Optimerad Bemanning: Anmälan Inlämnad

Efter rent kaos, som jag skrivit om innan, tröttnade jag denna vecka och i tisdags natt skickade jag in en anmälan till Kommunal angående kommunens egna avtalsbrott i starten av Optimerad Bemanning.

Informationen till oss personal har varit:

* Upp till 20% resurspass ska läggas per schemaperiod
* Personal ska få nya anställningsavtal och där vi också komma kunna välja vilken tjänstgöringsgrad vi vill ha
* Schemat ska läggas in i programmet TimeCare, precis som vanligt
* Kommunen upprättade en schemaprocess som ska följas som går i intervaller av sex veckor. De första två veckorna ska  personal ha möjlighet att lägga in sina önskningar

I tisdags när jag skickade anmälan såg det ut följande:

*Vi skulle lägga ett resurspass per anställd, men det sätt vi först fick information om att vi skulle lägga det fungerade inte. Så mycket till resurspass blev det inte
* De nya anställningsavtalen har vi inte sett till
* TimeCare har oavbrutet sedan en uppdatering gjorde i början på året strulat, och en del personal kan omöjligt lägga in korrekta scheman.
* Kommunen bryter mot sina egna avtal och regler då jag befann mig i en situation då mer än en vecka av de första två hade gjort att jag inte kunde lägga in önskeschema.

Just detta handlade min anmälan om, och Kommunal tog emot den, kontaktade mig och sedan även projektledaren för Optimerad Bemanning. Det jag fick till svar var att Kommunal nu ska samla in information och låta arbetsgivaren svara på mina synpunkter och sedan kommer jag bli kontaktad.
Vad som nu sker vet jag inte, men det som nästan är komiskt är att jag som varit den som kanske tydligast i min arbetsgrupp varit emot Optimerad Bemanning nu anmält allt ihop för att det inte funkar. Jag kräver inte att OP ska läggas ner, utan jag kräver att det skjuts upp till tekniken fungerar.

Det är inte första gången jag anser mig ha rätten att kräva att om arbetsgivaren hittar på nya äventyr så ska saker och ting fungera. Hela processen med OP har varit under all kritik.
Än en gång frågar jag mig: Hade det gjort så förbannat ont att fråga en av de som ska arbeta med det hela vad dom tycker?

Varför är Göteborgs Stads tjänstemän livrädda för medarbetarna?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Se så Svenska Folket!

Nu när låtarna är släppta blir det ännu mer uppenbart att vi i år kommer göra bort oss totalt om vi skickar Danny istället för Loreen. Hon är annorlunda, hon kan sjunga, hon sticker ut och hon är så in i helvete bra! Danny lät som han gjorde förra året. Det är inte dåligt, men det lät som sagt som förra året.

Gör Loreen till segrare. Ni röstade på bebisen Eric förra året, det gick helt ok. Låt oss nu visa vilken fantastisk artist Loreen är och att Sverige har annat än småpojkar med storhetsvansinne. Loreen är fanimej den bästa artist vi sett på år och dar, och hon kommer en dag bli hur stor som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om

Melodifestivalen 2012 Deltvävling 4 Malmö: Summering

Nej SVT, jag tror att jag börjar tröttna nu faktiskt. Ännu ett år där ni bestämmer vem som ska gå vidare. Ännu ett år där all teknik läggs på vissa få artister.
Det var självklart redan för flera veckor sedan att Danny skulle vinna. Som sista låt gick han ut och levererade det som ni ville se i Globen, och ni fick som ni ville. Det blir därför så jävla löjligt när ni år efter år också ska försöka göra det spännande och ropa ut låten ni vill se som vinnare sist av alla. Lägger man sedan till en introtext som Sarah Dawn Finer läste upp och som var dubbelt så lång som alla andras så känner man att man kan skita i röstningen snart. Danny var segrare innan ens tävlingen startat. Sarah pratade om honom som han hade en 50-årig karriär bakom sig ju.

Annars var det en blandad vecka när det gäller musiken. Det fanns dalar och det fanns toppar. Lisas låt gick till mitt hjärta, och även om det inte är en låt som är direkt lämpad för Melodifestivalen så kommer jag i alla fall minnas den bäst efter Loreeen detta år.

Programmet i sig var däremot ganska trist , mycket på grund av att jag mest satt och undrade hur Helena Bergström mådde. Hon verkade inte alls må bra och hon fick verkligen ta i för att kunna prata. Pausfilmerna har jag hunnit tröttna på nu så jag skippar faktiskt dom helt, och längtar ännu en gång efter Kristian Luuk. Ingen kommer någonsin slå åren med honom, den saken är klar.

Men nu är i alla fall låtarna klara. Andra chansen hägrar och sedan är det final. Jag hoppas faktiskt att Lotta och Christer går  till globen. Ska vi ha sån jävla skit som Ranelid där ska vi också i alla fall ha en riktig schlager låt i finalen, men om det vet vi mer nästa vecka.
Det vi nu vet är att det kommer stå mellan Danny och Loreen och tyvärr tror jag Danny kommer ta hem det här. Det är inte så att jag tycker att hans låt är dålig, men så förbannat bra var det faktiskt inte, och hans låt sticker inte på något sätt ut från mängden. Loreen gör det, men jag tror att Dannys fanbase är starkare. Fast det är väl iofs bra. Nu slipper SVT betala för hela Eurovision Song Contest nästa år…

Direkt till final:

Danny – Amazing och Lisa Miskovsky – Why Start a Fire

Till Andra Chansen:

Dynazty & Christer Sjögren & Lotta Engberg

Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Melodifestivalen 2012 Deltävling 4 Malmö, Låtarna

 Man har knappt kommit över förra veckans skandalöst dåliga omgång innan det är dags för att visa upp de sista 8 låtarna i årets festival. Just uttrycket visa upp verkar stämma väldigt bra denna vecka då det mest man läst handlar om självlysande kläder och gigantiska tv-skärmar som krånglar. Det och att Perelli slog ut en tand gör ju att denna vecka verkar rent livsfarlig!
Det som också är tydligt är att man sparat mycket av krutet till sista omgången och redan nu är Danny utlyst som vinnare av många. Om en stund vet vi hur det gått men jag tror också att Danny går direkt till globen. Han är populär, snygg och älskas av massor av tonårshjärtan och homos, och det är dom som styr den här festivalen och de gör det på två sätt:
Nummer 1: Låten som framförs behöver inte vara direkt bra, men han som sjunger den ska vara söt, snygg men behöver inte vara direkt sexig. Pluspoäng ges snarare om killen ser ut att komma direkt från inspelningen av Björnes Magasin. (tänker på Saade förra året som hur han än försöker bara ser rolig ut när han försöker vara lite så där het)
Nummer 2: Låten ska vara helt jävla sjuk och bedrövlig  (Tänker närmast på Ranelid)

Nu är det i alla fall dags för årets sista deltvävling. Må bästa låt/Må snyggaste låt vinna…

1. Charlotte Perrelli – The Girl
Snyggt nummer och inte alls en dålig låt, men den saknar nåt. Den blir lite tjatig med en gång, men räddas delvis av att Charlotte är en sådan duktig artist. Sedan tittade man ju lite extra på den där skärmen som det snackats så mycket om, och så snyggt var det inte.

