Bedrövligt Liseberg!

Våren har kommit till Göteborg och med den öppnar Liseberg så idag tog vi oss en tur ner till parken för att kolla in årets nyheter.
I år lockar ju parken med en ny trädgård, som säkert blir fin när värmen kommit lite mer, och så en helt ny lekplats (som inte var färdigbyggd än) och så Aerospin (som stod still när vi var där)

Jag hade med mig en tuff jury när det gäller utprovningen av lekplatsen, en 6 åring, och betyget blev ganska bra. Fast det var jobbigt med alla föräldrar som var i vägen när de envist skulle ha upp sina 3 åringar på klätterställningar som 3 åringarna inte direkt verkade intresserade av. Till det nya lekområdet har Liseberg också köpt in en ny karusell i två våningar men 6 åringen konstaterade att ”den var tråkig” fast de mindre barnen verkade tycka om den.
Annars var sig allt likt på Liseberg. Folk handlade, åt, skrek och åt spunnet socker som kostade 30 kr styck!

Men en stor skillnad var det i parken i år: Evert Taubes värld har stängt och det är just det som detta inlägg handlar om.

För dig som kanske inte vet vad Taubes värld är för något så går det enklast att förklara som en utställning/museum/interaktiv attraktion som verkligen sätter vår stads store trubadur i centrum. Med filmer, brev, presentationer och ett helt fenomenalt gjort skuggspel får man en inblick i han som en gång föddes där ute på Vinga och som sedan skrev rader som ”Min älskling du är som ros”.
Ja allt är en hyllning till Taube och har under tiden den funnits gjort att Liseberg fått en större och bättre anknytning till staden parken faktiskt ligger i (och ägs av), men nu är det slut med det för numer verkar Evert Taubes värld vara ett minne blott. Redan under Halloween förra året hade man något annat inne i huset, Dockkabinettet, men Taubes värld kom alltså inte tillbaka.

Idag när jag gick förbi huset var det igenbommat och informationen på Lisebergs hemsida skriker ” Attraktionen är stängd under sommarsäsongen 2016!”
Efter ytterligare letning på nätet finner jag en blogg på GP som skriver om att det ser ut som att domedagen för Evert Taubes värld är nära och frågar ni mig, och många andra också säkert, så är det förjävligt.

Jag är medveten om att Liseberg är ett vinstdrivande företag. De behöver ha attraktioner för att locka folk för att folket ska öppna plånboken. Evert Taubes värld är inte en vinstmaskin. Den saken är jag fullständigt klar över men…
Liseberg är också ett företag ägt av Göteborgs stad, alltså ett kommunalt bolag som i grunden är ägt av göteborgarna och det verkar Liseberg mer och mer glömma av.
Man vill gärna kalla sig för göteborgarnas park men allt mindre ses det ”göteborgska” i parken och det kommersiella får allt annat att stå tillbaka och nu börjar gränsen bli nådd. Man blir allt mer Disney och allt mindre en stor nöjespark för alla i kommunal regi.

Taubes värld var inte bara en fin hyllning till Taube utan också lika mycket ett exempel på hur ett modernt museum kan se ut där man blandar det gamla med det nya och interaktiva och där de som vill kan svepas in i Taubes musik och liv. Jag är inte Taubes största fan, men hans storhet som trubadur och viskompositör kan man inte komma ifrån och vi borde känna en stor stolthet i den här staden att han faktiskt kommer härifrån. Istället väljer nu då alltså det kommunala bolaget Liseberg att göra tvärtom och man stänger igen det mest ”göteborgska” man hade i göteborgarnas park?!

