Category Archives: Äldrevården

Rapport om en verksamhetsplanerares avgång

13 februari, 2011 14:243 Comments

Detta är en historia som egentligen aldrig borde ha behövts skrivits ner. Det är en berättelse om hur en arbetsgivare, under åren 2010-2011 beter sig precis hur den vill. Det är en berättelse om hur man i en verksamhet finansierad av DIG verkligen visar vilket förakt man har för de som är anställda. Det är också en manual i hur man inte ska bete sig gentemot sin personal om man vill behålla något som helst förtroende från de anställda. Det är tyvärr ingen ovanlig historia. Överallt i Sverige  sker samma sak gång på gång, och då i den verksamhet som säger sig ha total öppenhet och gärna vill ge sken av sig att ha full kontroll.

Göteborg är inte riktigt sig likt idag mot hur det var för några veckor sedan. Den första januari ändrades hela kommunen om. Faktum är att detta är en av de största förändringar som skett i Göteborg på väldigt länge, och detta samtidigt som intresset för förändringen varit lika med noll från alla håll. Från att ha haft 21 stadsdelar har nu Göteborg 10 och det är en enorm omflyttning bland tjänstemännen i staden just nu. Nya chefsposter har hittats på och andra arbetsområden har slagits ihop, och några tjänster har, som vi kommer att märka, försvunnit helt och hållet.

På kommunens hemsida kan man idag bland annat läsa:

Beslutet om att minska antalet stadsdelsnämnder togs av kommunfullmäktige i januari 2010. Tanken är att omorganisationen på sikt ska leda till ökad effektivitet som ska komma dig som invånare till nytta, till exempel genom bättre service. Större stadsdelsnämnder med fler invånare får också en mer stabil ekonomi.

Som alla vet när det gäller kommuners handläggande så brukar allt ta tid. Att bestämma om anläggandet av en gräsmatta kan vara en sådan sak som kan dra ut på tiden och år kan passera innan de första gräsrötterna sätts i marken. Detta gäller visst inte när det handlar om att förändra hela kommunens sätt att drivas på, för aldrig tidigare har en kommun arbetat så snabbt som man gjort när det gäller förändringarna bland stadsdelarna. Av någon anledning tyckte några att det brann i knutarna och allt skulle ske snabbt, obönhörligt och, som vi fick märka av, totalt hänsynslöst. Fast inom kommunen kallar man allt detta för ”skyndsamt”.

I ett yrkande den 28 oktober 2009 skriver Kommunstyrelsen:

Stadskansliet ges i uppdrag att skyndsamt föreslå en ny indelning av stadens
samlade SDN organisation. Förslaget skall främst beskriva möjligheterna till
effektivisering av nuvarande organisation genom en anpassning av antalet
stadsdelar. De olika alternativ som skall beskrivas är 15, 12 – 10 respektive 5.  Ett
alternativ skall förordas

Ordet skyndsamt används sedan ofta i de olika dokument som bollas fram och tillbaka mellan kommunstyrelse och kommunfullmäktige och andra höga tjänstemän, och skyndsamt arbetade man också på stadskansliet för ett år senare skulle allt stå klart.

I början under 2010 kom den första informationen på ett av våra APT möten. Våra chefer visade upp en bild på hur det skulle bli och sedan var det bra med det. Faktum är att informationen till personalen landade på totalt under 15 min de första 6 månaderna. Efter det fick vi till oss att det går att läsa om det mer på personalsidan på webben och lite senare också i personaltidningen. Någon tid för granskning, ifrågasättande eller kritik gavs inte. Nu var det så här och så fick det bli.

Det ingen tänkte på då, och det som uppenbart ingen ville tänka på var det faktum att förslaget som en säkert väldigt dyr konsultfirma tagit fram också gick ut på att vi på vår arbetsplats skulle förlora en mycket kär och väldigt omtyckt medarbetare.

Innan kommunen gjordes om såg maktfördelningen ut så här bland stadsdelarnas tjänstemän:

Stadsdelschef/förvaltningschef,  verksamhetschef, enhetschef och i vissa fall verksamhetsplanerare.

Sedan efter det kommer vi undersåtar.

Det nya förslaget ser ut så här:

Som ni ser försvinner verksamhetschefen och kommer istället att kallas för Sektorschef. Områdeschefen är en frivillig chefspost men som genom ett trollslag har man i vår stadsdel och säkert i alla andra bestämt att den minsann behövs. Enhetschefen är kvar men sedan är det stopp. För någon gruppchef ska det inte finnas och detta betyder också att verksamhetsplanerarna kommer att försvinna. Man har också beslutat att det ska vara två enhetschefer per 30 personal i framtiden så de flesta boenden kommer få flera enhetschefer. Detta kommer inte påverka boendet som jag arbetar på då vi redan sedan 2 år tillbaka haft 2 enhetschefer. Kortfattat kan man om förslaget säga att så värst mycket mindre chefsposter kommer det nog inte bli i slutändan, och med andra ord någon direkt besparing kommer det heller inte bli för skattebetalarna. Det blir sällan det när kommunens tjänstemän försöker tänka till. För någonstans ska dom ju ta vägen med sina viktiga uppdrag.

Det var alltså nödvändigt med områdeschefer men inte med gruppchefer och då kanske vi ska ställa oss frågan vilken roll verksamhetsplaneraren haft där jag jobbar. För det är just hennes roll som någon/några verkar störa sig på. Nu ska det sägas att verksamhetsplanerare och gruppchef inte är samma sak, men i den värld jag lever i och har levt i de senaste 8 åren så har de verksamhetsplanerare vi haft i mångt och mycket också varit gruppchefer.

Jag är säker på att det någon gång skrivits någon form av arbetsbeskrivning över vad verksamhetsplaneraren ska göra och inte göra, men denna har jag inte sett. Jag utgår helt enkelt från det som jag sett och upplevt, så om jag har fel i min bedömning av vad en verksamhetsplanerare ska göra så beror det inte på mig, utan på verksamheten…

Med tanke på de hundratals möten och kurser som en enhetschef uppenbart måste gå på så har verksamhetsplaneraren på mitt arbete varit den som mer än någon annan också varit våran arbetsledare. Hon har varit behjälplig när något krånglat, hon har hållt i inflyttningssamtalen med nyinflyttade boende tillsammans med personal och boende, hon har väglett och informerat elever och praktikanter, hon har hjälpt personal vid problem i omsorgsarbetet, hon har varit teamledare  (De möten som hålls varje vecka och där USK, REHAB, SSK etc träffas och där händelser och fall kan tas upp). Hon har varit den som ansvarat för brandskyddet, för de sociala aktiviteterna för de boende och den som flest gånger varit med på personalmöten då vi i gruppen behövt hjälp. Hon är alltså helt klart den person av ledningen som syns mest. Jag råkar också veta att det är verksamhetsplaneraren som ansvarat för boendes hyror, och det är hon som lagt in timanställdas timlistor i datorn. Detta är en del och jag vågar sätta en peng på att det finns mycket mer denna person gjort. Jag vet också att verksamhetsplaneraren är den som i väldigt många fall tagit emot anhöriga som haft frågor eller synpunkter med mera. Hon har kortfattat varit ansiktet utåt och säkert mer än en gång kunnat bemöta problem innan de växt sig onödigt stora. Vi har anhöriga till boende och som under år inte ens vetat om vem som är chefen för boendet. Verksamhetsplaneraren har varit den som de stött på, ingen annan.

Av någon konstig anledning har nu någon med fin högskoleutbildning och som självklart förstår sånt här långt mycket bättre än en sådan som jag kommit fram till att hennes arbete och hennes roll är lite flummig. Eller som stadsdelschefen uttrycker det i ett mail till mig:

Ett av målen med den nya organisationen är att få en tydligare ledning och styrning. En åtgärd är att ta bort otydliga ledaruppdrag.