2. OPA! – Allting blir bra igen
Det enda jag kan säga om den här skiten är att jag nu förstår den grekiska krisen till fullo. Fy fan rent ut sagt

3. Dynazty – Land Of Broken Dreams
Äntligen lite röj och detta är faktiskt bra. Det luktar väldigt mycket Europe om det hela men det är en härlig kontrast till skiten i låten innan. Det är absolut ingenting som kommer gå in i hårdrockens historieböcker men jag gillar låten. Även om den allt mer låter som Europe ju mer låten går.
Säkert Andra chansen i alla fall

4. Christer Sjögren & Lotta Engberg – Don´t Let Me Down
För många år sedan låg Lotta och Christer med varandra och vi kunde alla läsa om det i skvallerpressen. Nu sjunger dom om det, och det är väldigt mycket schlager. Det är absolut inte bra, men väldigt charmigt måste jag säga.
Sen är det två superproffs som står på scen och sjunger just nu. Att man också ryser av Christers röst gör inte saken sämre. Måste säga att jag gillar detta! Nu är det i alla fall lite riktigt schlager.

5. Hanna Lindblad – Goosebumps
Först måste jag fråga när bleb Neon snyggt, för detta år är det många som använt sig av sånt elände. Annars är detta en sån där totalt intetsägande melodi som jag aldrig kommer lyssna på efter att festivalen är slut. Hanna är en jäkligt skicklig dansare och sjunger helt ok, men det hjälper inte. Detta är bara tjatigt och ganska kasst.

6. Axel Algmark – Kyss mig
Gud vad är detta? Jag sitter som helt förstenad framför TV´n just nu och vet inte riktigt vad jag ska göra. Detta är så fruktansvärt dåligt. Jävla flumpop! Om detta varit Expressen så och jag skulle använt mig av tidningens getingar för att beskriva vad jag tycker så hade denna låt fått en geting som begått självmord. Värsta är att skiten säkert har en chans.

7. Lisa Miskovsky – Why Start a Fire
Lisa är en duktig artist som jag själv aldrig riktigt fallit för fullständigt, men denna låten gillar jag. Skönt med lite lugnare toner efter hysteriska Åsa-Nisse i låten innan. Det är ingen låt som kommer vinna i Globen, men det är helt klart en låt som har chans att bli stor för detta är bland det bästa i år! Kanske en av de få låtarna som faktiskt får kallas för riktig.

8. Danny – Amazing
Ja, säga vad man vill om SVT men de styr med hjärnhand vad vi ska rösta på. För aldrig har någon fått ett så långt intro som Danny fick.
Låten då? Tja, det är inte dåligt, men jag är inte direkt förtjust i det heller. Låter väldigt mycket som det gjorde förra året. Dessutom sjunger inte Danny speciellt bra. Att man sedan arbetat sedan i höstas med dansen gör att jag starkt undrar varför den inte var bättre. Det är snyggt, men såååå snyggt är det inte, och det får nog sammanfatta mitt intryck av denna låt. Sååååå bra var det inte.

Ja det var årets sista låtar och snacka om rejäl blandning. Ska jag välja ut någon favorit måste det bli Lisa. Fast frågan är vem som kommer få åka med Danny till Globen, för till Globen lär han åka direkt.

Läs även andra bloggares åsikter om ,
Intressant.se

Att vara en bråkstake

En personlig betraktelse över sig själv och sitt jobb

Idag på vägen hem från jobbet ringde en person från facket. Anledningen är ett brev jag skickade till dom angående en hel del stora frågetecken jag haft när det gäller införandet av Optimerad Bemanning som jag skrivit om mycket den senaste tiden. Efter samtalet satt jag på bussen och funderade lite, och livet, om mig själv och mitt jobb.

Låt mig direkt säga en sak när det gäller mitt arbete. Det finns många, väldigt många, som avskyr mig i huset jag jobbar på. En del spelar väl inställda till en, andra vägrar till och med och hälsa. Jag bryr mig inte om dom, det kan jag direkt säga. En vuxen människa som lägger sig på en sådan nivå är inte värd att lägga ner energi på. Smuts under naglarna förtjänar mer uppmärksamhet, och visst är det ju också så att man inte kan vara omtyckt av alla. Jag lägger hellre ner energi på dom som tycker om mig, och som jag tycker om. Det blir helt enkelt en gladare energi av det.
Då är egentligen saken mer intressant när det kommer till relationen till min arbetsgivare.
Fast vem är min arbetsgivare kan man då fråga sig. Jag arbetar inom Göteborgs Kommun och sedan i en av stadens stadsdelar. Vidare är jag anställd i en del av den stadsdelen och har en hel rad med chefer. Närmast är självklart mina enhetschefer, sedan finns en verksamhetschef, sen en sektionschef och högst upp en stadsdelschef. Ja sedan har vi ju politikerna men där kan man ju ganska lätt konstatera att dom är så borta så det är fantastiskt att de hittar rätt mötesrum till deras sammanträden.

Jag har alltid haft en speciell relation till mina enhetschefer. Jag har alltid varit den som varit ”den jobbige”. Den som inte ger sig, och som kan komma med motargument som är starkare än ”Jag vill inte det”
Jag söker efter information, och jag försöker komma med motargument. Jag är heller inte rädd att slå näven i bordet när jag anser att arbetsgivaren gått för långt. Jag håller stenhårt på att vi arbetar i en öppen verksamhet, och öppen SKA den vara. Att jag anser att det pågått för mycket ryggdunkande inom kommunen är väl ungefär alla som känner mig väl medvetna om. Jag är heller inte rädd att skriva om mina åsikter och jag står för dom, och kanske är det också därför jag aldrig kommit någonstans i Göteborg. För någonstans fick jag stämpel ”Bråkstakte”

Att jag också under hela mitt liv följt min mors uppfostran som gick ut på att ”Slåss gärna, men glöm heller inte att se dina egna brister och vad du själv kan göra bättre”, ja den biten har inte alla velat se.

För några månader sedan var jag på ett planeringsmöte med min ena enhetschef, vår områdeschef och en drös andra chefer och andra från olika delar av förvaltningen. Vad det handlade om spelar ingen roll, men en väldigt lustig sak skedde där jag lärde mig så enormt mycket om min ”arbetsgivare” men också om mig själv.
Vi gled in på diskussionerna om Optimerad Bemanning och jag kommer ihåg att min närmaste chef log lite åt mig för hon visste vad jag själv ansåg om det. Jag suckade lite och såg att även min verksamhetschef ganska direkt märkte vad jag stod i den frågan. Efter lite diskussion förklarade jag att jag var helt emot idén och trodde heller inte på att det skulle höja kvalitén på omsorgen. En åsikt jag har och anser mig ha rätt att kunna ha.

