Second Life är verkligen som en återkommande drog…

Trots att man lämnat skiten nästan helt och numer är online 10 min i veckan så fortsätter en del  dårar att slänga sin skit omkring sig.

Nej jag har INGET med Prim Teams sida att göra. Det enda samband vi har är att dom länkat till ett inlägg jag skrev för lääänge sedan. Att vissa i svenska SL leker Janne Josefsson är bara patetiskt.

Hur fan orkar ni?

Visa nu Göteborg att ni menar allvar…

Göteborgs Stad uppmuntrar till regnbågsflaggning under HBTQ festivalen i maj. Väldigt få äldreboende, om ens något, har hittils flaggat. Seniorer och HBTQ frågor är fortfarande en stor vit/mörk fläck.
Låt oss ändra på det!

Låt Göteborgs Äldreboenden flagga i regnbågens färger. Visa dom som aldrig fick chansen eller möjligheten att komma ut att deras stad bryr sig.

Samsung snackar smörja

Bilden ovan har ingenting med svenska versionen av Smart Hub att göra.

Samsung är kanske det företaget som mest anammat hela grejen med ”smarta maskiner”. Snart kommer det inte finnas en pryl som inte har appar och annat som ska göra livet roligare för alla människor i hela världen.

Alla har ju sett reklamen för deras Smart TV och Smart Hub. Så synd bara att Samsung glömmer av att tala om att  Smart Hub skiljer sig enormt på vad du köpt.
Går man in på Samsungs hemsida så är det väldigt lätt att tro att alla maskiner med Smart Hub är det samma och har samma utbud, men så är det inte.

Bara för att en sak finns på Smart TV så behöver inte det betyda att samma sak finns på Smart Hub till t.ex en Bluerayspelare. Detta är det många som blivit varse om märker man om man besöker en del forum och annat. Många är t.ex mycket besvikna att Viasat valt att inte lägga sin tjänst Viaplay på Bluerayspelarna. Något som många trodde när man gick ut med buller och bång och berättade att man nu skulle bli ”smarta”. Varför man inte gjort det begriper jag inte, och efter kontakt med Viaplay får jag svaret att det inte finns några planer nu på att släppa tjänsten dit heller. Ett dumt och korkat beslut om du frågar mig för tittar man på tjänsterna som finns för Smart Hub för BD spelare så är det skrattretande dåligt. När det gäller tjänster som kunde varit intressant finner man TV4 Play och så SF Anytime, men SF vill ha 45 spänn per hyrfilm vilket borde anmälas som ocker, så det är högst märkligt att inte Viaplay dyker upp för där hade de kunnat få massor med nya kunder med tanke på att de har en tjänst där man betalar en fast summa för en jäkla massa filmer.

Framförallt tycker jag att det är ruttet av Samsung vars hemsida borde varit mycket tydligare med skillnaderna mellan Smart TV och andra produkter med Smart Hub.

På sin hemsida skriver Samsung

Frigör kraften i din Samsung Smart Blu-ray-spelare med Samsungs ständigt växande utbud med webbanslutna TV-appar. De ger dig snabb och smidig tillgång till din favoritmedia – utan att du behöver gå omvägen via PC:n. Nu kan du ladda ned innehåll som ger dig åtkomst till mängder av tjänster (till exempel film, musik och sociala nätverk).

Efter några minuters pillande i Smart Hub på en Bluerayspelare inser man att det är en jävligt lång bit kvar tills den texten stämmer.

Dåligt Samsung, jävligt dåligt

Intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Dagens Applefrossa

Göteborgs Posten älskar Apple, det vet alla som läst mer än 2 ex av tidningen. Nu startar man eGP som är en digital version av blaskan till iPhone och iPad. Synd bara att GP glömmer av att det finns något som heter Android också. Eller varför inte Windows Phone etc etc etc

Själv har jag tröttnat på GP’s samarbete med Apple så jag tackar för mig och förlänger helt sonika inte min prenumeration.

