Hur många fler ska samhället få döda?

Du har inte så mycket att skratta åt Göran Hägglund, ansvarig minister

Sverige är ett land som säger sig vara mycket restriktiva när det gäller droger. Vi är kända för att ha hårda regler när det gäller alkohol och systembolagets bevarande trots EU har varit ett hett debattämne i flertalet år. På samma sätt är det när det gäller andra droger. Sverige ska vara ett drogfritt samhälle har vi  fått lära oss. Det har alltid varit regeringars och riksdagens mål. Jag skriver gärna under på det målet. Vi ska ha ett drogfritt samhälle. Fast statens kraftiga motsättning mot droger verkar inte gälla när det gäller tablettmissbruk. Här är allt raka motsatsen. I Sverige är det mycket lätt att missbruka tabletter, och detta på grund av ren idioti.

Alla som idag går till doktorn och får ett recept får snabbt lära sig att det inte är någon idé att försöka hämta mer medicin än receptet föreskriver. Ska dina piller räcka i 30 dagar så ska de räcka i 30 dagar och det är ingen idé att du försöker komma och hämta mer piller på samma recept om du har 20 dagar kvar. Då skriker datorerna och apotekspersonalen ber dig vänligt men bestämt att komma tillbaka senare för att hämta nästa uttag på ditt recept.

Däremot är det helt fritt att gå till flera läkare samtidigt och få utskrivet tabletter, även samma sort, och sedan är det bara att vandra ner till närmaste apotek och hämta de tabletter du vill ha. Även om du dagen innan varit på samma apotek och hämtat samma sorts tabletter utskrivna av en annan läkare.

Kortfattat kan man förklara det så här. Då det inte finns någon gemensam kontroll kan läkare B inte se om Läkare A skrivit ut tabletter. Jag talade igår med apotekspersonal om detta. De bekräftade exakt det jag skriver ovan. De har ingen rätt att säga nej till en kund som ska hämta ut piller, även om de känner igen personen ifråga sedan dagen innan. Den enda gång de kan säga nej är om personen i fråga vill hämta ut mediciner ”för tidigt” på samma recept. Finns det ett nytt recept utskrivet av en annan läkare är det fritt fram. Det är alltså bara att vandra från en läkare till en annan och samla på sig lite recept. Kör man samma historia så kan man då lyckas få ut de preparat man vill ha utan problem.

Detta blir naturligtvis, och är, en dröm/mardröm för en tablettmissbrukare. Det kräver inte många knapptryckningar på google för att komma på hur systemet fungerar och det utnyttjas av många, och kräver också dödsoffer.
Anledningen till denna helt bisarra situation skylls på sekretesslagen  För att skydda patienterna så ska inte den ene veta vad det andre gör, men här får man ju säga att sekretessen gått från sekretess, hoppat över dumhet, och blivit ren idiot istället. För självklart berättar inte missbrukaren att han redan går hos en annan läkare. Hela grejen med personens missbruk är ju att han eller hon behöver mer medicin än vad som normalt föreskrivs.

För vad detta handlar om är en statlig langning av narkotika. För det är ju just när det gäller vanebildande mediciner som bensopreparat, sömnmedel, ångestdämpande medel som Lyrica och så vidare som denna fullständiga miss i systemet får förödande konsekvenser. Det handlar heller inte bara om lugnade medel och ångestdämpande preparat.  Även missbruk av värktabletter är heller inte ovanligt. Treo Comp är ju t.ex en sådan tablett som under långvarigt användande leder till beroende och missbrukas ju också hos en del. Vidare har vi ju också de som utnyttjar detta för att sedan sälja vidare. Att köpa medicin på gatan är ju inte en helt ovanlig företeelse idag.

Att detta får pågå  är under all kritik. Människor dör i Sverige på grund av sitt missbruk. Det visste vi sedan tidigare, men när personerna faller offer för sitt missbruk som kunnat öka på grund av brister i lagarna skäms man för sitt eget land.

Varje person har ett egenansvar kan man säga och samhället ska inte lägga sig i sånt. Det ska samhället visst göra, för det är våra barn och vuxna det handlar om. I slutändan blir vi alla offer för bristerna som omgärdar recepthantering och mediciner.
Ingen vill gå in i ett missbruk, och att vara tablettmissbrukare är oftast ett missbruk som det dessutom är mycket svårt att ta sig ur, och självklart behöver vi snabbt nya regler som stoppar denna, som jag vill kalla, legitima  knarkhandel.

