Dagens efterlysning

Har du sett min verksamhetschef?

Jag har tappat bort min verksamhetschef 🙁

Sågs senast för 3 år sedan på ett besök en förmiddag under någon timme. Har inte synts till sedan dess.

Kontakter har tagits som uppgett att de sett verksamhetschefen i ett hus inte så långt bort från mig, men jag har inte kunnat få dessa uppgifter bekräftade.

Verksamhetschefen hade för 3 år sedan på sig en svart dress och hade en svart väska under vänster arm.

Om du sett henne så var snäll att kontakta mig direkt.

Jag saknar henne 🙁

Svar till: Förtvivlad

Våldtäkt

Jag var ute igår, på en krog här i Göteborg, och på den krogen vid 1-tiden på natten hände något. En ung tjej fick sitt liv förstört. En ung tjej som gått ut med sina kamrater för att ha kul och för att under några timmar få slippa vardagen. Den unga tjejen blev våldtagen. Inne på en skiten toalett blev hon förnedrad på det allra vidrigaste sätt.

Jag stod utanför när tjejen kom springandes och sen slängde sig på marken. Hennes vänner satte sig bredvid henne, och försökte trösta. Hon skrek och hon skakade. Jag kommer ihåg att ingen av oss först förstod vad som hänt och vi var några som sade, ”Det är så synd att se när någon är ledsen”.

Strax efter kom den ena vakten ut med en kille. Killen såg helt lugn och och vakten ställde honom vid en vägg och sade till honom att stå där. Ingen av dom rörde sig sen. Tjejens ena kompis kom fram till mig och frågade om jag hade eld. Hon såg skärrad, men försökte självklart för sin väns skull hålla masken. Fortfarande förstod jag inte vad som hänt. Sen hörde jag, och jag vände mig om i samma stund och såg på mannen som vakten kommit ut med. Jag såg in i hans ögon, och de var helt döda. Kanske var det droger. Kanske alkohol. Kanske är han bara ett svin, men han visade ingenting.

Polisen kom och ställde sig framför mannen. Då kom tjejens vän fram igen, och tårarna rann nu på henne. Hon gick mot poliserna och jag hörde henne säga ”Ditt svin”. Vakten kom fram och var vänlig mot henne och sade att det skulle ordna sig, polisen var ju här nu.

Samtidigt började flickan skaka och skrika, chocken i henne började bli värre och värre. Jag själv kunde inte släppa min blick från mannen, som fortfarande var helt lugn. Det blev till slut en sådan sjuk situation. Där sitter offret åå ena sidan gatan och skriker och han står där lugn och sansad. Han som förstört en annan människas liv. När jag såg honom där kände jag att jag ville döda honom. Jag ville gå fram, skjuta undan poliserna och döda honom långsamt. Jag ville binda fast honom och med en slö kniv kastrera honom och sedan låta honom förblöda. Inte för snabbt, han skulle hinna känna vad han gjort. Han skulle lida alla helvetes kval innan döden tog honom. Just då kände jag så, och jag känner så än. För jag kan inte släppa hans lugn. Han kolsvarta vidriga ögon. Han som inte ens verkade fatta att det han gjort var vidrigt.

Jag tänker på vad jag gjort om jag hittat dom. Vad hade jag gjort om jag gått in på den toaletten och hört henne skrika. Antagligen hade jag inte varit hemma nu i så fall. Antagligen hade jag suttit häktad, om inte för mord så för misshandel. Redan under natten tänkte jag på vad jag skulle gjort med honom. Kanske dränkt honom i toaletten. Kanske sparkat på honom tills det inte fanns något kvar att sparka på. Kanske stampat på hans könsorgan och sedan på hans huvud. Eller hade jag struntat i honom och istället försökt hjälpa tjejen. Min kloka sida av mig själv hoppas på det sista.