Självklart handlar detta om pengar för om folk kommit i drivor till ”museet” och betalat för det hade inte stället varit stängt idag men kanske borde man fråga sig om allt verkligen måste handla om besöksantal och inkomster för som kommunalt bolag borde man ju i alla fall hoppas att Liseberg faktiskt också vill tillhöra Göteborg och dess historia. Allt mer verkar man inte vilja det och samtidigt som parkens allt mindre naturliga grönområden tas upp av gigantiska attraktioner så höjs priserna till snart rena ockerpriserna (Kahls vidriga kaffe för 27 kronor koppen är ett exempel på det eller varför inte en pappersmugg pepsi för samma pris)
Fast det viktiga här är och förblir det faktum att Liseberg är en del av Göteborgs Stad och en del av varenda Göteborgare och där i borde historien om en av vår stads mest kända människor få behålla det utrymme som redan faktiskt är byggt. Nu står, enligt uppgift, huset och samlar damm och är verkligen kostnaden för att driva Taubes värld så enorm? Herregud! Mannen har just hamnat på vårt lands 50 lapp. Det måste väl finnas anledning till att riksbanken ansåg att han skulle få hamna där eller? Styrelsen för Liseberg och ägarna borde skämmas.

Lisebergs VD har en egen blogg där han skriver om sitt arbete som VD. I presentationen till bloggen skriver han om balansgången mellan att vara ett vinstdrivande företag och kommunal verksamhet. Ja nu verkar man helt ha släppt det kommunala och det är djupt beklagligt. Mest sorgligt är det för att Taubes värld faktiskt var väldigt omtyckt av många och jag har själv varit där med många äldre som blivit alldeles tagna av vad de sett upp upplevt. På samma sätt har jag haft med mig människor som knappt visste vem Taube var men som lärde sig en hel del där inne.
Det är sorgligt att en ny generation nu inte kommer få möjlighet att lära sig lite om han som de hört om men som de kanske inte vet så mycket om.

Så det är rent bedrövligt Liseberg och ni har mitt ord på att jag aldrig mer komma lägga en krona på er park. Så länge ni låter det lilla stå tillbaka mot Helix och så vidare så kan ni behålla er park för er själva. Någon Göteborgarnas park är ni inte mer och lika värdelöst det är av er att agera på det sätt ni gör ja lika bedrövligt är det av stadens politiker som ännu en gång agerar som nickedockor utan att ha den minsta kontroll eller kunskap över vad som sker och vet ni vad?…
Jag är säker på att marginalerna för kaffet eller för spunnet socker gör att ni knappast gått i konkurs om ni hade kvar ett hus i parken som var lite annorlunda och som kanske inte besöktes av alla men som hade en själ och en känsla av att visa något annorlunda. Ni vet Taube, han från Göteborg. Han som kom från staden som äger er.

Skäms på er Liseberg!

 

IMG_5190

Öppet brev till chefredaktör och ansvarig utgivare vid tidningen Norran

I helgen som gått har Skellefteå Snow Pride gått av stapeln till glädje för Skellefteås, ja och för hela landets HBTQ befolkning, och andra öppensinnade människor.
Under söndagskvällen den 30 november var jag inne och läste om Snow Pride på Norran och hoppade till både en och två gånger när jag såg kommentarerna till tidningens artikel om Pridefirandet.

Under kommentarerna ser man inlägg som inte kan betraktas som något annat än rent hets mot folkgrupp. En person skriver att homosexuella är lika med pedofiler och så vidare och som får sina inlägg publicerade är fullständigt avskyvärt.
Jag tillhör dem som anser att det fria ordet är viktigt, men jag anser också att skyddet mot HBTQ personer och andra utsatta människor är viktigt, och genom denna slapphänta hantering av kommentarer på er hemsida/tidning så låter ni ju folk med åsikter som bäst passar in i nazismens 40-tal komma med och sprida sitt mörker.
Skellefteå och mindre städer i Norrland är ju inte direkt kända sen innan att vara ”gayvänliga”, och därför är det också så viktigt att manifestationer som Snow Pride sker. När då stadens största (och enda) tidning låter människor som denna ”Joak” komma med utan problem resulterar ju det i att det ljus som Snow Pride kan skapa snabbt blir till mörker igen.

Som homosexuell tar jag fruktansvärt illa vid mig av sånt här, och särskilt när det sker i en tidning på det här sättet. Att det står att ”inlägget granskas” bredvid är ju ännu värre om det betyder att man först får det publicerat och sedan granskas det. Du som chefredaktör och ansvarig utgivare borde helt klart kontrollera vilka rutiner ni har vid kommentarer, och du borde också ställa dig frågan om de ska vara öppna hela tiden när det uppenbart inte finns personal på plats som kan granska inläggen. För denna ”Joaks” inlägg är på alla sätt vedervärdiga, och helt klart hets mot folkgrupp, och ansvaret ligger på er som ansvarar för tidningen.