Kära Svenska Folket

Nu är alla låtar hörda och i årets festival har det funnits många bottennapp men också några guldkorn. Däremot fanns det bara en diamant, så se nu för fan till att skicka Loreen till Eurovision Song Contest.

Många va de där experterna menar att det kommer stå mellan Loreen och Danny, men ärligt! Danny står sig inte mot Loreen. Vilken artist! Vilken röst! Vilken scennärvaro och vilken fruktansvärt bra låt Euphoria är.

Förra året skickade vi Eric, och visst så gick det bra för den lille gossen, men tror ni inte att Europa kanske kommer tycka att man inte ska skicka två pojkar två år i rad? Dessutom så vore det väl kul att skicka något som faktiskt sticker ut. Något som är lite annorlunda och som dessutom inte låter som allt annat. För Dannys låt Amazing låter faktiskt exakt som det mesta annat. Loreen står för något nytt, och hon är dessutom fanimej det bästa som stått på en scen sedan, ja jag vet inte.

Så se till att rösta rätt den 10 mars! Rösta på Loreen. Visa Europa att vi är bäst på musik i Sverige, och låt sedan hela världen få ta del av Loreen. Det är denna sagolika artist värd på alla sätt!

Optimerad Bemanning: Anmälan Inlämnad

Efter rent kaos, som jag skrivit om innan, tröttnade jag denna vecka och i tisdags natt skickade jag in en anmälan till Kommunal angående kommunens egna avtalsbrott i starten av Optimerad Bemanning.

Informationen till oss personal har varit:

* Upp till 20% resurspass ska läggas per schemaperiod
* Personal ska få nya anställningsavtal och där vi också komma kunna välja vilken tjänstgöringsgrad vi vill ha
* Schemat ska läggas in i programmet TimeCare, precis som vanligt
* Kommunen upprättade en schemaprocess som ska följas som går i intervaller av sex veckor. De första två veckorna ska  personal ha möjlighet att lägga in sina önskningar

I tisdags när jag skickade anmälan såg det ut följande:

*Vi skulle lägga ett resurspass per anställd, men det sätt vi först fick information om att vi skulle lägga det fungerade inte. Så mycket till resurspass blev det inte
* De nya anställningsavtalen har vi inte sett till
* TimeCare har oavbrutet sedan en uppdatering gjorde i början på året strulat, och en del personal kan omöjligt lägga in korrekta scheman.
* Kommunen bryter mot sina egna avtal och regler då jag befann mig i en situation då mer än en vecka av de första två hade gjort att jag inte kunde lägga in önskeschema.

Just detta handlade min anmälan om, och Kommunal tog emot den, kontaktade mig och sedan även projektledaren för Optimerad Bemanning. Det jag fick till svar var att Kommunal nu ska samla in information och låta arbetsgivaren svara på mina synpunkter och sedan kommer jag bli kontaktad.
Vad som nu sker vet jag inte, men det som nästan är komiskt är att jag som varit den som kanske tydligast i min arbetsgrupp varit emot Optimerad Bemanning nu anmält allt ihop för att det inte funkar. Jag kräver inte att OP ska läggas ner, utan jag kräver att det skjuts upp till tekniken fungerar.

Det är inte första gången jag anser mig ha rätten att kräva att om arbetsgivaren hittar på nya äventyr så ska saker och ting fungera. Hela processen med OP har varit under all kritik.
Än en gång frågar jag mig: Hade det gjort så förbannat ont att fråga en av de som ska arbeta med det hela vad dom tycker?

Varför är Göteborgs Stads tjänstemän livrädda för medarbetarna?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Se så Svenska Folket!

Nu när låtarna är släppta blir det ännu mer uppenbart att vi i år kommer göra bort oss totalt om vi skickar Danny istället för Loreen. Hon är annorlunda, hon kan sjunga, hon sticker ut och hon är så in i helvete bra! Danny lät som han gjorde förra året. Det är inte dåligt, men det lät som sagt som förra året.