Jag sade sedan, ”För saken är den att Elsa 93 inte bryr sig så mycket om jag kan lägga om hennes trycksår. Det viktiga för Elsa är att jag vet hur många sockerbitar hon vill ha i kaffet”.
Alla som läser detta förstår hur jag menar. De förstår att jag menade att det lilla i livet är viktigt, och för gamla blir det oftast ännu viktigare. Reaktionen jag fick av en annan i gruppen som jobbat som chef och annat blev, ”Jaha, så du menar att trycksår inte är viktigt!!”
En annan kanske skulle tystas av ett sånt svar. För sättet svaret sade på, eller reaktionen visades på var ”DU HAR FEL!”, men jag är inte sådan. Jag peppas av sånt. Därför fortsatte diskussionen och jag hade nu börjat bli rent ut sagt förbannad. Så jag fortsatte att säga, ”Nej men om jag kan få förklara mig så är det helt enkelt så att jag är skittrött på att läsa i tidningar om utsatta gamla är och hur jävlig äldrevården är. Nu hade vi en chans att kunna besluta om mer personal så de boende får komma ut, men sådant finns det inte pengar till. Men ännu ett projekt, det har vi råd med”
Vad tror ni reaktionen blir nu? Jo en enhetschef (inte min egna dock) tittar surt på mig och säger ”Jag förstår inte varför du jobbar inom Göteborg”

Hur ska jag reagera på en sådan, i mitt tycke, idiotisk fråga. Här sitter jag och försöker tala för dom som faktiskt gör att vi alla i det där rummet  har ett jobb. Jag försöker tala om att jag vill se en bättre äldrevård och jag blir istället ifrågasatt varför jag jobbar med det här.
Hur ska man tolka en sådan fråga? Ska jag tolka den som att ”Du ska sitta ner och hålla käft din förbannade golvmopp”, eller ”Kom för fan inte hit och ha åsikter!”.
Nej, så tolkar jag det inte, utan jag tolkar det som en mentalitet som finns inom vissa delar inom kommunen där en öppen kommunikation inte är tillåten. För saken är den att jag vågar sätta hundra kronor att den där enhetschefen säkert också skulle vilja se mer personal så att de boende som bor på ”hennes” boende också fick komma ut mer. Jag är säker på att hon som chef ibland känner sig fullständigt värdelös för att känslan att man inte räcker till inte vill lämna en när klockan slår fredag eftermiddag och man inte hunnit med hälften av det som var planerat. Jag är säker på att hon till vissa delar till och med höll med mig, men det tillåts inte.  För vad var det jag sade? Jo, jag försökte påpeka att vi just då genomgick det största mediadrev som äldrevården utsatts för (med all rätt) och att det hade varit så förbannat skönt att kunna känna ”Min arbetsgivare är annorlunda, här får gamla kosta”. Är det att inte bry sig om sitt arbete? Ska man då ens behöva bli ifrågasatt varför man arbetar med det man gör? Självklart hade den enhetschefen lika stor rätt att säga att hon tyckte att jag hade fel, men det var ingen åsikt hon sade. Tolkningen av vad hon sade är ju ”Take it or leave it”

Där på det mötet hade jag kunnat säga att jag blev djupt kränkt. Att en enhetschef sitter inför kollegor, och vår högste chef och ifrågasätter varför jag jobbar där kunde ju ha knäckt den bäste. Så vilken tur att jag inte är den bäste då. För händelser som den ger mig kraft. Samma kraft som 2005 fick mig att med näbbar och klor slåss mot kyrkor, samfund och galna religiösa fanatiker dyker upp i mig, och vips gick jag hem och skrev första delen om Optimerad Bemanning. Efter det skrev jag ett mail till kommunen där jag bad att få ut alla kostnader man haft för TimeCare och efter det började jag samla på mig all information jag kunde om ungefär allt som sker i Göteborg just nu. För jag gillar att diskutera, och jag älskar att mina åsikter blir ifrågasatta, men jag tolererar inte att jag som person blir ifrågasatt bara för att jag inte ställer mig i leden och viftar med svansen och ler.

Om 3 veckor är det 10 år sedan jag började jobba i förvaltningen jag är i nu. Gångerna jag velat sluta är många, och jobben jag tittat på ännu fler. Stanna kvar där kommer jag inte göra, det enda som håller mig kvar är att jag inte hittat ett jobb där jag får växa. För priset jag fått betala för att vara den jag är blev högt har jag insett.
Genom åren har folk, med avsevärd mindre kunskap än jag, kommit, gått förbi och försvunnit. Själv har jag genom eget arbete lärt mig mer än många andra. Datorprogram vi inte ens använder som USK kan jag. Jag har koll på organisationen. Jag vet vem man ska ringa om det, och vem man ska ringa om det andra.
Senast igår hörde jag följande konversation mellan en personal och en elev i huset:

”Är han chef här?”
”Nej Nej, han jobbar här men är husets allt i allo”

Ja, det är jag det. Husets allt i allo. Som man frågar när TimeCare inte funkar. Eller när en larmknapp är sönder. Eller när en TV behöver ställas in. Eller när datorn inte hittat Internet. Eller när man vill vara ledig. Eller när man inte hittar rätt fotstöd till rullstolen. Eller när man inte vet hur elskåpet funkar. Eller när sängens elektriska styrning pajat. Eller den som man ber ringa hyresvärden för ”Du vågar ju säga till dom”. Eller den som köper TV åt boende. Eller den som kan kolla larmdatorn. Eller den som rensar avloppet för ”Det går ju fortare än när man ringer Medichus”. Eller den som har hand om brandskyddet. Eller den som fixar allsång. Eller den som… etc etc.

Därför blir det också ”Walle varför kom det inga semlor i tisdags”

Ja, jag har blivit husets allt i allo, och även om det är kul att folk har förtroende för en så är jag samtidigt dödstrött på det. Min högsta önskan är att kunna säga Nej och hålla fast vid det, men jag är förbannat dålig på det. Fast många visar tacksamhet, en del visar mer ”Vem fan tror han att han är”. Vet ni, jag är ingen speciell. En tjock fjolla som försöker stå ut med en ständigt ökande smärta i ben och fötter. Sättet han gör det på är att vara igång hela tiden så han slipper tänka på det. Det är jag det.

Men då frågar man sig. Varför har jag inte kommit någonstans då? Om jag nu kan så mycket?

För 9 månader sedan bytte vi chefer i huset. Ett välbehövligt byte måste jag säga. Våra nya chefer har kommit in med full kraft och framförallt med ett gott hjärta. Jag vill inte plocka ner tidigare ledarskap helt. Ja, det fanns stora brister, men allt ska inte lastas på dom. Det är pinsamt uppenbart hur stor avsaknad av stöd dom cheferna hade, och jag vågar påstå att man var ganska ensam som enhetschef innan. Nu har vi också en områdeschef som, i alla fall efter vad jag sett, bryr sig om sina enhetschefer och som aktivt deltar i arbetet. Sånt betyder mycket, och framförallt har hon visat att hon verkligen vill öka öppenheten och nivån i diskussionerna. För det borde jag ge henne en kram, men låter bli för jag vill inte skrämma bort henne från huset för alltid.
Mina nya chefer har i alla fall mer på några månader visat ett förtroende som jag aldrig haft innan, och det känns bra. Att jag sedan ärligt är orolig för dom ibland för att dom är fullständigt begravda i arbete är inte bra, och jag önskar att folk emellanåt kunde inse att enhetschef inte är att vara VD för Volvo. Det är inte 10 timmars jobb för 10 mille i månader. Det är 240 timmar för en lön som faktiskt inte är så jävla mycket högre än andras.
Ibland har jag velat skrika till dom ”Hallå, ge mig 15 timmar i veckan här nere och låt mig ta över en del av kontorsgörat så ni kan få vara just chefer”, men jag har bara sagt det lite påseende.

