Nyduschad och nybäddat

Finns det något skönare än att nyduschad sitta ner med en kopp kaffe och bara känna att man känner sig hur duktig som helst? Nej, det gör det inte 🙂

Idag känner jag mig sån. Jag har varit hur duktig som helst idag. Det började med att fick för mig häromdagen att byta gardiner i datarummet. Idag insåg jag att dom inte ska hänga där utan dom ska bara i lilla sängkammaren (Jag är medveten om att det nu låter som att vi bor i ett slott, det gör vi inte, men en fyra bort vi i) När jag sedan är på väg ut mot köket inser jag att jag fan borde kanske ta ner julgardinerna nu *host* (Till mitt försvar vill jag säga att julgarinerna inte hade vare sig tomtar, julgranar eller nåt liknande på sig. De var knappt ”juliga” 🙂 )
Så fram med fönsterpust, balja, svamp och handduk! Första anhalt köket…

En stund senare sken fönstren och gardinerna jag fick av Eva-Britt för ett tag sedan kom upp utan nästan några ”Helvete va de hänger snett” alls. De blev jättefina! WOHO!
Fram med nya dukar på bord och bänk, som katterna självklart inspekterade med en gång. Köksbordet är för övrigt katternas. Vi har gett upp kampen om det bordet, så vi äter i storarummet.
Nästa anhalt lilla sängkammaren som fick putsat sina fönster och fick ett par skitfina spetsgardiner uppsatta, även dom från min ”extramma” Eva-Britt.
När jag sedan donat klart fönstren insåg jag att jag inte vill ha lilla sängkammaren som den var möblerad så fram med dammsugare och mopp. HÄR SKA STÄDAS!
När jag skriver lilla sängkammaren menar jag verkligen lilla sängkammaren. För jävlar va liten den är. Man kan inte ligga på sidan i sängen i rummet och få stånd för då blir det för trångt, så litet är det där inne. När jag sitter där ibland brukar jag filosofera om miljonprogrammet och vem som var tänkt att ha detta rum. Sossarna på 60-talet måste verkligen ha hatat sin befolkning…

Nåväl, efter 1 1/2 timme så var rummet klart och shit vad det skiner där inne nu. Själv var jag helt slut efter denna ommöblering men kände mig väldigt nöjd trots allt. Slutligen denna städardag gick jag igenom garderoben och strök en del kläder som såg ut som russin i ryget. Under tiden lyssnade jag på ”yrrol”. Jag älskar att dona i storarummet och se på TV eller rättare sagt lyssna på TV samtidigt.

Har bestämt att jag ska ge mig i kast med resten av köket innan jag börjar jobba igen bara. Det är underbar terapi att gå och dona och plocka undan. Framförallt att slänga saker är bra, man samlar på sig så mycket skit som inte behövs.

Så nu är jag nöjd som tusan och sitter här med mitt kaffe och njuter av att jag är så duktig. Ena molnet på en idag ganska blå himme är att jag talade med en vän som inte mår så bra alls just nu. Som tur är vill han ta itu med saker och ting och jag hoppas det löser sig för honom. Ska göra vad jag kan för att supporta honom. Han är en av dom som jag utan tvivel kan säga att jag aldrig klarat mig utan de sista åren, så det känns inte svårt att försöka hjälpa tillbaka.

Nu ska jag krypa ner i min säng och se på Die Hard 3! En film som är så underbart hjärndöd så man inte kan göra annat än att älska den. Att se Die Hard är bra för min läggnings skull också. Efter att ha fjollat omkring så mycket idag med gardiner och annat behöver man lite John Mclaine som motvikt!

Natti alla!

P.s Det där exemplet på hur liten lilla sängkammaren är kanske lät lite skrytsamt insåg jag. Fast jag har faktiskt vaknat en gång av att det var väldigt trångt. Fast då stod sängen intill väggen iofs… och jag låg väldigt nära väggen kom jag på nu….attans 🙁

😉 D.s

Snart dags att avslöja vinnarna!

Juryn har nu bestämt sig och beskeden om vem vinnarna i Walentine Awards är fraktas nu av säkerhetspolisen till ett bankvalv där de kommer få ligga tills på lördag. Juryn bestämde sig också i sista stund för att plocka fram ett hederspris, även detta kommer att meddelas på lördag då alla vinnarna kommer presenteras.

