Stolthet

Huset ni ser är ett äldreboende, flaggan framför gör mig glad.
Just nu flaggas det runt hela Göteborg, men inte så mycket på stadens äldreboenden. Äldrefrågor och homosexualitet, där har vi mycket kvar att göra.

Men jag är i alla fall stolt.
Jävligt stolt.

Lika mycket som jag föraktar sveriges ”Gayrörelse” alla QX, lika mycket älskar jag Prideflaggan.

Visa nu Göteborg att ni menar allvar…

Göteborgs Stad uppmuntrar till regnbågsflaggning under HBTQ festivalen i maj. Väldigt få äldreboende, om ens något, har hittils flaggat. Seniorer och HBTQ frågor är fortfarande en stor vit/mörk fläck.
Låt oss ändra på det!

Låt Göteborgs Äldreboenden flagga i regnbågens färger. Visa dom som aldrig fick chansen eller möjligheten att komma ut att deras stad bryr sig.

Optimerad Bemanning: Hur man skulle ha gjort

Jag har i några inlägg skrivit om Optimerad Bemanning. Det system Göteborgs Kommun nu kastar in sig i efter att några andra kommuner redan gjort det och fler lär följa efter.

Redan från första dagen så har jag varit emot detta system, och mina åsikter mot det har varit många och långa. Jag har försökt förklara hur jag anser att den kommuen jag lever och arbetar i sakta förändrats mot något som mest påminner om Sovjet och jag har förundrats i att kostnaden för detta uppenbart inte har någon övre gräns. Jag har också märkt hur Göteborgs Kommun hoppat upp i knät på företaget TimeCare AB och nu sitter där med tassarna i vädret som den värsta småhund. Man har släppt på all form av eget tänkande och egen ansvar och man lägger hela sin verksamhet i händerna på ett enda företag.

Nu kommer ju Optimerad Bemanning starta, och möjligheten att ifrågasätta gavs aldrig. Man valde att istället för en rak och öppen kommunikation arbeta i tysthet och sedan skicka ut beslutet när det inte fanns möjlighet för protester. Redan direkt kan man ju fråga sig varför ett projekt som sägs vara så positivt för alla parter ändå arbetas fram i tysthet.  Jag själv däremot tänker inte sluta skriva om det för jag är 100% övertygad om att Optimerad Bemanning som det ser ut idag inte kommer överleva. Systemet är redan från början dömt att dö och anledningen till det är den anledning som alltid återkommer när Göteborg ska göra något stort: Det gick för fort och en fullständig planering saknades. Dessutom har man som sagt helt utestängt åsikter från personalen och då går det som det går.

Normalt när man talar om byråkrati så brukar ju tiden det tar till beslut va det som folk stör sig på, och det stämmer ju oftast. Gäller det att bygga ett räcke vid en livsfarlig backe så mal kvarnarna på i snigelfart. Detta gäller inte när det handlar om beslut som rör alla. Då ska det gå undan. Ett färskt exempel på det är ju kommunreformen från 2010. Allt gick i en enorm fart, och resultatet av det ser vi nu. Vi lever i en kommun som är halvfärdig där man fortfarande inte fullt ut hittat samarbete mellan alla olika delar i det ansvar kommunen har. Dessutom ljög man personalen rakt upp i ansiktet när man plockade bort vissa tjänster och sade att cheferna nu skulle vara mer på plats. Ingenting av det stämmer, och det gäller inte bara på min arbetsplats.Samma mönster ser man över hela stan.

Jag har många gånger i denna blogg klagat på just bristen på öppenhet och kommunikation när det gäller Göteborgs Kommun. Att det finns en mentalitet dessutom där tjänstemännen lever lite vid sidan av verksamheterna är heller ingenting nytt. Detta är ett problem och kommer fortsätta vara ett problem tills någon verkligen tar tag i saken och gör någonting åt det. Det krävs stora förändringar i hur den här staden sköts och projektet Optimerad Bemanning och hur det tagits fram är ett exempel på den verklighetsfrämmande beslutsordning som finns i rikets andra stad. Hade man haft det allra minsta intresse av en rak kommunikation så kanske saker sett annorlunda ut idag. Nu står man med en halvfärdig produkt och klockan tickar, i allt snabbare takt.

Jag är i alla fall övertygad om att mina förslag hade varit avsevärt bättre än de som nu är beslutade, men innan dom så låt oss titta tillbaka lite…

Hur det var…

Det var några månader sedan nu vi fick veta att vi skulle in i Optimerad Bemanning. Anledningen var att politikerna bestämt att vi som ville skulle få heltid, och då var man tvungen att göra så här fick vi det förklarat. Politikerna sket fullständigt i hur man skulle göra, bara man gjorde det, och vips hakade Kommunal på och alla var så glada för nu skulle heltiden in i kommunen. Det var en seger för alla, och lyckan var total

Man skulle också införa Optimerad Bemanning, från och med nu kallat för OP, för att den skulle höja kvalitén på omvårdnaden. Man kunde läsa mer om det på intranätet och där, efter letande i diariet, så hittade jag en liten skrift där jag fick klart för mig hur saker och ting skulle bli.

Man skulle börja med resursdagar. Dagar då man inte direkt fick veta när man skulle börja, eller när man skulle sluta, och man fick heller inte veta vart man skulle arbeta någonstans. När systemet är fullt utbyggt kan man hamna lite var som helst, men bättre för de boende/brukarna skulle det bli minsann. Det visste både upphovsmakare och projektledare om från början

Resursdagarna skulle man själv lägga in i sitt önskechema, och det spelade ingen roll om man valde att gå upp i tjänst eller inte. Alla ska ha resursdagar. Solidarietet kallade skriften det, alla skulle vara solidariska.

Sedan var det dags för informationsträffar. 1 1/2 timme per grupp där projektledaren och någon som redan dragit igång med Optimerad Bemanning stod och talade. Projektledaren förklarade hur bra det skulle bli, medan den som arbetade under Optimerad Bemanning först också berättade hur bra det skulle bli. Sedan började hon istället berätta om att sjukfrånvaron under resursdagarna pekat uppåt på stället hon jobbade på. Faktum är att dessa personers medverkan var lite som en reklamfilm som sade, ”Ja vi har helt ok produkter men om du köper någon annans kommer du bli ännu mera nöjd”

Många hade frågor, men många svar fick dom inte. ”Vi kan inte svara på det nu”, var det svar som många fick med sig hem. Det man fick veta var att upp till 20% av ens arbetstid kommer gå till resursdagar från och med start. Det blir en till tre dagar per period. Mer än så fick man inte veta om det. Personalen fick också veta att de nu inom kort skulle få en lapp där de skulle skriva om de ville stanna kvar på sin tjänstgöringsgrad, eller om de ville höja sig, eller sänka sig. Man skulle också få välja om man ville stanna på gränsen för en heltid på 37 timmar i veckan eller om man ville höja sig till den nya gräns som numer ligger på på 38,25. (ännu en förlust för Kommunals medlemmar. Kommunal är fantastiska på att bidra till försämrade villkor)

Pappret kom, och folk skrev i och allt skulle bli så bra så…

Hur det är just nu…

I skrivande stund är det 5 veckor kvar kvar till Optimerad Bemanning börjar, och absolut ingenting fungerar. Programmet vi använder oss av för att planera schemat i, TimeCare Planering, har flippat ut fullständigt. Efter en uppgradering för några veckor sedan har något hänt och enligt programmet bryter man just nu mot alla arbetslagar som finns. Man kan inte ens ta bort timmar för då klagar programmat att personen man tar bort timmar för har för många timmar, och det stannar inte där. Just nu ska vi egentligen lägga in nästa schemaperiod och alltså den period där OP ska börja gälla, men när det nu är 5 dagar kvar på tiden för önskeschema är ingenting klart än. Vi har inte fått våra nya anställningsavtal, TimeCare tillåter inte att vi lägger in resursdagarna enligt det sätt vi blitt beordrade att lägga in dom, och folks nya tjänstgöringstider finns inte inlagda i systemet än.

Ser man till hur situationen är just nu bryter vår arbetsgivare mot alla regler då vi SKA ha 2 veckor på oss att kunna planera in våra önskningar på, och jag sätter en peng på att i slutet av vecka 8 kommer allt bli ”klart” och personalen kommer få stressa som sjutton för att hinna lägga in. För en annan sak som genomsyrar hela OP projektet är att arbetsgivaren får sega hur mycket som helst, men när hon/han segat färdigt ska det gå undan.

