen brukade alla titta ner på honom och sedan ner på sig själv och sucka lite bedrövat.

Nåväl, jag är medveten om att snoppmätartävlingen ovan inte har något med sex att göra, men samhällets normer finns där och de säger att man inte ska snacka om sånt. Inte för att det är fult att tala om snoppar, det är ju bara att slå på Kanal5 så ser man hur OK det är, utan det är just det att om man som kille ser på en annan naken kille, ja då är man bög och om det ska vara så svårt att ens kunna erkänna det, hur svårt blir det då inte att erkänna att man faktiskt kan ha sex med en av samma kön.

För det är sex vi talar om. Inte kärlek, inte känslor. Det är ren sex mellan två personer som är kåta. Så enkelt går det att se. Man kan sedan ha en diskussion om det kanske ibland has för mycket sex men sex är det likförbannat och det ändras inte bara för att man är 15 eller 35. Kanske hittar man nya vägar till sexet, kanske hittar man nya saker man vill testa, men sex är det, inget jävla test. Ibland onanerar vi människor när vi är kåta, och ibland ligger vi med människor. De gångerna är målet orgasmen, ingenting annat. De som säger att jag har fel ljuger.

För att komma till slutet på det här då.
Jämför nedanstående exempel och säg ärligt vilket du skulle ha velat höra som ung och som lugnat dig mest.

Olle skriver:

Hej jag är en kille på 15 år som haft sex med en kompis några gånger. Det har varit helt ok och så men jag är rädd för att bli bög. Blir man bög för att man har sex med en kompis?
Olle 15 år
”

Experten svarar:

Hej Olle! Nej du behöver inte bli bög om du har sex med en av samma kön. Många människor testar olika saker när de är unga och det behöver inte betyda att du är bög alls. En del blir så klart homosexuella som det heter men det behöver inte betyda att du är det.
Hälsningar
Sexexperten!

Olle skriver:

Hej jag är en kille på 15 år som haft sex med en kompis några gånger. Det har varit helt ok och så men jag är rädd för att bli bög. Blir man bög för att man har sex med en kompis?

Experten svarar:

Hej Olle, hoppas du tyckte om det och att din kompis också gjorde det! Om du är bög eller inte spelar ingen roll. Du kanske är bisexuell och då kan du ju ha sex med bägge könen! Det viktigaste är att du känner att när ni har sex så känns bra för er bägge. Det är det viktigaste som finns.
Hoppas du och din kompis har det bra!
Hälsningar
Sexexperten

Om jag som tonåring skrivit in till någon spalt hade jag gillat alternativ nummer två mest. För det avdramatiserade det hela och skulle gjort att jag kunde fortsatt utan rädsla och framför allt ångest över att göra något fel.
Det första svaret gör ingenting annat än ger ”hopp” till killen om att han kan räddas, han behöver inte vara rädd och det är så det öppna heterosverige gjort med ungdomar sedan frågespalterna såg dagens ljus.

Så för dig som läser detta och vet med dig att du haft sex i ungdomen med någon av samma kön, ställ dig frågan varför du slutade. Fråga dig om alla de med motsatt kön du satt på sedan dess verkligen attraherat dig. Fråga dig också varför du gjorde det som ungdom och inte längre.
Jag menar inte att du ska gå ut på stan och ta igen allt nu, men tänk så här för en stund: Om samhället då på den tiden inte kastat i ansiktet på dig vad samhället ansåg vara rätt eller inte, hade du då än idag någon gång då och då hamnat i säng med någon av samma kön? Jag tror faktiskt du hade det.
Du behöver inte kalla dig bisexuell eller homosexuell. Du behöver inte kalla dig ett skit. De där orden är inget annat än just ord.
Ord som samhället bestämt, och är du smart så skiter du i dom och kallar dig människa istället. En människa med sexdrift och du har dessutom den förmågan att du kan ha sex med massor med fler personer än dina kompisar! Inte illa va?

Intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Sex, homosexualitet, bisexualitet, Pride, queer, ungdom, tonåringar, förvirring, heterosexualitet, heteronorm

I alla kulturer har äktenskapet tjänat som norm och ideal för att just knyta barnet till både sin mamma och sin pappa.

