Om vad som i riket har skett

Dagbok 8 juni 2009

Det var ju ett tags sedan jag skrev någon mer personlig dagbok så det är väl dags att göra det nu då kanske. En del har hänt, annat har stått still och en del hoppar fram och tillbaka.
Min hjärta mår väl inte så där jättebra direkt. En hjärtinfarkt sätter ju sina spår och jag försöker lära mig att ändra en del saker i mitt liv. Ja, ungefär allt.
Jag hade ju enorm tur, som min läkare förklarat för mig. Detta var en ”tyst” infarkt, en snäll sådan som mest talade om för mig att ”Nu skärper du dig” För mig handlar det om ny kost, mer motion och mindre stress, alltså ungefär allt som är just mitt liv, men det går faktiskt. Man lär sig så sakteliga att stressa ner, ta det lugnt och inte överanstränga sig. Det är ju oftast de små sakerna som gör det. Som att istället för att stressa till bussen lägga på 3 min extra och gå normalt. Eller att när man jobbar skita i att se på klockan och göra sitt jobb och ta det lugnt. Jobbet finns ju kvar ändå.
Nu låter detta enkelt kanske, det är det inte vill jag tala om. Har man stressat i hela sitt liv tar det lång tid att lära sig att ändra på sig, men något val har jag ju inte.
Nu låter jag som att jag vill ha hjälteglorian på mig, de är verkligen inte min mening, men ska man vara ärlig är det egentligen konstigt att detta inte skedde tidigare med tanke på hur mitt liv sett ut.
När det gäller jobbet så är jag inne i en period som mest går ut på ”Jaja ok då”, och det känns väldigt bra faktiskt. Inte så att jag inte bryr mig om jobbet, men jag tar det lugnt och hetsar inte, engagerar mig inte mer än det som det behövs engageras i och jag håller mig på min kant. En man med åsikter är jag, och det har jag inte planer på att sluta vara, men just nu gör de åsikterna bäst i att hålla sig inom mig istället.
Annars går livet sin stilla gång. Jag känner mig ibland som någon som sitter på en sten och runt om mig springer människor hysteriskt omkring utan mål. Jag har insett allt mer vilken enstöring jag är, hur svårt jag faktiskt har att förstå mig på människors synsätt och handlande.
Jag har haft enormt många, om än idag efter eget val färre, personer i mitt livs som jag egentligen inte begriper mig på. Jag frågar mig varför de gör som de gör, varför de handlar som de gör och varför de agerar som de gör. Dessutom förstår jag inte hur de tänker.
Innan försökte jag vara ärlig, jag försökte säga till 100% hur jag kände och tyckte men det har jag slutat med. Allt brukade ändå bara sluta i förskräckelse för min egen del och jag fick sedan ensam stå där och känna mig utnyttjad. Jag slet helt enkelt ut mig helt i onödan.
Dessutom brukade det alltid sluta med att jag kände mig tom, totalt tom. Jag var ju den underbara, snälla, gossiga, kunniga och fantastiska Walle. Han som man alltid kunde krama, han som man alltid kunde får råd ifrån och han som alltid hade tid. Att han sprang mellan cancerläkarna och resten av kaoset i hans liv spelade ingen roll. Tid hade han alltid. Hans känslor var inte direkt viktiga i sammanhanget, Walle fanns men ändå inte.
Ungefär så kände jag, hela tiden, dygnet runt, men det tog lång tid att bryta det. Att våga bryta det ska sägas. Om jag låter bitter är det fel, för det är jag inte. Det var ett eget val jag gjorde, och det var så jag framställde mig själv. Ingenting att göra något åt det nu.
Det som jag däremot hatar, och det som jag hatar fortfarande är folks hyckleri när det gäller mig själv och hur jag är, ser ut etc.
Jag är så jävligt trött på att höra från Gud och alla människor att ”Klanka inte ner på dig så Walle”, och sen ska det puttenuttas och gullas bara för att personen i fråga behöver en språngbräda ut i livet igen, och den brädan: De e jag det.
Nej nu ska jag sluta flumma. Snart ska jag till jobbet och göra lita nytta och sen hem igen för att packa lite, och röja runt. De e mycket som händer just nu, och allt ska hinnas med utan stress eller ilska, men det klarar jag! Jag är ju Walle, mannen som klarar allt

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.