Välkommen till WallyWorld

Det är en sak jag lärt mig under de ganska många år som jag bloggat nu, och det är att om du är bög verkar det finnas tre fack att bo i när det gäler bloggandet.
Det första facket är det rosiga facket. Det fack där man måste älska skitkassa såpor från 80-talet, tycka att Alcazar ska vinna melodifestivalen enbart på grund av att Andreas snaskar kotte, och det viktigaste: Att man är lite av en dramaqueen.
Fack två är kampfacket. Här ryms de som slåss för sina rättigheter, och som inte gör så mycket annat. Hela deras liv verkar gå ut på att tänka på att de är bögar och alla som inte håller med dom, hatar dom. Deras sexuella läggning har en sådan enorm stor bit av deras liv så man undrar ibland hur de överlever de 51 veckor Stockholm Pride inte håller på.
Fack tre är ”Den vanliga killen som är hur vanlig som helst men råkar ha den egenskapen att han vill kramas med en kille” Detta fack kan vara livsfarligt att finnas i för du bevakas som en hök och försöker du leva ett vanligt liv får du höra hela tiden om du har en åsikt att du minsann är jävligt provokativ och att du bara försöker göra folk förbannade. I detta fack finns också de som vågar kritisera HBT världen och det gör man inte alltid ostraffat. Då skriver arga bögar till dig och frågar dig om du verkligen är bög för du verkar minsann hata bögar mer än nazzar (jag har fått såna mail)
Själv tillhör jag lite av alla tre facken tror jag, kanske idag minst i fack två och jag gillar mest 80-tals serier för att Lance i Falcon Crest hade så tajta badbrallor med världens bula framtill men hur mycket jag än försöker kan jag inte med Stock/Aitken/Watermans så kallade musik och jag tycker att skivan Donna Summer gjorde med dom sög enormt.
För er som känner mig så känner ni säkert till min gamla blogg. Att jag nu startat ytterligare en beror på flera orsaker men främst är det att att min ordinarie blogg, Walentines Värld, spretar lite för mycket just nu. Det gör de flesta bloggar men Walentines Värld har alltid varit min personliga blogg skriver från hjärtat. Den har i grunden handlat om mitt liv, mina tankar och mina mål. Ibland i panik, ibland i sorg och ibland i glädje. Oftast passerar mina blogginlägg tyst utan speciellt mycket kommentarer, men desto fler läsare, och ibland blir det liv i luckan om jag är ”extra dum”.
Det som jag märkt är att Walentines Värld blivit allt mindre ”rolig” och allt mer allvarlig. Den utvecklingen tycker jag både si och så om men jag känner också att jag vill blogga om skitsaker, om det triviala och om det som gör mig glad/arg/kåt/nyfiken/intresserad med mera. En sak ska ni ha väldigt klart för er när det gäller WallyWorld, detta kommer inte bli en blogg som hycklar. Det finns det alldeles för många bloggare som gör idag. Jag är så dödstrött på en värld där allt går ut på sex men där man inte får säga vissa ord eller tala om vissa saker för då är man överkåt/dum/äcklig/pervers etc etc etc. Sedan när folk haft sina åsikter loggar de in på någon kvällstidning och läser om vem i Hollywood som har störst penis, hur man får sin egen penis att bli större och hur du kan få din partner att komma 9 gånger under samma Rapportsändning. Sånt kallar jag hyckleri och sådant äcklar mig. Vi lever i en sexfixerad värld men vi får inte säga att vi gör det. Det är sjukt, fel och bara allmänt dumt.
WallyWorld kommer bli min bitchiga sida. Det kommer bli en sida av mig som jag själv inte vet riktigt hur den ser ut. Här kommer du förhoppningsvis kunna läsa om sånt som du inte läser någon annanstans. Här kommer du också bli glad, och ibland förbannad. Här kommer du också kunna dräggla åt snygga killar och inom kort filmer, men INGEN porr eller naket. Sån skit får du leta efter någon annanstans.
Jag hoppas du kommer trivas.
Kram!
/Walentine
wallylank

1 svara
  1. Hanna
    Hanna says:

    Du skriver mycket om det jag själv tänkt på den senaste tiden. Ex det med hbt-världen. jag jobbar ju för rfsu och var på pride både för rfsu och Sexdrömmen. Jag försöker ta Pride på det stora hela som en rolig grej. Visst finns det en del mycket bra föreläsningar osv men det är mycket yta, mycket mycket sex och mycket show. Det blir ju att folk tror att hbt handlar enbart om sex och att synas så mycket som möjligt. Det handlar väl också om kärlek och vänskap? Inte vem som är hetast i glittriga stringkalsonger. Det ska vara så galet som möjligt. Det är då man blir fotad och det är då man blir sedd. Jag gör ju likadant, fotar de som ser galnast ut.. Som sagt jag tar det som en rolig upplevelse men jag kan förstå varför det tyvärr finns en hel del homofobi. Det blir ofta väldigt provokativt i hbt-världen. Arga lesbiska som snackar skit om mäns kukar eller hjälplösa gaykillar som tror att hela världen vill dom illa för att dom råkar gilla killar.
    Istället för att ha Pride med bara hbt tycker jag att alla ska ha en festival tillsammans. Hetero, bi, bi-curious, homo, queer osv. Så har vi en festival i kärlekens, sexualitetens, vänskapen och livets anda. Ingen utesluts, ingen är konstig 🙂
    .-= Hanna´s last blog ..Dildofavorit =-.

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.