Tidigare var jag på kollisionskurs ständigt för att jag helt enkelt var besvärlig. Sedan fick jag dessutom stämpeln om att jag inte följde linjen (Man ska gå till sin närmaste chef om man  har problem och inte hoppa över någon så att säga) Det där är en ren lögn uppdiktad av folk som inte gillar att jag har åsikter. Jag har nämligen bara två gånger på 10 år gjort detta. Den första gången var när jag aldrig fick några svar på vad som skulle ske med vår verksamhetsplanerare. Efter 3 månaders frågande tröttnade jag och ansåg då att mina närmaste chefer inte tog mina frågor på allvar.
Den andra gången handlade det om en annan organisation som inte fungerade. Under fyra månader pratade min arbetsgrupp om detta på varje APT, men ingenting hände. Då ansåg jag mig igen ha rätten att faktiskt göra något på egen hand för problemen var akuta och jag krävde ett möte. Om jag nu då berättar att samma människor var involverade där som också satt med på mötet där jag fick frågan varför jag jobbade i Göteborgs Kommun så förstår ni att cirkeln är helt sluten.

Vet ni? Min arbetsgivare har förlorat något stort i mig. Tänk vilken nytta dom kunde haft av mina kunskaper. Tänk vilken avlastning de kunde fått om dom låtit mig göra lite annat än att halta omkring som en dåre. Tro inte att jag anser att jobbet jag gör är ett dåligt jobb. Herregud! Jag försöker hjälpa människor att få ett drägligt liv. Människor som inte längre kan lyfta sin egen hand får mat tack vare mig! Finns det ett finare jobb att ha? Knappast, men ibland när självkänslan går i botten på grund av fötterna önskar jag att jag slapp lyfta, bära, gå, gå och gå och det är då tankarna som säger ”Om du inte varit så jävla på och envis Walle, då”…

Jag får ibland frågan om jag har ont, och jag svarar ”Jo, det känns”, men saken är den att sedan värken i fötterna började har tanken på att jag inte orkar mer funnits där ofta. Idag är min fot så söndertrampad så jag inte längre kan stå rakt fram med foten utan att behöva vrida hela ryggen. Mitt skelett har helt enkelt vridits sönder på grund av ett haltande som snart är inne på sitt sjunde år nu. Om ni någon gång sett någon med skolios så vet ni hur min kropp ser ut när jag ställer foten rakt fram, och jag arbetar med att lyfta människor! Bra va?!
Vissa dagar när jag kommer hem vill jag skrika ut i ren smärta. Jag har så jävla ont rent ut sagt så jag emellanåt funderat på att helt enkelt ge upp i alla ordets bemärkelser. Jag skulle kunna ge min ena njure för att under en timme slippa känna denna jävla smärta för jag har ont hela tiden, dygnet runt, året om, men på 10 månader har jag haft haft en sjukdag, och då var det för hjärtats skull och inte värken.

Och visst kunde min arbetsgivare ha gett mig andra uppgifter, för såna finns det men det blev liksom aldrig så. Inte för att jag kräver att dom ska ordna nån låtsastjänst för mig. Nej, jag är ganska väl insatt i ekonomi fungerar, men det jag vet är att det under dessa 10 år faktiskt funnits saker som andra fått, där jag dels varit med kvalificerad än dom, och där det sedan slutat med att jag fått stressa ihop något för det första gänget inte klarat det.

För det, för att hitta en avslutning på detta, som kanske är det som är absolut mest fantastiskt med hur jag och min relation till min arbetsgivare fungerar är hur det brukar sluta ganska ofta. Det blir ändå jag som får ta över och fixa till saker och ting sen. Ett ganska roligt exempel är just Optimerad Bemanning. Jag är kanske den i huset som varit mest emot det, i alla fall öppet, men brevet till facket handlade inte om det. Det handlade om i korta drag att ”Ska vi nu starta detta så gör det så att det funkar, för det gör det inte nu”. Så han som ”gnäller” blir sedan den som kräver att det han är emot ändå ska funka. För där kommer mammas uppfostran in, att våga kritisera men också se sina egna brister och att slåss på rätt sätt. Jag tjänar inte på att motarbeta min arbetsgivare. Nu är saker som dom är, och jag får finna mig i dom.

Så min relation med min arbetsgivare, Gamla goa Göteborg, är spänd och märklig. Fast det är mer Göteborg som förlorar på att inte ta vara på min kraft än tvärtom. Det är i alla fall så jag försöker tänka.

 

 

 

 

Dagens Saga

Sagan om uppgraderingen

”Jag vet vad vi gör”, sade den IT-kunnige på kommunens IT-enhet, ”Vi uppgraderar alla Windows XP datorer till Windows 7!”
”Jaaa!”, skrek hans uttråkade kollega, ”men vi struntar i att varna någon innan så att allt försvinner”
”Fan va kul vi har nu”, sjöng de IT-kunniga tillsammans, och det var en fröjd att se dom där dom satt mitt emot varandra och drack Kahls kaffe och vaggade i takt med fläkten inne i huvudservern

Och vips var datorerna uppgraderade och alla undrade vad som hänt, och en del blev lite småsura när de märkte att arbeten de haft på skrivbordet nu var borta för alltid

Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

Dagens Ultimatum

Idag förklarade jag för min arbetagivare att de har tills på onsdag på sig. Sedan SKA program fungera och anställningsformerna ska vara färdiga. Är dom inte det anmäler jag kommunen till facket och så vidare.

Nu har jag tröttnat, och så är det med det.

 

Optimerad Bemanning: Hur man skulle ha gjort

Jag har i några inlägg skrivit om Optimerad Bemanning. Det system Göteborgs Kommun nu kastar in sig i efter att några andra kommuner redan gjort det och fler lär följa efter.

Redan från första dagen så har jag varit emot detta system, och mina åsikter mot det har varit många och långa. Jag har försökt förklara hur jag anser att den kommuen jag lever och arbetar i sakta förändrats mot något som mest påminner om Sovjet och jag har förundrats i att kostnaden för detta uppenbart inte har någon övre gräns. Jag har också märkt hur Göteborgs Kommun hoppat upp i knät på företaget TimeCare AB och nu sitter där med tassarna i vädret som den värsta småhund. Man har släppt på all form av eget tänkande och egen ansvar och man lägger hela sin verksamhet i händerna på ett enda företag.

