Recension: Enya – Dark Sky Island

Enya-Dark-Sky-Island-2015-1500x1500Det tog henne sju år, men nu är hon tillbaka och det var väl värt väntan.

Enya, kvinnan som faktiskt fått en egen ekonomi, Enyanomics, tillägnad sig har aldrig direkt stressat fram något nytt album men så länge som vi fått vänta nu har vi aldrig behövt innan.
Enya är en mycket speciell artist. Hon ger inga konserter och dyker bara upp på intervjuer när ett nytt album sett dagens ljus. Hon ställer inte upp på knappt något som artister ”ska göra” och ändå har hon sålt över 75 000 000 skivor. Det är också därför ordet Enyanomics myntats om denna artist som många genom åren kramats, gråtit och krupit upp i soffan till.
Hon slog igenom 1988 med låten Orinoco flow och albumet Watermark. Den låten och den skivan skapade sedan det som skulle bli Enyas signum i alla år. Musik med ett drömsk sound som många, väldigt många, kom att älska. Genom åren fick hon också ny publik som tog hennes musik till sitt hjärta och kanske mer än någonsin visade septemberattackerna det 2001 när låten ”Only Time” spelades i många av de klipp som både TV-bolag och privatpersoner satte samman. Det året blev hon också världens mest sålda kvinnliga artist.

Enya är inte ensam att om skapa sin musik. Till sin hjälp har hon Roma och Nicky Ryan som lika mycket förtjänar credit för framgångarna. Nicky är musikproducenten som var producent åt gruppen Clannad som Enya också var medlem i, men som lämnade den och fick Enya, eller Eithne Ní Bhraonáin som hon egentligen heter, med sig och tillsammans med Nickys fru Roma skapade dom något väldigt speciellt: En blandning av språk, musikstilar och framförallt det som är Enyas kännetecken, multitracking alltså flera röster pålagda och ibland upp till över hundra på en låt.
Enya själv skriver musiken medan Roma skriver alla texter förutom de på irländska. Roma har till och med skapat ett eget språk, Loxian, som för första gången kunde höras på albumet Amarantine.
Sedan 1988 har det förutom då miljoner sålda skivor blivit flera grammys och även en oscarsnominering och trots att det nu gått snart 30 år sedan Watermark finns det fortfarande en form av mystik kring Enya och musiken kring henne och nu är det alltså dags för det nionde albumet som fått namnet Dark Sky Island.

Redan när första spåret sätter igång känner man igen sig för det gör man med Enya. Vissa, som oftast inte hört igenom hennes musik, brukar elakt säga att allt med Enya låter likadant, men det stämmer inte. Går man igenom hennes musik hittar man stora skillnader och hon har hela tiden testat nya former men känner igen sig gör man och det känns tryggt.
Första låten ”Humming” är på många sätt allt som gör att jag och andra avgudar Enyas musik och när den sedan avlöses av den helt fantastiska balladen ”So I Could Find My Way”  så är man fast. Enya är verkligen tillbaka!
Hela albumet, som kommer i två versioner varav jag lyssnat på Deluxe versionen (och känner att snikenheten från skivbolaget är vedervärdig när det gäller sånt här) strålar verkligen Enya. Det är magiskt, följsamt, melodiskt och fantastiskt vackert. ”Echoes in Rain” är den låten på skivan som mest påminner om tidigare album och då främst Watermark.

Dark Sky Blue är också ett album som mer går in på djupet när det gäller Enyas fantastiska sångröst. Flera av låtarna har inte lika mycket flerstämmor som tidigare och låtarna ”I could never say goodboy” och ”Solace” är båda något av det vackraste som Enya gjort. ”I could never say goodbye” är en låt som alla som varit i sorg kommer ta till sina hjärtan och det är enormt starkt. Den är väldigt enkel i sitt upplägg för att vara Enya och det passar den perfekt till. Många tårar kommer fällas med den låten spelandes i lurarna.
Den enda låten jag är tveksam till och som inte vill sätta sig alls är ”Sancta Maria” som jag i ärlighetens namn inte tycker passar in. Det skär sig väldigt mycket med övrig musik på albumet men det förlåter man snabbt när övriga spår är så bra som de är.

Överlag vill jag kalla detta album för Enyas bästa sedan Sheperd Moons. Det är en en skiva som lika mycket trollbinder och får dig att slappna av men som också griper tag i dig. Varje låt, med undantag för just en då, är som en egen berättelse och där du inte förstår texten griper musiken tag i dig. I en värld som mer än någonsin är orolig och där rädslan finns runt varje hörn passar också hennes musik in för att man för en stund kan få drömma sig bort till något annat.

Ja Enya är tillbaka och det var värt väntan för Dark Sky Island är rent fantastiskt!