Jag tänker på tjejen nu, jag undrar hur hon har det. Gråter hon än? Får hon någon hjälp? Eller har det nya kalla Sverige gjort en kontroll av könsorganet där de inte hittat några skador och sedan skickat hem henne? Såren hon har i själen får hon läka ensam, ingen bryr sig om en trasig själ längre.

Jag tänker på honom. Vad gör han just nu. Ångrar han sig? Har han vett att ångra sig? Var hon det första offret, eller finns det flera? Sitter han i en cell nu, eller har någon bedömt han som icke farlig och skickat hem honom? Vem var han? Vem var han som jag såg, han som förstörde en annan människas liv?

Jag är emot dödstraff, men ibland får jag erkänna att det är svårt att tro på det jag själv säger mig vara övertygad om. Våld löser inte våld, och döden är inget straff, men jag vill att han ska lida. Jag vill att han varje dag i sitt resterade liv ska ångra vad han gjort, och jag vill att han om än bara en bråkdel ska känna den förtvivlan som hon gjorde där på marken.

Så den natten förstördes ett liv i Sverige. En natt som slutade i katastrof för en ung tjej som bara ville gå ut och ha lite roligt. En natt som slutade på en skitig trottoar i skrik och tårar, och där förövaren stod 10 meter därifrån lugn och stilla.

Att vara tillsammans

Igår var jobbet ute, väldigt många var med och det var riktigt lyckat. Som vanligt när man är på ett ställe springer man hit och dit och 60% pratade man inte med så mycket som man velat, men detta ska inte handla om det, utan detta ska handla om någonting annat: Att vara tillsammans

Det var en unik kväll igår, och det på grund av det faktum att aldrig någonsin under vårt ställes historia har så många samlats för att ha kul ihop, och det behövs. Gud hjälpe oss vad det behövs.

Tyvärr är det bara att konstatera att vi har en arbetsgivare som skiter i oss. Våran arbetsgivare bryr sig inte om vi trivs, tycker om varandra och så vidare. Det som andra arbetsgivare lärde sig för 200 år sen: Med glada arbetare får vi bättre prestationer, har inte nått kommunen än, och vet ni vad jag känner så här dagen efter? Fuck them!

Kan vi inte från och med nu bestämma att vi ihop försöker göra små events som gör att vi kan träffas utanför jobbet och enbart ha kul? Det behöver verkligen inte varje gång handla om att gå ut på krogen. Det behöver inte handla om att dricka alkohol hela tiden. Det kan handla om allt från att ha t.ex ha picknick, till att göra vad sjutton som helst. Grunden ska vara att vi ökar vänskapen och relationerna oss emellan som arbetar i samma hus. Alla behöver det, så också vi så klart.

Våra chefer nuvarande favorituttryck är ju att få påminna oss om att ”Ni jobbar i hela huset”. Att de inte för ett skvatt brytt sig om att försöka få folk i hela huset att lära känna varandra säger ju mer om dom än om oss, men kan vi inte ändra på det själva då? Kan vi inte försöka se oss i huset som en enhet som arbetar med samma mål och som trivs ihop. För om vi kan ha kul ihop, blir ju också jobbet desto roligare, eller hur?

Om 2 veckor kommer det i vår stadsdel tas ett beslut som kommer för förödande konsekvenser på våran verksamhet. Om vi tidigare tyckt att det varit kaos runt om oss är det ingenting mot vad som komma skall, det kan jag lova er. Med en större gemenskap/vänskap i huset skulle allt bli lättare. Dessutom ska vi inte förglömma det faktum att ju mer eniga vi är ihop, desto svårare blir det att ständigt köra över oss. Jag tror stenhårt på att om vi kunde vara en grupp istället för som det är nu 5 stycken så hade vi kunnat nå långt och jag tror heller inte att vägen dit behöver vara så lång och svår om vi alla hjälps åt.

