Därför behövs Pridefestivalen

En festival som denna behövs, om än modifierad.

En av mina absoluta favoritbloggar, chadie, skriver idag om Pridefestivalen med tanke på överfallen och bråken igår.
Hon nämner också där debatten från en ”vanlig” homosexuell kille som tycker att Pridefestivalen kan ge en felaktig bild av de homosexuella. Detta debattinlägg stod i AB igår.
Jag håller med den debatten väldigt mycket. Pridefestivalen kan ge ett felaktigt intryck, eller så är det, som vanligt, media som ligger bakom mycket av fördommarnas bildande.
Stockholm Pride är idag en stor festival med homo/bi/transexuella människor från inte bara Sverige och Norden utan också från flera andra länder. Det är fest, det är skoj och det är party. Det är också nästan helt den bild som media visar. Manliga poliser som springer i stringtrosor blandas med lesbiska med bar överkropp färgade i grått. Ser man bilderna från paraden i Rapport kan man tro att det enbart är sådana människor som besöker festivalen. Så är det inte. Jag är där ibland och jag har vare sig string eller paljetter. Mina favoritklädesplagg är jeans och t-shirt. Visst, jag färgar håret svart ibland, men det gör jag mer för att jag sedan jag var 23 haft gråa hårstrån. Det mest utmanade på mig är väl i så fall min Prideflagga som är 2*3cm stor och sitter på kragen. Därför är jag inte intressant för media, men det är jag som tillhör den stora massan.
Egentligen är ju Pridefestivalen fel. Det ska inte behövas någon festival. Jag ska kunna besöka vilket uteställe jag vill och där ska jag kunna dansa den allra mest hetaste ”tryckare” med världens snyggaste kille utan att någon bryr sig. Rikigt där är vi inte än, men det rör på sig. För mig är det också det som Pride handlar om. Att vara accepterad utanför tantolunden i Stockholm. Att få vara den jag är 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Att inte behöva gömma mig eller smita undan med den form av kärlek jag känner för andra människor. Det är att kunna få det arbete jag vill ha och inte vara rädd för att bli nekad till det för att jag är homosexuell. Ja, helt enkelt att bli accepterad.
Det är Pride för mig, och jag tror att det är Pride för dom flesta andra. Sen finns det alltid ytterligheter, självklart finns det även inom gayvärlden. Det Stockholm Pride kanske misslyckats med är att få ut just budskapet om att den stora massan av homosexuella är som ”du och jag” Samtidigt måste också då gayvärlden i sig bli mer självkritiska, för vissa av fördommarna mot de homosexuella finns det på något sätt underlag för.
En av de vanligaste fördommarna är att homosexuella ständigt springer omkring och ligger med allt och alla. Det stämmer inte, men samtidigt är engångsligg antagligen vanligare bland homo/bisexuella. Varför? Ja, först och främst ska man komma ihåg att en mycket stor del av de homosexuella och bisexuella gruppen fortfarande lever som straighta. De har inte vågat eller vill inte erkänna för sig själv eller andra hur dom är lagda. Därför smyger dom med det, och på fredagar och lördagar blir dom homos och går på gayklubbar. Jag är absolut ingen moraltant, jag skiter i hur folk ligger med varandra men just det tycker jag är så sorgligt. Människor som söker kärlek men får bara kall sex för de vågar inte ta emot någon kärlek när det väl kommer till kritan.
Sen tror jag också faktiskt att den dubbelmoral som jag tycker mig se bland straighta inte är lika stark bland de homosexuella. Det är mer OK med en engångsligg än inom den straighta världen. Varför det är så vet jag inte, men gayvärlden är mycket mer öppen till sex. Det har jag själv märkt och märker då jag lever lite i bägge världarna. Då ska man komma ihåg att väldigt många av dom som besöker just Pridefestivalen har en vecka om året då de inte riskerar att träffa på mamma, pappa eller kompisar. Då säger det sig kanske självt att allt ibland kan gå till ytterligheter.
Något som inte kommer fram i media är allt annat som sker under Pridefstivalen. Debatter, möten, seminarier etc dräller det av. RFSL och liknande organsiationer är också på plats och söker inte bara medlemmar utan man försöker sprida sitt budskap så att säga. Det seriösa i festivalen är mycket men är det som syns minst. Detta är något som Stockholm Pride borde göra något åt!
Sen är det ju också fest. Får många är Stockholm Pride höjdpunkten på året, man får som sagt på många sätt leva ut det och den man är utan att behöva svara på frågor om varför. Därför borde festivaltåget mer kallas för karneval än tåg. Tåget är ju höjdpunkten på festen, vilket också märks kan man säga. Någon direkt demonstartion är det rakt inte.
Vad ska man då göra? Ja det första är att ligga på media. Media älskar att skriva om vilka som är gays och bi, då ska dom banne mig också se till att hjälpa till med resten. Ingenting skapar såna fördommar som just media kan göra. De har en oerhörd makt. Därför ska vi se till att den makten används till något bra . Jag fattar fortfarande inte att t.ex SVT inte kan ge en timme om året till Pridefestivalen.
När det gäller själva Stockholm Pride så är det upp till besökare och medlemmar att se till att budskapet om vad Pride står för kommer ut. Att det faktiskt finns en mycket mörk bakgrund bakom all fest och alla paljetter. Denna mörka bakgrund väntar ju tyvär på många utanför festivalområdet. Skinnskallar, religiösa fanatiker och fördommar i allmänhet.
Sen behöver vi självklart inte göra oss av med paljetterna. ”Det gör ont” med Lena Ph kan fortfarande spelas hur många gånger som helst. Man behöver aldrig tröttna på komma ut scenen i Fucking Åmål och va fan, ta på stringtrosorna också.
Det som vi behöver lära folk det är att när Lena Ph tystnat, när Fucking Åmål är slut och när stringtrosorna ligger i tvätten. Ja då är vi som ”du och jag”. Då vill vi krypa ner bakom den vi är gift eller sambo med. Då går vi till jobbet och sätter på motorhuven till en Volvobil och då sätter vi oss på KTH och lär oss allt om hur man bygger vägar, broar och annat spännande och vi springer sedan när på närmsta ICA butik och köper mjölk.
Det är Pride!

1 svara
  1. Trueto
    Trueto says:

    Det var fan i mig kanonbra skrivet! Jag var på invigningen igår och det var mitt första besök i parken och jag kan bara säga att det var som att komma hem. Vilken atmosfär!!

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.