Jag hoppas och förväntar mig en ursäkt på tidningen till Skellefteås HBTQ-personer, och jag hoppas att ni skäms!

Detta brev kommer också publiceras öppet på sidan på www.walentine.com

/Walentine Andersson

Norran1

Norran2Norran3

SJ, var god kom försent

sj

 

Ännu en dag i landet som snart kan skryta med att vi saknar fungerande infrastruktur, och där landets järnväg är ett enda stort skämt.
Ett tåg mellan landets största städer är 5 timmar försenat, FEM TIMMAR!
Det är inte första gången, och det kommer inte bli den sista.

Och hur i helvete lyckas tågen riva ner så många elledningar numer hela tiden? Har ni satt pålar i stål som river ner allt i sin väg på tågen SJ?

Det är på ren svenska förjävligt! Rent förjävligt.
Men det är som de säger: Det bästa med det svenska järnvägsnätet är flyget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Historien om Daniel

Historienomdaniel
Efter att Daniel gått bort satt jag med Movie Maker och gjorde små ”filmer”.
Små stycken med bilder och musik bara mest för att bearbeta min egen sorg.

Så fick jag en idé om att jag ville berätta Daniels historia utifrån vad jag sett och hört. Nu när anmälningar och sånt började nå sitt slut ville jag berätta allt för Daniels skull. Jag hade hört så enormt mycket skitsnack från folk och blev rosenrasande varje gång någon hade en bild av allt som inte stämde.
Så jag satte ihop text och musik, och till stor del använde jag mig av allt det som jag och Daniel under sommaren 2012 hade skrivit ner. Därför kändes det som att vi gjorde detta ihop.
Allt om Daniel finns inte med här, vissa saker får han ta med sig. Däremot har jag försökt berätta om hans tid på psyk utifrån det jag såg och hörde och om tiden efter och den anmälan jag gjorde. Detta är ingen opartisk film, men information om händelser och saker som inträffat bygger på de dokument som jag har.

”Filmen” blev lång, vilket också var en mening med, och till dig som hoppas få läsa en massa ”spännande detaljer” om hur Daniel avled eller liknande så gör dig inget besvär. För det finns det ingen information om. Det har ingen som inte vet det idag med att göra. ”Filmen” blev också mitt sätt att tacka Daniel på för den tid vi fick.
Däremot finns en historia om en person som ville förändra sig och sitt liv, men vars ”hjälp” han fick var fullständigt livsfarlig.
”Filmen” är uppdelad i två delar och du finner bägge här nere…

 

Historien om Daniel Del Ett

 

Detta är ingen film, fast det är egentligen en film i alla fall.
Det är en lång berättelse om Daniel, min berättelse om Daniel.
Det är en berättelse om en person som sökte hjälp, men som inte fick någon hjälp men som däremot fick för mycket mediciner och som på grund av dom gick under. Det är också en berättelse om hur liten man är inför den svenska byråkratin, och det är en berättelse om att försöka ge någon upprättelse.

Texterna i ”filmen” kommer från mig och Daniel.
Under maj-september skrev jag och Daniel på hans berättelse om sitt liv. Dom har jag använt mig av här. Samtidigt ville Daniel anmäla vården när han skrevs ut. Den anmälan hann vi aldrig få iväg men det som finns nedskrivet finns bevarat. Därför är det en ”film” från oss båda

Till dig som kanske hoppas på att få veta snaskiga och spännande detaljer om hur Daniel avled och så vidare så får ni leta någon annanstans. Det finns ingen sådan tanke med denna film. Det här är mitt försök att berätta Daniels historia utifrån vad jag såg, hörde och upplevde och det kan inte nog poängteras att detta är vad jag, såg och hörde. Det är också en film som vill slå hål på en del myter kring Daniels död vilket han förtjänar.