Ja, låt oss ta tillbaka den synen på äktenskapet som fanns förr. Vilken ålder ska vi säga att flickorna ska vara i när vi gifter bort dom? Är 12 år för gammalt? Varför inte sen låta samma fina hederliga tradition som många andra länder har när det gäller kvinnans roll i äktenskapet bli standard. Det stenas alldeles för lite kvinnor i Sverige idag på grund av äktenskapsbrott och jag är övertygad om att om vi i vårt land kan få samma fina värderingar om äktenskapet som andra länder har. Sedan låter vi våra barn växa upp till att bli härligt kvinnofientliga och det är viktigt att vi tidigt lär dom deras plats, särskilt om de är flickor. Inför hushållskola igen och när vi ändå håller på: Ta bort möjligheten för kvinnor att kunna gifta om sig. Så som det var på den gamla goda tiden!

Vad menar jag med detta?
Jo, allt är mycket enkelt för av alla rent patetiska försök Kristdemokrater och frireligiösa använt sig av när det gäller deras kamp emot könsneutralt äktenskap så är snackat om att det är historiskt felaktigt i att ändra äktenskapet det värsta. Historien om äktenskapet är ju inget någon vill direkt prata om högt, och de få som gör det brukar ju knappast göra det med glädje i orden.
Äktenskapet må i böckernas värld ha varit en fantastisk kärleksfull ”saga” men alla som läst annat än Vakttornet vet att äktenskapet historiskt sett lika mycket var en ekonomisk uppgörelse. Oavsett om man var kung och ville ha delar av Danmark eller om man var bonde och ville ha lite av granngården. Man gifte bort sig hur som helst och de enda som inte hade något att säga till om saken var kvinnorna. Barnen var ett bevis på överlevnad och med tanke på hur få som levde till vuxen ålder var det ju viktigt att kvinnorna gjorde sin enda plikt: Att de födde så många som möjligt. Dog kvinnan kunde ju alltid mannen gifta om sig och en kvinna som inte kunde få barn, hon betraktades som värdelös.

För kvinnorna har inte äktenskapet historiskt sett varit något värdefullt, det har mer varit en början på en för tidig död, men detta pratar inte Kristdemokraterna om i sin historieberättelse. Visst finns det ibland i historien kärlek i dåtidens äktenskap, och visst finns det undantag från den typiska kvinnorollen som kvinnorna hade förr, men fortfarande kvarstår faktum: Att använda äktenskapet som en historisk sak är fel. Äktenskapet var, för att använda en modernt ord, en ren kvinnofälla.

Idag klarar man sig utan att vara gift. Man behöver inte leva ihop, detta gör också att äktenskapet kanske mer idag än någonsin tidigare verkligen kan bli en kärlekens högsta punkt. Väljer man att gå till kyrkan för att inför Gud, eller någon annan, och inför sina närmaste få proklamera sin kärlek för varann blir ju verkligen äktenskapet för första gången just det som Kristdemokraterna säger att det var innan: Kärlekens högsta och starkaste budskap.

Annars har jag ett tips till KD som jag bjuder på. Samla ihop ett gäng och flytta ner till någon öken, se till att det bara finns en brunn med vatten och den ska helst sina någon gång per år. Där kan ni starta er ett nytt liv, och där kan ni sedan införliva ert historiska äktenskap som som Bibeln beskriver det. Lycka till och glöm inte skicka vykort, men för all del, se till att inte kvinnorna kan läsa. Sånt ska de små liven inte syssla med…

Vi andra vi firar äktenskapet med kärlek, oavsett man-kvinna, man-man eller kvinna-kvinna.

Kärleken vann idag! Kärleken kan äntligen bli en del av äktenskapet, och äktenskapet är nu äntligen för alla. Det är en stor dag för Sverige och det är en stor dag för vårt lands människor som kan konsten att älska människor istället för kön.

Jag är förbannat stolt över att vara svensk idag, och det tänker jag vara några dagar till. Sen tar vi nya tag, vi har mycket kvar att göra.

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, Livets Ord, Världen idag, Äktenskapet, Könsneutralt Äktenskap, hbt, politik, kärlek

Intressant.se

Det är egentligen inte så svårt att förstå varför. Sossarna är inte vana att sitta i opinion, och de är inte vana att inte få mest uppmärksamhet. När man dessutom har en före detta partiledare som plötsligt börjar bete sig mer ”borgerligt” än Moderaterna tappar man fotfästet, och det är det som skett.
Sedan då den röra som bråket om Vänstern orsakade och detta sanslösa samarbete med Miljöpartiet, ja efter det var fiaskot ett faktum. Till saken hör att jag inte vill ha miljöpartiet i regeringen. Visst tusan ska vi ha en debatt om miljön, och visst ska vi förändra vår livsstil innan hela planeten brakar samman, men allt går inte lösa med höjda elskatter, och det är väl snart det enda arv vi har från MP. 4 år med MP och el hade blivit en lyxvara vilket den ju redan är på väg att bli.

