En skön arbetsdag

Dagbok 4 april 2009

Lördagen går mot söndag och ännu en arbetsdag är till ända. Jobbade dagtid idag, och det var evigheter sedan jag gjorde det på en helg. Jag insåg ganska snabbt att man saknat det.
Det är kanske lätt när man läser den här dagboken att tro att 99.99% av allt som sker på mitt arbete är skit. Så är det inte. Om alla arbetsdagar varit som denna idag hade jag antagligen haft världens bästa jobb.
Jag älskar att det är lite mindre personal och att det är lite mindre att göra på helgerna. Jag, Henke och Malin som jobbat ihop oss arbetar så underbart bra tillsammans. Vi vet vad vi ska göra, vilka boende vi ska hjälpa tillsammans och vilka vi klarar själva. Man ger sig tid att ta det lugnt och man stressar inte, och det finns tid att sitta ner och prata med de boende. De blir så glada om man sätter sig med dom till frukosten och bara pratar om allt och inget. Idag t.ex diskuterade vi det faktum att den gamla skådespelaren Thor Modén faktiskt en gång i tiden blev åtalad för att ha varit för rolig, och att han till och med dömdes till böter för just detta.
Sånt är kul att prata om. Att få ha möjligheten att prata med människor som sett denne gigant Live, det är något speciellt. Så om alla dagar varit som just denna, hade vi inte haft några problem.
Även på eftermiddagen, när man lämnar rapport är det så skönt. Inga diskussioner, inga anklgelser, inget skitsnack utan bara så som det ska va.
Det är i sådana lägen jag blir osäker på vad jag ska göra. Visst, det är enkelt och bara säga ”Jag söker någon annanstans”, men tänk om jag inte vill söka någon annanstans. Tänk om jag faktiskt vill bara med de boende vi har i det hus jag jobbar nu. Jag kan inte bara skita i dom och gå vidare. Hur går det ihop med synen att vi ska se de bonde som riktiga människor och inte enbart som ”boende. Det stämmer inte alls ihop. Det är människor som jag känt i allt från 2 veckor till över 10 år nu! Människor som följde med när vi flyttade från det gamla boendet, och de är just det där: Människor.
Ska man ta fajten? Men vad är det för fajt man ska ta då? Tänk om någon kunde lyssna på mig. Tänk om någon kunde inse att ALLA, mer eller mindre, talat med mig. Tänk om det faktiskt var så att jag satt med svaret på gåtan. Jag försöker inte höja mig själv över skyarna, men jag har varit med ett tag, jag är en person som är en ganska bra personkännare och jag är ingen idiot. Jag ser mer, hör mer och förstår mer än vad folk anar.
Lösningen på problemen i våran personalgrupp är nämligen så enormt enkla, men kanske svårare att genomföra. Det ”enda” vi behöver är att all personal hamnar på samma nivå. Att all personal får känna sig på samma våglängd. Vi är 12 huvuden, alla med olika erfarenheter och kunskap. Använd det! Låt inte en del tryckas ner, medan andra får mer utrymme.
Jag, som inte gjort mig känd för att vara den tysta får träda tillbaka, släppa fram de som är blygare eller som har svårare att uttrycka sig. Det finns det fler i personalgruppen som måste göra. Samtidigt måste de som är blyga ge sig själva en chans. Det handlar om både att träda tillbaka och att träda framåt. Det kanske låter enkelt men det är det inte, men det går.
Så känner man en dag när allt varit bra, och man ser fram emot i morgon då man jobbar kväll. Den kommer också bli lugn hoppas jag, men om det inte blir det är det ok. Då kommer det bero på att någon boende är sjuk eller orolig, och det får dom vara. De betalar för det, och de har laglig rätt att just vara det dom är, våra boende.
Då är det också OK att komma hem och vara trött, för då kommer tröttheten av att det mitt jobb går ut på krävt en del av mig. Den tröttheten kanske är tung, men den får mig att känna mig nyttig.
När man däremot kommer hem trött, irriterad, less på skiten för att den sagt de, den gjort den, den ska anmäla den, och den surade för det, ja då är det annorlunda. Det är då man vill be sin chef köpa in märken med texten ”Boende” och ”Personal” för emellan åt kan det vara svårt att se vilka som beter sig mest i behov av vård när det gäller oss i personalgruppen (OBS! Som en säkerhetsåtgärd innan det blir ny kris: med OSS i föregående text menar jag OSS vilket betyder att även jag inkluderas i ordet OSS)
Kanske kan man sammanfatta vår personalgrupp utifrån ett ”Jesus perspektiv”
Jesus sade ju att den som är fri från synd kan kasta första stenen. Attityden i vårt personalgrupp är emellanåt att alla kastar stenar på varann, men i ärlighetens namn skulle inte ens ett gruskorn plockas upp från marken.
Nu ska jag sova. I morgon har jag lovat att ta med film till de boende. ”Pensionat Paradiset” från 1930-talet med Julia Caesar och, ja just det, Thor Moden. Han som åkte fast för att han var för rolig, och som några av mina boende sett på riktigt. Härliga tider strålande tider brukade Modén säga, och visst hade han rätt att det ibland är strålande tider.
Äldrevård kan vara Härliga tider, strålande tider

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.