Kalla mig tvär och vresig men jag har inte haft det allra minsta problem med att förstå våran verksamhetsplanerares roll. Jag har i själva verket haft väldigt lätt att veta när jag ska vända mig till henne, och jag vågar sätta ännu en peng på att detta delar jag med övrig personal och framför allt de boende, men hennes roll är alltså enligt tjänstemänen inte tillräckligt tydlig. Så första lektionen denna dag är att tydlighet inom kommunen är att vara frånvarande och att vara på möten som inte återkopplas till personalen. Att däremot vara behjälplig, på plats och nära till hands är alltså otydlig.

Tänk va?! Och jag som undrat i över 8 år vad vår högsta chef, verksamhetschefen, gör och gjort. Jag som någon gång i min svaga ungdom fick för mig att en chef som var ansvarig för en verksamhet skulle visa sig och att det tydligt skulle framgå vad denna person ska göra och borde göra. Tänk så fel jag haft när jag ser tillbaka och inser att jag bara haft ett enda möte med verksamhetschefen och det mötet begärde jag indirekt själv. Tänk att vår stadsdelschef gjort ett besök på de snart 2 1/2 år han varit hos oss. Kalla mig dum men borde inte besök ute på verksamheterna vara en prioriterad fråga? Men det är alltså inte flummigt att bete sig så? Det är alltså ok? För deras enormt viktiga arbete som dom har gör ju självklart att de inte har tid att offra en eftermiddag om året för att besöka de verksamheter de är chefer för.

Something is rotten in the state of Denm..In the town of Gothenburg

Nu när 2011 är 6 veckor gammalt sitter fortfarande hon som arbetat som verksamhetsplanerare kvar i huset, men mycket snart är det över. Den 15 februari kommer hon flyttas till ett annat boende och där kommer hon arbeta som Verksamhetsplanerare ett tag till, men förhoppningsvis för henne kommer hon snart få en chefstjänst, något denna person verkligen förtjänar. Att hon lämnar vårt hus är vi många som fasar för idag, och sättet personalen fick veta det hela är skrämmande, rent ut sagt förjävligt.

För tre veckor sedan fick jag en förfrågan om jag ville, för min avdelnings räkning, skriva en så kallad Riskbedömning med tanke på att verksamhetsplaneraren skulle försvinna. Jag som aldrig tidigare skrivit en sådan fick lite problem med hur den skulle utformas så jag pratade ihop mig med min personalgrupp och åsikterna sattes sedan ner på papper. När jag sedan satt och filade på allt insåg jag att jag inte kunde skriva en bedömning på det här med tanke på att jag inte fått någon information om hur saker skulle bli. Vem skulle ta över hennes uppgifter? Skulle cheferna gå på lika mycket möten och vara lika mycket borta som dom varit innan etc etc? Jag gick helt sonika till mina chefer och frågade och fick svaret att ”Det har inte vi med att göra”, och ”Det vet inte vi”, ”Och det är fackets sak det där”. Jag blev då något irriterad och bestämde mig för att kontakta deras nya chef istället, alltså vår nya områdeschef. Hon var väldigt välvillig och svarade tydligt på alla de frågor jag hade inför riskbedömningen. Faktum är att hon faktiskt gav ett mycket positivt intryck.

Jag skrev klart bedömningen och lämnade sedan ifrån mig allt till den person som skulle medverka på Riskbedömningen. Efter fick jag veta att ingenting var klart, och det hela var heller inte samverkat med facket. Veckan efter berättade verksamhetsplanaren för mig att hon skulle på möte med områdeschefen. Detta möte skulle hållas den 1 feb. Vad som hände på mötet fick jag då inte veta, vilket ledde till att jag i min nyfikenhet bestämde mig för att ta reda på hur det gick med allt efter att riskbedömningen gjorts. Torsdagen den 3 mailade jag områdeschefen och jag frågade också min enhetschef hur allt hade gått och jag fick svaret från båda att ingenting var klart och att allt ännu inte var samverkat med facket. Min enhetschef lade dessutom till att facket och arbetsgivaren stod långt ifrån varandra just nu.

Så blir det sedan måndag den 7 februari, och verksamhetsplaneraren släpper på vårt måndagsmöte bomben att hon kommer sluta, och det redan den 15 feb. Då tände jag till och ifrågasatte varför ingen sagt något innan. Några direkta svar fick jag inte, men jag fick ett svar som jag reagerade på. Det har visat sig att det inte hållits något LSG i stadsdelen under januari. Jag ifrågasatte detta och fick till svar att anledningen är att det inte finns några samverkanavtal alls i och med den nya organisationen. Kortfattat kan vi säga att det i skrivande stund inte finns en fungerande organisation när det gäller de fackliga avtal som det här landet sägs ha, och ingen verkar bry sig.

Att 4 dagar senare få slängt i ansiktet att verksamhetsplaneraren ska sluta efter att man både muntligt och på mail fått svar som inte ens nämner detta gör mig rosenrasande. Självklart visste bägge om detta och det var enbart för att få mig att hålla käft som man svarade som man gjorde. Det är ett enormt föraktfullt sätt från arbetsgivaren att bete sig på det här sättet och det visar framför allt hur man gång på gång vill undanhålla oss informationen och ge oss den så sent som möjligt så att vi inte ska kunna få en chans att säga ifrån, och detta sker i en verksamhet som man ska ha full insyn i. Detta handlade är också det sätt som man gång på gång använder sig av. Man gömmer den känsliga informationen i en hög med annat, och kan på det sättet sedan säga, ”Ja men vi har ju informerat om det”. Detta är inte första gången det sker och inte den sista heller.

Då ställer du dig nu då frågan, vad är egentligen problemet? Visst det var dumt att inte berätta något men kan det inte lika gärna fungera med två enhetschefer? Uppenbart kommer ju dessa få en del andra arbetsuppgifter nu när verksamhetsplaneraren försvinner. Betyder inte detta att rollen som enhetschef  ”trycks ner” lite och att de hamnar närmare oss på golvet nu när det kommer en områdeschef istället som säkert kommer ta över en hel del ansvarsområden. Blir det egentligen inte samma sak bara?

Nej det kommer det inte bli, och vi har redan sett exempel på hur det kommer kunna se ut framöver.

Tja låt mig ta ett exempel…

Lördagen den 8 januari bröt magsjuka ut på en avdelning på jobbet. Strax efter detta började en annan boende spy och strax efter det, på tisdagen, hade magsjukan nått avdelningen jag arbetar på. Självklart insåg man direkt att vinterkräksjukan är här och en del av oss i personalen, inte alla dock, ställde in oss på att nu arbeta efter de hygienkrav och isoleringsprinciper som gäller. Allt för att hålla det förbannade viruset i schack. Det som bland annat krävs i sådana här lägen är det som kallas för ren och smutsig personal. De som besökt en boende som är smittad får inte på några villkor besöka kök, andra boende etc. Caliciviruset, den lille djävul som ligger bakom Vinterkräksjukan är hysteriskt smittsamt och är också farlig för äldre att få.

När allt brakade loss var våra chefer på kurs hela dagen. Så vem skulle man fråga? Jag har inte bemyndigande att bestämma om extra personal ska sättas in, utan det är en chefsfråga. Så jag frågade personen som var verksamhetsplanerare och hon hjälpte till direkt. Hon beordrade hur vi skulle jobba, att extra personal skulle sättas in och så vidare. Hon gjorde det som ens chef skulle gjort, men cheferna var som sagt på kurs. Även på onsdagens förmiddag var cheferna borta. Det var alltså 1 1/2 dygn då det inte fanns någon ledning i huset och detta när en epidemi bryter ut.  Om denna vecka hade varit extrem så hade jag inte sagt något men så här är det hela tiden numer. Det sker alldeles för ofta att vi får veta att ”det går att ringa om något händer”, och det har också jag gjort men utan att ha fått svar. När det gäller att få mer chefer blev resultatet för oss att vi fick 100% mer enhetschef men 50% mindre chefstid.

