Hälsning från det andra livet

Jag och Peter bestämde oss för att inte ingå partnerskap. Anledningen var bland annat att Peter inte ville. Dels för att vi inte va ihop och ganska mycket för att Peter är straight. Istället bestämde vi oss för att införskaffa världens bästa plats, i en annan värld. Ja i Second Life. Det är också där jag varit ungefär all min lediga tid denna vecka om någon undrar varför jag totalt skiter i min gamla blogg. Just nu skiter jag iofs också i allt annat med så då passar det bra att ha Second Life att hålla till i.

Efter några olika tester av olika tomter föll våra hjärtan för en tomt på ”Carina Island”. Tomten var stor, ganska billig och var dessutom en sjötomt så inte kan man tveka då inte.
Peter satte genast igång med att bygga lite smårum för toalett och gästrum medan jag åkte ut och handlade möbler. Det blev mer möbler än vad jag räknat med, plus en pool och en bastu. (ni kan klicka på alla bilder för att få upp dom i stor storlek)

bsecondbaksidan.JPG

Som ni ser så är baksidan inte riktigt klar än men det är en lyxig pool som består av både simbassäng och bubbelpool. Bredvid står bastur och ni ser också baksidan till vårat lyxiga hem.

secondakvarie.JPG

Sjävlklart införskaffade jag mig ett akvarie och ja, fiskarna rör på sig 🙂
Bardisk har det också blivit ett och vad som mer kommer bli vet vi inte än. Allt är inte klart.

secondvardagsrum.JPG

På övervåningen har vi vårat lyxiga vardagsrum med megastor TV bland annat. TV’n kan man se på riktig TV med och även streamat material över nätet, och ja! Porr finns! Det har jag redan testat.

secondsolned.JPG

Solen går ner över vårat hem och Peter har gått in och lagt sig (LÄS: Kopplat ur)

secondfunderar.JPG

Själv är jag inte trött så jag ställer mig och tittar ut över havet från sängkammarfönstret och funderar på vart jag ska göra. Sova vill jag inte så jag bestämmer mig för att åka ut och titta lite…

secondsweden.JPG

I Second Life finns ett stort område som heter Second Sweden där svenskar kan träffas och prata om allt och inget. Det anordnas massor med events också, bland annat konserter och annat kul. När jag svepte in där fanns fanns där inte en människa men det kan bero på att klockan var väldigt sent och hade faktiskt blivit morgon.

Så vad gör man då?
Ja, det finns bara en sak att göra…

GAYKLUBB

secondgayklubb.JPG

Så med den bilden avslutar jag min lilla hälsning från Second Life! Har ni vägarna förbi heter jag Walentine Gazov så det är bara att skicka ett mess.

Nu ska jag sova i den riktiga världen, när jag vaknar går jag in i den andra världen igen. Jag trivs faktiskt bättre där. Kanske är det mest för att jag inte har något liv i den riktiga…

[tags]Second Life[/tags]

Intressant.se

Borås Tidning springer än en gång Kalins ärenden

Borås Tidning framstår allt mer som Världen Idag Light.
När Kalins upprop pågick sket BT bokstavligt talat totalt i att beskriva den andra sidan i diskussionerna. Jag kontaktade själv tidningen men fick inte ens ett svar. Eller jo det fick jag, efter att jag mailde igen och ifrågasatte deras journalistik. Svaret jag fick påminde en hel del om Aftonbladets ”Fråga chefredaktören”, alltså mer halt än en isbana.
Fast Borås Tidning berättade minsann att Kalins plånbok blivit stulen och hoten som riktats emot honom, inte ett ljud om något annat. Kanske är det av samma anledning som BT aldrig direkt brytt sig om att en av Borås mest kända politiker brukade stå och anklaga homosexuella för att vara i samrörelse med Satan?…

