Det finns många William Petzäll

Nu talar alla om William Petzäll, och det är bra. Vi ska tala om honom, men vi ska också tala om alla andra som drabbats av samma öde som honom, för det finns många i Sverige som varje år går under i tablettmissbruk och värdelös psykvård.

Vilket samhälle vi vill ha, det bestämmer vi.
Tyvärr bryr vi oss inte förrän våra egna nära och kära går under.
Se till att agera nu, nästa gång är det din dotter eller son.

Tänk på det!

Nominera till Gaypriset

Ibland kan man ju tro att det räcker med att snaska kotte och sen tala om det i TV och så vinner man gaypriset.
Jag tycker vi ska ändra på det!

Kolla den HÄR länken!
Den handlar om Jari, en kille som blev mobbad under sin skolgång med allt helvete som det innebär.
Jari har däremot gjort något väldigt få andra gör. Han valde att prata med andra om det, och på det sättet försöka förändra världen. Sånt älskar jag och sånt ska uppmärksammas!
Det är människor som Jari som gör att man hyser något hopp om gayvärlden faktiskt.
Ja, det är sådana människor som han som ska kallas Årets Gay!

Så gå sedan till tidningens QX’s sida för nomineringar och nominera Jari Mäki som årets gay och nominera honom som ”Keep upp the good work” också, för det är han värd!

Go Jari!

 

Mina änglar på olika sätt

Jag fick detta kort av Jennie och jag älskar den här bilden.
Mina favoritkillar på samma bild!

Vad du älskade din systerson Daniel, och vad han älskade sin morbror.
Aldrig tindrade dina ögon så som när du pratade om Kevin.
Aldrig såg du så lycklig ut som när du berättade om hur du spelat Pippi i telefon.
Aldrig var du så glad som när du hade Kevin nära dig.
Kärleken till honom var total från din sida,
och Kevin älskade sin morbor lika mycket.
Mobo Danne.

Gud vad jag önskar att du varit här nu och sett Kevin växa upp.
Jag älskar den pojken Daniel!
Jag har ”lånat” han ibland, och han får mig att orka med livet just nu.
Han får saknaden efter dig att släppa för en liten stund,
för med Kevin blir det fart och fläng!
I morgon ska vi träffa Zuzzi igen, fast jag tror Kevin uppskattar Zuzzi mer än tvärtom 🙂

Jag önskar du sett din syster nu,
hur hon saknar dig men hur stark hon är.
Jag önskar så du var här just nu,
för du skulle så tyckt om det du såg.
Du skulle sett människor som älskade dig villkorslöst,
människor som bara skulle låtit dig vara Daniel.
Det hade du älskat, för det var ju det du alltid sökte efter.
Tänk om du bara sett att du hade det runt om dig hela tiden.

Livet är så tomt Daniel just nu,
men din syster och Kevin fyller det med glädje.
Men mest glädje hade vi alla känt om du var kvar,
här hos oss där du skulle vara.

Älskar dig Tussen

Satans jävla Lyrica

Jag hatar Lyrica….

Hittade följande citat på nätet…

Det finns en studie som visat negativa ”biverkningar”. Det gällde en person som avbröt en behandling med läkemedlet (Cold Turkey) det var alltså en person av många andra i en vetenskaplig studie. Denna person fick hjärnödem och psykos och sa långt efter denna händelse att denne inte kände sig lik. Jag säger inte att alla har ett helvete att avbryta en medicinering men man ska helt klart ha respekt för denna drog. Att man ska trappa ur Lyrican långsamt säger inte bara hobbyknarkare utan också läkare och människor som forskat.

___________________

Snart är det helg och det ska firas med ett intag av 900mg.
Kommer fylla på vid behov allt efter dagens gång!
Trevlig helg på er! 

___________________

Nu har jag intagit 2 st 300 mg lyrica. Eller ja, jag tog det en och en halv timme sen typ, och nu slår det härligt  Härligt att gunga fram. Dock skulle en tredje tablett vara trevligt Känner en kille här i gbg som fått tag på 6 kartor Lyrica, och jag är en bra vän till honom )) 14 st lyrica i varje karta, 300 mg. Myspys

Sorgenatt

Jag såg dig igår, inte på riktigt men på film. Det gjorde så ont att se dig, samtidigt som det var så fantastiskt. Jag påmindes om hur mycket jag saknade dig, och där blev jag också påmind om hur allt började. Jag saknar dig så fruktansvärt just nu, och jag har aldrig känt mig så ensam.
Jag är rädd Daniel, jag är rädd för vad som komma skall. Vecka 49 börjar helvetet igen, och senast var det du som fick mig att orka. Nu har jag ingen längre att kämpa för, nu har jag ingen att älska. För det var ju dig jag älskade. Hör du det Daniel, jag älskade dig.