Om det ska finnas två enhetschefer, varför ska bägge gå på samma möten, samma kurser, och samma allting hela tiden? Vem har planerat det så? En encellig varelse skulle ha räknat ut att om man ska ha kurs i ”coachande ledarskap” så får man dela den kursen på två, så en chef kan vara kvar på arbetsplatsen. Enhetscheferna är våra arbetsledare och när helvetet brakar loss SKA! det finnas en ledning som kan ställa allt till rätta igen. I alla fall så länge man väljer att göra personalen totalt befriade från allt ansvar. Det är inte vi som beslutat att vi inte är intelligenta nog att kunna bestämma om extrapersonal behövs sättas in, utan det är ledningen och kommunen som gjort det. Ser man på chefernas schema från hösten 2010 finns det veckor då de bara varit 14 timmar i huset. Det är 14 timmar som ska täcka upp för en verksamhet som gäller över 70 boendes väl och ve och över 60 personal. Ett marsvin kan räkna ut att det inte fungerar eller håller. Innan årsskiftet har vi kunnat lita på att verksamhetsplaneraren funnits där och tagit tag i mycket av det ansvaret, men vad händer nu? För någon information har man över huvudtaget inte lämnat hur det kommer att bli, inte mer än att vissa av de uppgifter som verksamhetsplaneraren tidigare hjälpt oss med nu ska skötas av oss själva.

I höstas drabbade jag av en mental stroke,  och jag fick för mig att  skulle finnas någon i den övre ledningen som faktiskt tog personalens oro på allvar. Jag skrev därför ett mail till vår dåvarande verksamhetschef och ett till våran stadsdelschef. Verksamhetschefen svarade och ville ha ett möte vilket också skedde. Ingenting förändrades under detta möte. Hon visade upp samma bild som ni ser ovan på hur kommunen kommer se ut och sedan inget mer med det. Hon hänvisade till personaltidningen där man kunde läsa mer och något uppföljande möte eller träff med övrig personalgrupp, det som jag bett om, blev det inte heller. Det som var fantastiskt roligt var att samtidigt som alla då sade att ”det nya” gäller från 1 januari 2011 så verkade heller ingen riktigt veta HUR det skulle bli. Att man stressat fram nya chefer för att alla platser skulle vara tillsatta vid årsskiftet spelade ju ingen roll när det uppenbart är så att cheferna inte hunnit få någon som helst information eller blivit uppdaterade. Att ta över en verksamhet tar ju ett tag att sätta sig in i och det, ursäkta mig, idiotiska förslag som tjänstemännen fått politikerna att klubba igenom har inte lämnat utrymme för det. Så några direkta svar på min fråga vad man ska göra när personalen mår dåligt och känner sig osäker fick jag inte. Så jag får väl utgå ifrån efter vad som skedde att det är OK med personal som mår skit.

Stadsdelschefen svarade han med och avslutade sitt svar med:

Jag förstår att du gärna hade velat att *namn på sektionschef*  hade kommunicerat direkt med er berörda. Men vid större förändringar är det svårt att hinna prata med alla direkt. Den samverkan sker med de fackliga organisationerna, och när det gäller denna fråga så är inte samverkan med facken klara. Eftersom detta inte är mitt beslut tackar jag nej till er inbjudan. Jag ska dock informera *namn på sektionschef* så får hon ta ställning till om och när hon vill träffa er.

Faktum är att oavsett vad jag vänt mig under den senaste tiden med frågor så är det alltid någon annan som bär ansvaret. Alla skyller på alla och det enda svar man får är att allt kommer bli jättebra, men det är just det jag funderar på. Hur kommer det bli bra? Sedan är det ju ännu mera roligt att alla dessutom meddelar att saken inte är samverkat med facket samtidigt som man nu alltså verkar skita i det och verksamhetsplaneraren ryker.

På mötet med verksamhetschefen ställde jag frågan varför man har delat ledarskap, något som alltså alla boenden kommer få nu om de har över 30 i personalstyrka. Jag kan nämligen inte förstå vad meningen är med något som sägs vara delat när det samtidigt är så att cheferna gör exakt samma saker. Svaret jag fick var att man bestämt det så.  Japp, det var svaret, man har bestämt det så. Är det inte fantastiskt att arbeta i en öppen kommun?

Jag har självklart också frågat våra enhetschefer vad som kommer ske, och svaret jag får där är att de vet lika mycket som jag. Då ställer ju jag mig frågan va sjutton de sysslar med på sina ledningsgrupper som har möten varje vecka. Om ledningen träffas, borde inte det vara ett ganska bra forum för att utbyta information, och borde inte dom som enhetschefer ta upp sin personals oro? För det har inte gått dom obemärkt förbi, det vågar jag nästan svära på. Jag har också två gånger innan jag själv kontaktade verksamhetsplaneraren krävt att mina åsikter ska föras fram. Detta verkade heller inte ha skett.

Det "nya" Göteborg

Allt detta som skett är ett sådant fantastiskt bra exempel på hur rutten öppenheten är i Göteborgs Stad. Man har fullständigt skitit i all personal och kört sitt eget race och man har slaviskt lyssnat på en konsultfirmas idéer utan att ägna 1 min åt att fundera på hur saker och ting kommer bli i verkligheten. Den som tror att kommunen är en plats där diskussion välkomnas tror fel. Den som lyfter ett problem blir ett problem, det är den här stadens inofficiella slogan.

För det är inga konstiga frågor jag ställer mig så här 6 veckor in på det nya året. Det är frågor som kommer av att vi faktiskt är några som vill ha en bra äldrevård utan att en massa tjänstemäns kletiga fingrar som lägger sig i saker de inte begriper  sig på. För ska jag spalta upp frågorna i korthet så blir det:

* Varför tillsattes ingen grupp med personal som fick komma med åsikter om det nya förslaget om stadsdelarna och de nya chefsposterna?

* Varför var det så bråttom att göra om Göteborg?

* Om ett vårdbiträde kan förstå vilken roll verksamhetsplaneraren spelat, borde inte en högskoleutbildad göra det då?

* Om vi i personalen bestämmer oss för att en speciell chefspost är otydlig, kommer den försvinna med då?

* Varför har inte en enda politiker besökt arbetsplatserna innan de bestämmer sig för hur de ska rösta/bestämma. Är alltså tjänstemännens makt så total i kommunen så man litar blint på allt dom säger? Varför då ens ha politiker?

* Varför är inte samverkansavtalen ordnade innan den nya organisationen träder i kraft?

Det finns en annan väldigt intressant händelse som kommer göra framtiden ännu mera ”spännande” och som också visar vilka problem min arbetsplats står inför.

I höstas blev all personal intervjuad på min avdelning. Det var en psykosocial grej där vi skulle svara på frågor om ditten och datten, och i början på januari fick vi en återkoppling på vad som sagts. Personen som redovisade påpekade bland annat att vi hade samarbetssvårigheter etc, men också på den stora spricka som finns mellan personalen och ledningen. Man tyckte att cheferna var frånvarande och att de inte visade tillräckligt engagemang bland annat. Det som inte nämndes på återkopplingen var verksamhetsplaneraren så jag frågade varför saken med att hon skulle sluta inte togs upp. Svaret jag fick var ”Det ingick inte i frågorna”

Jag vet att mer än hälften av de i personalgruppen som blev intervjuade också sagt att de känner en mycket stor oro inför framtiden när det gäller verksamhetsplaneraren, men detta togs alltså inte med. Detta var alltså ingen viktig fråga, enligt någon/några. Man skiter helt enkelt i det som var det stora orosmolnet för personalen. Man blundar och beter sig som en vildvittra, ”Syns inte, finns inte”. Om man tänkt efter i en minut hade man kommit fram till den solklara att man skulle haft kvar verksamhetsplaneraren ett tag till och låtit henne vara den brygga som behövs mellan ledning och personal. Hon har det förtroende som behövs för det. Istället gör man tvärtom och man straffar personalen för att de har en person de har förtroende för.