Nu kommer ju Optimerad Bemanning starta, och möjligheten att ifrågasätta gavs aldrig. Man valde att istället för en rak och öppen kommunikation arbeta i tysthet och sedan skicka ut beslutet när det inte fanns möjlighet för protester. Redan direkt kan man ju fråga sig varför ett projekt som sägs vara så positivt för alla parter ändå arbetas fram i tysthet.  Jag själv däremot tänker inte sluta skriva om det för jag är 100% övertygad om att Optimerad Bemanning som det ser ut idag inte kommer överleva. Systemet är redan från början dömt att dö och anledningen till det är den anledning som alltid återkommer när Göteborg ska göra något stort: Det gick för fort och en fullständig planering saknades. Dessutom har man som sagt helt utestängt åsikter från personalen och då går det som det går.

Normalt när man talar om byråkrati så brukar ju tiden det tar till beslut va det som folk stör sig på, och det stämmer ju oftast. Gäller det att bygga ett räcke vid en livsfarlig backe så mal kvarnarna på i snigelfart. Detta gäller inte när det handlar om beslut som rör alla. Då ska det gå undan. Ett färskt exempel på det är ju kommunreformen från 2010. Allt gick i en enorm fart, och resultatet av det ser vi nu. Vi lever i en kommun som är halvfärdig där man fortfarande inte fullt ut hittat samarbete mellan alla olika delar i det ansvar kommunen har. Dessutom ljög man personalen rakt upp i ansiktet när man plockade bort vissa tjänster och sade att cheferna nu skulle vara mer på plats. Ingenting av det stämmer, och det gäller inte bara på min arbetsplats.Samma mönster ser man över hela stan.

Jag har många gånger i denna blogg klagat på just bristen på öppenhet och kommunikation när det gäller Göteborgs Kommun. Att det finns en mentalitet dessutom där tjänstemännen lever lite vid sidan av verksamheterna är heller ingenting nytt. Detta är ett problem och kommer fortsätta vara ett problem tills någon verkligen tar tag i saken och gör någonting åt det. Det krävs stora förändringar i hur den här staden sköts och projektet Optimerad Bemanning och hur det tagits fram är ett exempel på den verklighetsfrämmande beslutsordning som finns i rikets andra stad. Hade man haft det allra minsta intresse av en rak kommunikation så kanske saker sett annorlunda ut idag. Nu står man med en halvfärdig produkt och klockan tickar, i allt snabbare takt.

Jag är i alla fall övertygad om att mina förslag hade varit avsevärt bättre än de som nu är beslutade, men innan dom så låt oss titta tillbaka lite…

Hur det var…

Det var några månader sedan nu vi fick veta att vi skulle in i Optimerad Bemanning. Anledningen var att politikerna bestämt att vi som ville skulle få heltid, och då var man tvungen att göra så här fick vi det förklarat. Politikerna sket fullständigt i hur man skulle göra, bara man gjorde det, och vips hakade Kommunal på och alla var så glada för nu skulle heltiden in i kommunen. Det var en seger för alla, och lyckan var total

Man skulle också införa Optimerad Bemanning, från och med nu kallat för OP, för att den skulle höja kvalitén på omvårdnaden. Man kunde läsa mer om det på intranätet och där, efter letande i diariet, så hittade jag en liten skrift där jag fick klart för mig hur saker och ting skulle bli.

Man skulle börja med resursdagar. Dagar då man inte direkt fick veta när man skulle börja, eller när man skulle sluta, och man fick heller inte veta vart man skulle arbeta någonstans. När systemet är fullt utbyggt kan man hamna lite var som helst, men bättre för de boende/brukarna skulle det bli minsann. Det visste både upphovsmakare och projektledare om från början

Resursdagarna skulle man själv lägga in i sitt önskechema, och det spelade ingen roll om man valde att gå upp i tjänst eller inte. Alla ska ha resursdagar. Solidarietet kallade skriften det, alla skulle vara solidariska.

Sedan var det dags för informationsträffar. 1 1/2 timme per grupp där projektledaren och någon som redan dragit igång med Optimerad Bemanning stod och talade. Projektledaren förklarade hur bra det skulle bli, medan den som arbetade under Optimerad Bemanning först också berättade hur bra det skulle bli. Sedan började hon istället berätta om att sjukfrånvaron under resursdagarna pekat uppåt på stället hon jobbade på. Faktum är att dessa personers medverkan var lite som en reklamfilm som sade, ”Ja vi har helt ok produkter men om du köper någon annans kommer du bli ännu mera nöjd”

Många hade frågor, men många svar fick dom inte. ”Vi kan inte svara på det nu”, var det svar som många fick med sig hem. Det man fick veta var att upp till 20% av ens arbetstid kommer gå till resursdagar från och med start. Det blir en till tre dagar per period. Mer än så fick man inte veta om det. Personalen fick också veta att de nu inom kort skulle få en lapp där de skulle skriva om de ville stanna kvar på sin tjänstgöringsgrad, eller om de ville höja sig, eller sänka sig. Man skulle också få välja om man ville stanna på gränsen för en heltid på 37 timmar i veckan eller om man ville höja sig till den nya gräns som numer ligger på på 38,25. (ännu en förlust för Kommunals medlemmar. Kommunal är fantastiska på att bidra till försämrade villkor)

Pappret kom, och folk skrev i och allt skulle bli så bra så…

Hur det är just nu…

I skrivande stund är det 5 veckor kvar kvar till Optimerad Bemanning börjar, och absolut ingenting fungerar. Programmet vi använder oss av för att planera schemat i, TimeCare Planering, har flippat ut fullständigt. Efter en uppgradering för några veckor sedan har något hänt och enligt programmet bryter man just nu mot alla arbetslagar som finns. Man kan inte ens ta bort timmar för då klagar programmat att personen man tar bort timmar för har för många timmar, och det stannar inte där. Just nu ska vi egentligen lägga in nästa schemaperiod och alltså den period där OP ska börja gälla, men när det nu är 5 dagar kvar på tiden för önskeschema är ingenting klart än. Vi har inte fått våra nya anställningsavtal, TimeCare tillåter inte att vi lägger in resursdagarna enligt det sätt vi blitt beordrade att lägga in dom, och folks nya tjänstgöringstider finns inte inlagda i systemet än.

Ser man till hur situationen är just nu bryter vår arbetsgivare mot alla regler då vi SKA ha 2 veckor på oss att kunna planera in våra önskningar på, och jag sätter en peng på att i slutet av vecka 8 kommer allt bli ”klart” och personalen kommer få stressa som sjutton för att hinna lägga in. För en annan sak som genomsyrar hela OP projektet är att arbetsgivaren får sega hur mycket som helst, men när hon/han segat färdigt ska det gå undan.

Sedan kommer vi till det riktigt roliga i kråksången…

På den avdelningen jag arbetar på kommer bara 2 personer gå upp i tid. 2 kommer istället gå ner i tid, och 2 som idag jobbar heltid på 37 timmar i veckan kommer göra heltid på 38.25 timmar istället. Slår man ut det kommer allt bli ungefär plus minus noll och då kommer vi till det riktigt roliga. Vi kommer vikariera för oss själva och i slutändan kommer vi få ha vikarier som ska täcka in för folk som har resursdagar.