Sedan kommer vi till det riktigt roliga i kråksången…

På den avdelningen jag arbetar på kommer bara 2 personer gå upp i tid. 2 kommer istället gå ner i tid, och 2 som idag jobbar heltid på 37 timmar i veckan kommer göra heltid på 38.25 timmar istället. Slår man ut det kommer allt bli ungefär plus minus noll och då kommer vi till det riktigt roliga. Vi kommer vikariera för oss själva och i slutändan kommer vi få ha vikarier som ska täcka in för folk som har resursdagar.

Nu kanske du frågar dig hur det kan bli så? Jo det är mycket enkelt…

Från början kommer det huset jag arbetar i slås ihop med ett annan äldreboende. Detta boende är hälften i storlek och är dessutom känt för att ha väldigt lite frånvaro bland personalen. De kommer alltså inte behöva oss, så vi kommer täcka upp för oss själva, men med tanke på att alla måste ha resursdagar så kommer det bli en helsikes massa personal som har sådana dagar, och någonstans måste man ju stoppa dom. De kommer alltså stoppas tillbaka till den avdelningen de är bortplockade ifrån, och förvirringen blir total. Tyvärr stannar det inte där, för sedan har vi nästa rent skandalösa idioti. Det kommer behövas överanställas för att täcka upp för resten. I en kommun som helst vill att personalen ska använda samma dasspapper två gånger finns det nu plötsligt pengar till mer personal! OP får kosta hur mycket som helst, men säg till en politiker att Elsa 93 år gärna vill åka in still stan och fika 2 gånger i veckan med personal, så får du se vad svaret blir…

Så ser man till hur det ser ut nu så kan man kortfattat säga…

* De nya anställningsgraderna är inte inlagda
* Programmet TimeCare fungerar inte (vilket senast medförde att det inte gick att lägga ett korrekt schema och där en kollega nu ligger 15 timmar minus på grund av att programmet inte fungerade)
* Ingen vet hur många dagar vi ska lägga som resursdagar när allt är klart
* Ingen vet hur vi ska lägga in resursdagarna
* Vi har inte sett till de nya anställningsavtalen än

Så ser det ut söndagen den 19 februari 2012, och man kan inte göra annat än att beklaga att detta fiasko.

Så då ställer ni er frågan….

Hur skulle man gjort?

En sak ska sägas som Optimerad Bemanning direkt och det är att det inte behöver vara dåligt. På en del arbetsplatser är jag säker på att det kommer kunna fungera, och de jag direkt tänker på då är hemtjänst och andra områden där personalen redan från början är van att gå runt istället för att som på boenden vara på ett och samma ställe hela tiden. Det är också det som är så synd med hela OP grejen. Just att kommunen nu valt att fegt låtsas som att allt samma och alla är lika. Det är cyniskt och det är femton steg tillbaka när det kommer till de anställdas rättigheter att agera så, men det är just detta som präglar Göteborg just nu. ALLT! ska vara detsamma överallt, och det är egentligen ingen idé att du klagar eller har åsikter. Gör du det kanske en chef surt tittar på dig och säger, ”Varför jobbar du i Göteborg då”. Det var dock inte mina chefer ska tilläggas. Hon som sade det är ny chef på att annat äldreboende och kanske ville hon visa sin chef, som också var där, att hon minsann kunde säga ifrån. Att jag i samma meningar pratade om att vi samtidigt hela tiden slåss mot svarta rubriker om dålig äldrevård och att jag inte trodde att detta direkt skulle göra den bättre spelade ingen roll.

Det absolut första man skulle ha gjort när man planerade in heltid för personalen var självklart att skapa en grupp med anställda, och då anställda från den personalkategori det gäller. Genom att lyssna på dom, och också om man gett dom chansen till att komma med synpunkter kanske en lite mer vettig Optimerad Bemanning sett dagens ljus. Nu är detta ingenting annan än ett tjänstemannaprojekt och ge mig ett exempel på där ett sådant fungerat.

Det andra man skulle ha gjort är att INTE försökt låtsas som att Sveriges näst största stad är en enda verksamhet. Göteborg är hundratals med verksamheter och det behöver inte alltid vara en nackdel. En del områden fungerar på ett visst sätt, och andra på ett annat. Olikhet behöver inte vara negativt men nu har man genom OP förstört det fullständigt. Allt måste vara lika, och ska se lika ut, och alla ska tänka, tycka och agera på samma sätt. Vad blir nästa steg för Göteborg? Femårsplaner??? Att tala om mångfald, mångkultur och att alla bidrar med olika saker samtidigt som man kräver att alla ska känna likadant annars kan dom sluta, den ekvationen går inte ihop på något sätt.

Ser man till avdelningen där jag arbetar på har vi en trygg grupp med timanställda som fungerar. Nu kommer det förstöras genom att, när OP är fullt utbyggt, människor med resurstimmar kommer springa ner dörrarna istället. Människor som inte känner till de boende som bor på avdelningen, och där de boende kommer känna att ännu mer människor springer där. Tvärt om det som OP sägs stå för. Jag har sedan dag ett begärt att få klart i hur man kan säga att OP kommer leda till mindre antal personal som kommer att genomföra omvårdnaden, men ingen har kunnat svara på den frågan, och jag har frågat många gånger. Det man bland annat gömt sig bakom är att jag ständigt får svar som börjar på ”Ja men till att börja med så kommer inte…”

Allt handlar om hur det kommer bli från den 26 mars. Jag däremot försöker, och uppenbart är jag den ende i kommunen som gör det, se till hur det kommer se ut när hela projektet är igång överallt. Det är då det verkligt röriga kommer starta. Att jag försöker tänka framåt är något som kommunen normalt sett vägrar göra. i Göteborg lever man bara tills nästa budgetperiod startar.

Vi har sedan detta med tiden det tog att sjösätta projektet. Varför hade man så så fruktansvärt bråttom? Redan i november när jag hörde att allt skulle vara igång den 26 mars sade jag att det kommer dom inte hinna. Det skulle dom visst fick jag till svar, och hur ser det ut nu?! Ingenting av tekniken fungerar än, och vi kan ju för fan inte ens planera våra scheman på korrekt sätt, och fortfarande är det ingen som kan erkänna att man hade för bråttom. Vad hade det gjort om man startat till hösten i stället, och då med trimmade program som fungerade, och där man hunnit informera personalen lite mer.

För där kommer vi in på nästa sak: Informationen. Den har varit ett skämt. Inte ett papper har delats ut, ingen information alls till personalen om hur de ska göra. Istället springer nu alla ner dörrarna hos cheferna eller gnäller inför TimeCare-ansvariga att de inte förstår. Vem som helst hade kunnat begripa att en skrift som delas ut till all personal lätt hade kunnat råda bot på mycket av frågorna, men som vanligt struntar man i det och kör sitt eget race. Som vanligt får personalen stå på flaket och hålla sig stenhårt när tjänstemännen kör crossracing med skattebetalarnas pengar.

Sedan så har vi det där med solidariteten…

Kanske var det ett misstag att skriva att personalen skulle vara solidarisk, och jag hoppas verkligen att det var just ett misstag. För solidaritet växer sällan fram ur order från arbetsgivaren som säger till sin personal att vara det. Det är också det som kanske är det mest märkliga med hela cirkusen runt OP. För varför måste alla gå ut på resurspass? Den frågan är det många som ställer sig nu. Redan idag och sedan en lång tid tillbaka har vi haft något som kallats för AA-turer. Dessa turer har kommit till då personal valt att gå upp i tjänst. En del av den tiden de arbetar blir AA och de turerna får dom göra på annan avdelning där det behövs vikariat. Varför gjorde man inte samma sak nu med OP? Varför lät man inte de som gick upp i tjänst få ta resurspassen istället för att slänga dom på alla? Hade man frågat runt så hade man säkert också hittat personal som velat hoppa omkring mellan verksamheterna. Hade man gjort det så hade man inte behövt tvinga in all personal och man hade sluppit måla med den bredaste penseln för att täcka in alla på en gång.
Fast kanske är det så att det inte finns intresse för det? Kanske är det så att Göteborg nu passar på att dra ner på tryggheten för sin personal. Nu har man ju chansen och då tar man den.

Så nu är det några veckor kvar innan det börjar. Ingenting är klart än, och det är under all kritik. Detta handlar om vårt schema, den grund som hela verksamheten bygger på och det handlar om personalens anställningar. Allt mer undrar man om vart någonstans viljan finns i att ha en bra grund att stå på.

