Hur fan kan man stå i kö för att köpa en telefon i över 16 timmar?

Applefanatismen skrämmer mig

[flagallery gid=1 name="Gallery"default_int]

Det var en gång för länge sedan en liten vik. I viken bodde det massor med ankor, svanar och andra fåglar  och alla levde i stor lycka och harmoni.

Alla de glada fåglarna hade fått sina ungar och dom lekte och stojade och stod i. Bara en liten ankmamma ruvade fortfarande. Hennes lilla ankbebis verkade inte vilja komma ut och alla väntade rastlöst. Den lilla ankmamman blev allt mer orolig för att något var fel på hennes lilla bebis men en dag bestämde sig i alla fall ankbebisen för att vakna till liv.
Den lilla ankbebisen var en oerhört söt liten krabat. Alla de andra fågelmammorna tittade och berömde den söta lilla ankan. Bebisens mamma var självklart väldigt stolt och blev glad av allt beröm.

Tiden gick och nästan direkt märkte man att den lilla ankungen var annorlunda. Medan de andra fågelbarnen lekte och stojade så tyckte den lilla ankungen mer om att lyssna på musik, gärna klassisk, och spela teater och skriva.

De andra ankungarna retade den lille ankungen men han stod på sig och lät sig inte knäckas. Han kände att han inte var som alla andra, det fanns något inom honom som gjorde honom annorlunda och han ville så gärna ta reda på vad. Ibland slog de andra ankorna honom, och de mobbade honom för att han var konstig men den lille ankungen ville inte bli som dom, för han var ju inte som dom. Detta kände han ut i varenda fjäder.
Den lilla ankungen blev större och större. En dag när han var ute och simmade för sig själv så träffade han på en annan ankpojk. De hälsade på varandra och började prata lite. Den lilla ankungen blev så tagen av denna nya bekantskap. Han kände något han inte känt innan. När han kom tillbaka till sitt bo kunde han inte sova. Han tänkte bara på ankan han talat med innan och han kände att han ville träffa honom igen.
När det blev morgon så vaknade den lille ankungen riktigt tidigt och genast slängde han sig i vattnet och simmade bort till samma plats han varit igår, men det var ingen där.
Den lille ankungen gick upp på land och lade sig och väntade. Han hoppades att ankpojken han talat med igår skulle komma tillbaka. Hela dagen och hela kvällen låg den lille ankungen där och väntade och väntade. Han hoppades så innerligt att ankpojken skulle komma men han kom aldrig. Ledsen simmade den lille ankungen hem igen och lade sig att sova.

Nästa dag återupprepade ankungen proceduren och då hade han tur. När han kom fram till platsen där han träffat ankpojken simmade redan pojken omkring. Den lilla ankungen blev så glad så han rusade fram och nästan skrek ut ett kvackande Hej!

Hela dagen pratade de två ankpojkarna med varandra och de lekte. De jagade varandra i vattnet och de putsade fjädrar på varandra. Båda två kände sig så lyckliga.
Det visade sig att ankpojken också var retad av sina kamrater och hade känt sig annorlunda men nu kände de båda att de träffat någon som var som dom. De hade fått en vän som förstod dom. En vän som inte retades eller slog dom, utan istället hade de fått en vän som tyckte om dom för den de var. När kvällen kom sade dom ajö och precis innan de skulle skiljas lade den lille ankungen sitt huvud mot ankpojken och viskade ett litet kvack. Ankpojken svarade med att göra det samma.

När nästa dag kom gick den lille ankungen ut i solen. Han kände sig riktigt lycklig och längtade efter sin ankpojke. När han kom ner till stranden märkte han att det inte fanns en fågel omkring honom. Detta tyckte han var konstigt och undrade var alla tagit vägen.
Han simmade och tittade sig omkring. När han närmade sig viken där hans små möten skett såg han att det fanns massor med fåglar framför honom och dom förde ett fasligt liv. Han simmade dit för att se vad som hänt. När de andra fåglarna såg honom komma emot honom tystnade alla och de flyttade på sig så att han kunde komma fram. Där framför honom flöt hans ankpojke, död.
Den lille ankungen blev alldeles förskräckt och skrek till.
Plötsligt hörde han en röst skrika, ”Detta är ditt fel, du har dödat min son”
Han vände sig om och en stor anka kom simmandes emot honom i full fart. Han förstod ingenting och skrek bara, ”Vad har jag gjort?”
”Igår var allt bra men nu, titta du har dödat min son”, skrek den arga ankan igen mot den lilla ankungen.
Den lilla ankungen simmade så fort han kunde förbi alla andra och fortsattade skrika och be om hjälp. Till slut kom en stor vacker svan och skyddade honom. Svanen berättade för den lille ankungen att ankpojken dränkt sig under natten. Han hade berättat för sin mamma att han träffat en annan ankpojk som han tyckte om och ankpojkens mamma hade blivit rasande. För ankpojkar som tyckte om andra ankpojkar kunde man inte ha.
Ankppojken hade då blivit så ledsen så han gått ner i vattnet och dränkt sig. Han ville ju att folk skulle tycka om honom i alla fall, även om han var annorlunda.