Gör Loreen till segrare. Ni röstade på bebisen Eric förra året, det gick helt ok. Låt oss nu visa vilken fantastisk artist Loreen är och att Sverige har annat än småpojkar med storhetsvansinne. Loreen är fanimej den bästa artist vi sett på år och dar, och hon kommer en dag bli hur stor som helst.

Läs även andra bloggares åsikter om

Melodifestivalen 2012 Deltvävling 4 Malmö: Summering

Nej SVT, jag tror att jag börjar tröttna nu faktiskt. Ännu ett år där ni bestämmer vem som ska gå vidare. Ännu ett år där all teknik läggs på vissa få artister.
Det var självklart redan för flera veckor sedan att Danny skulle vinna. Som sista låt gick han ut och levererade det som ni ville se i Globen, och ni fick som ni ville. Det blir därför så jävla löjligt när ni år efter år också ska försöka göra det spännande och ropa ut låten ni vill se som vinnare sist av alla. Lägger man sedan till en introtext som Sarah Dawn Finer läste upp och som var dubbelt så lång som alla andras så känner man att man kan skita i röstningen snart. Danny var segrare innan ens tävlingen startat. Sarah pratade om honom som han hade en 50-årig karriär bakom sig ju.

Annars var det en blandad vecka när det gäller musiken. Det fanns dalar och det fanns toppar. Lisas låt gick till mitt hjärta, och även om det inte är en låt som är direkt lämpad för Melodifestivalen så kommer jag i alla fall minnas den bäst efter Loreeen detta år.

Programmet i sig var däremot ganska trist , mycket på grund av att jag mest satt och undrade hur Helena Bergström mådde. Hon verkade inte alls må bra och hon fick verkligen ta i för att kunna prata. Pausfilmerna har jag hunnit tröttna på nu så jag skippar faktiskt dom helt, och längtar ännu en gång efter Kristian Luuk. Ingen kommer någonsin slå åren med honom, den saken är klar.

Men nu är i alla fall låtarna klara. Andra chansen hägrar och sedan är det final. Jag hoppas faktiskt att Lotta och Christer går  till globen. Ska vi ha sån jävla skit som Ranelid där ska vi också i alla fall ha en riktig schlager låt i finalen, men om det vet vi mer nästa vecka.
Det vi nu vet är att det kommer stå mellan Danny och Loreen och tyvärr tror jag Danny kommer ta hem det här. Det är inte så att jag tycker att hans låt är dålig, men så förbannat bra var det faktiskt inte, och hans låt sticker inte på något sätt ut från mängden. Loreen gör det, men jag tror att Dannys fanbase är starkare. Fast det är väl iofs bra. Nu slipper SVT betala för hela Eurovision Song Contest nästa år…

Direkt till final:

Danny – Amazing och Lisa Miskovsky – Why Start a Fire

Till Andra Chansen:

Dynazty & Christer Sjögren & Lotta Engberg

Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Melodifestivalen 2012 Deltävling 4 Malmö, Låtarna

 Man har knappt kommit över förra veckans skandalöst dåliga omgång innan det är dags för att visa upp de sista 8 låtarna i årets festival. Just uttrycket visa upp verkar stämma väldigt bra denna vecka då det mest man läst handlar om självlysande kläder och gigantiska tv-skärmar som krånglar. Det och att Perelli slog ut en tand gör ju att denna vecka verkar rent livsfarlig!
Det som också är tydligt är att man sparat mycket av krutet till sista omgången och redan nu är Danny utlyst som vinnare av många. Om en stund vet vi hur det gått men jag tror också att Danny går direkt till globen. Han är populär, snygg och älskas av massor av tonårshjärtan och homos, och det är dom som styr den här festivalen och de gör det på två sätt:
Nummer 1: Låten som framförs behöver inte vara direkt bra, men han som sjunger den ska vara söt, snygg men behöver inte vara direkt sexig. Pluspoäng ges snarare om killen ser ut att komma direkt från inspelningen av Björnes Magasin. (tänker på Saade förra året som hur han än försöker bara ser rolig ut när han försöker vara lite så där het)
Nummer 2: Låten ska vara helt jävla sjuk och bedrövlig  (Tänker närmast på Ranelid)