Men nu startar i alla fall OP och jag är säker på att vi kommer få se en försämrad omsorg, personal som kommer bli mer sjuka, personal som trivs sämre på jobbet och en organisation som hela tiden kommer ligga på  gränsen till kaos. För det är så det blir när man ständigt gör samma fel och hittar på nya verksamheter utan att få med personalen ombord först. Optimerad Bemanning är ingenting annan än att ta oss 50 år tillbaka i tiden när det gäller personaltrygghet. Det är en stor förlust för friheten, och det är ingenting annat en stor cynisk tjänstemannauppfinning som inte är förankrad i den verksamhet som den ska fungera i.

Man hade kunnat göra detta så enormt mycket bättre, men man valde ännu en gång att gå över huvudet på stadens anställda, men jag lovar er en sak…

Jag kommer följa detta och jag kommer skriva om det. Jag ska också in i Optimerad Bemanning, och jag kommer göra mina resurspass. Jag kommer inte på något sätt aktivt under arbetstid förstöra eller försöka förstöra. Det jag däremot kommer göra är att jag kommer utnyttja min medborgerliga rättighet att skriva om den öppna verksamhet som kommunen är, och jag uppmanar alla andra att göra det samma. Det är på tiden att de anställda i Göteborg en gång för alla slår näven i bordet och säger NU RÄCKER DET.
Detta handlar inte om att vilja bråka, eller att man inte bryr sig om sitt arbete. Detta är exakt tvärtom. Detta handlar om att någon, och i detta fallet vi, tillsammans måste sätta stopp för dessa ständigt återkommande galenskaper som sker, och det handlar om att de som ger oss pengar till vår lön, skattebetalarna, någon gång måste få veta vad pengarna går till.
För vad kostar inte Optimerad Bemanning. Just nu anställs nya chefer och samordnare och allt vad dom heter för att detta projekt ska kunna startas. Vad kommer dessa pengar ifrån? Hur kommer det sig att det nu finns pengar till detta, men inte till något annat. Äldrevården går på knäna i en allt tyngre verksamhet, men nu strös det pengar omkring som om Göteborg vunnit på amerikanskt lotto. Om pengarna tas från varje involverad verksamhet frågar jag mig vart dom pengarna kom från början? Om inget extra tillskott skett i budgetarbetet frågar jag mig vad som fått stryka på foten? För det är väl inte så att äldrevården sitter på en massa miljoner som kanske kan behövas om någon tjänsteman för för sig att starta en bemanningspool?

Men mest av allt handlar det om våra boende, de som vi faktiskt är till för. Vi är till för de som betalar tusentals kronor per månad för att få ett drägligt liv. Dessa människor får ständigt höra att det inte finns pengar till någonting. Politikerna i Göteborg beslutade att 2010 och 2011 skulle bli år där man skulle satsa på sociala aktiviteter. Inte en enda jävla krona fick vi extra för det, men satsa på det skulle vi. Till det kunde man inte avvara en spänn, det är sjukt, det är elakt och det är enormt cyniskt.

Så nu går vi ut och blir förvandlade till boskap som ska skickas hit och dit. Tiden då man hade en trygghet på ”sin” avdelning är borta. Nu är vi alla lika, och Elsa 93 år som gillar när Karin hjälper henne ska inte räkna med att Karin kommer för Karin har resurspass den dagen. Så istället kommer Kajsa, som ju är duktig, men som inte känner Elsa. Kajsa kan då läsa om Elsa i en liten mapp för Elsa är ingen människa längre. Hon är ett personnummer som behöver omsorg och om det kan Kajsa läsa om i den där mappen. Karin däremot, ja hon är på ett annat boende och sitter just nu och läser i en mapp om Erik 87 år som är strokeskadad. Erik kan inte tala, så Kajsa måste läsa på riktigt noga. Tyvärr stod det inte i mappen att Eriks dotter fyller år idag så Karin kan inte prata med Erik om hans älskade dotter. Kajsa däremot som är kontaktperson åt Erik vet om detta och vet hur mycket Erik tänker på sin dotter, men hon tar ju hand om Elsa.
Och på en annan plats, i en annan stad sitter en företagare och gnuggar händerna. Han är nämligen chef för ett företag som gör datorprogram där man kan planera sina scheman. Det företaget tjänar massor med pengar just nu, och i duschstolen sitter Erik och undrar om sin dotter…

Slutligen:

Med tanke på hur enormt mycket besök denna sida numer får från ip-nummer tillhörande goteborg.se så har jag bara en sak att säga till dig tjänsteman som arbetat fram Optimerad Bemanning: Du borde skämmas

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Intressant.se

Stoppa Carema för helvete

Hur länge ska skitföretaget Carema få hålla på utan att någon slår näven i bordet? Nu får vi veta att en av dom som påtalat brister fick sparken med omedelbar verkan. Cheferna på det där jävla företaget borde kölhalas i hajrikt vatten.

Varför i helvete är det ingen som bryr sig? Det är våra gamla det handlar om? Skiter alla så fullständigt i dom över 85 år i det här landet? Ledsen att säga det men ni borde skämmas allihop!
Vi häver ur oss åsikter om fan och hans mormor, men nu är dom flesta tysta.

Om Sveriges bloggare hade ägnat en tiondel åt det här av vad de ägnar åt Idol, Så mycket bättre och annat så hade vi kanske kunnat skapa en debatt. Nu är det bara helt tyst och vi accepterar att företag som Carema tjänar miljoner på att svenskar får ligga i sin egen avföring.

Fast de gamla skiter vi i, dom ska ju dö ändå så lika bra att dom gör det plågsamt, eller hur?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Optimerad Bemanning: När saker får kosta pengar, ja då kostar det

Del 4 av 5 i serien om Optimerad Bemanning

Det här med vad som sker med skattepengarna inom kommunen är något som det pratas alldeles för lite om i svensk media eller i stugorna. De flesta vet att kommunerna idag har upphandling på det mesta och någonstans verkar folk tro att genom denna upphandling så får kommunerna bra avtal och priser. Inget kunde vara mer fel.

Vi tar ett paket med Hönökaka för skojs skull och så handlar vi det på ett företag som levererar hem till dig. Där får du betala 28.50 kr. Kommunen däremot som borde, genom sin storlek, få bra priser betalar 47 kr. Nu säger då någon expert på ämnet.
”Ja men du förstår väl att inte vi kan åka och handla hönökakor hur som helst. Vem ska betala för personalen!? Du har ju glömt att räkna med kostnaden som tillkommer om man räknar timmar som personalen får lägga ner på att handla hönökakan!”

Visst stämmer det för den största kostnaden i en kommunal verksamhet är just personalkostnader. Genom att handla hönökakan och få den levererad slipper man den kostnaden som det skulle bli om personalen åkte och handlade, och nu levereras maten till verksamheten och man behöver bara packa in den, och personalen kan ägna sig åt annat. Det är säkert också därför ett paket Oboy kostar 10 kr mer för kommunen än för en privatperson eller att ett paket Falu Rågrut kostar 13 kr mer.

Denna inställning med hur mycket personal får kosta, eller inte kosta, gäller allt utom en sak: Schemaplanering efter modell TimeCare. Där finns det en aldrig sinande källa av skattemedel. Det finns också en stor summa pengar som går till konsultarvode, utbildningar och annat, en väldigt stor summa pengar.

Jag tror det bästa exemplet på hur mycket timmar som läggs ner på TimeCare enklast förklaras genom att beskriva en schemaperiod, som hos oss varar i sex veckor. Jag vill poängtera att detta är hur det såg ut innan Optimerad Bemanning kom till…

Vecka 1: All personal lägger in sina önskescheman. Detta tar olika lång tid beroende på datorvana och annat. Varje dag under en period läggs in genom att man helt enkelt skriver in de tider man vill jobba på och de tider man vill vara ledig.

Vecka 3: Schemaansvariga sätter sig och skriver ut schemat för nu ska det diffas. Med diffning menas att man nu ska flytta omkring tiderna så att det finns täckning på alla dagar och tider efter de bemanningskrav som finns. Detta kan göras på lite olika sätt. En del platser, de flesta idag, diffar direkt på datorn där personal får logga in och där se hur de kan flytta sina tider så att det passar verksamheten och dom själva. Andra arbetsplatser skriver ut önskeschemat och personalen får sedan sitta där och flytta tiderna. Grundprincipen är densamma oavsett system.

