Att sätta ner foten

Dagbok 9 juni 2009

Jag skrev igår om hur jag de senaste åren sakta, ibland mycket sakta, ändrat min karaktär och hur jag möter människor. Särskilt de människor som jag har i min absoluta närhet. Det var väl 2-3 år sedan som jag över en natt bara kände, ”Nej, nu är det bra” och efter det förändrades jag på ett sätt som jag borde ha gjort långt tidigare.
Då kändes det enkelt, idag känner jag att det var svårare men det gick. För mig handlade det om att helt enkelt orka kunna räcka till, för folk sög musten ur mig.
En normal dag då såg ut ungefär som att jag vaknade vid 12 tiden, åkte till jobbet, kom hem vid 22 tiden och sedan började telefonen ringa, och den ringde oavbrutet. Om den mot förmodan inte ringde dök folk upp på MSN, ICQ och på överallt annars. Folk ville att man skulle vara där, på deras villkor.
Mina villkor då? Vart fanns dom? De fanns inte. Det handlade inte om det. Istället handlade det om att jag gav ifrån så mycket av mig själv så att det till slut inte fanns nåt annat kvar än ren sump. Ju mer jag gav, desto mindre värdighet såg jag i mig själv och mitt egna självförtroende åkte ner i golvet, under golvet och fortsatte sen neråt utan någon egentligen botten.
Robin blev droppen. Killen som ”tuffsade” runt som en dåre. Han ringde en dag i april, då hade jag inte hört ett skit från honom på 3 månader. Till mig fick jag en enorm utläggning om hans liv som på många sätt, så här i efterhand, påminde en hel del om vissa scener ur filmen ”Maffiabröder”
Självklart blev man orolig och man ville hjälpa. Det bestämde att jag skulle höra av mig dagen efter, och det var sista gången jag talade med Robin. Jag ringde som det bestämt, en gång och inget svar. Sedan ringde jag igen, inget svar denna gången heller och sen slutade jag ringa.
Jag bytte telefonnummer, bytte liv och attityd och Gud så bra det kändes.
Sedan har mitt liv fortsatt så, att våga bryta det som bryter ner dig. För dig som kanske har ett bra självförtroende låter kanske detta inte svårt, men det är det. För det blir som en intern kamp inom dig där du ena dagen försöker vara stark samtidigt som det finns en röst inom dig som hela tiden gör vad den kan för att just ta ifrån dig din nyfunna styrka.
Jag är en stark person, mycket stark, på vissa plan. Ge mig en text och jag kan ställa mig på Götaplatsen och skrika ut den. Har du ingen text kanske jag kan skriva ihop något själv och läsa upp det. Ge mig ett uppdrag så fixar jag det. Vill du att jag ska bråka med myndigheter? Visst, inga problem. Walle klarar allt.
Vill du däremot lära känna mig, vill du komma innanför det innersta skalet? Lycka till? Hur du ska ta dig igenom det vet jag inte, men det är inte lätt. Kanske omöjligt.
För det var det som hände med mig de där åren. Jag blev på vissa plan som en öppen bok, men på andra blev jag helt sluten. Jag släpper inte in någon totalt, och detta gör att jag samtidigt som jag sträcker ut armarna samtidigt föser undan folk. Det blir en konflikt både för mig själv och för de i mitt liv.
Fortfarande slås jag ibland om hur lättvindigt jag ibland tycker att folk tar sånt som händer mig. Jag fick en hjärtinfarkt igår för 1 månad sen, en liten skitinfarkt men likförbannat en infarkt. Om du, kära läsare, vill få ny syn på livet så skaffa dig en sån. Trots år av cancer och skit blev jag nog för första gången medveten om att vi människor faktiskt kan dö. Det är enormt svårt att förklara, och jag sitter inte här med lakan över kroppen, blommor i året och sjunger Bob Dylan, men en insikt som jag inte trodde jag kunde få kom över mig. Insikten om att det handlar om MITT liv och jag vill faktiskt ha kvar det livet ett tag till, och inte nog med det. Jag vill försöka trivas i det där livet. Folk som, älskar Walle och tycker att Walle är det mest fantastiska som någonsin hänt jorden sen Coca-cola, blev självklart upprörda och ledsna när Walle fick en infarkt. Sen dess har jag inte hört något. Ni förstår att ringa Walle kräver en enormt stor uppoffring. Här talar vi inte om att lyfta telefonen och ringa inte! Nej då. Telefonledningar får man gräva själv, sedan ska ju telefonstolparna sättas på plats. För att inte tala om växelstationer, över teknisk utrustning som är försenad i leveranser och annat elände. Ja, att ringa Walle när han är sjuk, det är bland det svåraste man kan göra…
Detta ledde till att jag igår satte ner foten av olika anledningar. Saker hände med en person som står mig nära och jag blev förbannad. Det där gick över men sen kom känslan över mig och det blev helt sonika ett ”nej”. Så nej blev det, och fortsatte vara ett nej. På kvällen fick jag chansen att förklara mig och allt kändes bra. Inga sura miner, inget drama och inget skitsnack. Helt enkelt bara ett Nej.
Allt kändes bra, mycket bra faktiskt för det är så här jag måste göra i mitt liv. Jag lastar ingen annan, inte ens mig själv. Det är helt enkelt bara så här det varit och varit så under en lång tid. Mitt sätt att leva har liksom gjort att saker blivit som de blivit och det är det inte mycket att göra någonting åt nu. Det som det däremot går att göra någonting åt är att se till att det inte händer igen. Det måste jag göra, för mitt eget välbefinnande.
Det är en lång resa jag gjort, och det är en lång resa jag har kvar. Förhoppningsvis kommer jag fram till ett delmål i alla fall och det kanske jag redan gjort. Det jag vet är att vissa delar av Walle lämnade jag kvar där bort för några år sen, och där kan han stanna. Jag saknar honom inte ett dugg.

1 svara
  1. Tina
    Tina says:

    Tyvärr är det du beskriver en erfarenhet du delar med många.De människor man har i sin närhet som bara tar och inte ger klarar man sig bra utan. När en relation innebär mer smärta och sorg än glädje och tillit är det dags att lämna den. En kärlekspartner eller vän ska finnas där i alla situationer.
    Tiden efter en infarkt brukar vara ångestfylld och då behövs stödet från omgivningen.
    Styrkekramar

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.