Recension: Johan Falk – Gruppen för särskilda insatser, film

Jag gillade de första tre filmerna om Johan Falk, mest på grund av två orsaker. Dels var dessa filmer de enda som faktiskt lyckats med att göra svensk film ”amerikansk”.  Det gäller allt från story till actionscener. Dels så utspelades den inte i Stockholm eller i Skåne. Göteborg fick äntligen stå som modell i en film och visst är det speciellt att se våra fula spårvagnar rulla på vita duken.
Så det är med stor sorg man bara kan konstatera att Johan Falk blivit ännu en i raden av dessa förbannade evighetsdeckare som svenska folket av någon anledning inte verkar tröttna på. För ingenting finns kvar av de första tre filmerna. Borta är actionscenerna, borta är de snälla och de goda. Istället har allt blivit en mix som inte går ihop alls.
Denna film börjar med att Johan kommer tillbaka till Göteborg efter 5 år i utlandstjänst. Han har fått jobb på GSI, gruppen för särskilda insatser, och självklart kastas han direkt in i den hårda kampen mot götets kriminella. Problemet är bara att det aldrig blir vare sig spännande, intressant eller underhållande, och detta trots att regissören tar i från tårna när det gäller att använda sig av alla logiska och ologiska ideer man kan komma på. Jag vill inte gå in på handligen för mycket utan kan tyvärr bara konstatera att Johan Falk är en film som jag gärna sluppit.
Skådespelarinsatserna är överlag dåliga och mycket kan man säga om Mikael Torneving, men som polis på film passar han inte. Jakob Eklund som jag normalt gillar skarpt verkar här mest vara trött på hela skiten, och tro mig, den känslan tar man lätt efter. Så det hela är en enda stor besvikelse.
Betyg 1 av 5

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.