Nu är det i alla fall dags för årets sista deltvävling. Må bästa låt/Må snyggaste låt vinna…

1. Charlotte Perrelli – The Girl
Snyggt nummer och inte alls en dålig låt, men den saknar nåt. Den blir lite tjatig med en gång, men räddas delvis av att Charlotte är en sådan duktig artist. Sedan tittade man ju lite extra på den där skärmen som det snackats så mycket om, och så snyggt var det inte.

2. OPA! – Allting blir bra igen
Det enda jag kan säga om den här skiten är att jag nu förstår den grekiska krisen till fullo. Fy fan rent ut sagt

3. Dynazty – Land Of Broken Dreams
Äntligen lite röj och detta är faktiskt bra. Det luktar väldigt mycket Europe om det hela men det är en härlig kontrast till skiten i låten innan. Det är absolut ingenting som kommer gå in i hårdrockens historieböcker men jag gillar låten. Även om den allt mer låter som Europe ju mer låten går.
Säkert Andra chansen i alla fall

4. Christer Sjögren & Lotta Engberg – Don´t Let Me Down
För många år sedan låg Lotta och Christer med varandra och vi kunde alla läsa om det i skvallerpressen. Nu sjunger dom om det, och det är väldigt mycket schlager. Det är absolut inte bra, men väldigt charmigt måste jag säga.
Sen är det två superproffs som står på scen och sjunger just nu. Att man också ryser av Christers röst gör inte saken sämre. Måste säga att jag gillar detta! Nu är det i alla fall lite riktigt schlager.

5. Hanna Lindblad – Goosebumps
Först måste jag fråga när bleb Neon snyggt, för detta år är det många som använt sig av sånt elände. Annars är detta en sån där totalt intetsägande melodi som jag aldrig kommer lyssna på efter att festivalen är slut. Hanna är en jäkligt skicklig dansare och sjunger helt ok, men det hjälper inte. Detta är bara tjatigt och ganska kasst.

6. Axel Algmark – Kyss mig
Gud vad är detta? Jag sitter som helt förstenad framför TV´n just nu och vet inte riktigt vad jag ska göra. Detta är så fruktansvärt dåligt. Jävla flumpop! Om detta varit Expressen så och jag skulle använt mig av tidningens getingar för att beskriva vad jag tycker så hade denna låt fått en geting som begått självmord. Värsta är att skiten säkert har en chans.

7. Lisa Miskovsky – Why Start a Fire
Lisa är en duktig artist som jag själv aldrig riktigt fallit för fullständigt, men denna låten gillar jag. Skönt med lite lugnare toner efter hysteriska Åsa-Nisse i låten innan. Det är ingen låt som kommer vinna i Globen, men det är helt klart en låt som har chans att bli stor för detta är bland det bästa i år! Kanske en av de få låtarna som faktiskt får kallas för riktig.

8. Danny – Amazing
Ja, säga vad man vill om SVT men de styr med hjärnhand vad vi ska rösta på. För aldrig har någon fått ett så långt intro som Danny fick.
Låten då? Tja, det är inte dåligt, men jag är inte direkt förtjust i det heller. Låter väldigt mycket som det gjorde förra året. Dessutom sjunger inte Danny speciellt bra. Att man sedan arbetat sedan i höstas med dansen gör att jag starkt undrar varför den inte var bättre. Det är snyggt, men såååå snyggt är det inte, och det får nog sammanfatta mitt intryck av denna låt. Sååååå bra var det inte.

Ja det var årets sista låtar och snacka om rejäl blandning. Ska jag välja ut någon favorit måste det bli Lisa. Fast frågan är vem som kommer få åka med Danny till Globen, för till Globen lär han åka direkt.