Framtagningen av vinnarna har varit lång och svår för juryn. De blev inlåsta i en pingstlokal på Öland och de fick inte komma ut förrän de enats. När Juryn sedan enats på alla punkter lade man 20 exemplar av tidningen Världen Idag på en eld. Röken från tidningarna, som var alldeles svart, gjorde att människorna utanför kunde se att ett beslut var fattat. Nu är juryn på hälsohem på Fårö och ska bo där några veckor framöver.

Så välkommen hit på lördag. Då presenteras vinnarna i Walentine Awards 2006

10 tröstare

Ordbankaren föreslog på sin sida att man ska lista upp 10 låtar som kan trösta en när man är depp, ledsen eller då man helt enkelt bara behöver ryckas upp (vilket ibland ju kan vara det samma som att först gråta ut en skvätt)

Enya – Only Time
Jag har älskat Enya ända sedan Orinoco flow och kommer älska Enya till den dagen jag dör. Då ska hennes musik spelas på min begravning. Hennes lugna musik och hennes texter får mig att både gråta när det behövs och slappna av när jag behöver göra det. Only Time är en av de bästa låtar hon gjort.

Psalm 249: Blott en dag
Jag är kanske inte mycket för religiös musik men jag älskar denna psalm. Tycker den är så vacker och så stark. En av de få psalmer jag kan utantill. (hoppas psalmnumret är det rätta)

George Michael – One more try
Denna låt deppade man till i sin ungdom, och denna låt deppar man till som vuxen. Det är en av Michaels bästa ballader och många tårar har fällts till denna sång.

George Michael – You have been loved
Jag är ett stort fan av George Michael och därför får han med två sånger på denna lista. You have been loved är en sång om tro och styrka, och styrkan man kan få av sin tro. Jag ryser när jag hör den, och kryper ihop i soffan.

Helen Sjöholm – Gabriellas Sång
Detta är min nationalsång. När hoppet känns långt borta och man tappar tron lyssnar jag på denna sång. Den är så stark och så vacker. Den ger mig kraft och den förklarar för mig ibland när jag bara frågar mig själv ”varför”

Shirley Clamp – Min Kärlek
Tröstare behöver ju inte vara ballader. När jag spelar denna låt vaknar bögen i mig. Jag älskar den, och många är gångerna man vickat på rumpan till ”Min kärlek AHA”, och shit vad glad man blir varje gång 🙂

Sarah Mclachlan -Angel
En av de finaste låtar som gjorts tycker jag. Hennes röst skakar om en och man blir vemodig och lycklig på samma gång. Fantastisk!

Aram Chatjaturjan – Adagio för Spartacus och Phrygia ur Spartacus
Ok, detta är ingen ”låt” men jag älskar klassisk musik och detta är ett stycke som får räknas lite som en favorit. Att lägga sig ner i soffan, sluta ögonen och blunda med denna musik påslagen är fantastiskt, mäktigt och vackert. Musiken är känd från serien Onedinlinjen och visst känns havet komma emot en när orkestern tar i från fotknölarna.

Peter Lemarc – Mellan månen och mitt fönster
Lemarcs låtar trollbinder mig, och denna låt är nog den som spelats ofta. Text och musik både värmer och gör en kall. En låt att fundera till samtidigt som man sjunger med.

Enigma – Sadeness
Detta är underbart! Blandningen av det lätta tillsammans med munkar som sjunger kan inte bli annat är super. En låt för mys, en låt för avslappning och en låt bara för att få koppla bort allt runt omkring en. Första albumet med Enigma spelas flitigt än här hemma, fråga mina grannar 😉

Det var min lista det 🙂

Homo i Venedig…

Jag satt och funderade lite, och en tanke slog mig…

Jag är homosexuell. Har inte en homosexuell ögon? Har inte en homosexuell händer, kroppsdelar, människomått, sinnen, känslor, passioner? Lever han inte av samma föda, såras han inte av samma vapen, drabbas inte han av samma sjukdomar och botas han inte med samma läkemedel som en kristen, känner han inte likt en kristen sommarens värme och vinterns köld? Blöder inte vi om ni sticker oss? Skrattar inte vi om ni kittlar oss? Skulle inte vi hämnas om ni kränker oss?
Liknar vi er på alla andra sätt, måste vi likna er också på det sättet. Om en homosexuell förorättar en kristen, vad bjuder den kristliga ödmjukheten? Hämnd! Om en kristen förorättar en homosexuell, vad lär oss de kristnas exempel om tålamodet? Hämnd! Den ondska ni lär ut skall jag praktisera. Och jag ska göra allt för att överträffa läromästarna.