Om 2 dagar slutar vår verksamhetsplanerare hos oss och för hennes egen skull känner jag ingenting annat än en stor glädje. Jag hoppas hon kommer komma långt för det är hon värd, hon har så enormt mycket att ge som människa. Jag hoppas hon också får en arbetsgivare som behandlar henne mer mer respekt än oss. För tro inte att hon fått någon stadig information om hur saker kommer bli.

När det gäller mig själv har den absolut sista gnutta förtroende för Göteborgs Stad jag hade försvunnit. Jag har arbetat inom den här Bollibompa rörelsen sedan 1998 och gång på gång återkommer föraktet gentemot mig som personal. För det är ett förakt man uppvisar, ingenting annat. Oavsett vad som bestämts om Göteborgs nya organisation så hade man kunnat kunnat ha skött detta snyggare. När en hel verksamhet görs om kanske det hade varit på sin plats att ha en mer vettig information till personalen. Kanske skulle personalen fått ta del av allt tidigare, och kanske kanske kanske skulle personalens åsikter kunnat bli till nytta. Istället har tjänstemän och i förlängningen politikerna fått en hel personalgrupp att känna vemod, oro och frustration och kanske är det så dom vill ha det. De har lekt lekstuga med hela kommunen och har kört sitt eget race totalt.

För mig själv har kampen bara börjat. Göteborgs Stads Stadsdelar är som en bikupa där ingen ska ha någon insyn eller ha en chans att påverka. Det ska vi ändra på nu. Jag tror nämligen mer på grundlagen än på Göteborg, och om inte öppenheten kommer till mig, får jag komma med öppenheten….

/Walentine Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Intressant.se

Posted in Äldrevården, Göteborg, Jobbet

Mitt brev…..

28 november, 2010 22:07Leave a Comment

Jag skrev ett brev till ”min” verksamhetschef. Ett brev som hon sedan skickade kopia på till mina enhetschefer utan att ens fråga mig, fast det är ju öppen kommunikation i Göteborg så här är brevet i sin helhet för de som eventuellt vill läsa det…

Hejsan

Jag har tidigare försökt få tag i dig men uppenbart går inte mina mail från min privata mail igenom för inte heller vår högsta chef verkar få mina mail, några svar får jag i alla fall inte från någon, så jag testar igen…

Jag arbetar på *namn* och har gjort så sedan nya delen av huset öppnade och vi flyttade dit från *namn*. Dessa åtta, snart nio, år som jag arbetat har varit stormiga för som du vet har det blåst många stormar över *namn*. Jag har ändå trivts bra då jag tillhör den skara i vårt land som faktiskt trivs med att arbeta inom äldrevården, och som inte tillbringar den mesta av min tid att klaga på yrket. Däremot har jag starka åsikter om min arbetsgivare och den kärleken brinner inte riktigt lika starkt.
Jag ska erkänna att jag just nu har jag tröttnat totalt på den i allt mer rent barnsliga attityd som jag anser att min arbetsgivare visar mig som personal och i längden de boende som jag är anställd att ta hand om.

Att jag skriver till dig nu är för att jag innan begärt av mina chefer att du ska komma till oss och förklara en del beslut som är tagna de senaste åren. Jag vet inte om detta har framförts eller inte, men då jag inte hört något utgår jag ifrån att det inte nått dig.

Har du en aning om hur dåligt personalen mår på *namn* just nu? Det går inte en dag numer utan att jag hör ord och meningar som ”vi är pöbeln”, ”De skiter väl i oss”, Man går omkring här som en slav”, ”Gud vad jag vill härifrån”
Vad tror du att detta gör för arbetsklimatet? Hur tror du det påverkar arbetet och framförallt och det viktigaste: Hur tror du det påverkar våra boende som är i total beroendeställning av oss personal. Hur blir det när en som är sjuk ska tas hand om en som själv inte mår bra?

Jag kan direkt säga att jag är väl medveten om att väldigt många i min bransch lever i någon form av martyrskap och detta kommer man aldrig ifrån, men nu ser jag kollegor som alltid varit de mest positiva och mest inspirerade som verkar ha ”kört fast”, och det är faktiskt hög tid att någon sätter sig ner och funderar på: Vad är det för fel på den här arbetsplatsen.

Jag kan berätta för dig just nu vad som oroar oss i personalen på *namn*. Vi undrar varför vi totalt hålls utanför all planering av det som kommer påverka vårt jobb. Vi kan ju ta beslutet om verksamhetsplaneraren som exempel. Just nu är vi alla bestörta över det faktum att *namn* kommer få sluta när den nya organisationen träder i kraft. Det är också fantastiskt förvirrande hur olika besked ges hela tiden. Ena stunden visas ett papper upp som förklarar hur det ska se ut, och nästa stund förklaras det att ”allt är inte klart än”.

Vi har redan känt av att *namn* lite i smyg istället sakta utmanövreras från vissa möten och förvirringen blir totalt.
Är det verklighen för mycket begärt att någon i ledningen i den här stadsdelen kunde ha kommit till oss och andra boenden och frågat vad VI tycker? Har du, stadsdelschefen och andra så mycket att göra så att ett besök hade varit för mycket? Ett besök som dels gjort att vi fått chansen att framföra det vi tycker och anser, samtidigt som ni faktiskt visar att vi är viktiga. Att våra åsikter betyder något och att vi räknas. För dom gör väl det va? Åsikterna alltså.

Det vi känner är att vi inte räknas ett skvatt. Vi är totalt överkörda och nu ska hela verksamheten förändras samtidigt som vi förlorar vår verksamhetsplanerare som både vi personal, boende och deras anhöriga har ett enormt förtroende för. Bitterheten gentemot beslutet är stort just nu och det kommer inte att bli mindre ju närmare årsskiftet vi kommer. Hade informationen varit bättre så kanske också vi förstått mer av det. För vi anser att vi behöver en verksamhetsplanerare hos oss.

När det gäller hur huset ska ledas så undrar jag också på samma sätt varför det aldrig frågats bland oss personal hur vi anser att det blev när vi fick två enhetschefer. Jag är inte dummare än att jag förstår varför det blev två chefer och om det säger jag inget, men kunde ingen gjort någon utvärdering? Varför inte efter första året ha kommit ner och ställt lite frågor? Sett och hört våra åsikter? Det är just såna här saker som gör att man undrar om man arbetar på ett öppen arbetsplats eller på ett slutet företag. För direkt öppna är ni faktiskt inte, och det är ju något som hela Göteborgs Kommun är på väg att falla på just nu. Det slutna system som hela den här kommunen verkar bygga sin verksamhet på börjar ju bli allmänt rikskänd

Jag tänker inte trötta ut dig med fler exempel, trött är du säkert redan på mig, men jag skulle ändå vilja be dig, Nej, jag kräver faktiskt att du i egenskap som verksamhetschef bestämmer en tid och kommer ner till *namn* där du träffar någon från varje avdelning och där dessa personer kan få chansen att lägga fram sina åsikter och tankar. Jag är väl medveten om att sådana saker ska gå genom våra enhetschefer men jag tror faktiskt inte att alla dessa saker som de hör kommer fram, och allt vi säger är inte ”bara gnäll”. Det är väldigt väldigt lätt att klumpa ihop allt som anställda tycker som ”enbart gnäll”, men gör man det gör man fel. Det kan ju hända att vi som faktiskt står på golvet någon gång kan få en idé som faktiskt kan vara till nytta för verksamheten.