Läs även andra bloggares åsikter om ,
Intressant.se

Att vara en bråkstake

En personlig betraktelse över sig själv och sitt jobb

Idag på vägen hem från jobbet ringde en person från facket. Anledningen är ett brev jag skickade till dom angående en hel del stora frågetecken jag haft när det gäller införandet av Optimerad Bemanning som jag skrivit om mycket den senaste tiden. Efter samtalet satt jag på bussen och funderade lite, och livet, om mig själv och mitt jobb.

Låt mig direkt säga en sak när det gäller mitt arbete. Det finns många, väldigt många, som avskyr mig i huset jag jobbar på. En del spelar väl inställda till en, andra vägrar till och med och hälsa. Jag bryr mig inte om dom, det kan jag direkt säga. En vuxen människa som lägger sig på en sådan nivå är inte värd att lägga ner energi på. Smuts under naglarna förtjänar mer uppmärksamhet, och visst är det ju också så att man inte kan vara omtyckt av alla. Jag lägger hellre ner energi på dom som tycker om mig, och som jag tycker om. Det blir helt enkelt en gladare energi av det.
Då är egentligen saken mer intressant när det kommer till relationen till min arbetsgivare.
Fast vem är min arbetsgivare kan man då fråga sig. Jag arbetar inom Göteborgs Kommun och sedan i en av stadens stadsdelar. Vidare är jag anställd i en del av den stadsdelen och har en hel rad med chefer. Närmast är självklart mina enhetschefer, sedan finns en verksamhetschef, sen en sektionschef och högst upp en stadsdelschef. Ja sedan har vi ju politikerna men där kan man ju ganska lätt konstatera att dom är så borta så det är fantastiskt att de hittar rätt mötesrum till deras sammanträden.

Jag har alltid haft en speciell relation till mina enhetschefer. Jag har alltid varit den som varit ”den jobbige”. Den som inte ger sig, och som kan komma med motargument som är starkare än ”Jag vill inte det”
Jag söker efter information, och jag försöker komma med motargument. Jag är heller inte rädd att slå näven i bordet när jag anser att arbetsgivaren gått för långt. Jag håller stenhårt på att vi arbetar i en öppen verksamhet, och öppen SKA den vara. Att jag anser att det pågått för mycket ryggdunkande inom kommunen är väl ungefär alla som känner mig väl medvetna om. Jag är heller inte rädd att skriva om mina åsikter och jag står för dom, och kanske är det också därför jag aldrig kommit någonstans i Göteborg. För någonstans fick jag stämpel ”Bråkstakte”

Att jag också under hela mitt liv följt min mors uppfostran som gick ut på att ”Slåss gärna, men glöm heller inte att se dina egna brister och vad du själv kan göra bättre”, ja den biten har inte alla velat se.

För några månader sedan var jag på ett planeringsmöte med min ena enhetschef, vår områdeschef och en drös andra chefer och andra från olika delar av förvaltningen. Vad det handlade om spelar ingen roll, men en väldigt lustig sak skedde där jag lärde mig så enormt mycket om min ”arbetsgivare” men också om mig själv.
Vi gled in på diskussionerna om Optimerad Bemanning och jag kommer ihåg att min närmaste chef log lite åt mig för hon visste vad jag själv ansåg om det. Jag suckade lite och såg att även min verksamhetschef ganska direkt märkte vad jag stod i den frågan. Efter lite diskussion förklarade jag att jag var helt emot idén och trodde heller inte på att det skulle höja kvalitén på omsorgen. En åsikt jag har och anser mig ha rätt att kunna ha.