Texten kommer från Köpmannen i Venedig, akt III, där ordet jude är utbytt mot homosexuell. Vi kanske kan lära oss något av texten, ja kanske av hela pjäsen.
En del menar att Köpmannen i Venedig är antisemitisk, andra menar att den är det raka motsatta. Texten ovan är i alla fall väldigt tänkvärd anser jag.

Så Sluta kriga, börja älska! Det gäller både de homosexuella och de ”kristna”. Jag tror inte på hat, däremot på kärleken. Det kanske naivt och tycka så, därför passar jag också på att hylla det naiva.

[tags]homosexualitet, religion, kärlek[/tags]

En snabb dagbok

Klockan är som vanligt för mycket, och jag borde ha sovit för längesedan.

Är sjukskriven denna vecka. Jag insåg i måndags när jag var ledig att detta inte håller längre. Jag får magont, håll och ren panik när jag vet att jag ska gå dit igen. Ja, panik är ett bra ord att använda.
Natten mellan måndag och tisdag låg jag och funderade på allt möjligt. Plötsligt slog tanken mig: ”Jag ska till jobbet i morgon” Direkt fick jag ont i magen, och varje andetag gjorde ont i bröstet. Så ska det inte vara, så ska det verkligen inte vara. Så på tisdagen ringde jag och sjukanmälde mig för hela veckan och nu försöker jag bara ta det lugnt.
Jag gör sånt som hör till att ta det lugnt, jag rår om mig själv. Jag har handlat lite mat som jag tycker om, donat lite här hemma, läst en del, skrivit en massa och bara slappat. Jag var hos doktorn idag och förklarade min situation. Jag fick erbjudande om sömntabletter vilket jag vad läkaren stoppa upp någonstans. Vad är det med det här landet och dess pillerknapande? Så denna vecka är jag sjukskriven och sen ska jag tillbaka, om jag ska ska behöva krypa dit.

Men frågan har ju sen alltid dykt upp, vad gör jag sen då? För så här kan det inte fortsätta längre. Någon hjälp får jag ju inte utan jag får höra att jag är hysterisk och negativ. Jaja, då är jag det då. Jag orkar inte ens argumentera emot. Så beslutet är fattat och taget:
Jag kommer säga upp mig.
Jag anser nämligen inte att jag har tillräckligt bra lön för att känna mig halvknäckt på mitt arbete. Att ständigt känna osäkerhet om man gör någonting bra eller dåligt, hur folk ska säga sen, att få skit när man inte förtjänar det. Sånt tar jag inte mer nu.
Så jag lämnar in besked om avgång på måndag och 4 veckor senare är det slut. Jag orkar inte ens bry mig om att kämpa om omplacering, för inte fan är det bättre någon annanstans heller. Jag var på väg att göra detta redan i onsdagskväll, men då fick min mor mig att vänta med det och fundera på saken. Nu har jag gjort det, och känner inte att jag ändrat mig.
Kanske är det mig det är fel på, kanske är det jag som överreagerar, kanske ligger skulden helt hos mig. Jag vet inte och på ren svenska ger jag fan i vilket. Jag anser att allt handlar om en enorm rädsla för konflikter hos alla, och finns den rädslan där bygger man inga broar. Man sopar undan problemen och sen låtsats man som att det regnar.
Mötet förra onsdagen fick mig att tappa all luft inför arbetet. Att ens behöva sitta och försvara ett schema som inte ens var färdigt blev droppen. Det ihop med en total tystnad samtidigt. Jag var så förbannad efter mötet, jag tror inte jag varit så arg någon gång i hela mitt liv faktiskt. Jag blev helt tyst, och dom som känner mig vet att det INTE är Walle. Jag hade så ont i bröstet så jag var övertygad om att ”nu kommer hjärnattacken när som helst”.
Nu är jag inte arg med, bara en blandning av ledsen och likgiltig och det sistnämna är det värsta som finns att vara. I alla fall i mitt liv.