Nu kanske du frågar dig hur det kan bli så? Jo det är mycket enkelt…

Från början kommer det huset jag arbetar i slås ihop med ett annan äldreboende. Detta boende är hälften i storlek och är dessutom känt för att ha väldigt lite frånvaro bland personalen. De kommer alltså inte behöva oss, så vi kommer täcka upp för oss själva, men med tanke på att alla måste ha resursdagar så kommer det bli en helsikes massa personal som har sådana dagar, och någonstans måste man ju stoppa dom. De kommer alltså stoppas tillbaka till den avdelningen de är bortplockade ifrån, och förvirringen blir total. Tyvärr stannar det inte där, för sedan har vi nästa rent skandalösa idioti. Det kommer behövas överanställas för att täcka upp för resten. I en kommun som helst vill att personalen ska använda samma dasspapper två gånger finns det nu plötsligt pengar till mer personal! OP får kosta hur mycket som helst, men säg till en politiker att Elsa 93 år gärna vill åka in still stan och fika 2 gånger i veckan med personal, så får du se vad svaret blir…

Så ser man till hur det ser ut nu så kan man kortfattat säga…

* De nya anställningsgraderna är inte inlagda
* Programmet TimeCare fungerar inte (vilket senast medförde att det inte gick att lägga ett korrekt schema och där en kollega nu ligger 15 timmar minus på grund av att programmet inte fungerade)
* Ingen vet hur många dagar vi ska lägga som resursdagar när allt är klart
* Ingen vet hur vi ska lägga in resursdagarna
* Vi har inte sett till de nya anställningsavtalen än

Så ser det ut söndagen den 19 februari 2012, och man kan inte göra annat än att beklaga att detta fiasko.

Så då ställer ni er frågan….

Hur skulle man gjort?

En sak ska sägas som Optimerad Bemanning direkt och det är att det inte behöver vara dåligt. På en del arbetsplatser är jag säker på att det kommer kunna fungera, och de jag direkt tänker på då är hemtjänst och andra områden där personalen redan från början är van att gå runt istället för att som på boenden vara på ett och samma ställe hela tiden. Det är också det som är så synd med hela OP grejen. Just att kommunen nu valt att fegt låtsas som att allt samma och alla är lika. Det är cyniskt och det är femton steg tillbaka när det kommer till de anställdas rättigheter att agera så, men det är just detta som präglar Göteborg just nu. ALLT! ska vara detsamma överallt, och det är egentligen ingen idé att du klagar eller har åsikter. Gör du det kanske en chef surt tittar på dig och säger, ”Varför jobbar du i Göteborg då”. Det var dock inte mina chefer ska tilläggas. Hon som sade det är ny chef på att annat äldreboende och kanske ville hon visa sin chef, som också var där, att hon minsann kunde säga ifrån. Att jag i samma meningar pratade om att vi samtidigt hela tiden slåss mot svarta rubriker om dålig äldrevård och att jag inte trodde att detta direkt skulle göra den bättre spelade ingen roll.

Det absolut första man skulle ha gjort när man planerade in heltid för personalen var självklart att skapa en grupp med anställda, och då anställda från den personalkategori det gäller. Genom att lyssna på dom, och också om man gett dom chansen till att komma med synpunkter kanske en lite mer vettig Optimerad Bemanning sett dagens ljus. Nu är detta ingenting annan än ett tjänstemannaprojekt och ge mig ett exempel på där ett sådant fungerat.

Det andra man skulle ha gjort är att INTE försökt låtsas som att Sveriges näst största stad är en enda verksamhet. Göteborg är hundratals med verksamheter och det behöver inte alltid vara en nackdel. En del områden fungerar på ett visst sätt, och andra på ett annat. Olikhet behöver inte vara negativt men nu har man genom OP förstört det fullständigt. Allt måste vara lika, och ska se lika ut, och alla ska tänka, tycka och agera på samma sätt. Vad blir nästa steg för Göteborg? Femårsplaner??? Att tala om mångfald, mångkultur och att alla bidrar med olika saker samtidigt som man kräver att alla ska känna likadant annars kan dom sluta, den ekvationen går inte ihop på något sätt.

Ser man till avdelningen där jag arbetar på har vi en trygg grupp med timanställda som fungerar. Nu kommer det förstöras genom att, när OP är fullt utbyggt, människor med resurstimmar kommer springa ner dörrarna istället. Människor som inte känner till de boende som bor på avdelningen, och där de boende kommer känna att ännu mer människor springer där. Tvärt om det som OP sägs stå för. Jag har sedan dag ett begärt att få klart i hur man kan säga att OP kommer leda till mindre antal personal som kommer att genomföra omvårdnaden, men ingen har kunnat svara på den frågan, och jag har frågat många gånger. Det man bland annat gömt sig bakom är att jag ständigt får svar som börjar på ”Ja men till att börja med så kommer inte…”

Allt handlar om hur det kommer bli från den 26 mars. Jag däremot försöker, och uppenbart är jag den ende i kommunen som gör det, se till hur det kommer se ut när hela projektet är igång överallt. Det är då det verkligt röriga kommer starta. Att jag försöker tänka framåt är något som kommunen normalt sett vägrar göra. i Göteborg lever man bara tills nästa budgetperiod startar.

Vi har sedan detta med tiden det tog att sjösätta projektet. Varför hade man så så fruktansvärt bråttom? Redan i november när jag hörde att allt skulle vara igång den 26 mars sade jag att det kommer dom inte hinna. Det skulle dom visst fick jag till svar, och hur ser det ut nu?! Ingenting av tekniken fungerar än, och vi kan ju för fan inte ens planera våra scheman på korrekt sätt, och fortfarande är det ingen som kan erkänna att man hade för bråttom. Vad hade det gjort om man startat till hösten i stället, och då med trimmade program som fungerade, och där man hunnit informera personalen lite mer.

För där kommer vi in på nästa sak: Informationen. Den har varit ett skämt. Inte ett papper har delats ut, ingen information alls till personalen om hur de ska göra. Istället springer nu alla ner dörrarna hos cheferna eller gnäller inför TimeCare-ansvariga att de inte förstår. Vem som helst hade kunnat begripa att en skrift som delas ut till all personal lätt hade kunnat råda bot på mycket av frågorna, men som vanligt struntar man i det och kör sitt eget race. Som vanligt får personalen stå på flaket och hålla sig stenhårt när tjänstemännen kör crossracing med skattebetalarnas pengar.

