Vila i frid Börje :(

Förra veckan upptäckte personalen att Börje brutit benet. Han hade suttit på fönsterkarmen och benet hade bara hängt på honom.
Idag hittade jag resterna av det som en gång var min lilla trut 🙁

Den enda behållningen jag hade av det här förbannade jobbet är borta, och jag saknar min lilla pippi som jag så enträget jobbat för att få kontakt med

Hej med dig min lilla sötnos.

Mitt arbete blev om möjligt ännu tråkigare

En fundering….

I år ska en medelmåttig IDOL artist sjunga årets gaylåt. Det enda hon egentligen gjort för världen är att hon är en HBT-person. Inom den världen räcker nämligen det. Nästa år kommer visst en kille sjunga som i skolan var med om en grupprunk i gymnastiken…

Ett tips kära Pridare….

Varför inte testa att låta en HETEROSEXUELL människa som skiter i om folk är homosexuella eller inte sjunga!? Varför inte testa att bredda eran kamp så den når utanför Tantolunden och de stringklädda poliserna

Eller kan det va så att Stockholm pride egentligen inte vill leva i samma samhälle som andra. De vill vara lite speciella och då måste man leta länge efter att hitta en artist som det är skitsamma hur hon eller han är som artist, bara personen är i alla fall är lite smått bisexuell.

Hon är hemma igen….

Så var hon då hemma igen, Götheborg.

goteborg3.jpg

Den 6 juni 2003 stod jag, Henke och Alex och såg på när hon hade sjösatts. Då visste knappt någon om hon ens skulle komma iväg, men det gjorde hon. Dessutom gjorde hon succé när hon nådde sitt mål, Kina.

Idag var det fest i stan, det kändes som att varenda Göteborgare gått ut för att hälsa henne tillbaka, och visst är vi glada en sådan här dag. Medan det i Kina varit ett enormt intresse för Ostindiefararen har det i Sverige varit sämre. Mycket tack vare att Tv-huset finns i Stockholm vilket t.ex. Rapport visade idag när de ägnade 23 sek åt Götheborg men 3 minuter åt att en lyxbåt anlänt Stockholms hamn. Heja Rapport, hela Sveriges nyhetsprogram! …

I vilket fall som helst kan vi idag ropa, ”Det gick”, för trots kaos, ekonomiska svårigheter och annat elände ligger nu ostindiefararen nere vid Frihamnen. Hon kom till Kina, och hon kom tillbaka. Många trodde inte det var möjligt att genomföra det, men det gick i alla fall.

Så känn er stolta Göteborgare, världens vackraste fartyg är hemma igen

goteborg1.jpg

[tags]Götheborg[/tags]

Bilderna kommer från gp.se

Älskade Astrid

lindgren_astrid.jpg

När Skalle-per dör i Ronja Rövardotter skriker Mattis, ”Han fattas mig, han fattas mig så det skär i bröstet”
Så känner jag fortfarande för Astrid Lindgren.

Idag när jag satte på TV 4 sändes Nya Hyss av Emil i Lönneberga och självklart blev jag fast där. För det finns ingen som Emil, och det finns ingen film som så lätt får mig både glad och rörd.

Jag brukar inte normalt ta åt mig när kända personer avlider, men dagen då Astrid somnade in bort grät jag. Jag kommer aldrig glömma den dagen. Klockan var strax efter halv tolv på dagen och när jag satte på TV’n visades bilder på när Astrid klättrade i träd. Jag vet inte varför man jag skrek bara ut ett, ”Nej” och satte mig på vardagsrumsbordet och med skakade händer tryckte jag på fjärrkontrollens knapp till Text-TV. ”Astrid lindgren har avlidit” skrek de gula bokstäverna emot mig.
Då kom tårarna, för där slutade jag vara en liten pojke. Där blev jag vuxen. Den vikigaste personen i hela min barndom fanns inte länge. Tros att hon varit så sjuk de sista åren, och trots att hon sällan visade sig hade Astrid alltid funnits. Hon hade funnits där som en trygg tant som man alltid kunde vända sig till när livet var jobbigt. Nu var hon boart, och Sverige blev med ens ett mycket kallare land att leva i.

Ingen tog som Astrid barnen på allvar. Ingen förstod som hon hur man som liten tänkte och kände. Ingen vågade prata om det jobbiga som man som liten funderade på och ingen kunde vara så rolig som hon, men ingen hade heller en sådan botten i sina böcker som Astrid. När man som liten skrattade sig fördärvad åt Emils hyss, så blev man som vuxen mer rörd av hans pappas försök att nå sin son som han tyckte så mycket om.
När man som liten tyckte att Skorpans äventyr i Nangijala var spännande började man undra som vuxen var ljuset på vägen mot Nangilima egentligen var och samhällsskildringen av överklass och underklass i Madicken är något man kommer tillbaka till hela tiden.
Astrids bok Ronja är idag mer aktuell än någonsin. I en värld där människor dödas för att de tillhör fel familj/religion visade Astrid att kärleken vinner till slut. Hon gömde sitt budskap i Mattisskogen med vildvittror och grådvärgar men budskapet kommer fram, att kärleken är starkare än allt och att kärleken aldrig ska hindras.

Vi ska vara stolta över våran Astrid. Vi ska vara stolta över denna kvinna som mer än någon annan skrev för barnen och för det barn som finns i oss alla. I år är det 100 år sedan hon föddes och det är värt att uppmärksammas på alla sätt. För Astrid lärde oss alla att man ibland får ”vara en liten lort”. Hon lärde oss att man får vara rädd, och hon lärde oss så mycket om livet i Sverige i en tid som inte längre finns.

Hoppas du har det bra i din himmel Astrid. Jag är säker på att du sitter på ett moln bland änglarna och läser dina sagor för dom, för ingen kunde ju läsa dom som du.

/Walentine

[tags]Astrid Lindgren[/tags]

Intressant.se

Nåt kul

Börje är tillbaka!

Idag dök han upp på jobbet när jag var ute i trädgården. Först hörde jag de välkända ljuden och sedan dök han ner framför mig. Först lite avvaktande men sedan när jag hämtat en liten bit bröd blev vi vänner igen och till slut tog han från min hand.

Jag älskar djur, de är så mycket bättre än människor.

För övrigt har jag bestämt att jag ska skaffa hund.