Vecka 5: Nu ska alla diffningar vara klara och schemat ska nu göras helt färdigt. Det är extremt sällan som alla dagar stämmer och då är det schemaansvariga som får flytta och ta bort/lägga till. Det kan emellanåt vara tidsödande och ligger också ofta till grund för att någon/några blir sura för att just dom måste flytta på sig. Lägg också till arbetsregler och annat som emellanåt gör att det kan bli svårt att hitta någon som faktiskt kan jobba utan att det krockar med allt från 11-timmarsregler till för många dagar i rad etc.
När schemat väl är klart ska det sedan lämnas ner till ansvarig chef som ska kolla igenom det och sedan godkänna det.

Vecka 6: Schemat, som nu är godkänt, skrivs ut och delas ut till de anställda som enligt reglerna ska ha schemat senast två veckor innan det börjar gälla.

Denna procedur upprepas alltså var sjätte vecka. När ett schema är klart ska arbetet med det nya börja, och det tar mycket tid. Om kommunen hade haft en annan syn på äldrevården, som jag själv arbetar inom, hade inte detta gjort något men vi talar om en organisation som kategoriskt vägrar anställa människor för att öka de gamlas livskvalitet. Att då ägna sig åt detta spill med tid är ett rent hån mot dom.
Med tanke på att allt idag räknas i pengar så är det ju lätt att inse att det är miljoner på ett år som läggs på att det sitter personal överallt och håller på med scheman. Miljoner som kunde ha använts till extremt mycket bättre saker än detta. Att det rent tidsmässigt också tas från den vanliga omsorgen ska heller inte glömmas av. Även om de schemaansvariga kan lägga in sitt arbete i TimeCare och då hamnar utanför de normala bemanningskraven så fungerar det inte så med all övrig personal. Att lägga in sitt önskeschema ska göras på arbetstid och detsamma gäller diffningen. Tiden då detta görs brukar vara efter det att de gamla kommit upp, och den tiden borde läggas på aktiviteter av alla de slag istället och den sociala omsorgen.

Några som i alla fall skrattar hela vägen till banken på grund av det här är företaget TimeCare AB.
2001 upphandlades ett avtal med företaget om programmet TimeCare Planering (Det program man använder för att skapa scheman i) Kostnaden för kommunen blev 3.4 miljoner kronor. I detta ingick ett avtal med fri support dom första åren. Idag betalar kommunen ca 740 000 kronor per år i underhåll och support. Till detta tillkommer nu också TimeCare Pool som är det program som används bland annat för Optimerad Bemanning. Denna extra modul kostade 1.5 miljoner kronor och det tillkommer sedan en supportkostnad på 450 000:- per år.
Lägg också till att Göteborgs Stad betalat över 5 miljoner kronor (exkl moms) i konsultarvoden till samma företag så börjar vi snacka kostnader här. Denna information har jag fått från Stadskansliet.

Sedan tillkommer det ännu mer kostnader då stadens alla chefer, och dom är ju många, ska utbildas. Man har bland annat hittat på något som kallas för Bemanningsakademin. I den trevliga broschyr som staden tagit fram kan man bland annat läsa:

Detta utbildningshäfte är framtaget i samarbete mellan Göteborgs Stad och Time Care AB.
Utbildningarna i häftet är anpassade och utformade i enlighet med stadens målsättning med att
införa ett nytt arbetssätt inom bemanningsområdet, i första hand riktas främst till chefer inom
äldreomsorg och funktionshinder. I denna omgång finns även möjligheter till riktad utbildning för
chefer för Förskolan. Utbildningarna ska vara ett hjälpmedel för chefer att vidareutbilda sig i
bemanningsfrågor och i systemen som levereras av Time Care AB.
Utbildningarna i häftet är så kallade öppna utbildningar, dvs det står verksamheten i respektive
stadsdel fritt att anmäla valfritt antal deltagare till varje utbildningstillfälle. Utbildningen
genomförs därför i grupper med en blandning av medarbetare från hela staden.
Liksom vid tidigare utbildningssatsningar är priset för utbildningen subventionerad av
kommuncentrala medel på Stadskansliet. Verksamheten står därför enbart för ca 50% av
utbildningskostnaden.
De priser som finns angivna för respektive utbildning är det subventionerade priset och därmed
det som respektive deltagare får betala. Priserna är baserade på att varje utbildningsgrupp blir
fulltecknad.

Priset då? Jo, 3000:- per deltagare är det pris som verksamheten får betala, resten står alltså stadskansliet för, alltså totalt 6000:- exkl moms per deltagare. Pengarna rullar in till TimeCare AB, den saken är klar.

Jag vill här starkt klarlägga två saker. Först är det inte fel med schemaplanering, det är självklart att en verksamhet mår bäst i att ha ett fungerande schema som följer de krav som finns inom verksamheten. Det andra är att detta självklart kan kosta en hel del pengar, men i fallet med hur Göteborg och andra kommuner använder sig av dessa pengar så lämnar det väldigt mycket över att önska.

För som jag skrivit innan så är det absolut största problemet med TimeCare och kommunen att det är TimeCare som sätter reglerna och inte tvärtom. Det visar ju även informationen som man skickar ut angående Bemanningsakademin. Kommunen har lagt sig platt för den form TimeCare är utformat och det går inte ändra på något. Begränsningarna i programmet blir också begränsningar inom verksamheten. Jag har hört kommentarer som ”Ja men Volvo använder det visst nånstans”. Till det svarar jag ganska lätt, ”Ahh men Volvo tar inte hand om levande människor, och Volvo brukar ju också anställa människor när kraven eller behoven ökar. Det gör ju inte kommunerna”

Lägg också till att vi talar om en kommun som helst ser att deras anställda använder toapappret två gånger. Snålheten inom Göteborg idag har redan för länge sedan gått över till ren idiot i vissa fall. ALLT! handlar om pengar och framför allt hur vi ska kunna spara mer pengar och bli ännu mer effektiva. Att då lägga miljoner på en sådan här dåligt planerad sak är ingenting annat än förkastligt.

För kostnaden med Optimerad Bemanning slutar ju inte här. Vi har inte ens nämnt det som kommer få skattepengarna att skena iväg…Poolen

Genom årens lopp har kommuner och landsting emellanåt fått idéer om att pooler för personal ska införas. Sedan plöjer man ner pengar i poolerna tills någon kommer på att det inte fungerar och poolen läggs ner.
Nu är det dags igen för med Optimerad Bemanning ska pooler införas i stadsdelarna och det är dom som sedan ska ansvara för all korttidsrekrytering. Detta ska man göra genom att dels anställa mer personal och dels genom att ta hand om de timanställda. I framtiden ska även poolerna ta hand om semestervikarier och hela klabbet. Ja så är tanken i alla fall.

Har ni läst om hur dåligt med pengar det finns just nu inom äldrevården? Det är en lögn! Det finns massor med pengar inom äldreåvården och inom kommuneras verksamheter. Faktum är att det finns så mycket pengar så att man kan anställa ännu mer chefer och mer administrativ personal. Det kommer alltså kosta enormt att driva dessa pooler om vi räknar med lönekostnader och annat. Det är dessutom strunt samma när det gäller hur pengarna är fördelare och från vilken verksamhet de dras ifrån eller tas. I slutet är det skattebetalarna som står för notan.

Så vad har vi då för ingredienser i den här soppan?
Jo, vi utgifter för programvara, utgifter för support, utgifter för utbildning av chefer och till detta lägger vi till en stor klump som vi kan kalla för ”Poolpengar”. Detta i en tid då vi läser om gamla som aldrig kommer ut och personal som går på knäna då budgeten i verksamheterna de jobbar i är beräknad på samma bemanning nu som för 8 år sedan då de gamla var avsevärt piggare än vad de är när de flyttar in idag. För dumheten är ju inte enbart det ekonomiska. Lägger man sedan till att vissa enheter kommer överanställa människor för att täcka upp när personal ska skickas på resursdagar så inser man hur fruktansvärt ogenomtänkt det hela är och hela saken är en skrivbordsprodukt framtagen utan den allra minsta kontakt med verkligheten.

Jag skrev redan innan om situationen som ibland kommer uppstå när det kommer bli vikarier insatta på en ordinarie personals pass, just för att den personen har resursdag. Hur kan någon ens komma på något så fruktansvärt ogenomtänkt?!

Hade man kunnat göra detta på ett annat sätt frågar sig säkert någon?
Ja, det hade man, men det var man inte intresserad. För Göteborgs stad har av någon anledning nu bestämt sig för att allt ska vara lika. Allt ska se likadant ut och Gud nåde den som tycker, tänker eller försöker annorlunda.
Man skyller kostnadens emellanåt skenande siffror på att det är ett politiskt beslut, men låt mig då säga en sak…

KULTUR OCH SOCIALA AKTIVITETER!