Jag försöker inte ge en total bild av Daniels liv men jag försöker däremot berätta hur det känns att tvingas se på när en människa glider ner mot avgrunden och hur det känns när de som gjorde fel vägrar erkänna sina misstag.
Daniel förtjänar att folk får veta. Han förtjänar att få vara delaktig till att samhället förändras så att det som drabbade honom inte ska drabba någon annan. För det drabbar andra varje dag, hela tiden.
Detta är också min historia om en person som förändrade mig i grunden, och som för alltid fått mig att se på samhället, på livet och på kärlek med helt andra ögon. En person som fick mig att lära känna mig själv bättre än någon annan någonsin gjort.
Det här är historien om en person jag älskade.
Det här är Historien om Daniel…

Del två läggs upp i morgon lördag

Dagens Äckel

En 17 årig homosexuell kille skriver i förtvivlan i en tråd på QX om att han är ensam och att ingen vill ha honom.
Hans inlägg är så hjärtskärande och skriker så på uppmärksamhet. Han vill bara ha någon som lyssnar.
Som svar får han kommentarer som ”Hur fan ska du få kuk med det utseendet” och ”Ingen lär ju vilja ha dig”.

Fy fan för bögar, och fy fan för ”Gayvärlden”. Delar av den äcklar mig något så jävla enormt. De sitter och lipar hysteriskt över ”Torka inga tårar…” men inser inte att de själva blivit de som idag förföljer. Homovärlden behöver ingen homofobi som fiende längre. Den främsta fienden till homosexuella är de homosexuella själva.

Men det är ju skönt i alla fall för bögjävlarna att de har något annat att göra än att snacka skit om personers relationer med andra som inte längre kan försvara sig…..

Jävla idioter. De förtjänar fan inga rättigheter över huvudtaget, dock inte på grund av att de är bögar utan mer för att de är dumma i huvudet.

Öppet brev till Göran Hägglund

f5d79886Har du förlorat någon Göran? Det har du antagligen. Du vet säkert hur fruktansvärd sorgen efter någon kan vara. Du vet hur den bedövar alla andra känslor och hur den kväver allt i sin närhet.
Har du förlorat någon som tagit livet av sig Göran? Jag hoppas faktiskt att du aldrig behövt gå igenom det. Jag hoppas att du sluppit det helvete som det innebär. Jag hoppas du aldrig behöver gå igenom vetskapen att den du älskade valde att avsluta sitt liv. Det jag mest av allt önskar är att du slipper genomlida vetskapen att den du förlorat inte hade behövt dö.

I år kommer runt 1500 människor i Sverige att avsluta sina egna liv. En stor del av dessa människor kommer vara under 30 år. Unga människor vars liv knappt börjat och som kommer sluta så fruktansvärt. De kommer lämna efter sig sorg, vrede, panik, tårar och ilska. De kommer lämna efter sig människor som älskade dom, och som saknar dom. Många av dessa kommer vara offer för den psykvård som bedrivs i Sverige, eller offer för den avsaknad av psykvård som vi har i Sverige 2013.
En sak är din regering lik alla andra svenska regeringar oavsett partitillhörighet som vi haft genom åren. När ni vill slå på någon slår ni alltid mot dom med psykisk ohälsa först. När det ska sparas så sparas det först på de som inte har kraften att stå upp för sig. Dom som redan ligger ner blir dom som drabbas mest, och vi ser nu allt mer resultatet av en politik som skördar offer.
Idag är självmord den vanligaste dödsorsaken bland unga män, och den näst mest vanligaste bland unga kvinnor. Vi läser idag att utskrivna sömntabletter och psykofarmaka till unga och barn ökar i enorm omfattning. Sverige har blivit ett land där Sobril, Stilnoct, Lyrica, Xanor, Seroquel, Propavan och så vidare har tagit över vården. Där unga behöver stöd och samtal får dom istället ett piller eller en kapsel, men inga piller i världen kan bota en trasig själ. Pillren kan lindra för stunden men det mänskliga mötet, och det mänskliga samtalet är det som hjälper för framtiden, och idag finns snart inga mänskliga samtal kvar. Vi läser hur landstingen idag skär ner på kurser och information för människor med ADHD. Concertan må hjälpa den med ADHD men den lär inte personen att leva med sin funktionsnedsättning. Ångesten, frågorna och svårigheterna finns kvar.