Nu har i alla fall BT gjort det igen. I söndagens tidning berättar man om att Svenska Kyrkans präster kan tvingas avstå vigselrätten om de vägrar viga homosexuella par. Trots att ingen vet hur förslaget kommer att se ut fullt ut går BT ut innan och ”skrämmer upp folk”
BT skriver:

Troligen kommer förslaget också att innebära att varje präst i Svenska kyrkan enskilt får ansöka om vigselrätt. Än så länge är det oklart om man få möjlighet att viga bara män och kvinnor – eller om man också måste åta sig att förrätta partnerskap.
Mista vigselrätten
– I så fall innebär det att många präster kan förlora sin vigselrätt, säger Yngve Kalin, komminister i Hyssna.
Han är en av dem som inte kan tänka sig att förrätta partnerskap, och befarar att han då inte heller får möjlighet att förrätta ”vanliga” vigslar.
– Detta kommer att ställa många präster i en väldig knipa, säger han.
När Svenska kyrkan beslutade att införa en välsignelseakt för registrerade partnerskap, startade Yngve Kalin en protestlista. På kort tid skrev över 860 präster på listan, i protest mot välsignelseakten.

Det vi vet idag, om det som läckt ut stämmer, är att det kan komma att bli frivillighet om man vill viga samkönade. Om den regeln kan man säga mycket men Borås Tidning och Karin Samuelsson (som ligger bakom artikeln) bryr sig uppenbart inte om källor eller läckage. Istället skriver man utifrån det värsta tankbara (ur deras synvinkel) och än en gång hakar Borås Tidning på sin favoritpräst Yngve Kalin och hans kamp emot Svenska Kyrkan. För än en gång är detta Kalins chans att döma ut den kyrka som är hans arbetsgivare, något Kalin älskar att göra.

Jag gillade särskilt denna mening:

I veckan slog representanter för Svenska kyrkans ledning fast att kyrkan är beredd att förrätta partnerskap för homosexuella

Ja dessa representanter är ju bara Sveriges biskopar och dom är ju totalt onödiga i sammanhanget eller? Det blir sedan ännu mer roligt:

Men Yngve Kalin påpekar att det bara är Svenska kyrkans biskopar som uttalat sig i frågan hittills. Inga beslut är fattade inom kyrkan.

Artikeln avslutas sedan med en inte helt oväntad ”fortsättning följer”:

Om det blir en ny protestaktion nu, har Yngve Kalin ännu inte bestämt.
– Jag vet faktiskt inte. Jag analyserar situationen, säger han.

Borås Tidning försöker leka modern tidning men bakom deras fanatiska texter om Elfsborg lurar en ”bonnapress” utan dess like. Tidningen i sig är så konservativ så att jag misstänker att chefredaktören grät när ”Nya” Moderaterna skapades. I Borås lever BT i någon form av drömvärld där ingenting som sker utanför sjuhäradsbygden är viktigt samtidigt som tidningen får sina läsare att skickas rakt in i ”Änglagård” när man läser ett nummer. Ja det är så man vill skrika, ”Snälla Västgöta-demokraten kom tillbaka!”

Det som stör mig mest med BT och tidningens hållning gentemot homosexuella är den totala ovilja att lägga fram bägge sidor. En modern tidning ska, oavsett partifärg, inte vrida nyheter på det sättet. Om BT varit det allra minsta intresserade av att verka för att vara en br nyhetstidningen hade man försökt göra något för att beskriva den andra sidan abv myntet, för det finns ett sådant även i detta ämne. Avslutningen på nämnda artikel får mig att undra om Karin Samuelsson stod och sade, ”Du ska väl starta en ny protestlista nu va! Snälla gör det! Gör det!”