Sedan så har vi det där med solidariteten…

Kanske var det ett misstag att skriva att personalen skulle vara solidarisk, och jag hoppas verkligen att det var just ett misstag. För solidaritet växer sällan fram ur order från arbetsgivaren som säger till sin personal att vara det. Det är också det som kanske är det mest märkliga med hela cirkusen runt OP. För varför måste alla gå ut på resurspass? Den frågan är det många som ställer sig nu. Redan idag och sedan en lång tid tillbaka har vi haft något som kallats för AA-turer. Dessa turer har kommit till då personal valt att gå upp i tjänst. En del av den tiden de arbetar blir AA och de turerna får dom göra på annan avdelning där det behövs vikariat. Varför gjorde man inte samma sak nu med OP? Varför lät man inte de som gick upp i tjänst få ta resurspassen istället för att slänga dom på alla? Hade man frågat runt så hade man säkert också hittat personal som velat hoppa omkring mellan verksamheterna. Hade man gjort det så hade man inte behövt tvinga in all personal och man hade sluppit måla med den bredaste penseln för att täcka in alla på en gång.
Fast kanske är det så att det inte finns intresse för det? Kanske är det så att Göteborg nu passar på att dra ner på tryggheten för sin personal. Nu har man ju chansen och då tar man den.

Så nu är det några veckor kvar innan det börjar. Ingenting är klart än, och det är under all kritik. Detta handlar om vårt schema, den grund som hela verksamheten bygger på och det handlar om personalens anställningar. Allt mer undrar man om vart någonstans viljan finns i att ha en bra grund att stå på.

Men nu startar i alla fall OP och jag är säker på att vi kommer få se en försämrad omsorg, personal som kommer bli mer sjuka, personal som trivs sämre på jobbet och en organisation som hela tiden kommer ligga på  gränsen till kaos. För det är så det blir när man ständigt gör samma fel och hittar på nya verksamheter utan att få med personalen ombord först. Optimerad Bemanning är ingenting annan än att ta oss 50 år tillbaka i tiden när det gäller personaltrygghet. Det är en stor förlust för friheten, och det är ingenting annat en stor cynisk tjänstemannauppfinning som inte är förankrad i den verksamhet som den ska fungera i.

Man hade kunnat göra detta så enormt mycket bättre, men man valde ännu en gång att gå över huvudet på stadens anställda, men jag lovar er en sak…

Jag kommer följa detta och jag kommer skriva om det. Jag ska också in i Optimerad Bemanning, och jag kommer göra mina resurspass. Jag kommer inte på något sätt aktivt under arbetstid förstöra eller försöka förstöra. Det jag däremot kommer göra är att jag kommer utnyttja min medborgerliga rättighet att skriva om den öppna verksamhet som kommunen är, och jag uppmanar alla andra att göra det samma. Det är på tiden att de anställda i Göteborg en gång för alla slår näven i bordet och säger NU RÄCKER DET.
Detta handlar inte om att vilja bråka, eller att man inte bryr sig om sitt arbete. Detta är exakt tvärtom. Detta handlar om att någon, och i detta fallet vi, tillsammans måste sätta stopp för dessa ständigt återkommande galenskaper som sker, och det handlar om att de som ger oss pengar till vår lön, skattebetalarna, någon gång måste få veta vad pengarna går till.
För vad kostar inte Optimerad Bemanning. Just nu anställs nya chefer och samordnare och allt vad dom heter för att detta projekt ska kunna startas. Vad kommer dessa pengar ifrån? Hur kommer det sig att det nu finns pengar till detta, men inte till något annat. Äldrevården går på knäna i en allt tyngre verksamhet, men nu strös det pengar omkring som om Göteborg vunnit på amerikanskt lotto. Om pengarna tas från varje involverad verksamhet frågar jag mig vart dom pengarna kom från början? Om inget extra tillskott skett i budgetarbetet frågar jag mig vad som fått stryka på foten? För det är väl inte så att äldrevården sitter på en massa miljoner som kanske kan behövas om någon tjänsteman för för sig att starta en bemanningspool?

Men mest av allt handlar det om våra boende, de som vi faktiskt är till för. Vi är till för de som betalar tusentals kronor per månad för att få ett drägligt liv. Dessa människor får ständigt höra att det inte finns pengar till någonting. Politikerna i Göteborg beslutade att 2010 och 2011 skulle bli år där man skulle satsa på sociala aktiviteter. Inte en enda jävla krona fick vi extra för det, men satsa på det skulle vi. Till det kunde man inte avvara en spänn, det är sjukt, det är elakt och det är enormt cyniskt.

Så nu går vi ut och blir förvandlade till boskap som ska skickas hit och dit. Tiden då man hade en trygghet på ”sin” avdelning är borta. Nu är vi alla lika, och Elsa 93 år som gillar när Karin hjälper henne ska inte räkna med att Karin kommer för Karin har resurspass den dagen. Så istället kommer Kajsa, som ju är duktig, men som inte känner Elsa. Kajsa kan då läsa om Elsa i en liten mapp för Elsa är ingen människa längre. Hon är ett personnummer som behöver omsorg och om det kan Kajsa läsa om i den där mappen. Karin däremot, ja hon är på ett annat boende och sitter just nu och läser i en mapp om Erik 87 år som är strokeskadad. Erik kan inte tala, så Kajsa måste läsa på riktigt noga. Tyvärr stod det inte i mappen att Eriks dotter fyller år idag så Karin kan inte prata med Erik om hans älskade dotter. Kajsa däremot som är kontaktperson åt Erik vet om detta och vet hur mycket Erik tänker på sin dotter, men hon tar ju hand om Elsa.
Och på en annan plats, i en annan stad sitter en företagare och gnuggar händerna. Han är nämligen chef för ett företag som gör datorprogram där man kan planera sina scheman. Det företaget tjänar massor med pengar just nu, och i duschstolen sitter Erik och undrar om sin dotter…

Slutligen:

Med tanke på hur enormt mycket besök denna sida numer får från ip-nummer tillhörande goteborg.se så har jag bara en sak att säga till dig tjänsteman som arbetat fram Optimerad Bemanning: Du borde skämmas

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Intressant.se

Melodifestivalen 2012 Deltävling 3 Leksand: Summering

Ja, vad ska man egentligen säga? Egentligen är det inte så konstigt att han gick vidare, Sveriges svar på…,nej det finns ingen eller inget som kan jämföras med Ranelid.

Men innan det så låt oss se lite hur programmet var i övrigt. Att det var den sämsta vecka i festivalens historia har jag redan skrivit. Inte en låt var något direkt att ha, och det är smärtsamt att se hur SVT uppenbart ville ha med Ranelid i finalen i Globen. För Ranelid var det enda som stack ut, även om det sticker åt fel håll. Sedan är också frågan om inte själva programmet i sig också var bland det tråkigaste man sett. Den där jävla namnlåten i början var ingenting annat än rent löjligt tråkigt och all form av humor var som bortblåst. Faktum är att det kändes som om luften gått ur hela produktionen, och man kan bara hoppas på att man hämtar upp sig tills nästa vecka. Att Helena Bergström inte var med live denna gången heller är också bara att beklaga. Det är fullständigt idiotiskt att gå ut så starkt med att man ska ha tre programledare och när festivalen sedan kör igång är en av programledarna med i en annan produktion istället.