Så innan du slutar som verksamhetschef så hoppas jag faktiskt att du tar det jag skrivit här på allvar och jag hoppas att du kommer en dag. Det skulle betyda mycket för oss i personalgruppen. Jag hoppas sedan att du vidarebefordrar detta till de som kommer för att ta över. Jag har skrivit detta brev helt från mitt eget håll, men jag vet att jag delar samma känslor med så enormt många i huset, och vi behöver få prata med den person som faktiskt är ansvarig för den verksamhet vi arbetar i.

Jag hoppas vi ser dig snart!

/Walentine Andersson

Jag fick svar på mitt mail och hon vill ses tillsammans med mina enhetschefer för att se ”hur vi kan gå vidare”. Jag har meddelat att jag gärna kommer men inte ensam mot tre chefer, det kan de glömma direkt. Kommunal är det ingen idé att fråga och efter lite efterforskningar i huset lär det bli svårt att hitta någon som vill följa med. En del har lämnat bra förklaringar till varför de inte kan eller vill och det accepterar jag självklart. Andra vill helt enkelt inte bara.

Så det kommer bli en spännande vinter för en sak sägs gälla i Göteborg mer än någon annanstans: Den som lyfter fram problemen blir problemet.
Jag hoppas att det där inte stämmer

Posted in Äldrevården, Allmänt, Jobbet

Möte med verksamhetschefen?

27 november, 2010 14:30Leave a Comment

Jag skrev ett brev till våran verksamhetschef i måndags. Det var ett av många brev jag skrivit där jag tagit upp situationen i huset jag jobbar i och där jag försökt förklara hur dåligt personalen mår.
Tidigare har jag aldrig fått svar på mina mail men nu kom det ett ett.
I brevet skriver hon att hon föreslår att vi träffas tillsammans med mina enhetschefer på hennes kontor för att diskutera och se hur ”vi kan gå vidare”
Att jag i mitt brev till henne krävt att hon som verksamhetschef ska komma ner och förklara en del av de beslut som tagits de senaste åren nämns inte utan nu ska jag träffa dom ensam, tre chefer mot en helt enkelt, och det i en verksamhet som är allmänt känd för att hellre hålla varandra bakom ryggen än att försöka lösa problem.
Den som reagerar på problemen blir problemen.

I mitt brev skriver jag bland annat:

Har du en aning om hur dåligt personalen mår på ****** just nu? Det går inte en dag numer utan att jag hör ord och meningar som ”vi är pöbeln”, ”De skiter väl i oss”, Man går omkring här som en slav”, ”Gud vad jag vill härifrån”
Vad tror du att detta gör för arbetsklimatet? Hur tror du det påverkar arbetet och framförallt och det viktigaste: Hur tror du det påverkar våra boende som är i total beroendeställning av oss personal. Hur blir det när en som är sjuk ska tas hand om en som själv inte mår bra?

Jag skriver också:

När det gäller hur huset ska ledas så undrar jag också på samma sätt varför det aldrig frågats bland oss personal hur vi anser att det blev när vi fick två enhetschefer. Jag är inte dummare än att jag förstår varför det blev två chefer och om det säger jag inget, men kunde ingen gjort någon utvärdering? Varför inte efter första året ha kommit ner och ställt lite frågor? Sett och hört våra åsikter? Det är just såna här saker som gör att man undrar om man arbetar på ett öppen arbetsplats eller på ett slutet företag. För direkt öppna är ni faktiskt inte, och det är ju något som hela Göteborgs Kommun är på väg att falla på just nu. Det slutna system som hela den här kommunen verkar bygga sin verksamhet på börjar ju bli allmänt rikskänd

Slutligen:

Jag tänker inte trötta ut dig med fler exempel, trött är du säkert redan på mig, men jag skulle ändå vilja be dig, Nej, jag kräver faktiskt att du i egenskap som verksamhetschef bestämmer en tid och kommer ner till ***** där du träffar någon från varje avdelning och där dessa personer kan få chansen att lägga fram sina åsikter och tankar. Jag är väl medveten om att sådana saker ska gå genom våra enhetschefer men jag tror faktiskt inte att alla dessa saker som de hör kommer fram, och allt vi säger är inte ”bara gnäll”. Det är väldigt väldigt lätt att klumpa ihop allt som anställda tycker som ”enbart gnäll”, men gör man det gör man fel. Det kan ju hända att vi som faktiskt står på golvet någon gång kan få en idé som faktiskt kan vara till nytta för verksamheten.

Nu får vi se hur det kommer bli. Jag mailade till verksamhetschefen och förklarar att jag gärna komma på mötet men inte ensam mot ”dom”. Jag tänker ta med mig någon mer från gruppen för jag tänker inte stå som ensam talesperson för hela personalstyrkan, och då jag inte anser att det handlar om min specifika arbetssituationen utan verksamheten i det stora hela tänker jag inte ta med facket heller.

Nu är bara frågan om jag ens kommer hitta någon som kan tänkas följa med. I ärlighetens namn tror jag inte det. För folk är bäst på att ha åsikter när ingen hör för att sedan när de verkligen har chans att lägga fram dom tystnar och går undan. Men vi får se, ni kan i alla fall vara säkra på att allt som sker kommer kunna läsas här. Jag jobbar ju hos en arbetsgivare som står för öppenhet…

Posted in Äldrevården, Allmänt, Göteborg

Dagens Tell me something new….

3 oktober, 2010 00:50Leave a Comment

I Sollentuna får de gamla nattmedicin klockan 18, och alla skyller på alla.

Så blir det när kommuner med tjänstemän som inte är begåvade med hjärna får styra utan att nån jävel bryr sig.

När ska svenska folket fatta att DE JOBBAR FÖR FAN FÖR ER!

KRÄV DERAS AVGÅNG FÖR FAN!

Jag blir så jävla trött på fega korkade svenskar som accepterar sånt här. Varför är det ingen jävel i det här landet som vågar säga ifrån?

Fy fan rent ut sagt

Posted in Äldrevården, Dagens

Dagens efterlysning

25 september, 2010 00:50Leave a Comment

Har du sett min verksamhetschef?

Jag har tappat bort min verksamhetschef :(

Sågs senast för 3 år sedan på ett besök en förmiddag under någon timme. Har inte synts till sedan dess.

Kontakter har tagits som uppgett att de sett verksamhetschefen i ett hus inte så långt bort från mig, men jag har inte kunnat få dessa uppgifter bekräftade.

Verksamhetschefen hade för 3 år sedan på sig en svart dress och hade en svart väska under vänster arm.

Om du sett henne så var snäll att kontakta mig direkt.

Jag saknar henne :(

Svar till: Förtvivlad

Posted in Äldrevården, Dagens

Dagens Rättvisa

7 september, 2010 18:21Leave a Comment

Personal som är med boende från 12:30 till 23:30 på sjukhus, och sen ska upp och jobba klockan 6:45 ska banne mig ta ”det kommunala” Här ersätts inte för några taxiresor inte.
Men chefer åker på ”konferens”

Jag är säker på att konferensen kommer komma oss personal till godo på allra bästa sätt.
Det är ju en jävla tur att de sparar in på något, och självklart går inte det att göra på sin viktiga saker som ”konferenser”

Jo, runt 230:- kostade taxi resan, men jag är säker på att konferensen kostade mycket mindre per person än så.

