Kaos

Dagbok 2 juni 2004

Usch vilken dag. Allt går i kaos just nu.
Orkar inte tänka, och orkar heller inte låta bli att tänka.
Nya underökningar väntar, mer av detta förbannade kontrast som dels får en att må illa som fan och sen gör en helt slut.
Värsta är när man ligger där och dom sprutar in kontrast rakt i ådrorna. Till en början känns det ingenting, men efter ett tag börjar det bränna, och då menar jag bränna. Sen känner man hur kontrasten flyter runt med blodet och till slut når det ögonen. Då BRÄNNER det. Jag tror att detta är det enda jag aldrig riktigt kommer vänja mig vid, just den känslan i ögonen. Jag får för mig varje gång att jag ska bli blind efteråt, fast det har ju inte skett ännu.
Jobbet fungerande verkligen inte alls idag. Går liksom i koma just nu och jag känner mig så fruktansvärt förbannad.
2004 har verkligen inte varit mitt år direkt, och ingenting av det som skett går att lösa. Cancer, en mamma som blir allt virrigare, diabets och slutligen ett svin som beter sig som just ett svin. Inget går att lösa. Bara att bita ihop och gå vidare.
I måndags kände jag mig stark. Efter helgen med vännerna på forumet och allt så kändes det som ett ljus i tunneln. Jag fick en sådan styrka. Allt försvann när telesamtalet kom igår. Allt liksom bara rann ur mig. Min chef sade till mig idag att hon märkt att jag inte var som jag brukade. Även de boende har frågat vad det är för fel på mig, jag ser så lessen ut. Jag får försöka bita ihop på jobbet. Mina boende mår dåligt som det är, det behöver man inte spä på.
Talade en lång stund med Katarina i Borås ikväll. Jag tackar högre makter för att jag träffade på henne. Hon gav mig rådet att försöka komma iväg ett tag. Att verkligen få vila upp. Jag ska tala med min läkare om det. Jag måste få koppla bort allt ett tag.
Samtidigt är det just det jag inte vill för jag vet inte vad som väntar när jag kommer tillbaka. Antagligen kommer ju allt vara som det var när jag lämna det. Fast å andra sidan kanske jag då har ny kraft att möta mina demoner.
Jag har gott om demoner just nu. Stora hemska demoner som finns där bak och som emellanåt skrämmer skiten ur mig. Jag har alltid ansett och menat att man ska möta dom, men hur jag ska ta uti med just dessa vet jag inte riktigt.
Carina ringde också, hon hade läst här vad som hänt. Hon är en mysig tjej, mycket mysig. Tror det är dags att jag inom kort berättar hur jag träffa henne faktiskt. Det är ju onekligen en ganska lustig berättelse
Enda ljuset i tunneln är i alla fall att Sethp, Mike och Catarina kommer till midsommar. Det ser jag fram emot. Saknar Mike gör jag. Jag vill ha min platoniske pojkvän här just nu. Vill bara hålla om någon, skit samma hur bara hålla. Bara att få känna nån som finns där, någon som bryr sig. Fast å andra sidan vet jag inte riktigt längre vilka som gör det. Litar inte på någon längre. När det gäller Mike vill jag inte ställa några krav, eller det vill jag inte på någon. När jag gör det försvinner dom ju.
Nej, komma iväg ett tag, och sen möta demonerna. Det kanske är det jag borde göra. Eller så tar jag tag i demonerna först och sedan vilar jag ut.
Avslutade denna dag med samtal i några omgångar med Seth, och sen dök både Catarina och Torbjörn upp. Det var trevligt. Seth är en kul kille. Intelligent och lika härligt sarkastisk som jag. Man kan prata både allvar och skoj med honom. Fast hela tiden när jag talar med folk finns den där känslan där ”Vill dom verkligen detta”. Tack för det X!
Föresten…
Innan jag började skriva detta slängde jag Xs present. Presenten var ett förstorat kort på honom när han är sisådär 2 år gammal och sitter och badar i ett tvättställ på nåt båt. Han är så oerhört söt på detta kort. Jag skickade in detta kort redan i december för förstoring, hittade ett bra erbjudnade då. Tänkte då att det kunde va en kul sak att få när man fyller 20. Sen har den förstoringen legat i garderoben för att inte bli dammig och skadad men nu behövdes den ju inte mer så allt åkte i bingen.
Demonerna finns där. Tror jag ska köpa mig ett svärd och en sköld. Sen får vi se.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.