Jag skrev häromdagen att jag skulle sluta slåss mot väderkvarnar, men jag vet inte ens om jag klarar det.
Varför får jag inte älska dig för vissa? Varför tar ingen det vi hade på allvar? Gjorde dom alltid så mot dig Daniel? Brukade dom alltid hånskratta dig bakom ryggen när du hade en kille? Brukade dom alltid ifrågasätta allt, eller är det bara vår relation som har den äran att få den skiten och att bli ifrågasatt.
Eller var det för att du inte ringde femtioelva samtal denna gång och berättade för alla, är det just på grund av det som gör att allt denna gång är så konstigt? Men du berättade ju för vissa, och du sade som det var.
Jag behöver ingen credit, jag behöver inget över huvudtaget. Det enda jag vill är att kunna sörja den Daniel du var. Den Daniel som var här, och den Daniel jag såg här, som jag levde med här.
Jag orkar inte längre analysera varför det hände, eller hur det hände. Jag vill bara kunna sörja dig, och jag vill också kunna sörja det vi skulle få.
För vi hade ju planer Daniel. Vi skulle varit i Köpenhamn nästa helg. Vi skulle sett Love never dies. Vi skulle besökt ”Riket” bara för att du gillade serien så mycket. Fan, vi hade tre avsnitt kvar av den ju! Du skulle ju jobbat på bemanningen! Du skulle ju pratat med någon här nere, och du skulle ju ha en framtid här.
Det vill jag sörja.

Du var min man Daniel, och du skulle blivit min man på riktigt. Gud så mycket berg och dalar vi åkte på, men så är det i alla fall. Ingen hade hört talas om mig sägs det, men den 6 juli skrev vi detta på din Facebook…

Men ändå hade ingen hört talas om mig sägs det. Spelar det någon roll egentligen? Det enda som är viktigt är väl att vi visste, och visst visste vi? Vi visste, och några få andra.
02:36, 03:13, 03:24, 03:36 och 4:09
Det är klockslagen du var inne här på denna sida din sista natt i livet. Vi var med varandra till slutet, det är så jag vill se det, och det är så jag ska se det.

Jag sörjer dig Daniel, och jag saknar dig. Idag har det varit hemskt, riktigt riktigt hemskt. I morgon kommer det kännas bättre, det är väl så det fungerar med sorg.
Jag kommer få det tufft framöver och jag vet ärligt inte hur jag ska klara det denna gång när jag inte har min tuss, men jag måste väl. Jag har ju inget val. Denna gång måste jag lägga mig under helvetesmaskinen utan att kunna tänka på att jag ska ringa dig sen. Denna gång står jag ensam, igen. För det var ensamheten vi hatade bägge två, och den ensamheten försvann när vi hade varandra.
Jag bara önskar att min självkänsla vore bättre, jag önskar att min känsla för mig själv inte var så låg så att jag lät mig dras ner. För jag ska skita i det där, och jag ska bry mig om de som inte förstör. Vi är så lika där Daniel, vi ser aldrig skogen för alla träden. Vi ser hellre det som är fel, än det som är bra.

Daniel Johansson – Andersson/Walentine Johansson – Andersson

Det var så vi skulle heta bestämde vi tills vi enats om ett namn. För namnfrågan var viktig för oss. Du ville vi skulle heta Luoto, men det vägrade jag. Så vi bestämde att hitta ett annat efternamn, tills dess blev det lottning och Johansson kom först 🙂 Det var vi som gjorde det, vi och ingen annan.

/Walle

 

Ännu en stjärna brinner i vår himmel

Idag slocknade ännu ett ungt ljus i Skellefteå. Jag kände honom inte alls, men gråter över hans öde och för de han lämnar efter sig.
Vad fan är det för fel på vårt samhälle? Varför gör vi inget?
Hur många fler unga liv ska släckas i förtid medan vi sitter och tittar på? Måste det bli vår egen son eller dotter som försvinner innan vi förstår allvaret?

Det är något ruttet i Sverige, en ruttnad som sprider sig och där unga människor väljer en utväg där det inte finns någon återvändo.
Det är dags att vi visar varandra kärlek, och det är dags att vi visar varandra stöd och det är dags att vi börjar kämpa för ett samhälle där människor väljer livet.
Framför allt är det viktigt att vi väljer ett samhälle där alla människor får synas.

Vila i frid du unga människa. Jag önskar ingenting mer än att du fått känna friden här, för där du är nu där finns inte de som älskade dig.