Strålning

Dagbok 5 juni 2004

Satt och funderade idag och kom då att tänka på strålningen man gått igenom ett par gånger.
Låt mig berätta lite hur det funkar…
Första gången man är där får man pröva ut blyblock. Man får lägga sig naken på en brits och sedan märker en snubbe ut en massa kors över hela kroppen. Efter det mäter man sedan ut hur blyblocken som ska styra stålningen ska se ut. Allt är dödståkigt och jag är ingen hejare på att ligga still när folk säger att jag ska göra det. Överallt kliar det som fan just då.
Sedan är det alltså dags för själva strålningen. Detta skiljer sig lite beorende på var och hur man ska strålas men om jag till exempel tar strålningen av buken(detta är den värsta sorten enligt mig) så har jag oftast fått stråla i små omgånger fördelade under lång tid. Små omgånger brukar vara runt 5 min åt gången.
Strålningen går till så att man kommer in i ett rum med en stor lite lätt brummande maskin som ser ut som en skapelse från en aspackad scenograf på Star Trek. Rummet är oftast lite skumt i belysningen och lite överallt strålar det laserljus. Att dom finns där förklaras när du lägger din på britsen till denna maskin. Det är dessa ljus som personalen använder för att ställa in så att du ligger rätt. Sen läggs blyblock och annat skoj igång och showen kan börja.
Då går all personal ut och sen blir det tyst. Ändå tills personalen säger att nu kör vi och sen startar ett ljud som är lite svårt att få ner på papper.
BZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZZ eller nåt är väl det bästa jag kan komma på. Man ligger så en stund och under tiden man ligger där tänker man oftast på ditten och datten. ”Blir jag självlysande nu?” är en bra fråga att fundera på när man ligger där.
Efter ett litet tag tystnar maskinen och det är då dags att flyga lite. För då åker du upp mot taket medans halva maskinen snurrar runt och hamnar under dig.
Ytterligare lite BZZZZZZZZZZZ och allt är klart för denna dag.
Detta låter väl inte så farligt. Nej, inte det kanske men det är det som sker efter som är jobbigt. Förutom att håret ramlar av på bröstet (vilket jag ju som gay ska va tacksam över) så kommer illamående som på beställning. Det är som om magen totalt knyter ihop och den vill spy ut ungefär allt du har från tänderna och neråt. Det är en känsla som är mycket svår att beskriva med skippa funderingen över hur senaste bakfyllan kändes, en bakfylla är en fin sak att känna i jämförelse med detta…
Så detta är vad jag antagligen har att se fram emot i sommar. Den som inte är avis räcker upp en hand!
—————————
Mycket tankar som finns i skallen just nu, och mycket som behöver komma fram. Jag får väl ta en sak i sänder tror jag.
Just nu funderar jag mycket på att X fyller 20 i morgon den 6. Jag vill inget annat än att ringa, skriva eller maila honom och bara önska honom ett stort grattis men jag låter bli självklart. Jag vill inte förstöra hans dag.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.