För några år sedan beslutade stadens politiker om att det skulle satsas på kulturella och sociala aktiviteter för de gamla. Faktum är att 2010 skulle detta vara det främsta vi skulle jobba med. De gamla skulle inte längre behöva sitta i en rullstol och vänta på döden. Nej, nu skulle dom liksom alla människor i Sverige få chans till mer aktiviteter.
Inte en enda krona har jag sett till som ökat den möjligheten. Inte en enda spänn har stadens tjänstemän lyckats trolla fram till personalen som hjälp för att kunna göra det som politikerna sagt. Allt det som skett har skett enbart på grund av personalens vilja, och det har skett på bekostnad av annat som fått vänta. Där fanns det inga pengar, men ibland finns det och just nu får Optimerad Bemanning kosta, och det får kosta vilka summor som helst.

För kosta kommer det göra. Vi har här inte tagit med vad den nyanställda ”poolpersonalen” kommer kosta. Vi har inte nämnt vad lokalhyror och annat kommer bli för poolerna och för material de kommer behöva etc etc.
Jag har inte ens försökt göra en total sammanställning, utan jag nuddar bara vid den.

Väl mött i femte och sista delen i den här serien: Optimerad Bemanning del 5: Hur man kunde gjort istället

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intressant.se

Optimerad Bemanning: Straffet mot kvinnorna och sveket från facket


Dags för del 3 i min lilla serie om Optimerad Bemanning. För dig som vill läsa de andra inläggen så finns det en liten ruta till höger med alla inlägg i detta ämne

Det fanns en tid då fackföreningarna i det här landet verkligen satte skräck i arbetsgivarna. Det var en tid då arbetarna vågade stå upp för sina rättigheter, och dom vågade visa att dom var förbannade.
Den tiden är förbi, och kanske kom den aldrig till förbundet Kommunal, det förbund som säger sig värna om de sämst betala på arbetsmarknaden som samtidigt har det viktigaste yrket: Att hjälpa de som är i total beroendeställning av andra.

De senaste åren har man som medlem i Kommunal tvingats se på när förbundet gång på gång lyckats trassla in sig i sina egna snårigheter medan chanserna till riktig förbättring för medlemmarna sprungit förbi. Konflikten för några år sedan är ett exempel på det. Ett annat är att kommunals medlemmar förlorade en dag med så kallat ”storhelgs OB” när annandag pingst försvann som helgdag och sjätte juni blev röd dag istället. Jämför gärna med tjänstemännen där flera av dom fick e långt mycket bättre deal som säger att om sjätte juni infaller på en helg får tjänstemännen en ”gratis” ledig dag att ta ut. Kanske kan man se det som att samhället behöver en undersköterska mer än en tjänsteman, jag vet inte…

Det senaste i raden av misslyckade uppgörelser är det som nu skett i Göteborg. Jag tänker självklart på att nu när heltid blivit standard så har det lett till Optimerad Bemanning. Lås oss titta lite på vad avtalet egentligen säger då…

Att människor inom kvinnodominerande yrken ska ha rätt till heltid är något som det pratats om i flera år. Gång på gång har vi hört tragiska berättelser från familjer där man får jobba extra för att klara livhanken, enbart på grund av att heltid inom vård och omsorg varit så svårt att få igenom.
Därför kan man vid första anblicken tycka att det var ett bra beslut när Göteborg, och flera kommuner före dom och andra efter, beslutade om att nu skulle alla ha rätt till heltid.
Vi överöstes dessutom med glada utrop och en nästan skandalöst dålig artikel i GP den 28 november gjorde saker ännu tydligare: Alla var glada och även om det fanns små små små tecken på oro hos vissa så var saken jättebra. Man önskar ju att reporten på GP orkat ägna en kvart åt att se hur det nya avtalet skulle bli ute i verksamheterna.

Det reportern då skulle ha sett, och det som kommer visa sig i praktiken om några månader är hur ruttet detta avtal är, och hur det på alla tänkbara sätt är Kommunals sista spik i kistan när det gäller att behålla sina redan så trötta medlemmar. Det är också Göteborgs Kommun tydligaste pekpinne hittills om att det är nya tider som råder nu.

Att ha en trygghet på sin arbetsplats är viktigt. Att känna sig hemma där man tillbringar så många timmar per vecka är nödvändigt för att kunna göra ett bra jobb. Ett arbete där osäkerhet finns om vart man ska arbeta och med vilka man ska arbeta med leder enbart till att trivseln går ner.
Detta kan vem som helst räkna ut men med Optimerad Bemanning och kraven arbetsgivaren nu ställer på att personal ska hoppa omkring mellan olika arbetsplatser så försvinner den trivseln.
För avtalet som kommunen rodde i hamn med kommunals jublande förhandlare handlar i grunden om att kunna flytta omkring människor som en skock får på betesmark. Behövs person 1 i hage 2 får hon vackert springa dit. Behövs hon i hage 3 så är det bara att glatt skutta dit.

Man har alltså i det nya anställningsavtalet lyckats med konsten att fullständigt sudda ut individen som arbetar och istället har alla buntats ihop till en enda stor klump. Du arbetar inte längre på en arbetsplats utan du arbetar på flera, och de boende/brukarna, de som betalar tusentals kronor för att få hjälp, är inte heller längre individer. De har blivit nedgraderade till mappar, pärmar och annat där personal som inte känner dom snabbt får läsa på vad de vill ha. Det lilla men oftast det som är stort i en ganska grå vardag försvinner sakta, och i TV står politikerna samtidigt och talar om vikten av det individuella i äldrevården. Det är ett hån mot de gamla, mot de anställda och mot hela svenska folket som finansierar det hela.

Det intressanta med hela detta nya anställningsavtal är att det aldrig funnits några alternativ. Det har, som vanligt i Göteborg, aldrig funnits möjlighet till debatt eller chans att kunna lägga egna förslag eller att lämna synpunkter.
Kunde man gjort på ett annat sätt? Kunde man ge personal heltid utan att för den skull straffa alla. Fanns det någon annan linje man kunde ha följt istället för detta hysteriska tjänstemannabeslut som om några år kommer visa sig ha varit förödande för verksamheterna?
Ja självklart borde det ha funnits alla möjligheter till det, men kommunen tillsammans med facket var inte intresserade av någon annan lösning. För med heltid kom straffet, och signalen blir tydlig, ”OK ni får er jävla heltid då, men då får ni banne mig….”

Först och främst är det en självklarhet att människor ska kunna leva på sin lön. Det är dessutom en självklarhet att de som vill ska kunna ha heltid. Om det råder det inget snack. Det som är så fantastiskt korkat med beslutet om hur Optimerad Bemanning är utformad är att det ska drabba alla. Person 1 som kanske inte vill ha 100% ska straffas för att person 2 vill ha det. Ja straff kallar man det ju inte inom kommunen, här kallar man det för solidaritet. Ett ord som den tjänsteman som skrev det glömde slå upp betydelsen av.

Att kommunen inte har ekonomi till att låta alla ha heltid hur som helst är också självklart. Det finns ett ekonomiskt ansvar inom kommunen (även det något som många tjänstemän glömt av *vinkar till alla som arbetade inom UPP-projektet*), men trots det hade man inte behövt göra som man gjorde.
Som det ser ut nu kommer alla få springa på resursdagar upp till 20% av sin arbetstid, och på grund av detta kommer vissa avdelningar få MER vikarier för att täcka när folk är på resursdagar. Anledningen till detta är att alla inte kommer gå upp i tjänst och det kommer alltså inte finnas tillräckligt med ordinarie personal. Det är så dumt så klockorna stannar.
Bästa hade naturligtvis varit att man lagt resurstimmar/dagar på den tid som folk kommer gå upp i tjänst istället. Så valde man att inte göra. Istället ska alla vara ”solidariska”

Allt detta har kunnat genomföras för att de anställda i majoritet är kvinnor, och med dom har man länge kunnat leka lite som man vill med. Många inom vård/omsorg har barn och har en ansträngd ekonomi och har samtidigt ett skandalöst svagt fackförbund. De har dessutom inte tid att engagera sig så de får vackert följa med i de idéer som tjänstemännen kommer på, oftast med hjälp av företag som TimeCare AB som tjänar miljoner på det här (jag återkommer om kostnaden för TimeCare då jag begärt ut alla kostnader kommunen haft när det gäller det företaget)
Man har nu lockat med heltid och det verkar som att alla glömmer eller förtränger vad priset för det blev. För priset blir en osäkerhet, en svagare ställning som personal, och en arbetsgivare som tagit ett steg närmare mot den fullständiga makten över människan.
För snart, när detta kommer igång, kommer ensamstående Lisa bli tvingad till resursdagar. Dagar då hon inte från början vet när hon ska börja eller sluta. Hon kan få börja klockan 7, och hon kan få sluta klockan 22. Man har sagt att Lisa i god tid ska få veta innan hur dagen ska se ut, men hur lång tid innan har ingen sagt. Lisa har blivit bemanningspersonal, och kanske säger Lisa, ”Men jag vill inte jobba på någon annan avdelning. Jag trivs med de gamla som jag hjälper här och jag tror de trivs med mig”.
Säger hon så kommer någon klappa Lisa lite lätt på huvudet och svara, ”Det är bara nyttigt för dig att se lite annat lille vän”.