Men men…
Det är ju kul i alla fall att personalgruppen tycker att de nya rutinerna är bra. Vilken tur att en negativ hysterisk människa gjorde något åt saken och föreslog dom förändringar som det tjatats om sedan 2002. Att inte bara sitta och gnälla utan istället göra något åt saken. Martyr jag??? Japp, just nu känner jag mig jävligt mycket som en martyr.

Jag kommer sakna mina gamla, fy fan vad jag kommer sakna dom. Jag kommer sakna att inte få sjunga ”ja de e våren, ja de e våren” med dom när du våren tänkt infinna sig i år. Jag kommer sakna massor med saker, men det spelar ingen roll. Mitt liv har åt helvete för mycket handlat om att hela tiden anpassa sig efter mina egna sjukdomar och elände. Jag vill inte ha det så längre, och då tänker jag fanimej inte bli knäckt av mitt arbete heller.

Om jag har agg mot mina arbetskamrater? Nej, det har jag inte. Faktiskt inte. Varför skulle jag? Det är inte dom det är fel på ju. Felet ligger hos mig. Så tiden som är kvar kommer en annorlunda Walle visa sig. En tyst sådan som inte kommer yttra sig mer än i nödfall. För min egen skull är det bäst så.
När det gäller arbetskamraterna finns det många där med gott hjärta. Senast idag fick jag veta bevis på det. Medan ny personal försöker vinna poäng genom att snacka skit, försvarade dom mig. Sånt värmer, massor! *kram* på dom!

Nu ska jag sova, är trött och känner mig sliten. Såg mig i spegeln nyss. Jag ser verkligen ut som ett vrak. Har inte ens kammat mig idag, och rakat mig har jag inte gjort sen i torsdags. Nej fan! Detta går inte! Dags för nya tag!

I morgon…

Snabb fråga till Yngve Kalin…

Idag var Yngve på TV igen och pratade om Svenska Kyrkan. När Yngve pratar om den svenska kyrkan får han mig att tänka på ett döende litet djur som lider något oerhört för det är en svart bild Yngve målar upp, och han tar i med storsläggan när han vill påtala om ”krisen” inom SK.
Det som är roligt är att Yngve säkert är väldigt medveten om att han själv utnyttjar den frihet och öppenhet SK har till sitt eget syfte. Han vill låta kyrkan gå tillbaka till sitt forna jag samtidigt som han utnyttjar öppenheten för att göra det.

Så det är en sak jag frågar mig:

Varför lämnar inte Yngve Kalin Svenska Kyrkan. Jag tror SK skulle klara sig bra utan honom, och jag tror det finns kyrkor som skulle ta emot honom med öppen famn.

[tags]Svenska Kyrkan[/tags]

Nej inte ett kort till!

Jag förstår om ni tröttnar på dom men jag kan inte låta bli. Titta så söt min Zuzzi är när hon sover 🙂
Hon har blitt totalt helknäpp sen hon kastrerades (ja för sista gången, man gör det på honor också) men hon har blivit det på ett coolt sätt 🙂
Mina kissar, älskar dom!

Zuzzi sover

Köp Drama Queen!

Ni har säkert sett annonsen vid högersidan på denna sajt. Den länkar er till cdon och ger er chansen att köpa Drama Queen på cd.
För er som älskar att ladda hem så finns nu också möjligheten att köpa Drama Queen på mp3.
Så gå HIT! och köp låten. Den kostar bara en tia och de har ni fan råd med 🙂
Nej jag får inget för att jag gör ”reklam”, men Bimbo Boy är en söt Boy och sådana ska man stödja 😀