Kanske skulle en ”event grupp” startas i huset. Självklart kommer vi inte få ha några samtal om det under arbetstid, som sagt personal som mår bra är ju inget man strävar efter, men Internet finns ju! 90% av vårt hus är ju snart medlemmar i Facebook, där finns en bra möjlighet.

Kanske skulle vi kunna ha några event per termin, en del lite mindre och en del större just för att kvällen igår inte ska bli ett enskild händelse utan något som faktiskt kan ske igen. Kanske är det så att ”Gay kvällen” igår var speciell och därför var det många som kom men jag tror vi skulle kunna göra succé igen!

Så fundera på detta, skriv gärna ner här som kommentar vad ni tycker. Men det är banne mig på tiden att vi som arbetar ihop, och vi som arbetat i flera år ihop, nu börjar bli det som vi kallas: Arbetskamrater!

/Walentine

Att vakna upp…

De man älskar försvinner.

De som alltid funnits, finns snart kanske inte kvar.

De som alltid varit här, finns snart kanske inte att besöka.

Döden gör sig påmind, och Döden slår emot alla

Man vaknar upp och inser att man inte trott att det skulle ske, men det gör det

Döden

Döden

Döden

Dagens rödröda samarbete

Så här i elfte timmen tar Socialdemokraterna i med hårdhandskarna för att vända de deppiga siffrorna, och man visar att man sparat det bästa till sist!

Så här är nu Jeremias och Paggan framför Avalon hotell en sensommardag i Göteborg.

Det ska tilläggas att bakom Jeremias sitter Ingvar Oldsberg, men han fick inte vara med hahaha

Alla ska med!

Efter denna viktiga politiska manifestation åkte vi ut till Styrsö. Vädret var hur fint som helst och flakmopederna for som vinden på de smala vägarna.

Jeremias, the poser

En helt kanonfin eftermiddag avslutades sedan med kaffe ombord på båten tillbaka till Saltholmen. Tänk vad en halvtråkig arbetsdag kan sluta i!

De e kul med Jeremias, jag ser mer av Göteborg nu än jag gjort på 12 år innan. Ja det är kul med Jeremias även när vi inte vandrar runt i Göteborg. Tiden flyger iväg och vi har samma underbara cyniska syn på det mesta. Fan killen har gått högskola men är smart i alla fall! 🙂

Han är nog de bästa som hänt mig sen jag började jobba där jag jobbar.  

Kram Jeremias, din tuss 🙂

Dagens Rättvisa

Personal som är med boende från 12:30 till 23:30 på sjukhus, och sen ska upp och jobba klockan 6:45 ska banne mig ta ”det kommunala” Här ersätts inte för några taxiresor inte.
Men chefer åker på ”konferens”

Jag är säker på att konferensen kommer komma oss personal till godo på allra bästa sätt.
Det är ju en jävla tur att de sparar in på något, och självklart går inte det att göra på sin viktiga saker som ”konferenser”

Jo, runt 230:- kostade taxi resan, men jag är säker på att konferensen kostade mycket mindre per person än så.

Dagens snålhet

På mitt arbete får man ibland åka med boende till sjukhus. Som alla vet tar det ett jävla tag på sjukhus. En kollega fick åka med en boende där och var på SU mellan 14 till 23. Sedan hem med den boende igen och hon var inte klar förrän 23:30. Min kollega var då väldigt trött och skulle samtidigt tillbaka klockan 6:45 dagen efter för att jobba igen. Min kollega tänkte då att hon tar en taxi hem så hon får sova lite. Att ta spårvagn och sen buss skulle ta minst 45 min till plus promenad hem vilket stannar klockan på runt en timme.
Min kollega tänkte säkert att i en bra värld med en bra arbetsgivare så får hon ersättning för sina utlägg, men svaret hon får är ”Det gick ju fortfarande kollektiva resor”, så hon får ingen ersättning.

Så är det att vara anställd inom Göteborgs Kommun, är ni inte alla avis???!!!