Dagbok 31 mars

Döden besökte mitt arbete idag

Kära Dagbok
Det blev en märklig dag på arbetet idag.
När jag kom dit möttes jag av ett meddelande om att någon barnkör skulle komma och sjunga klockan kvart över fem. Jag suckade när jag såg lappen för att jag insåg att detta skulle ställa till lite strul med kvällsmat och sånt men samtidigt vet jag ju att ”mina” boende älskar sång och de älskar barn så de skulle i alla fall tycka om det.
När folk från hela huset börjat strömma in kom chefen upp och ville tala lite med oss som jobbade. Hon berättade att en man precis gått bort på våningen under och undrade om vi kunde hjälpa till. Då jag anser, till skillnad från en väldigt massa andra egotrippade kvinnor i min bransch, att man ska hjälpa till även om det inte är just ”mina” boende det handlar om sade jag ja.
Jag och Terese som arbetade ihop gick ner till våningen och de som jobbade där berättade att de aldrig tagit hand om någon död person innan. Det bestämdes då att jag och Terese skulle komma ner och göra i ordning mannen när anhöriga lämnat honom.
När jag sedan kom upp igen till ”min” våning hade barnkören börjat sjunga. Det visade sig vara en kyrklig kör så medan jag lagade kvällsmat (kyckling i ugn med ris och en helsikes massa gräddsås till) så hörde jag om att Jesus minsann lever, och att Gud älskar alla barnen. Tankarna började då flyga till mannen som låg död där nere, och som jag känt i många år och samtidigt på min arbetskompis som inte får stanna kvar i Sverige. Jag tänkte på hennes barn och på hur dom måste må nu, men Gud älskar alla barnen sjöng kören och alla var så glada över detta fantastiska budskap som står i den heliga skrift.
Två timmar efter detta när mat är utdelat och när de boende på min våning börjat lägga sig står jag med Terese inne i ett rum tillsammans med en död människa. Detta är något som skrämmer många, men för mig är det en ”fin” sak. Här låg en man som slitit i sitt liv och som fått ta del av allt det som livet erbjuder i sorg och glädje.
Jag arbetade den natten hans fru dog för några år sedan och jag kommer aldrig att glömma när han satt bredvid henne och sade ”Jag tänker på en dikt jag läste en gång om rädslan att bli ensam. Nu är jag ensam” Då var det svårt att inte bryta ihop själv.
Nu är han hos sin fru igen, det är så jag tänker och det är så jag klarar av mitt arbete. Det är också därför döden kan vara fin. Den behöver inte vara så orättvis som den är på TV eller bland folk i allmänhet. Gamla människor har rätt att dö.
Denna man var den 77 personen jag sett som död i mitt yrkesliv. Jag tror banne mig att jag kommer ihåg namnen alla dom jag varit med och gjort ordning och tagit hand om. Alla är speciella och det är inte enbart en död person som ligger där. Det är en man/kvinna som jag känner en oerhörd respekt för. En person vars livslåga kanske slocknat för evigt men som istället lämnar efter sig en aldrig sinande ström av minnen och ihågkommanden. Mitt ansvar som ”vårdare” tar inte slut när personen slutar andas. Ansvaret ändrar bara karaktär kan man säga-
Det är därför jag ”tycker om” att vara med och ta hand om den döde. Att få visa min respekt och min aktning. Att för anhöriga och sörjande få göra det bästa vi kan av situationen.
Jag och Terese gjorde i alla fall ordning den döde. Vi tog på honom dom kläder anhöriga lagt fram och vi bytte rent i sängen till vita påslakan. Sedan röjde vi av i rummet lite så det såg propert ut. I morgon skulle mannens bror komma från Stockholm och då ska det va fint. Det ska vara värdigt.
Avslutningsvis gjorde jag som jag alltid har gjort med döda. Jag gick fram och klappade honom på kinden och sade farväl. Sen gick jag och Terese upp till vår våning och fortsatte allt annat som ska göras.
Det är så det är att jobba med gamla. Det är ett slängande av känslor och uppgifter och det är ett enormt ansvar mot så många, men hur konstigt det låter är det en sak jag som sagt tycker om. Att få ge en gammal människa ett sista avsked.
Farväl du döda, ditt hjärta må ha slutat slå men minnena dör aldrig.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.