Detta med inkomster igen…


Är det fel att försöka få ihop lite pengar på sin hemsida?
Bloggar gör man ju för attman vill, om det sedan är om politik eller ”min tur i parken med barnen” spelar ingen roll. Bloggandet kommer ju av att det helt enkelt är kul att blogga (Här kan jag ju då också säga att jag vill pissa på datorerna som håller i kvällspressens så kallade bloggar. De är inget annat än ett nytt sätt att förstöra det fria ordet)
Ganska snart märker man också att kostnaderna skenar en del. Jag har fått bta webhotell 2 gånger sen jag började blogga. Första gången för att det gick för sakta, andra gången på grund av platsbrist och att bandbredden inte räckte till.
Detta är ju samtidigt kul, ens sida växer och det tackar man för men då kommer också kostnaderna.
Visst kan man lägga sig på en bloggsajt som blogcity men jag är lite allergisk mot sådana och känner att det är roligare med en egen domän, man blir helt enkelt lite mer ”egen” då.

Hur ska man då få in pengar? Google Adsense är ju populärt men Google blir samtidigt sura väldigt lätt och om du så mycket klickar på din egen reklam stänger dom av dig, och ju mer jag läser om detta företag inser jag att de är inget att lita på. På nätet finns det många exempel nu på människor som fått sina konton avstängda utan att ens få en förklaring från google. Nu kör ju MSN snart igång med en liknande tjänst som Adsense och den ska det bli spännande att se vad den kommer ge. Jag är väl den ende i hela världen som hellre ser en värld med Microsoft än med Google. Jag har aldrig riktigt förstått människors enorma kärlek till Google. De vill tjäna pengar som alla andra, men det verkar vara mer OK att göra det om man heter Google än om man heter MSN. Google leker i alla fall gudar med sitt Adsense program.
Jaja skit i Google, de lär ramla ner på jorden de också inom kort. Själv har jag plockar ner mina Adsense annonser, jag hamnade i bråk med dom och verkade iofs vinna den bataljen men hade då tröttnat. Jag ser fram emot mer konkurrens på det området måste jag säga.

Det finns ju också andra sätt att få in lite pengar till sin sida. Tradedoublers och andra finns ju, men samtidigt kanske inte dom ger så mycket pengar. Fördelen med Adsense är ju också att annonserna är, i alla fall ibland, vinklade lite åt det håll texten du skrivit ligger åt. Det genererar mer pengar så klart. Samtidigt vet vi alla om svårigheten med att få folk att klicka på annonserna.
Själv har jag aldrig förstått det där, detta hat mot annonser. Så länge det inte ser ut som på Aftonbladets sajt spelar det väl ingen roll? Om personen som driver en sida kan få in 30 öre kan man väl bjuda på det eller?

Kanske man ska ”tigga” pengar?
Man kanske skulle ha en sida där folk kunde donera pengar, t.ex genom paypal och samtidigt skaffa sig en SMS tjänst där folk kunde skicka ett SMS som kostade 10:- och som ger en liten slant (och med tanke på hur mycket bolagen tar i avgifter så är det verkligen småslantar vi talar om)

Eller så struntar man helt enkelt i att försöka få in några slantar alls och så får det bli som det blir. Det som är synd är att inte fler företag insett hur många som verkligen läser på bloggarna. Med attraktiva annonser och självklart reklam för bra produkter skulle alla kunna tjäna på detta, men det kommer väl. Om inte kvällstidningarna hinner före där också.

[tags]bloggar, reklam, annonser, Adsense[/tags]

Frågor om Stim, Sami och dom andra….

När man står i startgroparna och vill göra någonting nytt så funderar man ju lite på hur man ska vara så laglig som möjligt. Jag tänker då på avgifter som Stim och de andra femtioelva organisationerna vill ha och efter att ha kollat lite på deras hemsida blir man inte direkt klokare. För på deras ansökningar finns det en ruta för just podcasting men å andra sidan finns det inga prisuppgifter, i alla fall inga som jag hittar. Det finns priser för webradio och streaming men inte för podcasting.

Är det någon där ute som känner till vad lagarna säger om allt detta? Tycker ju personligen att priserna är löjligt höga på webradio och sånt men de stackars artisterna ska ju också leva. Annars kan dom ju inte köpa tröjor för 3600:- i Aten 😀

Om någon kanske vet hur det ligger till så berätta gärna, jag blir evigt tacksam!

[tags]podcasting, STIM, bloggar[/tags]