Posted in Äldrevården, Dagens

Dagens snålhet

6 september, 2010 01:201 Comment

På mitt arbete får man ibland åka med boende till sjukhus. Som alla vet tar det ett jävla tag på sjukhus. En kollega fick åka med en boende där och var på SU mellan 14 till 23. Sedan hem med den boende igen och hon var inte klar förrän 23:30. Min kollega var då väldigt trött och skulle samtidigt tillbaka klockan 6:45 dagen efter för att jobba igen. Min kollega tänkte då att hon tar en taxi hem så hon får sova lite. Att ta spårvagn och sen buss skulle ta minst 45 min till plus promenad hem vilket stannar klockan på runt en timme.
Min kollega tänkte säkert att i en bra värld med en bra arbetsgivare så får hon ersättning för sina utlägg, men svaret hon får är ”Det gick ju fortfarande kollektiva resor”, så hon får ingen ersättning.

Så är det att vara anställd inom Göteborgs Kommun, är ni inte alla avis???!!!

Posted in Äldrevården, Allmänt

Jobbfunderingar

23 augusti, 2010 02:012 Comments

Det är dagen före dagen T, i detta fallet står T för tillbaka. För nu kommer dom tillbaka igen, chefer, kollegor och andra från semestern. Jag själv har ångest, riktigt illa ångest.

Det har varit en underbar sommar, och vet ni vad?! Man har längtat till jobbet! Man har tyckt att det varit roligt att gå dit, att arbeta, att prata med de man jobbar med. Vi har skojat med varann, skojat med boende och det har varit en stämning som varit helt jävla underbar. Nu är det slut känner man, nu är det över för denna gång. Nu går vi tillbaka till vardagen igen med allt vad det betyder.

Ser man tillbaka på sommaren så kan man konstatera att de som inte kommer som de ska när det gäller arbetstid är de i personalen som räknas som ordinarie. En massa jävla skitsnack och lögner gör sen att man blir ännu mer förbannad för att de inte kommer. Många verkar dessutom drabbas av att aldrig bli sjuka klockan 19:00, nej man blir ALLID sjuk mitt i natten och alltid av de mest häpnadsväckande anledningar. Om jag varit chef hade jag uppskattat mer om personalen ringde och sade, ”Du Walle, jag söp till det idag så jag kommer inte i morron”

Hellre det än en massa bullshit om ditten och datten. Där det oftast är att man är döende ena dagen men som genom ett trollslag så har man frisknat till när helgen är över. Om Gud gör underverk har vårat äldreboendes personal en egen avdelning på hans underverksverkstad, den saken är klar.

Jag har ju emellanåt skrivit om mitt arbete och hur det alltid verkar bli infekterat av en massa skit. Hur det ältas, snackas, bråkas, kivas, och sen börjar allt om igen. Frågan jag nu ställer mig är varför det inte är så under sommaren. Vad är det som är fel?

Det hade varit väldigt lätt att säga att det beror på den eller den, att det beror på alla andra utom en själv, men så är det naturligtvis inte. Alla har sitt ansvar och alla gör sitt, och i vår avdelnings fall är det verkligen ALLA som på ett eller annat sätt bidrar till att göra livet skit 11 månader av 12.

Det är dessutom en ledningsfråga och tyvärr när jag ser tillbaka så är det bara att konstatera att ledningen inte gjort vad den ska. För det räcker inte att skicka folk på krishanterings kurser och sen hoppas att allt löser sig. En sak som våran personalgrupp verkligen saknar är stöd och då menar jag stöd i form av uppmuntring. Stöd som säger att vi alla jobbar ihop, att vi alla strävar åt samma mål och att vi är kollegor. Vi har olika uppgifter och olika roller, men likförbannat är vi där av samma anledning.

Att kommunen borde förbjudas bedriva verksamhet, ja det vet alla redan att jag anser, men kan inte vi då göra saken bättre från vårt håll? Kan inte vi då visa att det vi gör är viktigt, och även om stadens politiker enbart numer snackar skit när det gäller deras syn på äldrevård så behöver inte vi vara likadana. För vi snackar precis lika mycket skit och vi hycklar precis lika mycket vi som dom. Vi försöker göra oss till offer, men det är vi själva som orsakar skiten, ingen annan.

Sommaren har bestått i VÄLDIGT mycket sjukluckor, ibland, ja oftast, har dom lyckats täppa till hålen men ibland har vi jobbat kort. Även då fungerade det och anledningen är självklart att vi hade gott samarbete. Vi  jobbade som en grupp och vi ansåg också att det vi inte hann med fick vänta tills vi var full styrka igen. Allt flöt på, och som sagt: Vi hade roligt! De boende märkte av detta, ingen märker så mycket som en gammal människa helt i händerna på dig. De märkte att vi trivdes och då trivdes dom med. Man sjöng med dom, man skojade med dom, man fick en kram, och en puss på kinden. Ja detta sker även andra tider på året, men inte på samma sätt.  Det har funnits en sån oerhörd lätt stämning som påverkat alla positivt. Så vill jag ha det året om.

Jag önskar så att jag slapp fasa för det som jag fasar för. Om några veckor när alla ordinarie är tillbaka kommer skiten ta fart igen. För det är bara att konstatera att så länge ingen sänker garden så kommer ingenting bli bättre. Vad är det för mening med krishanteringar när folk sitter och ljuger på mötena? Vad är det för mening med att ta upp saker till diskussioner när alla, inklusive ens chefer, mer håller på sitt än erkänner att saker och ting är fel? För det är EXAKT så det är. Stoltheten blir dumhet, och den gäller både mig, mina kollegor och mina chefer. Att kunna säga ”Ja det här var kanske inte så bra”, sitter så fruktansvärt långt inne hos alla och ingenting kommer någonsin bli bättre tills vi kan skippa skitsnacket eller skippa rädslan att erkänna att man gjort fel. För ALLA har gjort fel, alla har betett sig som barnungar ibland och den som säger emot ljuger. Alla har del i det som utspelats de senaste 3 åren på vår avdelning och ingen kan eller ska komma undan det ansvaret.

Så för att komma vidare: Vad ska jag själv göra då?`

Ja, jag har bestämt mig att öppen kommunikation är enda raka. Jag är trött på att sitta och vänta och se om saker blir bättre. Jag har redan innan detta skrivs tagit kontakt med en annan chef som ansvarar för våra SSK. Hälso och sjukvården har på många sätt varit ett skämt hos oss den senaste tide/året/åren  (SSK ligger inte under samma verksamhet som vi gör. Enklast men lite felaktigt kan man säga att vi hyr in dom) Det är SSK som inte vill komma när vi kallar, och det är SSK som emellanåt ser sig som Gud själv när man ber om något. Nu har vi under sommaren haft en annan SSK som visat sig vara allt annat än det jag skrev här. Han har visat intresse, engagemang och en rent jävla fantastisk inställning till våra boende. Sånt har fött tanken att så här ska vi ha det alltid, och NU ska vi se till att det blir så.

Jag har därför begärt ett möte, inte jag själv utan med alla inblandade för att se hur man ska kunna komma tillrätta med de problem som finns, och hur vi ska kunna gå vidare och göra någonting bra av det. För det är så vi måste göra: Agera för helvete så det händer något bra! Inte sitta på APT efter APT, eller personalmöte efter personalmöte, eller för den delen alla andra gånger vi sitter ner och älta samma saker gång på gång. Lite action tack! Det är vad som behövs.

Jag har också bestämt mig att när jag ser något så kommer jag reagera och händer det ingenting så tänker jag reagera igen. Jag tänker inte stå och trampa vatten och se på när allt är som vanligt hela tiden och ingenting händer. Jag tänker heller inte lägga någon energi på att jaga de som gör fel eller den som är ”dum”.  Den som är ute efter att förstöra faller alltid på eget grepp, låt den falla ensam då.