Jag sade sedan, ”För saken är den att Elsa 93 inte bryr sig så mycket om jag kan lägga om hennes trycksår. Det viktiga för Elsa är att jag vet hur många sockerbitar hon vill ha i kaffet”.
Alla som läser detta förstår hur jag menar. De förstår att jag menade att det lilla i livet är viktigt, och för gamla blir det oftast ännu viktigare. Reaktionen jag fick av en annan i gruppen som jobbat som chef och annat blev, ”Jaha, så du menar att trycksår inte är viktigt!!”
En annan kanske skulle tystas av ett sånt svar. För sättet svaret sade på, eller reaktionen visades på var ”DU HAR FEL!”, men jag är inte sådan. Jag peppas av sånt. Därför fortsatte diskussionen och jag hade nu börjat bli rent ut sagt förbannad. Så jag fortsatte att säga, ”Nej men om jag kan få förklara mig så är det helt enkelt så att jag är skittrött på att läsa i tidningar om utsatta gamla är och hur jävlig äldrevården är. Nu hade vi en chans att kunna besluta om mer personal så de boende får komma ut, men sådant finns det inte pengar till. Men ännu ett projekt, det har vi råd med”
Vad tror ni reaktionen blir nu? Jo en enhetschef (inte min egna dock) tittar surt på mig och säger ”Jag förstår inte varför du jobbar inom Göteborg”

Hur ska jag reagera på en sådan, i mitt tycke, idiotisk fråga. Här sitter jag och försöker tala för dom som faktiskt gör att vi alla i det där rummet  har ett jobb. Jag försöker tala om att jag vill se en bättre äldrevård och jag blir istället ifrågasatt varför jag jobbar med det här.
Hur ska man tolka en sådan fråga? Ska jag tolka den som att ”Du ska sitta ner och hålla käft din förbannade golvmopp”, eller ”Kom för fan inte hit och ha åsikter!”.
Nej, så tolkar jag det inte, utan jag tolkar det som en mentalitet som finns inom vissa delar inom kommunen där en öppen kommunikation inte är tillåten. För saken är den att jag vågar sätta hundra kronor att den där enhetschefen säkert också skulle vilja se mer personal så att de boende som bor på ”hennes” boende också fick komma ut mer. Jag är säker på att hon som chef ibland känner sig fullständigt värdelös för att känslan att man inte räcker till inte vill lämna en när klockan slår fredag eftermiddag och man inte hunnit med hälften av det som var planerat. Jag är säker på att hon till vissa delar till och med höll med mig, men det tillåts inte.  För vad var det jag sade? Jo, jag försökte påpeka att vi just då genomgick det största mediadrev som äldrevården utsatts för (med all rätt) och att det hade varit så förbannat skönt att kunna känna ”Min arbetsgivare är annorlunda, här får gamla kosta”. Är det att inte bry sig om sitt arbete? Ska man då ens behöva bli ifrågasatt varför man arbetar med det man gör? Självklart hade den enhetschefen lika stor rätt att säga att hon tyckte att jag hade fel, men det var ingen åsikt hon sade. Tolkningen av vad hon sade är ju ”Take it or leave it”

Där på det mötet hade jag kunnat säga att jag blev djupt kränkt. Att en enhetschef sitter inför kollegor, och vår högste chef och ifrågasätter varför jag jobbar där kunde ju ha knäckt den bäste. Så vilken tur att jag inte är den bäste då. För händelser som den ger mig kraft. Samma kraft som 2005 fick mig att med näbbar och klor slåss mot kyrkor, samfund och galna religiösa fanatiker dyker upp i mig, och vips gick jag hem och skrev första delen om Optimerad Bemanning. Efter det skrev jag ett mail till kommunen där jag bad att få ut alla kostnader man haft för TimeCare och efter det började jag samla på mig all information jag kunde om ungefär allt som sker i Göteborg just nu. För jag gillar att diskutera, och jag älskar att mina åsikter blir ifrågasatta, men jag tolererar inte att jag som person blir ifrågasatt bara för att jag inte ställer mig i leden och viftar med svansen och ler.

