APT

Dagbok 10 juni 2009

Jag tänkte prata APT möten idag. Egentligen borde kanske detta inte ligga under dagboken men om det är någonting som påverkar mig på mitt arbete så är det APT möten. Jag har ju som kanske du noggranna läsare märkt emellanåt haft synpunkter på hur jag anser ledning, stadsdel och kommunen sköter sig gentemot sina anställda. Idag tänkte jag berätta det från en annan synvinkel, för idag kunde faktiskt APT mötet varit en väldigt bra möte men istället lyckas någonting hända som gör att man ändå går därifrån med en skär ilska inom sig.
Allt började bra. Mina chefer gick igenom budgeten och även om sofforna för stadsdelen och staden ser jävligt mörka ut ser det bra ut för oss. All personal och ledning har ihop lyckats med konststycket att få de värsta röda siffrorna att se lite bättre ut, och detta utan att det går ut över de boende på något sätt. Sånt är kul att höra tycker jag. Det gör ju också bättre förberedda på vad som komma skall. För nästa år kommer bli tufft, mycket tufft, får våra kommuner och landsting. Vilken tur att regeringen sänkte skatten…. Nåväl tillbaks till dagens möte…
Som sagt, den positiva informationen fortsatte sedan med att gå över till elsparandet. Vi på jobbet är med i ett projekt som helt enkelt går ut på att se över förbrukningen av el. Den el vi sparar får sedan personalen, varenda krona, till att göra något för just personalen. Det ska tilläggas att besparingen inte ska drabba de boende, så det är inte så att vi släcker ner huset till kolsvart och sen får man känna sig ut efter väggarna. Nej vi talar om förrådsutrymmen, tvätt och sånt förbrukning.
Nåväl, vi hade även där i huset, och på lite mer än ett kvartal har vi sparat in en hel villas förbrukning under ett år. Kanonbra!
Även detta alltså positivt, ja allt var posisvt. Var enda kurva pekade neråt när det gäller kostnader och sjukfrånvaron går även den neråt. WHOHO! Skulle man kunna säga.
Men i vår grupp är det livsfarligt att vara glad. Vad fan ska vi då prata om? Tänk om vi var överens? Tänk om vi inte skulle hugga på varandra som några förbannade huggormar, vad skulle vi göra då? För så är det i vår arbetsgrupp. En form av ständig vilja att förnedra den andra personen är vad som gäller. Här kan vi inte säga ”Men jag tycker…” utan att sen få ett mothugg med ”NEJ!”
Missförstå mig inte nu. En arbetsgrupp ska diskutera. Den ska ha olika syn på saker och ting. Det hör till, men just bemötandet av varandra. Det går inte svara det där ”Men jag tycker…” med ett ”jo men kan man inte….” eller ”men jag tycker kanske att man kan….” utan det ska vara ett kraftfullt ”NEJ!”. Det är så synd att det ska vara så tycker jag. Speciellt synd är det med tanke på att vi redan har två chefer och om de inte missat att tala om det för mig så tror jag inte vi fått fler. Samtidigt leder ju detta till att det blir en enorm ojämn grupp där vissa kommer in som en storm och andra knappt vågar säga flaskpost.
Detta är det ena problemet i gruppen, det andra är kampen mellan helgerna. Under en lång tid har det pågått ett krig mellan vissa som går ut på att man ska försöka visa att ”Mitt helglag är såååå mycket bättre”. Detta vill man gärna också presentera för cheferna i olika omfattning och för sina kollegor. Man talar om hur lugnt och fridfullt det är och hur fantastiskt allt är. Med detta tror man väl att cheferna ska köpa skitsnacket vilket jag inte tror de gör.
Idag fick jag en aning nog om detta försök till credit så jag ”röt” till och sade att jag är dödstrött på att höra hur det andra helglaget är, hur duktiga de är etc etc. Jag frågade också om det inte vore trevligt om vi någon gång i den här personalgruppen kunde säga något positivt till varann, för den enda gången vi talar med varann är när vi ska gnälla eller klaga på varandra.
Självklart sade ingen någonting.
I mitt inre sade en röst istället ”Det var ett jävla gnäll på er här, har ni ingen annat att göra så håll käften för helvete”, men som ni ju vet har ju jag fått en hjärtinfarkt och en del av den behandling jag genomgår nu är att just inte hetsa upp mig vilket i mitt fall är en förbannat svår sak att lära sig, men jag klarade det galant! Men jag blir bara så trött.
Alla är som begravda i kampen att bråka, hitta fel och ställa till oreda, och trots detta måste jag ge ledningen den elogen denna gång att jag tror de e lika less på skiten som jag är. Även om de kanske uttrycker sig lite annorlunda.
Jag tycker bara det är synd att människor som ska jobba med människor har så svårt att ta människor. Är verkligen äldrevården rätta stället för att visa att man är bäst på? Är verkligen äldrevården stället att få utlopp för sin bitterhet över att man aldrig kom längre? Jag tycker inte det faktiskt och jag tycker det mest är synd att gruppen hela tiden verkar sträva efter att vara osams.
För du kan inte säga någonting utan att någon ska käfta emot. Märk nu att jag inte skriver ”säga emot” utan jag menar käfta. Det ska huggas hela tiden, och helst ska man korta av den andra med ett tonfall som skulle få Gestapo att bli rädd.
Jag tycker bara det är synd att det ska vara så. För det hade inte behövt vara så. Vi har egentligen inte större eller mindre problem i vår personalgrupp än i andras, men problemen som finns där blir stora på grund av denna ständiga hets gentemot varann. Det jag mest funderar på är hur det kommer sluta, och om det finns något slut.
Fast som sagt var, jag ska ju inte hetsa upp mig längre så jag går ett varv runt huset jag när det blir för jobbigt. Sen skiter jag i vilket och går vidare i mitt liv, och mitt jobb.
Det jag gjort den senaste tiden på jobbet får i alla fal mig att känna mig glad och nöjd för jag hjälper en boende som har det jobbigt just nu på alla sätt, och till skillnad från en del andra är jag ganska medveten om varför jag är anställd, och det är inte för att spela martyr/Gud på APT möten.
Så de så!

3 Kommentarer
  1. Ann-Marie
    Ann-Marie says:

    Förstår precis hur du har det. Om ni vill så har jag en kollega som har kört bemötande cirklar med all personal i huset och det har faktiskt hjälp på några. Kanske dags för ditt arbetslag att gå en cirkel.

    Svara
  2. Tina
    Tina says:

    Låter som ni har det jobbigt i personalgruppen, ett fenomen som brukar dyka upp när det är en svag ledning. Det är viktigt att respektera varandra och varandras åsikter, låter som om ni skulle behöva hjälp utifrån av någon som är duktig på gruppdynamik.
    Tror inte att din hälsa mår så bra av ditt nuvarande jobb.

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.