Sommaren 2010 är över nu och vardagen är tillbaka. Ångesten finns där, rädslan över vad som ska ske, och bitterheten över vad som inte skett finns kvar, men jag vill passa på att tacka alla ni som arbetade hos oss denna sommar.  Ni gav oss som inte tog semester lite extra kraft och ni gjorde saker lite roligare. Dessutom bidrog ni till att vi kunde laga riktigt god mat till alla våra boende. Det har inte skett någon gång innan, hos oss eller på något annat äldreboende i stadsdelen heller. Mest av allt gjorde ni tiden bra för våra boende, och dom har älskat er!

Ni visade att Äldrevården kan vara ett sånt förbannat roligt jobb att arbeta i. Vi arbetar med människor som är totalt beroende av oss, och ibland är det tungt, men vi gjorde det bra. Så förbannat jävla bra och nu ska vi fortsätta göra det bra. Nu är det slut med skitsnack, ångest för att gå till jobbet och annan bullshit.

Så först några ord till er som bestämmer. Inte bara på mitt boende utan på alla boenden i hela Sverige, jag vet att det finns några av er som läser den här bloggen. Ta åt er av följande. Gör ni det, har ni vunnit halva kampen när det gäller respekt från er personal. Detta är saker jag funderat på inte bara på mitt nuvarande arbete utan sånt man tänkt på genom alla platser man jobbat på genom åren.

- Prata med din personal. Visa er inte bara när något hänt. Vi bits inte! Ni kan till och med dricka kaffe med oss! Kom upp/ner och sätt er och prata lite. Kanske lär ni er att alla som jobbar under er inte är samma person! Fan, kanske kan vi bli vänner! Kom ihåg följande: En bra chef behöver aldrig påminna om att han/hon är chef!

- Fundera ibland två gånger om vissa saker är värda att ta upp. Personen som försov sig idag, brukar den personen försova sig varje dag? Går ekonomin under om de där 30 min verkligen inte behöver jobbas in? Kanske har personen visat att personen ställt upp annars utan betalning? Kanske kan det där du vill ta upp skippas? Vilket är mest värt? Kanske är det andra saker som det behövs läggas krut på? Ibland kan småsaker växa och väcka missnöje och ibland kanske det kan vara värt att undvika bråk. Självklart ska du som chef ibland komma med dåliga nyheter eller komma med beslut som kan väcka ilska och anstöt, men är det då inte bättre att ta de viktiga fighterna istället? Ingen orkar med hur mycket negativ information som helst.

- Visa din uppskattning ibland! Beröm din personalgrupp! Visa att de gjort ett bra jobb! Det behöver inte bli så dyrt, det behöver oftast inte kosta någonting alls. En klapp på axeln gör så enormt mycket och betyder så enormt mycket. Din personalgrupp arbetar med döden som granne och ibland känns det svårt och tungt. Då behövs du! Orden ”Det här gjorde ni bra” värmer. Dessutom: Alla de forskare och andra som menar att för svåra nedskärningar och besparingar kostar mer i längden… Kanske har någon av dom rätt? Kanske får en personalgrupp ibland kosta lite, för att i det långa loppet kosta mindre?

- Om du hör eller märker rörelser i din personalgrupp så lyssna! Om alla säger samma sak eller om du märker att personalen tvekar eller funderar inför något, kanske ska du då lyssna ännu mer? Kanske kan du lösa en begynnande konflikt innan det hinner rota sig.

- Ta din personal på allvar och bunta inte ihop dom.Du är ju en person och din personalgrupp är full av olika individer. Den består av olika människor med olika synsätt, tankar, bakgrund och framtidstro. Gillar du när du hör folk utbrista ”Alla chefer är fan likadana”? Nej det gör du inte. Varför skulle då din personalgrupp acceptera det synsättet?

- Kräv också att din personal tar DIG på allvar. Du är inte i grunden chef, du är människa. Du har dina fel och brister som alla andra, och det är helt ok för det ska man ha. Det gör ingenting om din personalgrupp vet om en del av dina brister, du blir inte en sämre chef för det, däremot blir du en större människa. Att också kunna stå för om man tagit ett felaktigt beslut är faktiskt inte så farligt! Världen går inte under av orden ”Jag hade fel” samtidigt som du emellanåt ska säga till på skarpen men om det finns en ömsesidig respekt ska det sällan behövas sägas till på skarpen.

Och till oss då, vi som jobbar på ”golvet”. Vad ska vi tänka på? För det är jävligt enkelt och lätt att lägga all skuld eller ansvar på sina chefer. Vi måste också bete oss som vuxna människor. Så här kommer några regler helt gratis:

- Chefen är din chef därför att chefen sökt och utbildat sig till det jobbet. Att vara chef behöver inte vara det samma som att sitta av tiden. Din chef gör enormt mycket som du inte gör och som du aldrig ser. Vill du ha respekt från din chef  så skippa skitsnacket i stil med ”Hon borde minsann komma hit och byta en blöja”. Varför skulle din chef göra det? Tar du hand om den ekonomiska rapporten då? Nej för det kan inte du, du har inte den kunskapen. Vill du ha den så utbilda dig och sen kan du bli chef själv. Du är anställd att göra vissa saker, din chef är anställd för att göra andra. Jag kan säkert förstå mig på hur en sopbil funkar men det betyder inte att jag springer ut på morgonen och tömmer soporna för det, för jag är inte anställd att göra det.

- Ge fan i att vara martyr. Ingen tycker synd om dig bara för att du kräver att folk ska göra det. Du är anställd på samma villkor som alla andra. Att hela tiden tro att om du får folk att tycka synd om dig så kommer du längre gör bara livet surt för alla i din närhet. Att du efter Jesus lidit mest behöver inte betyda att det är synd om dig. När det gäller jobbet i sig så är det faktiskt inte ett dugg synd om dig om du väljer att göra det som normalt 3 personer ska göra. Det blir ännu mindre synd om dig sen när du klagar.

- Har du verkligen rätt jobb? Passar du verkligen för det du gör? Ser du de boende som människor eller levande objekt som av någon konstig anledning andas själva? Den frågan borde ALLA ställa sig emellanåt. Äldrevården är krävande, och bland tappar man både lust och tålamod, men är det OK för dig att de du jobbar med är som de är? Tror du att den som har Parkinson är långsam för att reta dig? Tror du att den som är dement och som kanske försöker slå dig, hatar dig personligt? Förstår du varför damen som bara klagar just klagar? Ställ dig dom frågorna emellanåt. När du inte längre vet svaret eller när du tror att den som är dement och som slår dig vill dig illa, säg upp dig genast. Äldrevården är inget jävla Samhall för folk som inte kan få andra jobb och blir du tillfälligt less på någon, be att få byta. Det är OK att vara trött ibland, men sitt inte och ljug och säg ”Jag klarar allt”, när boende sen klagar på dig för att du verkar så irriterad.

-  Gör verkligen inte du fel ibland? Är det verkligen bara alla andra som det är fel på? Kan DU ha något med bråk på din avdelning att göra? Är du felfri? Nej, självklart är du inte det. Visa lite ödmjukhet för andra och för dig själv så kommer du längre. Alla är en del av verksamheten, alla behövs. Du är inte mer viktig än någon annan. Lär dig säga orden ”Jag gjorde fel” eller ”Jag glömde”. Det är mänskligt att fela, och det är mänskligt att glömma men ge sjutton i att dra till med någon vals så att verkar som att det beror på någon annan om något gått galet.

- Visa solidaritet med dina kollegor. Du kanske får bättre lön när du framhäver dig själv inför chefen, om du har en dålig chef, men du får också fiender inom den grupp du arbetar inom. Ingen gillar någon som försöker trampa på dom, och när någon ”närstående” trampar på dom blir det kaos. Vill du ha bra arbetskamrater, va en bra arbetskamrat först då.