Om 3 veckor är det 10 år sedan jag började jobba i förvaltningen jag är i nu. Gångerna jag velat sluta är många, och jobben jag tittat på ännu fler. Stanna kvar där kommer jag inte göra, det enda som håller mig kvar är att jag inte hittat ett jobb där jag får växa. För priset jag fått betala för att vara den jag är blev högt har jag insett.
Genom åren har folk, med avsevärd mindre kunskap än jag, kommit, gått förbi och försvunnit. Själv har jag genom eget arbete lärt mig mer än många andra. Datorprogram vi inte ens använder som USK kan jag. Jag har koll på organisationen. Jag vet vem man ska ringa om det, och vem man ska ringa om det andra.
Senast igår hörde jag följande konversation mellan en personal och en elev i huset:

”Är han chef här?”
”Nej Nej, han jobbar här men är husets allt i allo”

Ja, det är jag det. Husets allt i allo. Som man frågar när TimeCare inte funkar. Eller när en larmknapp är sönder. Eller när en TV behöver ställas in. Eller när datorn inte hittat Internet. Eller när man vill vara ledig. Eller när man inte hittar rätt fotstöd till rullstolen. Eller när man inte vet hur elskåpet funkar. Eller när sängens elektriska styrning pajat. Eller den som man ber ringa hyresvärden för ”Du vågar ju säga till dom”. Eller den som köper TV åt boende. Eller den som kan kolla larmdatorn. Eller den som rensar avloppet för ”Det går ju fortare än när man ringer Medichus”. Eller den som har hand om brandskyddet. Eller den som fixar allsång. Eller den som… etc etc.

Därför blir det också ”Walle varför kom det inga semlor i tisdags”

Ja, jag har blivit husets allt i allo, och även om det är kul att folk har förtroende för en så är jag samtidigt dödstrött på det. Min högsta önskan är att kunna säga Nej och hålla fast vid det, men jag är förbannat dålig på det. Fast många visar tacksamhet, en del visar mer ”Vem fan tror han att han är”. Vet ni, jag är ingen speciell. En tjock fjolla som försöker stå ut med en ständigt ökande smärta i ben och fötter. Sättet han gör det på är att vara igång hela tiden så han slipper tänka på det. Det är jag det.

Men då frågar man sig. Varför har jag inte kommit någonstans då? Om jag nu kan så mycket?

För 9 månader sedan bytte vi chefer i huset. Ett välbehövligt byte måste jag säga. Våra nya chefer har kommit in med full kraft och framförallt med ett gott hjärta. Jag vill inte plocka ner tidigare ledarskap helt. Ja, det fanns stora brister, men allt ska inte lastas på dom. Det är pinsamt uppenbart hur stor avsaknad av stöd dom cheferna hade, och jag vågar påstå att man var ganska ensam som enhetschef innan. Nu har vi också en områdeschef som, i alla fall efter vad jag sett, bryr sig om sina enhetschefer och som aktivt deltar i arbetet. Sånt betyder mycket, och framförallt har hon visat att hon verkligen vill öka öppenheten och nivån i diskussionerna. För det borde jag ge henne en kram, men låter bli för jag vill inte skrämma bort henne från huset för alltid.
Mina nya chefer har i alla fall mer på några månader visat ett förtroende som jag aldrig haft innan, och det känns bra. Att jag sedan ärligt är orolig för dom ibland för att dom är fullständigt begravda i arbete är inte bra, och jag önskar att folk emellanåt kunde inse att enhetschef inte är att vara VD för Volvo. Det är inte 10 timmars jobb för 10 mille i månader. Det är 240 timmar för en lön som faktiskt inte är så jävla mycket högre än andras.
Ibland har jag velat skrika till dom ”Hallå, ge mig 15 timmar i veckan här nere och låt mig ta över en del av kontorsgörat så ni kan få vara just chefer”, men jag har bara sagt det lite påseende.