Och det är ingen idé att Lisa protesterar, för hon fick ju heltid av sin snälla arbetsgivare med godkännande av sitt fackförbund. Ja, Lisa själv kunde inte gå upp, för hon behöver lite extra tid för sina barn men resursdagar ska hon ha i alla fall. Det har kommunens tjänstemän sett till, det blev deras straff för att en sådan självklar sak som heltid skulle införas. Det blev resultatet av det beslut som politikerna fattade men där de sedan som vanligt inte kontrollerade hur resultatet blev.
Och protesterar Lisa i alla fall kanske någon enhetschef surt tittar på henne och säger ”Jag fattar inte varför du jobbar inom kommunen”
Att Lisa älskar att arbeta med gamla människor spelar ingen roll längre, för Lisa finns inte. Hon är enbart en resurs.

Väl mött i del 4: Optimerad Bemanning: När saker får kosta pengar, ja då kostar det

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Optimerad Bemanning: Time Care, företaget som har tjänstemännen runt fingret

Jag kommer i några inlägg skriva om något som heter Optimerad Bemanning. Detta är en nytt arbetssätt som Göteborgs Kommun bestämt att medarbetarna ska arbeta i. Då jag redan från början varit starkt kritisk mot detta system kommer jag ägna en stor del av min tid till att bevisa hur rent ut sagt korkat detta politiskt tagna beslut är. För om Optimerad Bemanning visar något så är det att folket och politikerna i Göteborg inte lever på samma planet, och tjänstemännen är portalen dom emellan. Jag inleder med lite funderingar om programmet TimeCare som är grunden i ungefär allt när det gäller personalplanering i Göteborg idag (och i många andra kommuner)

Var och varannan kommun och landsting har idag Time Care som grund när man lägger schema. För er kanske 3 personer inom den offentliga delen av Sverige som inte hört talas om TimeCare så är det i korta ordalag ett system där man ”enkelt” kan lägga upp scheman och där man ”enkelt” kan hålla koll på allt från bemanningskrav till tidsregler etc.

I Göteborg älskar tjänstemännen TimeCare, och det är inte så konstigt. Företaget TimeCare AB har nämligen lärt sig hur man på bästa sätt ska få lokala politiker att bestämma så det gynnar dem. Man lindar naturligtvis tjänstemännen runt sitt finger och sedan kommer politikerna, likt en löpande tik som känner vittring av hanhund, springa åt samma håll.
Sättet man gjort det på är dyra och fina ”kurser” och introduktioner. Bland annat hittade man på något som hette Bemanningsakademin. På Timecares hemsida kan man läsa:

Enhetschefer är de som har möjlighet att förändra dagens hantering av bemanningen och därmed ha stor påverkan på resultatet – ge chefen verktyg att känna sig trygg att ta chefsrollen i förändringsarbete

Mina gamla chefer fick också gå denna kurs, riktigt vad de lärde sig fick jag aldrig veta . Kursen kostade i alla fall runt 3000 plus moms per person så jag är säker på att den gav massor med viktig information om…

Nåväl….

På mitt arbete har vi jobbat med TimeCare i flera år nu. Var sjätte vecka sätter sig jag och en kollega för att se hur våra andra kollegor vill jobba. Oftast vill ingen jobba så att det passar verksamheten från början så kollegorna har sedan 2 veckor på sig att ”diffa”. Efter det sätter sig jag och min kollega igen och fixar till schemat, och löser de tider som inte diffats klart. Det låter säkert jättebra men allt är i själva verket ett sjukt system.

Äldrevården som alltid jobbar åt målet att spara så mycket pengar som möjligt är just nu inne i en period av hård granskning. Det man kom fram till, ännu en gång,  i denna granskning efter ungefär 5 min är att pengar är det som styr, och pengarna har blivit allt mindre samtidigt som de äldre blir fler och sjukare. Då borde det ju gälla att se över de pengar man har och sedan göra det bästa av situationen. I Göteborg arbetar man på ett annat sätt. Långsiktighet, planering och försiktighet är tre ledord som är fullständigt raderade ur denna kommuns ordbok. Istället får man en idé och liksom en pojk med ADHD springer man sedan rakt in i en ny lek utan att se sig om åt vare sig höger, vänster eller bakåt.
Arbetet med TimeCare har varit så på alla sätt. Företaget TimeCare AB har satt sig som Guden över allt och alla i staden, och då gör det ingenting om det kostar. Allt går att lösa med TimeCare, och nu när Göteborg är på väg in i det man kallar Optimerad Bemanning kommer företagets produkter få ännu mer makt.

Hos oss, och på de flesta arbetsplatser idag, har vi alltså 6 veckors scheman. Detta för att verksamheten snabbt ska kunna ändra sig om det behövs och för att personalen ska kunna lägga in önskemål. Låter det inte alldeles underbart?
Det är det inte kan jag meddela, för vi har en situation där personalen lik förbannat efter varje schema vill ändra, flytta och byta och oftast är det familjesaker som ligger till grund för det.  Efter en tid kan man tro att just personal inom äldrevården har svårare än någon annan grupp människor att planera sitt liv, och jag har också många gånger frågat mig: Är det inte ett jobb vi har? Är det inte jobbet som ska gå i första hand och inte tvärtom. Flera medarbetare verkar tro att verksamheten de arbetar inom finns till för deras skull istället för tvärtom. Att lägga ett kort schema och sedan ändå tvingas göra om det gång på gång gör ju att hela idén med korta scheman faller, och så här är det överallt kan jag meddela. Det finns absolut ingen som helst mening med att lägga ner tid på detta.

Jag skulle vilja se hur detta funkade på Volvo om 400 medarbetare gick till sin chef och sade, ”Jag kan inte jobba på fredag mellan 8-11 för då ska min dotter/son få ditten och datten”
Det hade självklart inte accepterats och ska heller inte accepteras. Det är ett jobb folk har!
Jag förstår inte riktigt meningen med att ha korta schemaperioder när folk ändå byter och flyttar om lika mycket nu som de gjorde innan när man hade fast schema. Hela idén faller ju platt till marken och i slutändan blir hela användandet värdelös. Ändå ska det användas, och vinden blåser åt att man ska använda det ännu mer.
Lägger man sedan till all den tid som det krävs av personal för att få till sitt schema blir man nästan mörkrädd när man sedan hör om boenden där de boende får sitta i en stol och vänta på döden på grund av att personalen ska leka schemaläggare.

Man frågar sig lite då varför man använder sig av systemet, och svaret är naturligtvis enkelt: Företaget TimeCare AB har på alla sätt lyckats sälja in sin produkt så enormt så att man idag snöat in sig totalt i kommunen. Det så kallade planeringsverktyget är idag inbyggt i lönesystemen och så vidare så att nu ta bort det vore det samma som att behöva göra om allt från grunden igen. TimeCare AB har helt enkelt lyckats med sitt projekt att få kommunernas tjänstemän och senare också politiker att inse att ”Utan Timecare kan vi inte leva”. Man har inte någon gång ställt sig frågan från kommunens sida om det finns andra program, som kanske dessutom är billigare. Nej, istället har man hela tiden bundit sig ännu mer vid samma system, ett system som dessutom inte alls är så fantastiskt när man väl börjar jobba med det. Planeringsverktyget är extremt ologiskt uppbyggt och det som skulle kunna vara väldigt enkelt blir gärna väldigt krångligt i TimeCare.