Den lille ankungen grät och bad den snälla svanen om hjälp. Han var rädd för att de andra ankorna skulle hacka ihjäl honom. Svanen lovade att hindra de andra ankorna medan den lille ankungen flydde, och genast lämnade ankpojken viken där han växt upp. Han simmade och flög så långt han kunde bort från viken. Hela tiden grät han för sin ankpojkes skull. Överallt såg han ankpar som kramades och ankbebisar som lekte i vattnet. När den lille ankungen flytt i flera dagar orkade han inte fly mer.
Han hade kommit fram till en vik där det inte verkade finnas några ankor, så han bestämde sig för att stanna där.
Tiden gick och den ensamma lilla ankungen kändes sig mer ensam än någonsin. Han hade ingen att tala med och ingen att vända sig till. Varje dag simmade han ensam i viken. Ibland kom det en annan anka till viken men den ensamma ankungen vågade inte hälsa. Han var rädd för att någon skulle känna igen honom.
Sommar blev till höst och hösten blev vinter.

En dag kom den snälla svanen till viken som den ensamma ankungen bodde i. Han hade på ryktesvägar hört om att det fanns en ensam anka här och ville se om det var den anka han kände till och som han tyckt så synd om. Svanen simmade där det gick att simma och gick på isen där isen lagt sig. Till slut fick han framför sig se en ensam anka som låg och guppade i det iskalla vattnet. Svanen gick emot ankan men såg ganska snart att ankan var död. Den lille ankungen hade frusit ihjäl. Han hade inte orkar letat efter något bra ställe att tillbringa vintern på. Den ensamma ankungen hade känt sig så ledsen och nere så ingenting spelade någon roll längre.
Svanen blev så sorgsen när han såg den döda lilla ankan framför sig. Han stannade en stund och bestämde sig sedan för att gå sin väg igen. Då såg han något i isen framför ankan. Den lille ankungen hade med sin näbb ristat in en mening i isen. Det stod ”Jag älskar dig”

/Walentine

Läs även andra bloggares åsikter om Sagan, ankungar, hbt, hbtq, personligt, novel, noveller, saga, homosexualitet

Intressant.se

Det är ganska enkelt att bli förbannad när man läser ännu en gång den totala ignorans som skitföretaget Vattenfall visar upp. De gjorde ett misstag och vi får betala, det är elföretagen i Sverige det.

Vart är politikerna? Vart fan är protesterna? Varför slickar man röven på Vattenfall gång på gång. Detta företag som ger Sverige dåligt rykte med tanke på hur de beter sig utomlands. Detta företag som gång på gång gör vad de kan för att göra livet surt för sina kunder, men inte ett ljud från ägarna och staten.

Vattenfalls chefer borde allihop avsättas. Vidare borde någon ta det företaget och rycka upp det med rötterna och en total omstrukturering borde ske, men då kanske man behöver en regering som inte ena dagen snackar sin skit om privatisering och nästa dag låter ett annat företag bete sig som det vill enbart för att det företaget delvis finansierar statens lekstuga.

Jag har aldrig varit med om ett program som hoppar fram och tillbaka och byter programledare som just detta program gör. Nu idag skulle man lyssna men då är Pontus Enhörning där istället för Lantz som åker skidor i fjällen.

Jag accepterar gärna att även Sveriges Radios profiler behöver semester emellanåt men detta är faktiskt löjligt. Under hela hösten byttes det ständigt och det verkar fortsätta. Det är enbart synd att med tanke på att resten av landet gått tillbaka till sina jobb så verkar SR ha semester ett tag till.

Går hela min licens till semesterersättning?

Bilden ovan är kanske det jag mest kommer minnas från 2009. Jag kommer minnas SMS’et som skrek ”Michael Jackson är död”. Jag kommer minnas chocken när man slog på Text-TV’n och rubrikerna slog ut att The king of Pop inte längre fanns.

Media hjälpte till att låta oss minnas. Under en nyhetstorr sommar blev Michael Jacksons död extremt dokumenterat. All form av media hjälpte till och folket tog åt sig, och många sörjde. Kvällstidningarna visade sin vanliga vidriga stil genom att nästan omedelbart börja slänga in spekulationer om Michael verkligen var död. Sedan dök en norrman upp som sades vara son till Jackson, och allt fortsatte i samma stil som när Michael Levt.

Michael Jackson var en stor artist, en av de största vi haft. Hans musik kommer leva kvar för alltid, och hans tragiska död är bara att beklaga. Jag bara hoppas att han nu idag fått ro.

I sportents värld blev Usain Bolt  blev allas hjälte, och han chockade världen gång på gång med sina fantastiska prestationer.