Tidigare var jag på kollisionskurs ständigt för att jag helt enkelt var besvärlig. Sedan fick jag dessutom stämpeln om att jag inte följde linjen (Man ska gå till sin närmaste chef om man  har problem och inte hoppa över någon så att säga) Det där är en ren lögn uppdiktad av folk som inte gillar att jag har åsikter. Jag har nämligen bara två gånger på 10 år gjort detta. Den första gången var när jag aldrig fick några svar på vad som skulle ske med vår verksamhetsplanerare. Efter 3 månaders frågande tröttnade jag och ansåg då att mina närmaste chefer inte tog mina frågor på allvar.
Den andra gången handlade det om en annan organisation som inte fungerade. Under fyra månader pratade min arbetsgrupp om detta på varje APT, men ingenting hände. Då ansåg jag mig igen ha rätten att faktiskt göra något på egen hand för problemen var akuta och jag krävde ett möte. Om jag nu då berättar att samma människor var involverade där som också satt med på mötet där jag fick frågan varför jag jobbade i Göteborgs Kommun så förstår ni att cirkeln är helt sluten.

Vet ni? Min arbetsgivare har förlorat något stort i mig. Tänk vilken nytta dom kunde haft av mina kunskaper. Tänk vilken avlastning de kunde fått om dom låtit mig göra lite annat än att halta omkring som en dåre. Tro inte att jag anser att jobbet jag gör är ett dåligt jobb. Herregud! Jag försöker hjälpa människor att få ett drägligt liv. Människor som inte längre kan lyfta sin egen hand får mat tack vare mig! Finns det ett finare jobb att ha? Knappast, men ibland när självkänslan går i botten på grund av fötterna önskar jag att jag slapp lyfta, bära, gå, gå och gå och det är då tankarna som säger ”Om du inte varit så jävla på och envis Walle, då”…

Jag får ibland frågan om jag har ont, och jag svarar ”Jo, det känns”, men saken är den att sedan värken i fötterna började har tanken på att jag inte orkar mer funnits där ofta. Idag är min fot så söndertrampad så jag inte längre kan stå rakt fram med foten utan att behöva vrida hela ryggen. Mitt skelett har helt enkelt vridits sönder på grund av ett haltande som snart är inne på sitt sjunde år nu. Om ni någon gång sett någon med skolios så vet ni hur min kropp ser ut när jag ställer foten rakt fram, och jag arbetar med att lyfta människor! Bra va?!
Vissa dagar när jag kommer hem vill jag skrika ut i ren smärta. Jag har så jävla ont rent ut sagt så jag emellanåt funderat på att helt enkelt ge upp i alla ordets bemärkelser. Jag skulle kunna ge min ena njure för att under en timme slippa känna denna jävla smärta för jag har ont hela tiden, dygnet runt, året om, men på 10 månader har jag haft haft en sjukdag, och då var det för hjärtats skull och inte värken.

Och visst kunde min arbetsgivare ha gett mig andra uppgifter, för såna finns det men det blev liksom aldrig så. Inte för att jag kräver att dom ska ordna nån låtsastjänst för mig. Nej, jag är ganska väl insatt i ekonomi fungerar, men det jag vet är att det under dessa 10 år faktiskt funnits saker som andra fått, där jag dels varit med kvalificerad än dom, och där det sedan slutat med att jag fått stressa ihop något för det första gänget inte klarat det.

För det, för att hitta en avslutning på detta, som kanske är det som är absolut mest fantastiskt med hur jag och min relation till min arbetsgivare fungerar är hur det brukar sluta ganska ofta. Det blir ändå jag som får ta över och fixa till saker och ting sen. Ett ganska roligt exempel är just Optimerad Bemanning. Jag är kanske den i huset som varit mest emot det, i alla fall öppet, men brevet till facket handlade inte om det. Det handlade om i korta drag att ”Ska vi nu starta detta så gör det så att det funkar, för det gör det inte nu”. Så han som ”gnäller” blir sedan den som kräver att det han är emot ändå ska funka. För där kommer mammas uppfostran in, att våga kritisera men också se sina egna brister och att slåss på rätt sätt. Jag tjänar inte på att motarbeta min arbetsgivare. Nu är saker som dom är, och jag får finna mig i dom.

Så min relation med min arbetsgivare, Gamla goa Göteborg, är spänd och märklig. Fast det är mer Göteborg som förlorar på att inte ta vara på min kraft än tvärtom. Det är i alla fall så jag försöker tänka.