Det måste till ett samkörningssystem oavsett vilken läkare du går till. Sekretess är otroligt viktigt, men vilken nytta har vi av att en patient ska kunna få samma medicin från olika läkare om patienten redan har föreskrivet antal piller hemma? Det finns absolut ingenting kränkande mot individen med ett samkörningssystem i det här fallet. Ska vi se det utifrån samhället så skulle ju dessutom kostnader för medicin och vård som missbrukaren får också minska. Varför ens ha de så kallade e-recepten om det ändå inte ökar säkerheten och kontrollen mot missbruk? Var det enbart för att vi skulle slippa de gula receptlapparna som recept över data infördes? Känns fantastiskt onödigt i så fall.

Det viktigaste måste vara att man gör det så svårt som möjligt att få tag i dessa droger. För det kommer rädda liv, och det kommer göra att färre personer faller offer för medicinernas våld. Därför är det viktigt att vår ansvariga minister börjar ta problemen på allvar, för det är ingen ny företeelse och många har redan försökt påpeka det absurda i situationen.

Tills Hägglund och hans kompisar gör något åt saken kommer fler människor duka under i sitt missbruk. Fler människor kommer dö, och fler människor kommer också hamna i missbruk. Det är en dödslek som pågår som landet Sverige och de ansvariga tycker är ok.

Intressant.se

 

 

Du fick mig att köpa röda skor Daniel

Känner att jag vill skriva till dig igen Daniel. Det är väl si och så där med postgången till himmelen men jag gör ett försök.

Det går inge vidare utan dig, det kan jag säga med en gång. Tycker du va dum som lämnade mig kvar här med så mycket funderingar och frågor. Ska jag vara helt ärlig så blir jag ganska förbannad på dig ibland för att du försvann, men ilskan försvinner snabbt i tårar över att du är borta.
Jag hoppas du har det bra nu i alla fall. Fast jag vet att du kunde fått det bra här också, och det vet du med!

Jag har tänkt mycket på oss de här veckorna. Jag har tänkt på hur vi möttes och vilken kontakt vi fick. Vi fick en konstig relation du och jag. En sån där relation som jag inte ens själv förstår riktigt, men vet du vad Daniel. Jag har slutat analysera den.

Tänk i våras, jag kände mig så ensam då. Jag var sjuk och orkade inte göra så mycket. Så kom du in i mitt liv. Tänk så allt förändrades. Redan första veckan kände jag att detta var något speciellt, och sen kom den där fredagen. Kommer du ihåg den? Hur jag ringde dig klockan 12 på dagen, och vi pratade sen fram och tillbaka till klockan 5 på lördag morgon. Sen fortsatte vi kl 11 på lördagen. Efter det var vi fast, och jag förändrades. Jag levde upp.
Jag blev fan färglad! Jag som alltid går i svarta kläder går och köper mig röda skor liksom! Jag, Walentine Andersson, i röda skor! Det mest gayiga jag haft sen jag hade lila i håret som 18 åring. Ja, jag vet att det var skitlängesen jag var 18 Daniel men nu pratar vi inte mer om det! 🙂

Gud vad jag saknar våra Skypenätter. Jag saknar de där kvällarna där vi pratade och sen ”Ska vi sova ihop”, och sen 30 min för tandborstning, fix och don och sen på med Skype. Jag älskade dom kvällarna och nätterna. Hur vi låg där och såg på varann, pratade om ditten och datten och sen Natti natti. Hur vi ibland inte ville sova och gick upp med datorerna med oss och satt 87 mil ifrån varandra och rökte under fläkten.
Kommer du ihåg första gången du sov hos mig på riktigt och vi testade att skypa då? Rygg mot rygg, de va inte riktigt samma känsla 😀

Ja just det ja. Första gången jag såg dig på riktigt! Jag som trodde du var lång. Jag stod och letade efter dig på Landvetter och det tog några minuter innan jag insåg att du var du. Sen kramen, den där lite nervösa kramen första gången, den som var lite som att krama en lyktstolpe. Det ändrades snabbt. Många kramar blev det sen.

Jo, du fick mig att leva Daniel. Du fick mig att brinna för någon igen och du fick mig att tro på kärleken. För saken är den Daniel, jag älskade dig eller jag älskar dig än. Du var alltid så osäker på det. Hur jag egentligen kunde älska dig, men jag vet att du förstod med tiden att jag gjorde det. Jag märkte det på dig. Du slappnade av och du förstod att jag tyckte om dig exakt för den du var. Jag tog hela paketet och du kunde vara Daniel bara, även när du mådde dåligt. Det var en speciell kärlek vi hade, och ingen kunde förklara den. Ingen kunde riktigt erkänna den heller, förutom för några få, men den fanns där. Jag talade med en vän till dig häromdagen, och hon berättade hur glad du alltid blev om vi tjafsat om något och sen löst det. Det gjorde mig så varm att höra det.