Jag avskyr Alliansen. Jag avskyr tanken på att vi har kristdemokrater i regeringen. Jag avskyr och föraktar Centern som mer än något annat parti bryter mot sin egen ideologi bara för att passa in i regeringen. Det finns föresten  ingen ideologi alls i Alliansen från något håll och jag vill se dom försvinna bort för att aldrig mer komma tillbaka. Problemet är bara att den opinion som finns i riksdagen idag inte är kapabel till att klara av det. Vi behöver ruskas om och vi behöver få till en debatt där man inte är rädd för att sticka ut och ifrågasätta vad som sker. Det räcker inte med att Tomas Östros en gång i veckan gnäller över något som regeringen hittat på.

Så för mig är det tack och farväl Socialdemokraterna, det får räcka nu och vi behöver något annat Därför har jag idag anmält mig som medlem i Feministiskt Initiativ.

De få som kanske finns kvar här vet att jag var ingen vän av FI när de kom för några år sedan. Några uttalanden från Tina Rosenberg gjorde mig helförbannad men sedan dess har FI växt i mina ögon och de har börjat få en tydligare profil med vad man vill åstadkomma. Samtidigt inser jag ju idag att det fanns en mening med Tinas uttalanden. Det fick ju mig att reagera och man ska heller inte förglömma medias förkärlek till att vrida, vända och snurra runt på allt så många gånger så att det till slut inte finns någon sanning kvar.
För detta handlar inte bara om kvinnliga rättigheter, detta handlar om mänskliga rättigheter. Detta handlar om att få till stånd en debatt och en efterföljande politik som med kraft vill jämställa vårt land och vårt samhälle. Jag är man, men jag jobbar i ett ”kvinnoyrke” och jag ser hur det fungerar. Inte bara med löner utan med en attityd som tydligt säger att det jobb som utförs inte tas på allvar. I Sverige 2009 är det fortfarande kvinnorna som tar hand om oss, samtidigt som vi ser ner på dom.  Att jag dessutom som HBTQ människa i ena meningen kan skrika efter rättigheter när samtidigt 50% av befolkningen fortfarande inte nått till samma rättigheter som männen gör ju saken inte desto bättre.

Jämställdhet måste komma från bägge håll. Det går inte driva politik om man skärmar av 50% av befolkningen utan båda sidor måste vara med. Därför hoppas jag att fler män går med i FI, och jag hoppas att fler människor som kallar sig HBTQ gör det samma.
Kanske är det dags att alla vi män inser att vi kan ha kvar vår penis och ändå tro på ett jämställt samhälle. Det behövs nya tongångar och framförallt måste kvinnor få ett större utrymme i debatten. Fortfarande pratar man om kvinnor som om de vore mindre vetande: ”Ja men detta är viktigt för kvinnorna”
Kortfattat: Det behövs handling och vi behöver röja upp.

För det går mörka moln över Europa där ”kristna” allt mer visar sitt hat mot de mänskliga rättigheterna. Eller tror någon att människor som föraktar allt vad homosexualitet innebär ändå tycker det är OK med kvinnors rättigheter? Kom ihåg, de som idag skriker sig torra i halsen när det gäller homoäktenskap var också de som var emot kvinnopräster, kvinnors rättigheter om de vill gifta om sig etc etc. Vinner de mark går vi tillbaka flera steg i vårt samhälle.

Så det är med stor spänning jag nu ger mig in i FI, och jag skriker med full styrka, ”Skicka Gudrun till Bryssel!”

När det gäller Socialdemokraterna är kanske tiden förbi för dom. De har gjort massor för vårt land men man kan inte leva på gamla minnen för alltid. Socialdemokraterna måste starta om, bli tuffare, mer vågade och de måste våga sticka ut för att skapa debatt. Den tennismatch som pågår nu när Reinfeldt skickar en boll som Sahlin eller Östros skickar tillbaka är inte bara tråkig, den ger absolut ingenting och det är nästan så man hoppas på att det ska börja regna så att matchen blir inställd.

Hejsan FI! Jag har kommit hem!

Läs även andra bloggares åsikter om Feministiskt Initiativ, FI, Poltik, Socialdemokraterna, Alliansen,

Bloggar etiketter: Feministiskt Initiativ