Sedan kommer vi då till musiken och det är väl just Ranelid som lämnar avtrycket denna vecka. Ranelid sägs vara en av våra största författare och samtidigt har han skrivit en text som var mer banal än låten Rosa Helikopter. Kanske tycker han själv att han är djup och biblisk när han talar om mannen säd, men själv uppfattar jag det hela enbart som löjligt. Att han skulle gå vidare var självklart, men jag frågar mig om SVT verkligen vet vad dom ska ha Melodifestivalen till. Ska vi vara med i Eurovision, eller ska vi enbart rikta in oss på  5 veckor svensk melodifestival? Ska vi skita i den europeiska finalen gör det ingenting om vi har smörja som detta i finalen i Globen men ska vi ta tävlingen på någon form av allvar så kanske riktig musik passar bättre in. Att svenska folket sedan röstar på den här skiten säger ju en del om tillståndet i vårt land, och till er som skriver på facebook och twitter att ni röstade minsann på Ranelid för att eländet ska braka ihop så säger jag bara, ”Vem i helvete tvingar er att se på Melodifestivalen” Lär er för fan att det inte längre är modernt att klaga på Melodifestivalen. 3 miljoner ser på spektaklet, men kanske passar det inte in i eran värld där lidande är så viktigt. Läs en Kafkabok istället så slipper ni störa er på Melodifestivalen.

Den andra som gick direkt till final var ju Molly och om hennes låt säger jag inte så mycket. Det var en skrikig ballad och jag känner på mig att både en och två röstade på Molly då man den senaste veckan läst om hur jävla dåligt hon mått efter uppbrottet från Eric Saade, det har varit snyft snyft på hög nivå. Att Molly sen sagt i varenda intervju att låten är om hennes och Eric Saades slut är spännande med tanke på att de gjorde slut i vintras medan låten skrevs för ett år sen. Vilken tur att de inte skrev en glad låt då, för ett år sedan, det hade ju inte passat in nu…

Sedan måste jag nämna gruppen Youngblood, för va fan va det? De kunde inte dansa, och de kunde absolut inte sjunga. Dessutom var låten en rak kopia av Manboy, och snälla Kempe! Ta en paus nu! Sätt dig framför datorn och testa så kommer du se att det finns fler noter än de du kan. Öva och kom tillbaka utvilad!

Lås oss nu hoppas att nästa veckas sista deltävling ger oss lite bra musik, och så glömmer vi Leksand för all framtid.

Direkt till Final

Molly Sandén – Why Am I Crying och Björn Ranelid feat. Sara Li – Mirakel

Till Andra Chansen

 Youngblood och Andreas Johnsson 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intressant.se

Melodifestivalen 2012, Deltävling 3 Leksand: Låtarna

Deltävling nummer 3 går i år av i Leksand, och det första som slår mig när man ser vilka som ska uppträda ikväll är att det verkar enormt svagt i igen.
Ingen av de som uppträder väcker några direkt förhoppningar och ser man till den sista låten med Ranelid så kommer ju ändå festivalen efter detta att för alltid vara förstörd. Att sedan Ranelid säkert kommer gå vidare ikväll visar ju också att Melodifestivalen slutat upp med att vara en tävling för att kunna vinna Eurovision Song Contest.

Här är i alla fall mitt intryck av dagens åtta låtar och som vanligt skrivs allt under sändningen och som vanligt har jag inte hört en sekund av låtarna innan….

1. Youngblood – Youngblood

För det första så stinker det 90-tal om den här gruppen. De rör sig dessutom som en väldigt dålig kopia av Backstreet Boys. För det andra så trodde jag först att det var Manboy jag lyssnade på för låten börjar exakt likadant, men sen blir den faktiskt enormt mycket sämre vilket är skickligt med tanke hur värdelös Manboy är.
Att ingen i gruppen kan sjunga gör inte detta bättre. Det är helt enkelt jävligt dåligt!

2. Maria BenHaji – I mina drömmar

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om denna låt faktiskt. Det är en söt liten ballad med en fin refräng men Maria låter extremt nervös. I början är det såna vibbar på rösten så SubWoofern blir alldeles förvirrad. Hon tar sig sedan och hennes röst är riktigt fin, men låten är kanske lite för seg och oavsett att man dragit in alla stearinljus som finns i Leksand hjälper det inte. Det är för tråkigt

3. Mattias Andreasson – Förlåt mig

Mattias ber om ursäkt redan i titeln på sången och kanske ber han om ursäkt för all skit som EMD slängt över oss. Nu står han ensam på scen och det gör han faktiskt bättre. Detta är en helt ok svensk halv soulaktig låt som Mattias sjunger väldigt bra. Kommer sälja bra oavsett hur det går ikväll.

4. Love Generation – Just A Little Bit

Äntligen lite show ikväll! Love Generation levererar ett riktigt shownummer och faktiskt en bra låt. Känns som att detta är en sådan som kommer leva länge efter festivalen och det är bara att hoppas att de går till Globen. För detta är något som skulle kunna gå bra i Europa med, och det är väl det som är meningen?

5. Carolina Wallin Perez – Sanningen

Snygga trummor inleder denna vansinnigt trista låt. Låten är fullständigt innehållslös och det samma måste tyvärr sägas om sångerskan för detta är inte TV underhållning. Fan, testbilden rör sig mer!
Inser när 3 min gått att jag inte ens med hot om tortyr skulle kunna berätta vad denna skit handlar om.

6. Andreas Johnsson – Love Light

Jag är inte Andreas största fan, dels för att jag inte gillar hans musik men också för att han hade den dåliga smaken att arbeta med Carola för några år sen, och så gick det ju som det gick. Att han sedan verkar använda Melodifestivalen som sin egna reklambyrå är ju kul för dom som gillar hans musik.
Inte heller detta år kommer jag ändra uppfattning om Andreas musik, för jag tycker det låter lite som det brukar med samtidigt som det luktar lite 60-tal och annat. Publiken däremot verkar älska det så han lär gå vidare.

7. Molly Sandén – Why Am I Crying

Molly var med för några år sen och sjöng om stjärnor, sen hörde vi bara om att hon var ihop med Eric Saade, men det är hon inte längre. Så enligt pressen sjunger hon ikväll om hennes uppbrott med Saade, och kanske hade det räckt att hon ringt Eric och sjungt detta för då hade vi sluppit denna extremt tråkiga låt. Jag är normalt väldigt förtjust i ballader men detta går inte hem hos mig alls. Det är jag däremot säker på att det kommer göra hemma i stugorna.

8. Björn Ranelid feat. Sara Li – Mirakel

Ja jag vet faktiskt inte vad jag ska säga. Det är så jävla dumt det här, så fruktansvärt dumt. Att Ranelid är med räcker egentligen för att lägga ner programmet. Att han sedan är med i något så jävla dumt som ”Mirakel” gör att man vill sluta betala TV-licensen. Till saken är hör att det är så dumt så att det faktiskt kan gå till globen, just för att det är så jävla dumt. Bra är det i alla fall ingte

Jag skulle vilja utse denna vecka i Leksand som den sämsta i historien faktiskt. Inte en enda låt sticker ut, och ingen är direkt bra. Love Generation blir min favorit men mest för att jag tycker att det är enda låten med lite show över sig. Resten skiter jag i för ingen av dom är egentligen värda att gå vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om