En av alla dessa dagar

Dagbok 17 juni 2009

Så där ja, kära dagbok. Dags att skriva lite igen, har egentligen ingenting att skriva om men det har ju inte stoppat mig innan 😛
Har varit sjukskriven några dagar men ska tillbaka i morgon. Skulle egentligen jobbat idag men kände att jag inte kommer orka med det. Så jag stannade hemma en dag till. Min ”ledighet” har jag tillbringar med att vila, vila, vila och spela Xbox. Ungefär det jag behövde kände jag. Fast jag har tvingat mig att gå ut minst en gång per dag och gå lite. Fick lära mig att lika viktigt som det är att jag slappnar av, lika viktigt är det att jag heller inte blir helt stillasittande. Så lite promenader har jag gjort och det har gjort susen.
Midsommar på fredag då, och jag bryr mig föga. Svenska Folkets bästa ursäkt att få dricka sprit och ha sex är inget för mig. Jag har aldrig försått mig på den där helgen. När jag var liten brukade mamma ta med mig så jag fick se midsommarfirande men jag kunde aldrig begripa mig på det där med att springa runt en stång och sen töntig ut. När man sedan blir äldre förundrades jag lika mycket av folks idiotiska supande och knullande.
Nej, midsommar är inget för mig. Dessutom är sill och potatis skitäckligt. Om Gud hade velat att människan skulle äta rå fisk hade han gjort så att vi såg ut som Gollum, så de så.
Håller mig fortfarande för mig själv, och jag trivs med det. Orkar inte prata med någon, lyssna på någon eller bry mig om någon. Har mitt lilla umgänge som jag förstår mig på, resten kan kvitta. Är trött på människor lek med sig själva och andra. Är trött på deras sagor de lever i utan att för en enda sekund försöka ta reda på fakta eller hur saker ligger till. Är trött på att människor tänker 1 år efter att de handlat.
Jag tror det var därför jag ”flydde” in till second life 2007. Där var det bara att stänga av så försvann alla. Ibland vill jag stänga av alla från the real world också, men det går inte. Dra mig undan däremot, det kan jag och gör, så mycket jag kan hela tiden.
Sommaren 2009 kommer bli en ensam sommar, men det ska bli skönt. I år förväntar jag mig ingenting så har jag heller ingenting att förlora.
Fast visst finns tanken där, och den kommer aldrig släppa: Hur kommer det sig att man inte har tid för någon när allt är bra, men att man kan sitta i timmar och prata när saker är dåliga?
”Du har bara ett liv Walle”, sade en vän till mig. Jo tack, jag vet. Jag har äntligen börjat lära mig det nu. Jag har äntligen börjat lära mig att jag är viktigast för mig själv! Tänk att det skulle ta 30 år att lära sig det. Tänk att det skulle behövas så mycket för att komma på det. Tänk att man skulle behöva gå igenom iglar som Alex och Robin med mera, plus all annan skit för att lära sig det som den normala svensken lär sig redan när hon ligger i vaggan: Jag är viktigast.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.