Väntan (2)

Dagbok 7 maj 2004

Idag var tanken att man skulle få sin sista datortomografi gjord. Man går upp och börjar dricka detta genomvidriga kontrast och sen väntar man på att få skiten gjord. Då visar det sig att de inte lagat maskinerna än så det blir inget. Det finns bara en fungerande maskin och den måste dom ta alla riktiga akutfall i får jag lära mig. Tänk jag som alltid trott att tumörer som kan åka karusell i blodomploppet är akut. Jaja, strunt samma. Jag vill inte klaga på mina läkare för dom har alltid varit kanon. Nu ska jag dit på tisdag istället sen får vi se. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om vilket om jag ska vara helt ärlig.
Jag har denna vecka funderat extremt mycket på hur de första 5 månaderna av 2004 blev och jag måste väl erkänna att de inte riktigt varit någon succé, för att uttrycka det förmildrat.
Jag har också känt en allt större ilska igen efter vad som hände med A.
(Här vill jag lägga in att jag anser det är skitlöjligt att skriva A, men jag vill inte skriva namnet med tanke på rädslan vissa personer har för att erkänna vad dom gjort. Så jag vet inte riktigt vad jag ska kalla honom. Äsch va fan, från och med nu kallar jag honom för, *tänker*, X. Så blír det bra med det)
Ilskan denna gång sträcker sig inte bara mot X utan mot allt som skett runt om. Ja jag är också förbannad på mig själv.
Just nu skulle jag vilja sätta hans mamma och pappa i ett rum och sen gå fram och skrika dom i ansiktet ”MED VILKEN RÄTT KAN NI DÖMMA MIG”
Hade varit oerhört skönt att få göra det. Faktum är att jag nästan tycker att det är synd att X inte ljög ännu mer. Då hade en polisanmälan kunnats göra och det hade nästan varit kul att få va med om den karusellen.
Jag har föresten skrivit väldigt mycket på min ”roman” denna vecka. Redan i januari bestämde jag mig för att skriva ner allt som skett mellan mig och X. Det svåra har hela tiden varit att skriva slutet, för hur det kommer sluta vet jag ju inte. Därför bestämde jag mig för att hitta på ett slut, allt annat i boken ska vara sant. Boken kommer heta ”Skärvor” vilket är ett helt underbart namn med tanke på hur allt varit.
Jag får väl se hur långt jag kommer i mitt lilla författarprojekt, eller så får vi se vilka som vinner först. Jag eller tumören.
Nu ska jag jobba i 2 dar, det ska bli skönt. Jag skulle egentligen åkt upp till Stockholm denna helg men jag känner vare sig för att vara social med släkt eller tänka på X. Av någon anledning ger jag mig fan på att om jag skulle komma till Stockholm nu skulle han va den första jag stötte på. Då blir man väl anklagad för förföljelse också så det kanske är bäst att stannna i Göteborg.
Det är svårt att hata någon man älskar. Men det har X lärt mig hur man gör. Jag älskar honom verkligen samtidigt hatar jag honom för all skit som jag fick genomgå.
Jag var inne i en kyrka häromdagen föressten. Jag är ju inte direkt religiös men jag gick in i domkyrkan i alla fall. Jag tände ett ljus för alla som dött i Guds namn och sen satte jag mig på en bänk där och stirrade på altaret.
Efter en stund sade jag tyst ”Om du finns ska du få med mig att göra en dag, din ettrige lille gubbajävel”
Sen gick jag igen. Det kändes underbart skönt att svära i kyrkan.
Kom igen Gud, vågar du ta en match?

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.