- Det du gör är viktigt, men det behöver inte betyda att det någon annan gör är mindre viktigt. Kanske är du kanonbra på att göra en sak medan en annan är bättre på en annan sak. Vad sker om alla kan enbart det du kan? Vad sker om alla kan det den andra kan? Du jobbar i en GRUPP! Det betyder att alla har olika kunskaper och saker med sig i bagaget.  Det är det som är en arbetsgrupp och det är det som gör helheten i gruppen. Så istället för att snacka skit för att Pelle inte tvättat av golvet så som du vill att han ska göra det, eller istället för att snacka ner Lisa för att Lisa fixat papper vid datorn medan du minsann fick göra ditten och datten själv så tänkt ”Gud vad bra vi samarbetar”.

- Stå för fan för dina åsikter, även om de är obekväma. Din chef kommer inte komma hem och lägga giftiga ormar i din brevlåda även om hon/han blir förbannad på dig. Om du har en chef som du anser missbruka sin makt så anmäl honom/henne. Din chef har också en chef, glöm inte det. Det handlar inte om att bli bråkstake utan att faktiskt ta ansvar för sina åsikter. Det är ett fritt land vi lever i, glöm aldrig det. Sitt inte och mesa på APT-möten eller andra sammankomster bara för att du är rädd! Va fan är du rädd för! Dessutom har din chef inte tillräckligt hög lön för att ha råd att köpa giftormar hela tiden :)

- Än en gång: Erkänn dina misstag och stå för dina svagheter. Ingen jävel kräver att du ska kunna, veta och klara av allt. Vi är människor, vi är mänskliga och ibland felar vi. Det är OK. Läs Bibeln (finns att hyra på Bibblan) till och med där står det att det är ok att fela. Om alla vi som arbetar på ett golv någonstans kunde erkänna att ”Jag har gjort fel”, så hade vi blivit av med 50% av alla bråk och skit.

Det var lite blandade tankar det. Nu följer vi alla detta och jävlar vad bra det kommer gå! Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv som anställd inom äldrevården. En del kommer bli rädda, andra kommer förundras och en del kommer bara bli jävligt trött på mig, men som slutord säger jag detta:

Ett nytt kapitel startar idag.

Det var en gång ett äldreboende, det hette……… och shit va bra det var! Det behövde inte ens va sommar för att vara roligt att gå till!

Godnatt!

Posted in Äldrevården, Allmänt, Personligt

Nattliga funderingar

20 augusti, 2010 03:441 Comment

Mörkret ligger djupt över konungariket Sverige.
Svenska folket sover, det är natt.
Alla sover inte, vi är vakna. Vi går in och hjälper, vi går in och byter.

En farbror är orolig och vi håller hans hand. Vi lugnar och vi tröstar.
En tant är ledsen och vi tröstar och vi pratar.
Vi ger vatten till den som inte kan dricka själv.
Vi hjälper den i säng som inte hittar dit.
Vi byter på den som gjort ner sig.
Vi finns där, nattten igenom.
Vi är stödet när Sverige sover.
Vi är hjälpen när mörkret är som mörkast.

Ändå finns alltid samma fråga där:
Hur kan det komma sig att en natt då det är helg räknas som dag?
Varför är OB-tillägget på helgerna samma om klockan är 13 eller 01?

Posted in Äldrevården

En bra dag på jobbet

11 augusti, 2010 18:193 Comments

Idag var det sommarmiddag på jobbet. Varje år sen 2002 (förutom ett år) har vi fixat middag till de boende som bor på vår avdelning och grannarnas. I år ville jag göra det annorlunda, jag tyckte att alla ska få sommarmiddag så snabbt och lätt bestämde jag mig för att laga mat till alla boende, lite över 70 stycken.

Igår när leveranserna kom undrade jag vad jag gett mig in på. Det kom två vagnar fulla och om föressten det blir ont om paprikor i butikerna i år så är det mitt fel. Jag beställde en aning i överkant av detta.
Nåväl idag var jag på jobbet före klockan 6, och menyn var enkel men ändå lite småspeciell:

Filégryta med Hasselbackspotatis och till dessert blir den hemlagad äppelpaj som idag efter ett bra tips från Malin blev Äppel och jordgubbspaj istället :)

Malin är skitglad att få va med på kort!

Avdelningens nya charmtroll Matilda. Hon läser till SSK minsann. Igår försökte hon ta blodtryck på mig. Jag har aldrig varit så nära döden :)

Som traditionen bjuder spelades även i år Haddaway, George Michael och annan bra musik. Dessutom som extra bonus spelades ”Ska vi plocka körsbär i vår trädgård”. Varje gång den låten spelades dök vår nya SSK upp så nu funderar vi på att ha den på repeat :p

Malin tänker, ”Det är  ganska högt men tar fanskapet ett enda kort till så hoppar jag”

En del pajformar blev det…

…men jag tror de blev goda. De tog slut i alla fall vilket ju var tanken

Malin är duktig på att duka, även idag gjorde hon det skitbra.

Det gick åt en hel del filé som synes, och det var några stycken till som inte ville vara med på bild. De var helt enkelt för blyga

Annika och Reidun som också jobbade kom faktiskt bokstavligt talat inte med på bild, men dom var där minsann! Dessutom glömde jag av att ta kort på maten när den va färdig men jag är säker på att ni överlever utan den upplevelsen.

Allt gick som på räls idag, mycket tack vare att vi alla jobbade så underbart bra ihop. Inget tjafs och inget gnäll. Alla ställde upp och vi hade skoj, och vi kan med mycket gott samvete säga att vi ordnat det förjävla bra idag för alla våra boende.

Jag vet inte varför men det är något speciellt med den här dagen. Kanske för att det är tradition, eller kanske för att det alltid genomförs när semestervikarierna är inne. Det blir en annan stämning då och alla är glada. Man är helt slut efteråt, fullständigt totalt kaputt slut men det är det värt. För vi har lagat mat till runt 80 pers i ett serveringskök på en spis (jävel) som inte ens har en stor platta och vi gjorde de galant!

Men ändå, det är de boendes blickar för det dukade bordet. Tindrandet i ögonen när det är Kalas, och det är glädjen att se att dom äter! Gamla äter dåligt och har ofta inte någon aptit, men vid sådana här dagar är det annorlunda. Då äter dom och dom njuter.

Fjolla som man är hade jag till och med svårt att hålla tårarna borta när en av de boende som normalt inte hyser något direkt bordskick och som dessutom ser väldigt illa, börjar äta med kniv och gaffel. Då blev jag rörd och smet ut och tog ett bloss, blödig som man är.

Japp, idag var en bra dag och man har den där underbara känslan nu som man känner när man gjort något bra i livet. När man gjort något bra för någon annan. Sådana dagar är bra, och sådana dagar vill man ha många. För idag visade vi och boendet hur bra äldrevården kan vara. Hur bra samarbetet kan vara och hur det ska fungera. En lagar mat, en tar upp boende, SSK går rond med läkaren och emellanåt pratar man om något som inträffat, någon behandling som sätts in eller tas bort, och sen går man tillbaka till grytorna. Man serverar lite kaffe emellanåt, och man pratar lite med någon boende som undrar något. Man skojar/ (eller i mitt och Matildas fall) raggar :´) på varann och allt flyter bara på, och jobbet blir en dans på rosor. De boende blir trygga för de boende ser att personalen mår bra och har skoj, för ett jobb ska vara skoj och även ett hus där döden ofta kommer måste få innehålla glädje och förväntningar. Som när vår lilla tant som vandrar hela tiden ser på maten och säger ”Ååå så gott, får jag det”

Så tack alla som jag jobbade med idag, vi var helt enkelt bäst!

Kram!



Posted in Äldrevården