Det som är det värsta med hela cirkusen runt TimeCare är tiden det tar för alla att jobba med det. Först tas det tid från medarbetarna, sedan ska även cheferna behöva sitta och kontrollera schemat innan det sedan slungas iväg till lönekontoren. Den tiden hade man kunnat utnyttja på så enormt många bättre sätt än till personal som sitter framför en dator gång efter annan.
Idag när det är smärtsamt uppenbart att svensk äldrevård på alldeles för många sätt är det samma som att sitta i en stol och sakta ruttna bort borde all tid som finns läggas på att helt enkelt få igång de gamla. Det heter ”Att få leva tills man dör”, inte ”Att få sitta och vänta i en stol tills döden kommer”. Att man då istället prioriterar saker som ständigt återkommande schemahanteringar är ingenting annan än ren skandal.

För det sparar vare sig personal eller pengar. Det enda som sker är att kommunernas tjänstemän har ytterligare en leksak som egentligen inte fyller någon som helst funktion alls mer än att det tar tid, kostar pengar och i slutändan leder till att omsorg och vård blir sämre.

När vi normala människor, som inte är tjänstemän inom kommun och landsting, ska handla en sak vill vi veta priset när det gäller produkten vi ska köpa. Som skattebetalare är det ju dessutom ganska intressant att få veta hur mycket pengar Göteborg lagt ut på TimeCare så jag mailade idag följande mail till kommunen…

Då jag är osäker på vart jag ska vända denna fråga så skriver jag till eran öppna adress och hoppas sedan att mailat vidarebefordras till rätt instans som kan svara på min fråga.

Jag skriver just nu om kommunens samarbete med företaget TimeCare AB som
verkar ha tagit alla tjänstemän med storm i och med företagets
programvaror, kurser och annat.
Jag är väldigt intresserad av att få svar på 2 frågor frågor om detta
samarbete.

1. Vad betalar Göteborgs Kommun per licens för programvarorna Time Care
Planering och Time Care Pool. Företaget själv skriver inte ut några priser
på sin hemsida.
Med tanke på att kommunen nu rusar in i Optimerad bemanning så kan det
vara intressant att se hur mycket kostnaden kommer bli för detta.

2. Hur mycket har kommunen hittills spenderat på företaget TimeCare AB när
det gäller programvaror, informationskurser och liknande (som
bemanningsakademin t.ex)

Ser fram emot svar på mina frågor och vill också meddela att både frågor
och svar kommer att visas upp på sidan www.walentine.com

Hälsningar
Walentine Andersson
www.walentine.com

Jag kommer självklart återkomma när jag fått svar, och får jag inte svar kommer jag gå vidare för svar ska jag ha. I skrivande stund, tisdag kväll, har jag fortfarande inte hört ett knyst men jag kommer inte ge mig. Göteborgs Kommun är en öppen verksamhet, vilket jag tänker påminna dom om senast torsdag om jag inte hör något innan.
Jag säger INTE att några olagligheter har skett, men jag hävdar bestämt att den kritiska och granskande inställning man ska ha när man använder skattepengar inte alls funnits när det kommer till just en sådan sak som TimeCare. Man har köpt företagets idé rakt av utan att för en enda sekund fundera på nyttan, och där det i normala fall är verksamheten som ska styra programmen är det här programmen som fått verksamheten att rätta sig efter den. Det visar kommunernas intågande i det som Göteborg kallar för Optimal Bemanning t.ex och här är ett exempel på hur dumt allt kan bli:

Person A arbetar på Ålderdomshem 1. Person A har idag en så kallad resursdag då Person A kan få räkna med att arbeta på ett annat boende så idag ska Person A gå till Ålderdomshem 2 och jobba där. Samma morgon blir en annan personal på Ålderdomshem 1 sjuk och det finns nu en lucka där. Det visar sig att en person, Person 2, som arbetar i den bemanning som skapats på grund av Optimerad Bemanning är ledig och får nu vandra till Ålderdomshem 1. Person A föreslår då att på grund av att hon känner till Ålderdomshem 1 bättre i och med att det är hennes ordinarie arbetsplats så är det ju bättre att hon stannar kvar och Person 2 besöker Ålderdomshem 2 istället, som denna person varit på flera gånger.
Men se det går inte får för det blir alldeles för krångligt för programmen då, så det slutar med att två ålderdomshem får personal där ingen är fullständigt insatt i hur de boende vill ha det.

Detta är ett exempel på hur sjukt det blir när programvaror styr verksamheten. Sådant här har man inte tänkt på innan utan man störtar in utan att fundera en sekund på konsekvenserna. Man lägger upp en hel organisation runt ett program, och ingen ställer sig frågan vad som kommer ske om det visar sig att programmet inte fungerar. Det är egentligen skrämmande att tänka sig att Sveriges näst största stad ligger som slav under ett företag. Tycker ni jag överdriver? Så här skriver TimeCare själva om ett projekt:

Förutsättningen för att lyckas med detta projekt har varit ett nytänkande i schemaläggningen och nyckelordet har varit flexibilitet. För att underlätta sin schemaläggning och för att planera över avdelningar har Morängatan använt Time Care som it-stöd. De har även tillsammans med konsulter från Time Care gjort en översyn av sin bemanning i en Bemanningsrevision och utbildat sina chefer i Time Cares bemanningsakademi.

Allt handlar om TimeCare, precis allt. Det är TimeCare som är konsulter, det är TimeCare som utbildar och programmen man använder är från, ja just det, TimeCare.

Att sedan stadens politiker gömmer detta och kallar det något annat är enbart ett sätt för att det ska låta bra, men sista ordet är inte sagt ännu….

Väl mött i del 2 av denna serie: Optimerad Bemanning: När Göteborg blev Sovjet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Carema är inte ensamma


Just nu verkar all media i Sverige yrvaket ha vaknat upp till den fruktansvärda påminnelsen om att svensk äldrevård lämnar väldigt mycket över att önska.
Carema är företaget som just nu verkar leda i ligan över värst skötta verksamhet men tro inte för ett ögonblick på att dom är ensamma i den extremt cyniska värld som äldrevården är.

Idag läser vi om en döende man som lämnades ensam för att dö, vi läser om underbemannade avdelningar där boende inte får den hjälp de förtjänar och vi ser intervjuer med chefer för företagen som står och verkar helt oförstående för det som hänt.
Nästan direkt börjar folk sedan skrika om att det inte ska vara tillåtet med riskkapitalbolag inom äldrevården och att deras enda syften bara är att tjäna pengar. Självklart är det så! Varför skulle ett företag gå in i en branch om de inte kunde tjäna på det. Det är ju just det som är hela meningen med företagsverksamhet.

Det är samtidigt nästan komiskt att de som nu skriker att detta är fel också är dom som en gång förändrade äldrevården så att privata företag fick chansen att komma in marknaden. För äldrevården i Sverige är redan från början dödsdömd med det system vi har idag. Sverige är nämligen ett land som bestämt sig för att gamla människor enbart kostar och de tillför ingenting och så länge den inställningen finns kommer heller inte svensk äldrevård att bedrivas på ett bra sätt.

Vad ska vi ha våra gamla till? Ska dom sitta på ett boende eller i sina lägenheten och ruttna bort? Ja tycker vi det så är vi redan på god väg och behöver inte ändra på något. För det är just det som sker idag. Reglerna idag som styr verksamheterna är så snäva och så enormt snåla när det gäller personaltäthet så enbart det allra viktigaste får hinnas med. Den sociala omsorgen, det som kanske är viktigast av allt har man helt skurit av. Senast häromdagen hörde jag på en nyhetssändning där meningen ”På dagar och kvällar behövs det mer personal än mitt på dagen”. Detta bygger man på att det viktiga är att få upp de boende, sen kan dom sitta där tills det är dags att lägga sig igen. Detta sker varje dag, året om, vardag som helg.
Tro heller inte att det fungerar bättre inom den kommunala verksamheten. Har ni alla glömt diskussionen om ägget häromåret. Historien om mannen som så gärna ville ha ett kokt ägg på morgonen men som fick välja att äta ett var annandag eller ett halv per dag, allt i besparingssyfte. Eller kaffebråket på boendet som tyckte att de gamla drack för mycket kaffe…

Pengar styr alla verkamheter och det gäller självklart denna verkamhet också.

Skillnaden är bara att här vet vi hur det kommer sluta. De som bor där idag kommer att dö, och förhoppningsvis gärna innan de hinner klaga för mycket.