Annars kommer mitt eget minne från sportåret 2009 bli diskussionen om när man är man och när man är kvinna. Caster Semenya fick smaka på en värld som har långt kvar tills den kan kallas för modern, men till slut fick hon behålla sina medaljer och kanske tog sportvärlden ett steg framåt, men de har fortfarande en lång väg kvar att gå.

I december blev Silvio Berlusconi överfallen av en psykiskt störd man som kastade en souvenir föreställande katedralen i Milano på regeringschefen. Några dagar senare kastade sig en kvinna över påven. Båda personerna kallades snabbt för psykiskt störda. Inte för att jag själv anser att våld löser någonting men med tanke på vilka de överföll så måste väl det ändå funnits något vett i skallen på dom. Påven visade också även 2009 att han är den värsta som hänt Katolska kyrkan på hundratals år, och samma kyrka blev ännu en gång avslöjad att dölja övergrepp på barn. Denna gång på Irland.

2009 visade igen att världen är bättre utan Vatikanstaten.

Stureplansnötternas största idol Tiger Woods låg bakom årets mest ointressanta nyhet. Kvällspressen försökte få skandalen att bli stor men vem brydde sig egentligen om vem Woods låg med och inte. Att hans fru var svensk gjorde kanske att några i vårt avlånga land kände sig internationella, men de flesta människor med vett i skallen sket i vilket.

I den stelaste video som någonsin gjorts meddelande Kungen med familj att 2010 skulle bli ett dyrt år för Sverige. För nu ska Victoria få gifta sig med sin Daniel. Veckotidningar, pensionärer och några andra jublade. Stockholm ska ställa till med fest och party och resten av landet lär ligga öde på turister när hela sveriges kungafamilj kommer stanna i Stockholm, men va fan! Det är kul för Vickan och Danne. Kärlek är alltid sött

När de fruktansvärda bilderna på de stackars grisarna kablades ut över Sverige förfasades vi och blev alldeles förskräckta. Hur kunde man göra så med djur frågade vi oss samtidigt som tårarna rann nerför våra ansikten. Miljöpartiet gick upp i mätningarna, också med hjälp av fiaskot med klimatmötet. Sedan kom julen och vi sket i grisarna och köpte 7 ton julskinka. Svensken visade ännu en gång att hon, efter USA, är världsbäst på att vara hycklare.

Idag vet alla vem Anna Anka är,  fast bara namnet borde göra att hon borde hålla käft, men det är det sista Anna Anka gjorde. Hon hade åsikter om allt, och alla som jobbar på Aftonbladet och Expressen blev upprörda. Ja, de blev så upprörda så att de skrev om Anna Anka varje dag, hela tiden, överallt, i varenda tidning. Själv tröttnade man på henne efter 15 min, och inte ens KD ville ta i henne med tång vilket säger en del med tanke på all annan skit som ryms i det partiet.

Och så då slutligen…

Hon kom tillbaka, allas vår Madonna. Två utsålda Ullevi tog emot stjärnan och välte nästan Göteborg. Madonna själv verkade inte så intresserad dock. En halvbra föreställning varvades med total ignorans gentemot sina fans. Madonna kom, gjorde vad hon skulle, och åkte hem.

2009 blev ett bra konsertår för Göteborg. Madonna, U2 och AC/DC gjorde sommaren till en rekordsommar för Sveriges bästa utomhusarena. Klon från U2 kommer folk sent att glömma, och pengarna som ramlade in i staden behövdes. För Göteborg går mot mörkare tider, med ett allt större hot från huvudstaden, men om det skriver vi mer om nästa år.

Gott Nytt År!

/Walentine

]]> http://www.walentine.com/2009/12/bilder-fran-2009/feed/ 0 http://www.walentine.com/2009/11/heja-logiken/ http://www.walentine.com/2009/11/heja-logiken/#comments Wed, 11 Nov 2009 20:51:32 +0000 Walentine http://www.walentine.com/?p=3630 Den senaste tiden har jag försökt få tag i vaccin mot svininfluensan, vilket är stört jävla omöjligt.

Samtidigt får mina arbetskamrater vaccinet på arbetsplatsen, men jag får inte det för jag tillhör riskgrupperna. Av någon anledning vill man inte ge oss.

Så mina friska arbetskamrater har nu fått, eller kommer få, vaccinet på arbetstid, men jag får leta röven av mig för att hitta, och vet ni vad?

Nu skiter jag i det

Får jag skiten och dör av det ska jag komma tillbaka och spöka för dom. Det svär jag på

Detta är ju fruktansvärt! Vår utrikesminister kan vara torterad och INGEN bryr sig!

Vad är det som sker i vår värld!

Jag har bara en sak att säga just nu: Det börjar bli jävligt svårt att INTE vara rasist numer.

Fy fan för detta jävla pack