När det sedan gäller Kalin så är väl han glad nu när han får bara med i tidningen igen. Han har ju en god bundsförvant i BT och kärleken mellan Kalin och den tidningen verkar aldrig sina, och egentligen passar dom ganska bra ihop. Låt oss bara hoppas att Kalin hejar på Elfsborg

[tags]Yngve Kalin, homosexualitet, äktenskap, Borås Tidning[/tags]

Intressant.se

Morfars saga om Pepparkakshuset

”Morfar, berätta om Pepparkakshuset”, säger jag som vanligt med iver i rösten.
Morfar ligger bredvid och suckar. Det är hans tur att natta mig idag och trots alla böcker han köpt, trots alla försök att komma undan går det inte. Det är berättelsen om Pepparkakshuset jag vill höra. Hur många gånger har han inte berättat samma historia? Ingen vet var den kom ifrån, ingen vet hur den hittades på men det spelar ingen roll. Jag älskar den, och jag vill bara höra just den sagan och ingen annan.
”Ska vi ta den då”, frågar morfar och ler.
Jag kryper ner under täcket och lägger huvudet mot kudden och tittar på morfar som ligger där bredvid. Min morfar, min bäste kompis i hela världen, alltid så stilig och alltid så välklädd. Skräddare som han var en gång, numer skådespelare och allt möjligt.

”Vem ska vara kompisen idag då”, frågar morfar som vanligt.
Traditionen är alltid att sagan innehöll två barn, jag och någon mer. Vem fick jag välja själv, precis som vanligt.
”Ta Andrea idag”, säger jag bestämt. Andrea som bor i lägenheten mitt emot lekte jag mycket med och idag fick hon vara med.

”En dag var Jonas (som jag hette på den tiden) och Andrea ute och gick”, började morfar.
”De gick i skogen och hade skoj när dom plötsligt hör någon ropa på dom…”

Så började saga om Pepparkakshuset som jag älskade så mycket. En saga påhittad bara för mig om två barn som upptäcker ett talande hus helt gjort i Pepparkakor. Barnen leker bredvid huset och de får äta hur mycket pepparkakor som helst! Man kan nämligen bryta loss pepparkakor från huset för vips växer det ut nya ännu godare Pepparkakor. Ingen vuxen kan se huset, bara barn kan göra det och skulle någon vuxen ändå se huset och kanske till och med smaka av pepparkakorna får dom ont i magen.

Varje gång jag sov hos morfar, eller varje gång han var hemma hos mig ville jag höra denna saga. Inget fick ändras och inget fick läggas till. Jag kunde den utan och innantill men ändå ville jag höra den. För det var min saga, min och min morfars.
Vad jag älskade min morfar, han kanske var den bästa kompis jag någonsin haft. Han fanns där för mamma och han fanns där för mig…

Sommaren 1981 var jag på sommarhem i Veddige. En dag ringde mamma och lät så konstig tyckte jag men hon sade inget men hon ville prata med min ”sommarmamma”. Efter samtalet ville min sommarmamma prata med mig ensam i köket. Jag kommer ihåg det som om det var igår. Hon satte mig på kökssoffan som hade rödrutigt tyg och sade att hon hade något väldigt tråkigt att berätta om min morfar.Redan då började jag gråta fast jag inte visste varför.
”Jonas, din morfar är död”
Dom orden glömmer jag aldrig, för där dog inte bara morfar. Där dog jag också, inte helt men en del av mig försvann. Min bästa kompis fanns inte mer. ”Jonas, din morfar är död”
Jag kommer ihåg hur hon lyfte upp mig i sitt knä och där fick jag gråta och gråta. De andra barnen kom in och frågade vad som hänt och min sommarmamma förklarade. Sen höll hon bara om mig och jag grät tills jag somnade den dagen. Jag tror inte jag riktigt slutat gråta, och jag tror inte jag slutat sakna morfar.

Nu är jag 35 och det var många år sedan jag hörde sagan om Pepparkakshuset. Ibland önskar jag så att jag fick lägga mig på sidan igen med huvudet mot kudden och morfar skulle ligga där och berätta. Just då skulle ingenting vara jobbigt. Just då skulle inget vara hemskt. För just då fanns bara jag, morfar och sagan om Pepparkakshuset.

Saknar dig morfar, älskar dig

/Walentine

[tags]Texter[/tags]