Hej då kära "vänner" Let's move on till er alla andra!

Dagbok 21 juni 2009

Ännu en väldigt lugn helg är snart över. En sådan där lugn helg där ingenting blivit gjort egentligen förutom vila. Det var ju midsommar igår, men det märke jag inte så mycket av faktiskt.
Talade med Henke innan han åkte iväg, sedan ringde Malin och vi talade en stund och sedan talade jag med Markus på natten. Där var min sociala Midsommarafton 2009. Kan inte säga att jag direkt kände mig ensam heller, och längtade inte efter sällskap men ändå…
Gång på gång genom åren har jag kommit tillbaka till hur jag ibland upplever det som att jag är ensam, trots att jag har människor omkring mig. Jag har gång på gång berättat hur jag känner mig värdelös när jag är sjuk, för det enda jag kan erbjuda är hjälp. Det finns ingenting annat med mig som är viktigt.
Och vet ni vad: Nu är jag sjuk. Jag är ganska rejält sjuk, och även om det absolut inte spelat någon roll innan så känner jag mig sjuk denna gång. Tror faktiskt aldrig jag känt mig så här kass i hela mitt liv som jag gör just nu. Ett vanligt besök i en affär som normalt tar 30 min fram och tillbaka tar 60-90 min nu. Går jag 20 meter i normal takt är jag totalt slut och får vila medan svetten fullständigt forsar ifrån mig. Det är inte normalt alls, och som sagt: Jag känner mig ganska kass.
Den senaste tiden, månaderna, har jag testat på skoj att emellanåt skriva på Facebook hur jag mår, mest har jag gjort det för att jag vill se om någon ens bryr sig, och det gör folk. Mest de jag inte känner så väl, de som brukar ringa och gråta på nätterna bryr sig självklart inte. De har ju sååååååååååååååå mycket att göra.
Jag gör det inte för att jag vill ha ”tycka synd om” känslor. Nej jag gör det för jag vill se extremt mycket skitsnack folk omkring mig kan säga, och det verkar inte finnas någon botten på hur mycket skit det kan finnas i den brunnen. Fast detta har ju också lett till att jag faktiskt fått bekräftelse på att det finns människor omkring mig som bryr sig, som tycker om mig och som är mina vänner. Vad ska jag då göra med resten?
`
Tja, låt mig säga. Jag skiter i era pojkvänner, jag skiter i era flickvänner. Jag skiter i era pojk och flickvänners problem. Jag skiter i era problem. Jag skiter i om ni är bögar, går på GHB, kokain eller om ni har andra totalt ointressant problem, och vet ni varför? För jag bryr mig om MIG just nu.
Jag vill inte höra erat skitsnack om att ni älskar mig. Ni är inte kapabla att älska. Ni har inte förmågan att sätta er in i en annan människas åsikter eller känslor. Världen snurrar runt er, och gör den inte det är det fel på världen.
Det jag ibland ställer mig frågan är hur ni kan se er själva i ögonen. Hur kan ni leva med er själva? Hur kan ni leva med den totala hjärndöda likgiltighet inför andra? Vem fan tror ni att ni är? Ni som försöker lösa era problem med lite kuk eller fitta. Ni som försöker lösa era liv med att leva i någon jävla b-version av Beverly Hills 90210.
”Jag älskar dig”, är en stark mening. Det är den starkare mening vi har i vårt språk, men ni använder den som en 15 åring runkar. Ni slänger ur er den till allt och alla, och förväntar er samma sak tillbaka. Ni förväntar er att livet ska bli som ni drömt om, och blir det inte så är det alla andras fel. Ni går och blir ihop med halvt förståndshandikappade människor eller knarkare eller annan skit och sedan vill ni ha tröst av mig. Om jag säger nåt ni inte håller med om, ja då blir ni sura. För sanningen är alltid den som är svårast att höra. Säger jag sanningen håller ni er borta, tills nästa gång er partner beter sig konstigt. Då ringer ni och hoppas på att jag ska ha glömt samtalet innan.
Vad dum jag var som trodde på er. Vad dum jag var som trodde att jag skulle få ett erkännande någon gång. Så jävla korkad jag var när jag trodde att ni någon gång skulle visa erat intresse för mig. Att ni kunde ringa och säga ”Hur är det med dig?” eller ”Hur mår du efter infarkten, är det något jag kan göra” Nej men ni har ju så mycket att göra, eller hur. Ni har ju så fruktansvärt enormt mycket att göra. Inte kan ni svara på det där SMS’et direkt inte. Nej vänta 2 dagar och ring helst efter 00:00. Yeah man!
Chamilla har ”skällt” på mig många gånger. Hon har sagt till mig att jag inte ska ”sälja” mig till sådana som er. Hon har rätt, och har haft så rätt i många år.
Ni ledde mig till Alex. Ni ledde mig till Robin. Det var sådana som ni som fick mig att tro att jag inte var mer värd än så, men ni har fel. Jag är värd mer. Jag är värd fan så mycket mer. Jag är värd människor som bryr sig, som Chamilla, eller som Markus, Teresia, Malin, Henke och många andra.
Än en gång behöver jag påminna mig om att det är dom och inte ni som jag ska lägga min energi på. Än en gång behöver jag påminna mig om att när jag kommer ut på den andra sidan, på den andra sidan sjukdomen är det sådana människor som dom som jag ska ty mig till. Dom som vill ha mitt stöd, men där jag får stöd tillbaka.
Tänk det där kvällen på Gretas för många år sedan. Han där som jag gjorde allt för, han som med en mening dödförklarade mig, mitt sätt att vara och den jag var. Han som kommit hit när han varit ledsen. Denna kväll var jag ledsen. Jag vill ha stöd och frågade om han kunde följa med hem, som stöd. Svaret ”Jag tror inte jag behöver det mer Walle” räckte.
Men han var inte ensam, ni är många och nu ska ni bort. Bort från mitt liv. Bort från mina tankar, bort från den jag är. Jag skiter i er. Ring mig inte mer, tala inte med mig mer. Rör mig inte, och bry er inte. Det har ni ju inte gjort innan så.
Jag heter Walentine, jag har haft min första hjärtinfarkt, och jag tänker fanimej inte ha en till. Jag ska börja njuta av det där som kallas livet. Skillnaden är bara den att mitt liv handlar om vänskap, omsorg och kärlek. Ert handlar om er själva. Sånt gör mig äcklad.
Jag heter Walentine, livet är kommer jag. Till er andra: Drop Dead.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.