Jag ska erkänna en sak Daniel, en sak du redan egentligen vet. Många gånger när det var som jobbigast undrade jag om det var värt det, men jag vet att det var det. För jag vet att våra nätter ihop, och våra samtal ihop och allt annat vi gjorde, de höll demonerna borta. Då behövdes ingenting annat utan vi tillsammans red igenom natten tills demonerna lämnade dig ifred. Därför var det värt det, och därför ser jag idag vår relation som en av de finaste relationer jag haft. För den var inte bara viktig för en av oss, den var viktig för oss båda. Vi var i ett skede i våra liv där vi behövde något speciellt, och vi fann varandra. Så enkelt är det

Jag kommer ihåg ett SMS jag fick av dig en gång.  Du satt på en buss på väg hem och du skrev ”Sitter och tänker på att jag älskar dig. Utan dig Walle är jag ingenting”.  Jag satt och fikade med en vän när det SMS’et kom, och jag vet att jag fick tårar i ögonen av det. Det var bara så jävla fint.
Du var så mycket Daniel, med eller utan mig, men vi var starka ihop. Under den korta relation vi fick, och under den korta tid vi hade ihop utvecklade vi nog något unikt.

Jag har lärt mig Daniel att du hade många fantastiska vänner i ditt liv. Vänner som älskade dig, och som tog dig för exakt den du var. Det vet jag att du visste om. Det sade du också till mig men du var lite dålig ibland på att se det i alla fall. Du fastnade gärna i att du var ensam istället för att inse att du inte var det. Du och jag är nog lika där med, vi ser inte skogen för alla träden, men kom ihåg Daniel att många är dom som saknar dig idag. En del verkar totalt ha levt i en illusion om dig, men så många jag talat med älskade dig för allt du var, och stod för. Tänk på det i din himmel.

Jag har insett att mycket av den Daniel som dom kände, den fick jag aldrig träffa. Kanske om ödet velat annorlunda hade jag fått det, och det gör mig ibland sorgsen, men samtidigt är jag glad över den Daniel jag fick ha i mitt liv. För jag vet ju att han behövde mig, och jag behövde honom.

Jag känner mig så ensam nu Daniel. Jag vet liksom fortfarande inte hur jag ska gå vidare utan dig. Förstår du hur mycket jag vill säga dig, hur mycket jag vill krama dig, hur mycket jag vill hålla om dig, och hur mycket jag saknar dig.
Förstår du hur mitt liv ser ut nu? Jag vill ju ha dig här! Jag vill ju du ska ringa mig nu. Jag vill ju höra din röst igen, och jag vill ju säga godnatt. Men mest av allt vill jag att du ska vara här och må bra, men så kommer det aldrig bli.
Det känns fortfarande så overkligt att du är borta. Det känns ibland som om denna sommar inte hänt. Som om allt är en dröm, men då vill jag inte vakna. För jag vill ha dig i mitt liv Daniel. Jag vill ha dig i mitt liv som den vän du var, och i den konstiga relation vi hade. Jag vill du ska komma tillbaka.

Fan, nu kommer tårarna igen men jag låter dom komma. Jag gråter mycket och det känns bättre efteråt. Jag behöver det, men mest behöver jag dig.

Nej, nu ska jag försöka avrunda detta brev. Ska väl försöka sova lite, även om det går sådär, men ute i hallen står mina röda skor Daniel. De jag köpte när jag träffade dig.

Älskar dig Tussen.

Kram

/Walle

 

Stjärnor

Där uppe bland stjärnorna finns du nu. Du min vän, och min kamrat.

Där uppe bland stjärnorna ler du nu, och inget ont kan dig mera drabba.

Där uppe bland stjärnorna leker du nu, och stjärnorna runt om dig skrattar.

Där uppe bland stjärnorna lever du nu, och du lyser klarast av dom alla.

Mardrömmen är sann

Den 5 oktober begravs du.

Det är ingen mardröm, det är den jävliga pissiga helvetiska verkligheten. Jag måste säga farväl, men vet inte hur. För hur säger man farväl när man inte vill?

Känner ibland att jag kanske inte har där att göra. Kanske ska jag komma senare. Vi kände inte varandra på samma sätt som de andra som är där. Orkar inte längre förklara. Det var som det var.
Den du kände i mig, ja den kände ingen annan, och den jag kände, ja…ibland undrar jag vem det var.

Du lämnade så mycket frågor. Du vet att jag hatar att ha frågor. Jag blir galen när jag inte får svar.

Allt är bara skit, skit, skit.