Psykvård är dyrt. Det kräver stora resurser och i dagens kortsiktiga ekonomiska politik tänker man inte på vad besparingen idag kommer att kosta i morgon. För varje människoliv som går till spillo är också en ekonomisk förlust. För ska vi vara cyniska så kostar det ju när någon dör. Sverige förlorar en inkomst och samtidigt kostar sörjande, sjukskrivningar och annat också pengar. Så även i den mest cyniska värld där enbart pengar styr förlorar vi på att människor väljer att avsluta sina liv.

3 miljoner kronor, det var det du och din regering avsatt för förebyggande ändamål mot självmord. 3 miljoner är ingenting idag. Vissa av dina kollegor har stolt sträckt på sig och berättat att man nu satt upp staket vid broar där många hoppat men Göran, folk ska inte vilja hoppa. Samhällets strävan måste vara att ta hand om de sina så att de finner en mening med livet, inte att bygga staket för att hindra dom att för att lämna det samhälle som svek dom.
För vi sviker dom som inte mår bra i själen idag. Vi sviker dom genom att lägga ner psykavdelningar, behandlingshem, nedskärningar av terapi och så vidare.
Att leka med piller på det sätt som dagens läkare idag gör är livsfarligt. Vi gör våra unga till missbrukare av läkemedel innan de ens är myndiga. Vi gör det istället för att gå till botten med varje individs problem. Vi gör det för att skjuta problemen mot framtiden. Vi straffar de som mår dåligt och vi gör det med samhällets godkännande.
För lika självklart som det idag är att få hjälp vid ett benbrott ska det vara att få hjälp om själen är bruten. Lika självklart ska det vara att få en psykvård anpassad för de problem man har. Lika självklart som att man inte lägger en cancersjuk, en ortoped patient och en hjärtsjuk på samma avdelning, lika självklart ska det vara att en människa med grav psykos, en med depression och en med tablettmissbruk inte läggs tillsammans. Men inom psykvården idag verkar allt vara tillåtet, ja där på dom platser där det ens finns en psykvård.

Jag hoppas så Göran att du aldrig behövt gå igenom sorgen efter någon som valt att avsluta sitt liv. Jag hoppas så att de dina och kära är lyckliga, trygga i sig själva och att de inte behöver hjälp för sin själ. För ingen ska behöva utsättas för det som är svensk psykvård 2013.  Tyvärr finns det ingen som slåss för dessa människor, och det vet du, och det vet din regering och riksdag om. För Sverige har alltid i alla tider behandlat människor med psykisk ohälsa som en andra klassens medborgare. Det är så långt från den tro du säger dig representera, och så långt från den man som en gång pratade om alla människors lika värde. Rik som fattig, sjuk som frisk så var alla lika mycket värda. Han talade om allas rätt till kärlek. Det är så tragiskt att se att du Göran står för en politik så långt ifrån det som går att komma, och under tiden dör våra barn. Under tvingas vi sörja de som valde att lämna oss. Under tiden skapas nya offer:
Offer för en politik som inte gör annat än dödar.

 

Intressant.se

 

Och nu blir det reklamfilm

Välkommen till Psykiatriska kliniken vid Norrlands Univetsitetssjukhus.
Här ger vi en samlad och vårdande insats för att lösa dina psykiska problem eller din psykiska ohälsa.

Vi arbetar efter den erkänt fungerande metoden ”Do what you want”, som är framtagen av den amerikanska psykiatrikern Buffalo Bluff.
Den går ut på att patienten själv bestämmer sin medicinering och när patienten vill ha sina tabletter. Om det är någon extra go tablett som patienten vill ha så är det inga problem, vi finns till för att hjälpa! Våra apotek är fyllda till bristningsgränsen med allt vad man kan behöva för en skön kick uppåt eller neråt beroende på vad man önskar sig.

Vi tror också på att dra ut på vistelsen på våra fina moderna avdelningar så länge som möjligt. Därför behöver inte du som anser dig behöva samtalsstöd förvänta dig hjälp de första veckorna, men vad gör det? Under tiden kan du ju alltid bråka med personalen medan vi läkare i samråd med dig hela tiden höjer dina doser av medicin.