Låter jag elak och extremt cynisk? När besökte du ett äldreboende senast? Tror du verkligen att det är roligt att sitta i samma stol timme ut och timme in bara för att man är 90 år? Tror du verkligen att köttfärs på längden och tvären är det man enbart vill äta som gammal och får man någon gång riktigt kött är det så sönderkokt så det hinner gå sönder innan det hamnat på tallriken. Tror du verkligen att ALLA gamla älskar att sitta i ring och lyssna på Lasse Dahlqvist?

Ja, det finns gamla som gillar Lasse, och det finns gamla som inte kan äta vanligt kött och det finns gamla som valt att sitta på samma plats under tiden de är vakna, men att bli gammal är inte att tappa alla sina egna intressen, smaker och idéer, men individen har blivit en grupp i dagens äldrevård och är man annorlunda blir man jobbig. Valmöjligheten för den enskilde är extremt liten och ska helst inte vara så jobbig. Det heter eget boende men är även i dag en institution. Har du heller inga anhöriga som slåss för dig kan du hälsa hem direkt.

Det som är mest skrämmande med hela diskussionen som nu pågår är hur ointresserad DU som person är. Visst jag förstår, nu snurrar ju Så mycket bättre och Idol samtidigt och det finns ju en gräns för hur mycket vi kan twittra om, eller hur? Vi kan inte intressera oss för människor som är i total beroendeställning av oss samtidigt som måste tänka på om vilka som gråter i TV4. För varför ska vi intressera oss för äldrevården, den behöver ju vare sig du eller jag. Vi gör som våra politiker och tänker lite på den vart fjärde år, sen får det räcka. ”Klart våra gamla ska ha det bra”, säger vi och glömmer av det tills nästa val.

Svensk Äldrevård 2011 är ett stort skämt, och skulden till detta bär både nuvarande regering och den gamla socialdemokratiska. Äldrevård är dyrt, jävligt dyrt, och det medför inga inkomster heller. Så frågan är helt enkelt en samvetsfråga, och när det gäller pengar och samvete vet vi hur det brukar sluta.
Kom bara ihåg en sak, de gamla betalar för sin vård. De betalar ockerpriser för ett rum utan kök och de betalar för maten de får och hjälpen de så väl förtjänar. Faktum är att en stor del av de som idag bor på våra hem lever på existensminimum för resten tar kommunen eller boendet de bor på, men uppenbart räcker inte det. Nej, att bli gammal i Sverige är det samma som att bli en värdelös belastning och det enda jag önskar är att DU kunde engagera dig lite. För det är DU som kan förändra detta, men för att få till stånd en förändring måste värderingarna i vårt samhälle ändras först, och det kräver mod, ork och kamp.
Tills dess kommer fler ligga i dagrummen och dö ensamma. Fler kommer inte få den omsorg de förtjänar och fler gamla i Sverige kommer hamna på ett hem och kommer sedan inte komma ut förrän dom ska till sjukhus eller ligger i en kista, och vet ni vad…

Det är förjävligt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Ovanför finns min ängel

Våningen ovanför avdelningen där jag arbetar på är en demensavdelning. 20 personer bor där som alla har olika former av demensjukdom. När jag får en stund över brukar jag springa upp dit för det finns ingenting, absolut ingenting, som kan få mig att bli så rörd och samtidigt så glad som att träffa dessa människor.

Om du aldrig gett dig själv möjligheten att träffa en dement människa så har du missat något. Visst är demens en sorglig sjukdom där anhöriga lider och där den som drabbats av sjukdomen haft en lång och oftast mycket svår väg att behöva gå. De som bor på avdelningen ovanför mig har oftast kommit förbi det stadiet. De lever i en värld som är vår, men som ändå är så mycket annorlunda. De  lever i minnenas värld där stora händelser, goda som onda, gör sig påminda. I den världen är oftast deras barn fortfarande små, och i den världen lever ibland både mamma och pappa. Kanske är det symöte i huset ”där borta”, och kanske är det i Uddevalla man får målat sina naglar.
Det finns heller ingenting som är så ärligt, så rent och så skört som en dement människa. Falskhet finns inte där, inte heller illvilja. Får du en klapp på kinden är klappen ingenting annat än en ren kärleksförklaring. Får du beröm menar man det och säger någon att dom älskar dig, så älskar dom dig. Kanske har dom glömt det 3 minuter senare, men det de säger menar dom. Vi ”friska” har mycket att lära oss av våra dementa.

På avdelningen finns 2o personer och oftast blir man mött av några som vandrar omkring. Där finns hon som blir väldigt glad när någon av motsatta könet hälsar på och som ler med hela ansiktet när man kommer fram och som säger ”Ja men du är ju fin, och ska vi ha det så då”, sen vandrar hon iväg igen. Där finns hon som berättar om sin snälla mamma. Där finns hon som kan ställa sig och stirra på dig blick stilla och precis när man inte riktigt vet vad man ska säga eller göra får man ett leende som gör en varm i hela kroppen.
Där finns hon som jag för så många år sedan brukade stoppa om, och som då undrade om man kunde trycka på knappen om det var något. Varje gång, varje natt frågade hon samma sak och samma procedur upprepade sig. Då spelade hon piano för oss, det gör hon inte mer, men jag blir lika rörd när jag ser hur personalen tagit med henne ut och hon får sitta med bland de andra. Här göms ingen undan oavsett om man är sjuk, alla ska finnas, och alla ska få känna sällskap. Här behöver ingen skämmas för att man är sjuk eller svag.

Ja, det finns många där som gör ens hjärta varmt, men en person mer än någon annan finns där uppe som gör att livet blir lite lättare att uthärda

Det finns en kvinna på avdelningen, en söt liten charmig kvinna sittande i rullstol och hon gör all skit inom äldrevården värd varenda sekund. Hur arg, ledsen och frustrerad jag än känner mig så glömmer jag allt när jag ser henne.
Hon kan inte prata, eller hon pratar inte vårt språk. Det som får kallas hennes sjukdom har gjort att hon inte kan förmedla sig på riktigt. Hennes ljud är läten, toner, visslingar, rop, harklanden med mera. På 1 minut kan hon gå igenom en människas hela känsloregister. Hon pratar, gråter, skrattar och ler, och när man ser in i hennes ögon så smälter man. Eller visst kan hon prata. För hon pratar hela tiden, och lyssnar man så förstår man.
Jag och hon har börjat med något som hon tycker är väldigt kul. Jag slår i bordet lite lätt, och hon gör det samma och sen skrattar hon så hon storknar, och jag, ja jag bara ler och mår bra.

Ibland, och på senare tid allt oftare, har jag ställt mig frågan vad jag egentligen håller på med. Ska ens liv gå ut på att ha en arbetsgivare som tar dig för given? Ska man slita ut nerver och kropp för det här? Är det värt det?
När jag träffar denna kvinna försvinner dom tankarna. För hon är någon som ger dig ljus, hopp och tro. Hennes ögon lyser av godhet och ömhet och bakom sjukdomen, hjärntröttheten och hennes tunna kropp finns det en liten ängel.

En natt i november när jag jobbade extra var jag totalt slut. Jag hade då fått veta att min inflammation i fötterna börjat gå upp i benen och för varje steg jag tog kändes det som att jag gick på nålar. När jag gick ronden klockan 2 på natten kände jag att jag snart inte orkade mer. Jag fick bita ihop för att inte börja gråta i smärta, och i min vana trogen sade jag ingenting till mina kolleger. Så kom jag till hennes rum, och hon var vaken. Hon hade tagit av sig byxorna och låg och sjöng ”Voollaaareeee”. Jag stoppade om henne och satte mig ner på huk, och flämtade till i smärta när benen nådde golvet. Då tystnade hon, och tittade på mig. Ingen sade någonting på en lång stund. Jag bara satt där och höll henne i handen och såg in i hennes ögon. Efter något som kändes som en evighet sade hon något på sitt språk, och jag förstod att hon förstod. Tänk, hon som säkert många ser som den som kanske är sjukast var den som förstod utan att jag ens behövde säga något. Hon kramade min hand och log. När jag efter en stund reste mig igen sade jag bara ”Tack” och böjde mig över sänggrinden och pussade henne på pannan. Sedan den dagen är hon många gånger min räddning i mitt jobb. Det är som om hon har en del av mig, och när jag ser henne blir jag hel.

Så ovanför mig på mitt arbete finns det en liten ängel. En ängel i rullstol som ser, vet och förstår mer än vi kanske anar. En ängel som framförallt ger mig och många andra en styrka genom att bara vara den hon är. Tack vare det känner man ingenting annat än ren kärlek. En likadan ren, sann och ärlig kärlek som den rena person hon är, och hon gör mitt arbete värt varenda sekund.

 

/Walentine