Operation IceCold

Dagbok 30 mars 2009

Kunde inte sova igår när jag lagt mig. Av någon märklig anledning började jag fundera på jobbet, och allt runt omkring. Som du som läser kanske kommer ihåg skrev jag igår att jag inte kan/vill skriva om jobbet i denna blogg på grund av all hysteri som blev senast jag gjorde det, inatt bestämde jag mig för att göra det i alla fall, men inte nu. Jag ska göra det på mitt sätt. Jobbet är en stor del av ens liv så varför ska jag utelämna det för?
Ju längre natten gick i alla fall desto mer insåg jag att jag trivs med det arbete jag har men jag vantrivs i arbetsgruppen. Så falskt, och så inställsamt ena dagen och hugg i ryggen den andra. Därför bestämde jag mig för att ändring ska ske. När jag sedan kom till jobbet kl 7 i morse visade jag klart och tydligt att HÄR går gränsen till mig, passera den inte. Diskutera jobb och boende, arbetet och rutiner, men prata inte med mig om någonting som inte rör arbetet och så kommer det förbli. Från och med nu tänker jag inte tala,umgås eller bry mig om någon eller några utanför arbetstid när det gäller det stället. Ringer det svarar jag inte, kontaktar de mig på annat sätt ignorerar jag det.
Jag måste helt enkelt göra så. Jag kan inte längre låtsas om som att vi har en bra arbetsgrupp där vi trivs ihop. Vi går på möten varenda vecka där vi ska försöka reda ut trivelproblemen. Vartenda personalmöte och APT tas dessa frågor upp, inte fan kan man låtstas då som att det regnar. På min avdelning har det alltid varit legitimt att vissa verkar ha frisedel i att må dåligt. De förstår det inte själva och de spottar omkring sig som den värsta spottkobra. Sedan när de kommer in i perioder när de mår bättre klagar de på andra för att ”De är ju så negativa hela tiden”.
Sedan har vi kategorin som kramar dig fem över 10 och sedan kvart i elva snackar skit om dig inför chefen. Allt det där har vi, och jag är så fruktansvärt less på det. Jag är less på att en del av mina kollegor tror att våra chefer är idioter och att inte cheferna ser igenom det. Jag V E T att cheferna har mer intelligens än så, och jag tror ibland faktiskt att de är lika trötta på rygghuggandet som jag är.
Folk som känner mig vet hur iskall jag kan bli när jag lägger den sidan till. Lika lätt som jag har att vara som en öppen bok och som en amatörernas DR Phil, lika lätt har jag att bli totalt det motsatta och jag tror det är dags att plocka fram den sidan ett tag framöver.
Jag litar inte på någon i den personalgruppen, och jag litar inte på att någon står på min sida. Jag har kollegor som klagat på ALLT jag gjort. Jag har kollegor som till och med berättar för de boende att jag är bög, och jag har kollegor som ständigt tror att Sättet just DE jobbar på är det bästa. Tidigare gjorde jag vad jag kunde för att bli förbannad och allmänt sur. Den senaste tiden har jag istället ryckt på axlarna och gått vidare. Nu tänker jag ta detta ett steg till.  För det är inte jag som kommer förlora på det, det är de andra. Jag låter de falla på eget grepp.
För jag tror att jag älskar mitt jobb på fler sätt än ett, på fler sätt än jag vill erkänna kanske. I morse jobbade jag ensam och det var mysigt att hjälpa de boende upp. Det ÄR mysigt när en gammal dam ser sig i spegeln och säger, ”Så jag ser ut”, och jag svarar, ”Äh, va är det för dumt prat. Du är ju vacker som en brud”, och den gamla damen börjar skratta. Det var mysigt när ”min” boende fyllde år idag och jag gjorde tårta till henne. Det var lite skönt att sitta på kontoret och skriva ut protokoll från senaste veckans möten. Det var skönt att sedan gå ett varv runt huset på rasten och känna att man gjort ett bra jobb. Det var mysigt att sedan sätta sig ner och prata med en gammal tant som berättade vad en Karuselltårta är och hur man åt dom medan man lyssnade på Hyland på radion och det var rörande när en dement tant sträckte fram sina händer för att krama om en och man sen bara sitter där och håller om henne och hon lägger huvudet på min axel och blir lugn.
Jo, jag älskar mitt jobb och jag tänker inte låta det jobbet gå under eller blir sämre gjort för att man jobbar i en hönsgård.
Så det får bli operation icecold ett tag framöver tror jag. Jag ska inte vara otrevlig, inte bråka, inte svära och inte bete mig dumt. Jag ska bara bli iskall.

3 Kommentarer
  1. Ann-Marie
    Ann-Marie says:

    Vad synd att det har blivit sämre. Lider med dig. Men kan du tänka dig att efter regn kommer sol så då borde det bli bättre så småningom.

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.