Vill du springa ut och in? Inga problem? Här har vi mål & tid som vi delar ut lite hur som helst. Kommer du försent eller om du väljer att komma som du känner för det så är det heller inte så viktigt. Inte är väl regler viktiga heller! Det är vår melodi.

Så kom till psyk i Umeå! Vi bryr oss om dig, och om du lägger in dig och sedan inte trivs så lovar vi dig att vi låter dig skriva ut dig hur som helst, oavsett psykisk status.

Så skynda dig att lägga in dig nu!

Psykiatriska Kliniken, en plats att leka  kollo på.

Nolltoleransen mot självmord måste börja gälla

I Sverige har vi denna helg tänkt på våra döda. Över landet lyser gravlyktorna som ett bevis på efterlämnades kärlek och saknad. Många är också dom lyktor som påminner oss om de som valde att avsluta sina liv. Den smärtan, och den sorgen är så svår och lämnar för alltid kvar frågan: Varför

Vi har en nollvision när det gäller självmord. Det ska vi ha och det låter bra på pappret, men tyvärr pekar siffrorna bland unga som begår självmord nu uppåt. Här har regeringen ett stort ansvar och tyvärr har dom axlat tidigare socialdemokratiska regeringars ständiga nedmontering av den svenska psykvården.

Det är hög tid  att ta psykisk ohälsa på allvar. Det finns en sådan självklarhet att en person med kroppsliga skador ska få all hjälp som kan erbjudas. Samma inställning måste finnas när det är själen som inte mår bra. Självmord är idag den vanligaste dödsorsaken bland unga, och absolut ingenting kan bli mer fel. Det är ett samhällsmisslyckande av gigantiska mått och all kraft måste sättas in för att dessa siffror börjar peka neråt igen och målet ska alltid vara nolltolerans.

Vissa åtgärder har gjorts, men det räcker inte med att sätta upp staket vid broar eller att gå ut i debattartiklar och stolt meddela att man satsar 870 miljoner på förbättrad psykvård. Mycket mer behövs.
Vi behöver förändra samhällets syn på psykisk ohälsa och framför allt måste vi öka kunskapen och förståelsen. Vi behöver snabbare fånga upp de ungdomar som vi ser far illa och vi behöver satsa på mycket mer på samtal och kontakt.
Ensamheten breder ut sig och ensamhet är förödande.

Vi behöver också få en individanpassad psykvård där patientens behov ska styra och inte som idag där det mest är resurserna som råkar finnas tillhands som styr. Att möta patientens behov snabbt och därefter sätta in en vårdplan som passar för just den individen kan vara skillnad mellan liv och död.
Vi behöver också fler och mindre psykavdelningar. Att vårda en person med djup depression tillsammans med människor med t.ex grav psykos är inget annat än ett rent hån mot patienterna. Det kan också bli en ohygglig upplevelse för vissa och många är de berättelser som finns där folk med skräck beskriver sina upplevelser på psyk.

Vi behöver också förstärka den öppna psykvården. Många behöver inte, och ska inte, vårdas på sjukhus och med tätare kontakt med öppenvård och terapeut  hade dom fått en bättre vård som passat deras behov. Att som idag behöva vänta i flera veckor/månader ibland på terapi är förkastligt på alla sätt.

Vidare behöver vi prata mer om självmord och psykisk ohälsa i skolorna. Det är 2012 nu, och det är sannerligen på tiden att ett av vår lands sista tabun lyfts fram. Genom mer samtal om det i skolorna kan vi öka förståelsen och också ge hjälp till de som inte mår bra. De som far illa får också då chansen att känna att det finns någon där för dom, att dom inte är ensamma.

Kort sagt behöver psykvården mer resurser, men allt går inte lösa med pengar. Det handlar lika mycket om en förändrad attityd och den förändringen måste komma från alla. Genom större öppenhet, mer debatt och mer information kan vi förändra livet för så många till det bättre, och i slutändan också rädda liv.
Ett samhälle som inte klarar av att ta hand om sina medborgare är inget bra samhälle. Sverige klarar idag inte av att vårda de som har ont i själen, och det är skamligt på alla sätt.

Tänd ett ljus för de som inte finns mer oss längre den 10 november.