Dagbok 5 April

Ännu en helg är slut, och snart dör Jesus

Ja, det var den helgen det. Lika skön och mysig som de andra.
När jag kom hem idag satte jag mig och funderade en stund över allt som skett i mitt liv de senaste månaderna. Jag kom att tänka på att jag den 9 januari hade en vän på besök och att jag då konstaterade att livet såg riktigt OK ut. Det kändes bra med A*** och inga sjukdomar så långt ögat når.
2 månader senare är man en tumör fattigare och en diabetes rikare och A*** är borta med vinden. Så kan det gå.
Jag talade med Cissi en stund i telefon ikväll. Det känns när jag talar om det att jag ändå mår mycket bättre. Mycket av det som skett kommer jag antagligen kunna skratta åt en dag.
I morgon börjar mitt ”nya” liv som delvis kommer bestå av att jag ska lära mig äta rätt, och på regelbundna tider. Sköter jag mig så kanske diabetesen stannar där den är, men det vågar jag inte spekulera i. Det jag mest funderar på är hur fan jag ska kunna lära mig äta frukost. Det äter jag aldrig när jag inte är på hotell. Senast jag käka frukost var i Karlstad när jag och A*** var där i september 2002. Det där kommer man få träna sig till, men det ska väl gå. Känns om att jag klarat av värre saker än det.
Ändå fast jag känner att jag mår bättre så finns fortfarande den där känslan kvar av ”Vad var det som hände???” Jag lär väl aldrig få svar på det. A*** verkar ju uppenbart må kanon idag och hade han saknat mig hade han väl tagit kontakt med med, eller nä. Det hade han inte gjort då heller.
Mitt brev som jag nu tjatat om i 2 veckor är klart. Ska bara få tid att slänga upp det också. Tror inte att jag kommer få någon reaktion på det alls. Jag kan fortfarande inte begripa att Sanna inte hörde något efter sitt brev. Säger väl mer om dom än om brevet egentligen.
Nåja, nu är det miss i nassen och jag ska sova en stund tror jag. I morgon ska jag fortsätta övertala Mike om hur viktigt det är för honom att han kommer ner nästa vecka. Synd att han är så dum så han inte begriper sitt eget bästa, sen saknar jag honom också. Vilket han kommer förstå för jag ska tvinga honom läsa detta 😀
Kram lilla dagbok, och kram alla ni andra för alla mail jag får. De värmer ska ni veta

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.